Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Dagbok 5 juli

Idag fick de två yngsta barnen följa med mig på jobb.

Razmus stannade på fritis, och vi for vidare till Fullersta.

Tanken var att jag skulle klippa ett äppelträd, men istället rensade jag av baksidan på en mur, och drog upp gamla rötter.

Två nya buskar planterades, och en Ölandstok och Spirea blev utsatt för en rensningsomgång av min sekatör.

Det blev mycket snyggt, och gav ett lyft åt hela trädgården.

För att inte damen som bor där skulle snubbla över gamla rötter och annat rensade jag jorden ordentligt så att det var tomt.

Peter kom för att hämta sin plånbok som jag tagit med eftersom han glömde den i morse. Han åkte vidare mot ett takjobb i Vega, och jag jobbade vidare medan barnen lekte.

En geting kom surrade runt huvudet, lätt irriterad verkade det som, och jag fattade inte varför förrän jag såg ett cirka fem centimeter stort hål i marken. Det var jordgetingar…

Snabbt ryckte jag till mig en stor sten som jag lade på hålet, och flyttade mig från platsen.

Sist jag var på platsen fick en fästing fatt i mig, och satte sig fast. Vill inte ha ett getingsting också.

Jag och barnen for ned till Statoil och köpte mat och fika, sedan tillbaka och bjöd Marianne på muffins.

Hon och jag hittar trots åldersskillnaden många gemensamma nämnare och fascineras av det.

När vi ätit klart startade jag grästrimmern som gick igång med ett vrål, och trimmar bort hela den ängsliknande före detta gräsmattan.

Myrorna har byggt bo på flera platser och små jordberg finns här och var.

När jag fått bort gräset går Marianne bort till jordgubbslandet och hämtar bär till barnen.

Zabine kommer springande och blir jätteglad.

När trimmandet är klart tittar jag på klockan och ser att den är tre. Alltså dags att hämta Razmus.

Jag tar av mig selen och packar ihop. Stoppar in samtliga vovvar och barn och far mot skolan.

Jag nästan somnar vid ratten, så trött är jag.

Öppnar fönstren hela vägen ned, och tar flera djupa andetag, men ögonen är hotande nära att trilla ihop.

Zabine springer och hämtar Raz medan jag dricker vatten och försöker vakna till.

Väl hemma inser jag att jag glömde låsa dörren imorse, och svär högt.

Tur som är har ingen tjuv varit här, och jag slänger in ryggsäckar, plastkassar och allt annat innan jag med en djup suck av njutning sjunker ned i en balja kokhett vatten.

För att få mycket vatten över axlarna sticker jag fötterna utanför, lägger huvudet bakåt, blundar…och somnar.

Jo, jag somnade…och sov över en timme innan jag vaknade med fötter som inte kändes och absolut inte gick att stå på.

Klev försiktigt upp på skakande ben, och stampade hårt med fötterna i golvet för att väcka dem, innan jag gick in till barnen som lekte i rummet.

“Pyjamas på”, sa jag och funderade på om det var någon ide att steka pannkaka klockan åtta på kvällen.

Jag beslöt mig för att bjuda på lite yoghurt och macka istället.

När de ätit sövde jag dem med en saga, och gick tillbaka till verkligheten.

”Jaha, det var den kvällen”, sa jag för mig själv och tog med mig datorn ut i vardagsrummet.

Nätet fungerade lika dåligt som vanligt, och haltade katastrofalt när jag kom in på min blogg.

Nu ska jag skriva på manuset.

God kväll

Dagbok 4 juli

Klockan är fem, och jag har knappt sovit en blund på grund av en ihållande rethosta som vägrar försvinna trots hjälp av hostmedicin.

Kelar med Zenta i soffan och filosoferar över livet, laddar inför dagens jobb.

Efter frukost kör jag som vanligt Razmus och Zabine till fritis.

Lilleman ska vara på ett tillfälligt dagis, men har sällskap av en kvinna från “sitt” dagis.

Dess värre har hon inte kommit när vi kommer dit, och jag känner inte igen en enda av personalen som inte heller presenterar sig eller frågar om vi behöver hjälp.

Hampuz kryper nästan in i mig, trycker sin smala kropp mot min och letar upp min hand. Några sekunder funderar jag på att ta med honom, men avbryts av en kvinna från hans dagis som resolut tar hans hand och går iväg med ett “Säg hejdå till mamma nu Hampuz. Kom så letar vi upp någon av dina kompisar.”

De där gångerna när sådant där händer har jag god lust att lyfta upp min lilla älskling i famnen och åka hem. Barn ska väl vara trygga på dagis? Må bra när jag jobbar?

Eftersom jag har träff med en potentiell kund klockan nio måste jag gå, och gör det.

En liten stund senare kör jag in på en tomt som ser ut som något från en saga. Allt är i timmer, till och med trapporna upp, och en kort gång.

Damen har en allvarlig sjukdom och orkar inte ta hand om området i trädgården, och vill ha hjälp.

Det är en jätterabatt som ska rensas, och en vildvuxen gräsmatta som ska tämjas med grästrimmer och gräsklippare.

Vi sa hejdå och jag åkte tillbaka hemåt, men stannade i Vårsta vid en annan trädgård jag jobbat med i helgen (jo så är det, man är inte ens ledig på helgerna som egenföretagare)

Där klipper jag gräs, krattar löv och rensar ogräs i drygt tre timmar innan jag är klar och kan fakturera.

Peter kommer och vi käkar tillsammans för att sedan skiljas igen. Han far till ett jobb hemmavid medan jag åker till Tumba och klipper gräsmattan till en kund.

När det är gjort åker jag till dagis, och fritis för att hämta ystra ungar. Razmus får skäll av fritidsledaren för att han busat runt när de varit på museum, och jag spär på då vi åker hem.

Under tiden vi väntat på att de ska komma tillbaka har ungarna lekt på skolgården. Det är underbart att se på när ungar i flera olika åldrar leker ihop. Så hade jag det också som liten. Ofta var det jag och tre grabbar, men granntjejen Maria var då och då med på ett hörn.

Zabine leker med två grannpojkar och Hampuz.

“Fotografera då!” ropar ungarna och gör det ena efter det andra trixet.

Hemma stod gräsklipparen och väntade. Razmus fyller nio år imorgon och det kommer gäster. 

Fruktträdgården klippte jag igår så nu återstod bara resten. En mindre fotbollsplan.

På vår gräsmatta växer det just nu brunört, rödklöver och en liten vit blomma, och jag kör runt dem så att det bildas öar av blomsjok.

När jag var klar var jag så slut att jag lade mig med Lilleman och de andra som skulle sova.

Det tog bara några sekunder så fångade John Blund in mig i sitt nät.

Utvilad vaknade jag på natten, och öppnade datorn för att kolla vad som hänt under dagen.

Klockan hade tickat fram till nio och jag längtade så efter att sätta mig vid dator och skriva.

Det slutade med att jag läste högt för dem, och lade Razzel i vårt rum med en cd-novell.

När jag ska gå in på internet blinkar de förargliga nollorna mot mig, och visar fingret. Det är stört omöjligt att träda in i cyberrymden.

Till slut kommer jag in på min bank och ska in på min företagssida: Då står det du har ej behörighet och jag ger upp.

Den här dagen har varit så keffad och underlig. Lilleman har löpt amok och röjt i deras rum så att bilar, lakan och kuddar låg i en stor serv när jag kom in.

Han hade slitit ur lakanen ur syskonens sängar och langat ned det på golvet, och kastat kulor i Zabines säng, och…

Han var helt enkelt odräglig för första gången i sitt femåriga liv, och jag blev sur. Så sur att jag skickade honom i säng.

Valpköparen dök aldrig upp, och ringde inte heller, så Zarah blev kvar. Hon hittar på hyss hela dagarna, men är ovanligt smart för att vara så liten.

Nu har jag lagt in alla saker jag ska ha i trädgården imorgon, och ska bara printa ut kartan till en eventuell ny kund jag ska besöka imorgon.

Enligt henne själv har hon en trädgård som är igenväxt och behöver omsorg. Det låter som något för mig, och det ska bli spännande att se vad hon har att erbjuda.

Nu ska jag skriva manus.

Ha det gott

Men igår hämtade Peter och jag kvistar, och löv från tomterna jag fixat till.

Tanterna påpekade att jag borde vara ledig, men blev glada att bli av med skräpet.

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att dra i det som jag ska jobba med nästa vecka, och fick Peter att skrattande ta tag i min arm, och dra mig därifrån.

Vi bjöd Ann Marie på jordgubbar som vi köpt på Ica, och pratade om nästa veckas planer.

Hon vill naturligtvis plantera nya häckplantor, och att jag ska klippa ned äppelträdet som stuckit upp i skyn.

Efter att vi handlat mat åkte vi till indiska restaurangen och åt underbar lunch som gjorde mig så trött att jag somnade.

Ha, ha…jo det är sant…jag somnade.

När vi kom hem igen for vi iväg och plåtade ett tak. Det var bara lite finlir. De sista listerna och några spraytouchar, sedan var det klart.

Puh…

Det kändes inte som lördag kan jag informera.

Åt jordgubbar med glass innan barnen nattades, och jag med dem. Lilleman ville nämligen inte sova själv. Naturligtvis somnade jag, och hade inte så lite besvär att komma upp när Lilleman snarkade sött.

Tog mig i kragen och jobbade på nätet, sedan dök jag i säng.

Peter har jobbat idag medan jag jagat barn. Idag har de lyckats med det mesta, inklusive lerat ned hela köket med skitiga gummistövlar.

Jag har installerat Scrivener och jobbat några timmar med det, men inser att det är bättre att ha nästa projekt där istället.

Scrivener verkar smart tycker jag, och det där att man kan se utdrag ur alla kapitel och anteckningar samrtidigt tilltalar min praktiska sida.

Nu ska jag ta ungarna i hampan och leda in dem i deras sovrum, för det ser ut som Jerusalems förstörelse därinne, och jag tänker inte städa upp det.

Ha det gott

Ikväll tänker jag ta det lugnt, och jobba på manuset.

Barnen strulade vid frukosten och jag kände hur svetten porlade över pannan då vi äntligen satt i bilen.

Vår bil gick ju sönder igår och skulle få nya bromsskivor plus ett grenrör, så vi lämnade vår lilla pärla hos mekanikern och fortsatte i Peters bil.

Razmus lämnades på sportcampen i Huddinge, och jag stannade hos min kund I Fullersta.

Idag tog jag itu med den yttre trädgården som inte blivit ansad och klippt på mycket länge. Den vackra men grymma Åkervindan hade omfamnat nästan hela häcken och långsamt kvävt den.
Vindan är en av mina favoriter så jag gav den ett nytt hem hemma vid vår pergola där den inte kan göra någon skada.

Jag kröp in under häcken och klippte bort grenar så att jag lyfte upp den från marken.
Ann marie kom ut och hjälpte till att ta bort grenarna samtidigt som hon berättade anekdoter från sitt liv. Vi är väldigt lika i sättet trots att det är mer än trettio år mellan oss.
Hon är en kruttant som behärskar både data och har skött huset ensam tills nu.

Jag ser att hon blommar upp då vi sakta men säkert rensar hennes tomt från sly och högt gräs.

Peter kom tillbaka på eftermiddagen  med en plåt som han beslog över hennes haciendaskorsten som läckt en längre tid, sedan klippte han gräsmattorna och samlade ihop ännu mer kvistar.

När jag använder grästrimmern på hennes gräsmatta som mer eller mindre antagit formen av en äng känner jag hur dofterna slår emot mig. Det luktar rödklöver, kråkvicker och en massa andra.
Jag njuter av varje sekund, och tänker att det är en ynnest att få möjlighet att göra i ordning en så vacker trädgård som denna.

Klockan halv fyra kör vi iväg och hämtar Razmus på sportcampen, sedan åker vi i full fart mot dagiset och fritiset…hm…jag skäms då jag kommer springande. Våra barn är de sista som är kvar, och stackars Rickard har fått vänta på mig en hel halvtimme extra.
Du förstår varför jag har barnflicka va? Saknar henne dagar som denna. Hon har barnen tills vi hämtar dem, och klagar aldrig. Ingen stress.
Nåväl, nu gick det ju bra, och i morse bad jag Rickard om ursäkt, varvid han replikerade med “En gång är ingen gång. Det är lugnt.”

Inatt pluggade jag igen. Digitala affärer har visat sig vara något jag länge saknat. De pushar och lär mig saker i samma mängd. Vi som som går kursen har olika erfarenheter, och det är mycket spännande att se vad de gjort innan.
Klockan hinner bli ett innan jag stoppar.
Jag hinner knappt lägga huvudet på kudden förrän jag somnar sött.

Idag körde jag ungarna till dagis och fritis som vanligt, sedan Razzel till Fullersta. Taxi Östlund var god dröj.

Sedan vände jag hemåt igen, och åkte till en trädgård I Vårsta som stått en längre tid.
Det är något speciellt med dessa trädgårdar. jag kan inte hjälpa det, men det känns nästan fel att ta bort alla vackra vildingar som jag kallar blommorna.
I den här trädgården har de fått massor av kråkvicker.



Den står i stora klungor, och jag tycker personligen att det är väldigt vackert.
Jag ska fotografera så ska du själv få se.
Dagens projekt är stort…1600 kvm skall bort.

Zilla vår hund har varit hos tandläkaren alldeles nyss, och fått tandsten borttaget. Stackaren är alldeles groggy efter medlet, men vaknar nu upp i buren med de andra gangstrarna.
När jag kommer ut från veterinären som förövrigt är en mycket charmig äldre man, ringer det. “Hej, jag såg din annons på valparna”, säger en kvinna med utländsk brytning. “Jag tänkte ge en till min dotter i femtonårspresent. Hon har längtat efter det i fem år nu, och jag skall gå ned till deltid så att vi kan ha hund.”
Jag ser vår lilla valp framför mig, som blivit ännu en familjemedlem. Klarar jag av att sälja iväg henne?
Jodå, jag vet att sorgen försvinner, och att saknaden ersätts av lättnad då jag inser att tre hundar är mycket, och fyra är minst två för mycket…men…hon är ju så söt och go den lilla.
Vi bestämmer att de ska komma förbi på lördag och titta.
Zarah är klar för leverans, så det kanske blir försäljning imorgon…puh…nej, inga mer valpar nu. Det gör ont i själen att sälja dem. Man fäster sig vid de små liven. Ligger med dem tätt intill bröstet på kvällarna och ser hur de hjälplösa råttliknande pyrena förvandlas till käcka krabater fulla av charm.
Oj, oj, oj jag vet minst två som kommer att gråta, kanske till och med tre.

Just nu sitter jag i bilen och skriver medan bilverkstaden byter ut hjulen på bilen. Framvagnen har varit felinställd, och orsakat att däcken slitits snett. Nu måste vi byta däck, och ställa framvagnen.
Pengar, pengar…mera pengar.
Besöket igår innebar ett djupt hål i sparkassan. Närmare tiotusen lax kostade det.
Det här kostar fem till.

Så fort de är klara åker jag tillbaka till trädgården och fortsätter trimma, för imorgon är det utlovat regn.

Det första avsnittet kändes det som om jag var tillbakaflyttad till åttiotalets charmkurs som jag gick via en mataffär, men efter andra avsnittet kände jag att något hände.

Jag lärde mig nya saker, och kände mig upplyft, ville starta med uppgifterna direkt, men såg på klockan att den var ett.

I morse åkte jag och äldsta sonen ihop så att stickorna rök. I ilskan knäckte jag hans Sean Banan skiva i två delar. Less på att han trots tillsägelser inte lydde varken mig eller Peter.

Jag har varnat mister flera veckor nu, och ändå…satt lillasyster gråtande i bilen med en lång ful reva efter Razmus naglar i morse. Jag blev arg då jag såg såret, och hörde gråten, men ännu mer förbannad då jag fick veta att orsaken var en futtig pinne från skogen som Raz inte ville att Zabine skulle röra.

Grrr…

Jag lämnade in Hampuz på dagis och Zabine på fritis, sedan åkte vi mot Fullersta och lämnade av Razmus på sportcampen, och for vidare till min kund som har en fantastisk trädgård som behöver omsorg.

Några saker som behövs är trädklippning, buskklippning, gräsklippning, rensning av rabatter och mycket annat. Det blir några veckors jobb.

Tyvärr var det för blött idag så vi for vidare mot Vega till takjobbet.

Solen höll sig undan hela dagen, och det var skönt ute.

Hundarna låg tysta i bilen och tittade på oss när vi jobbade.

Peter hade varit flitig igår, och satt fast hela tjugotvå plåtar om vi falsade. Måste tala om att det är snyggt. Jäkligt snyggt, och jag är stolt som en tupp att kunna göra det jag gör. Jag är ingen plåtslagare, men får testa på det mesta.

Min firma går finfint, och kunderna kommer till mig sakta men säkert. Idag har jag fått två nya trädgårdar att ta hand om. Ska titta på dem på måndag, och hoppas kunna ta mig an dem så fort som möjligt.

Samtidigt drar Peter i mig. Han gillar att vi jobbar tillsamman och har lite kul åt min höjdrädsla, men är samtidigt stolt över att jag inte bangar.

Titta bara här:

Just den här ställningen är felbyggd. Det är för långt till räcket och det känns hela tiden som om jag ska falla rakt ned eftersom jag bara har två smala brädor att gå på.

Men det är bara att gilla läget…och svälja rädslan.

Taket i sig är inte speciellt brant, men idag halkade Peter på några vattendroppar som inte torkat, och var ytterst nära att dyka ned mot jorden i ett flygande fläng.

Mitt hjärta stannade nästan, så rädd blev jag.

Och min respekt för höjder ökade massivt. Jag nästan kröp fram över taket.

I alla fall en liten stund.

Vi falsade det, och fortsatte lägga skivor tills det var komplett.

Klockan hade rasat fram till tre, så det var bara att packa ihop.

Under tiden jag packade satte Peter lister.

Det var alldeles för nära takkanten för att jag skulle kunna vara med. Det hisnade i magen då jag kikade över kanten, och jag gick istället ned till goa backen där jag kunde stå stadigt igen.

Barnen lade sig motvilligt med orden “Vi har ju sommarlov och borde få vara uppe så länge vi vill”

Hm, späd på min sorg över att inte ha råd att vara ledig. Gör det bara, småglin, tänkte jag, och motade Lilleman som kom springande och ville vara uppe.

Jag mutade med en film, och fick då tid att skriva.

De somnade sent omsider, och jag…fick tid att gå till mitt tredje yrke…författare.

Nu ska jag gå på mitt manus igen, och fortsätta redigerandet.

Peter får bara använda låg volym på teven, annars stör han mig.

Imorgon ska jag upp på höjden igen, denna gång upp i ett högt äppelträd som jag ska beskära.

Godnatt.

Som jag skrev förut vaknade jag med blodtrycksfall, och ställde till det rejält med vårt dagsschema.

Rubbet brast.

Peter stackaren fick göra allt, inklusive skjutsa Zabine till fritis och Razmus till Sportcampen. Lilleman fick vara hemma eftersom Peter inte hann in till dagis med honom.

Dagen tillbringade jag i soffan, svärande över min skitkropp som vägrade samarbeta.

Orsaken? Ja du något så fånigt som att jag inte rört mig tillräckligt. Jag har haft det så sedan jag var ung.

Är jag för stilla stannar även blodet med följd att det svartnar för ögonen och jag svimmar.

Gårdagen tillbringade ju vi i bilen, och ja…så gick det som det gick.

Mitt på dagen släpade jag mig ur soffan och tvingade mig ut på promenad med hundarna. Allt gungade.

Men, men…jag och Lilleman gick några kilometer i vått gräs, och samlade fästingar, blommor och andra växter på vägen genom snåren.

Inte förrän på eftermiddagen kände jag mig något sånär kurant igen, och Peter hade ringt hundrasjuttioelva gånger eftersom han var orolig för mig.

Jag fick ett mejl från en potentiell kund och bestämde träff på måndag.

Ute vräkte regnet ned, ömsom strilade.

Nu har jag vaknat till liv igen, och ska kika på kursen Digitala affärsmodeller

Det tog inte många sekunder att inse att det var blodtrycksfall.

Egentligen så vet jag mycket väl att min kropp kräver daglig motion för att fungera tillfredsställande, och att jag blir spysjuk då jag tillbringar dagarna i stiltje.

Ingen bra sits då man är författare, eller omkringåkande hantverkare som vi var igår.

Peter fick rodda barn, hundar och allt annat medan jag låg i soffan.

Jag låg flera timmar innan huvudet gick med på att resas från kudden.

Nu har klockan slagit tolv och ändå fungerar kroppen uselt.

Åh vad arg jag blir…

Skrivandet får vänta tills imorgon, för yrseln gör så att bokstäverna snurrar runt, runt.

Återkommer då det lugnat sig