Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården
March 22nd, 2013

Att skriva tv-manus-kursdag 1-del 3

IMG_3250

Det började närma sig slutet av dag 1 och jag tror samtliga i lokalen var ganska trötta och förväntansfulla, för in genom dörren kom Christian Wikander programchef på SVT.

Han var vänlig nog att ta sig tid att informera oss om sitt jobb och situationen på SVT gällande manus.
Christian började med att förklara hur SVT är uppbyggt och var de olika genren finns, dvs vilken stad som har vad.
SVT finns i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå.
Ett seriedrama är 10 gånger 60 min, men är på väg att bli 20 gånger 60 min-avsnitt.
Det kan även vara 45 minuters avsnitt.
Ett exempel på det är Molanders (12 gånger 45)
Det får gå max ett år mellan två serieomgångar. Annars glömmer tittarna karaktärerna.
För att få fortsätta sändas måste serien vara superbra.
Christian fortsatte med att berätta om olika upplägg de hade för att få mycket tittare.
Serien Torka aldrig tårar hade över 1 miljon tittare
De som gjorde Molanders hade målgruppen unga vuxna 20-44 år, men det stämde inte alls med verkligheten.
På SVT har de ingen komediavdelning.
Christian gick in på det här med webbteve och berättade att de sänt en serie som heter GENGÅNGARE som tydligen gått jättebra. “Se den”, sa han
Han sa att det är genom media ryktet går att en serie är bra och då får de många tittare. Tv är mycket mediastyrt i och med att det finns facebook, bloggar, pod-sändningar med mera. Är en serie dålig går det åt andra hållet.
Fördelen med webbserier är att de kan säljas inom norden.
Om det visar sig att webbserien är extremt bra visas den på vanliga teven.
Produktionen av webbserier kommer att öka.
Om du har ett förslag på serie eller annat ska du ta kontakt med SVT och beställa en muntlig pitch.
Du får tio minuter till en kvart på dig att framföra ide´n.
Om de gillar det du visar kan de ge en liten peng(ca 10 000) för att vidareutveckla den.
Pitcha gärna med rörliga bilder, fotografier och ett helt manus som de kan studera.
Berätta vilka som jobbar med manusen, vilka som har nyckelfunktionerna i framställningen.
Skriv en realistisk cast, namnet på en producent eller regissör som man frågat om de vill vara med i projektet om det blir av. Skriv också en tidsplan, en budget.
När du blir antagen utvecklar du manuset med Christian innan du går till programledningen med honom.
De har egna dramaturger.
Så här går det alltså till:
Inlämning manus – pitch
Utveckling
Programledningen säger okej
Produktionsplanering
Christian och Mette läser de manus som är intressanta. ALLA förslag som kommer in läses av någon på  SVT.
Det finns två vägar in:
* Produktionsbolag som vill att SVT är med och lägger pengar på ett projekt
*Till programbeställaren
Välj ett bolag/en stad att skicka till. Om man får ett nej får man inte skicka det till ett annat bolag.
De spar alla kommentarer de haft om manuset.
Om de lagt utvecklingspengar på ditt manus men ändå tackat nej äger de upphovsrätten till det i x antal år.
Christian berättade att SVT nog har 30-50 projekt på gång samtidigt. Det ska trappas ned till 5-7 projekt.
SVT söker i dagsläget manusförfattare som har skrivit 30, 45 och 60 minuters noveller.
En av eleverna frågar varför det inte finns några svenska manus utlagda på webben och Christian berättar att det beror på upphovsrätten.
En viktig grej Christian sa är att REGISSÖREN ÄR UNDERSTÄLLD MANUSFÖRFATTAREN OCH PRODUCENTEN.
Vem har inte hört talas om regissörer som slaktat manuset och gjort filmen till sin vision?
Regissören jobbar med manuset ca 6 månader för att göra film av det.
En manusförfattare får vanligtvis inte redigera men det finns undantag
SVT jobbar mycket med scenografer för att sätta visionen i bild.
Christian säger att ett manus gärna får granskas av flera personer. Det vinner oftast på det.
En långfilm kan hackas sönder till tre delar och bli en så kallad miniserie.
Vi tackade Christian för att han kommit och applåderade.
March 22nd, 2013

Att skriva tv-manus-kursdag 1-del 2-Josephine Tengblad

Efter att vi fått sträcka på benen fortsatte lektionen.

Johann pratade om dramaturgin i The Closer. (Se den så du förstår vad jag talar om)
Kvinnan som kommer in i rummet är klädd i kofta och har håret hängande medan männen har kostymer och vita gummihandskar. Hon har också en annan dialekt.
Man fokuserar direkt på konflikten som är könsintensiv. Det vill säga grabbarna är coola och trygga i sin roll, pratar ståendes med sekreteraren som gråter. Det märks att de ser sig som bättre än andra, framför allt kvinnan som självsäkert kliver in, ber en av dem kliva åt sidan och flyttar undan en av lamporna som ställts in för att belysa brottsplatsen. Under lampan syns en fläck som hon luktar på och kallt konstaterar att det är en spya.
Det finns pyttesmå detaljer som får tittaren att förstå att det är en omfattande utredning: Gräset, ficklampan, en åkning med kameran upp, polissirener, en massa polisbilar som står framför huset, stort hus, helikopter, hundskall.
Jargongen männen sinsemellan är hård. De väntar inte på svar utan talar över andra. De pratar praktiskt, konkret medan kvinnan säger: “Looks like love”, när hon ser brottsplatsen.
När hon går ut därifrån följer en kamera henne och visar att hon tar upp en tablett och sänker axlarna. Tuffheten är alltså en rustning hon bär för att klara sig.
En av poliserna kommer gående efter henne. Hon vänder om och tar striden. Tar ett steg närmare honom. Signalerar styrka på ett kvinnligt sätt.
Efter att det gått 4.23 min kan tittaren konstatera temat på filmen och premissen.
Nästa film som vi såg en bit av och diskuterade var The Tudors.
Jag ska ärligt erkänna att jag inte tittat på någon av dem. Mina kvällar går till att skriva egna manus.
The Tudors är ett historiskt drama. De inleder med text om var det utspelar sig. En man blir förd in i slottet och brutalt mördad.
I nästa scen står två män och pratar om mannen.
I nästa scen står den mördades brorson och deklarerar krig mot de landsmän som mördade farbrodern.
Det är effektivt berättande i Tudors. Ganska pang på. Kameran glider inte runt.
Dock har de missat några saker i scenerna. När hästen kommer gående över gården ser tittaren att det är tomt på marken, vilket inte stämmer med verkligheten. På den tiden låg det massor av hästskit på marken, och det stank.
Det finns heller ingen rök i bilden. Det rök alltid ur skorstenar förr i tiden.
Johann pratar om värdet han har i att veta hur mycket det kostar att ha helikoptrar med i filmen. Han berättar också att det kostar massor att ha dresserade katter i scenerna, vilket får mig att fnissa. I mitt manus finns en svart katt vid namn Nisse.
Nästa film heter Anno 1 kriget 
Det är en detektivhistoria i 1700-talsmiljö
Karaktärerna är mycket realistiska. De är smutsiga och kläderna är slitna.
Filmen börjar med voiceover. Huvudkaraktären svär på att ta hem en man som dör och lovar att underrätta hans kvinna om vad som hänt.
Det står Anno 1790
Nästa scen ser vi att huvudkaraktären är i ett gammalt Stockholm. En gravid kvinna syns i bild.
Vi kommer till ett välbärgat hem.
5.42 minuter in i filmen vet vi inte allt, men mycket.
I vinjetten syns det att det är en historisk serie, men att man använder moderna grejor.
Det är mycket musik i filmen.
Avsnitten sågs till att börja med av 780 000 tittare, men dalade ned till först 500 000, sedan 300 000 tittare.
De första avsnitten är skrivna av en författare, de andra av någon annan.
Johann påpekar ännu en gång värdet att vid en pitchning veta hur mycket en helikopter kostar. De som ska göra din film vill ha superkoll.
Researcha ordentligt! Ett enda misstag kan få tittaren att stänga av.
Johann delar med sig av några viktiga tips och ger oss kunskaper om till exempel vad rånare gör för att förvilla polisen vid ett värderån.
Ett annat tips eller snarare råd han ger är att ett filmmanus i gammal stil får inte innehålla mobiler, internet med mera.
REAKTIONER OCH MÄNSKLIGA UTVECKLINGAR ÄR MEST INTRESSANT
Gör valen tydliga, välj genre och visa det ordentligt. Tittarna hatar att bli inlurade i något de inte fått information om. Det är som en bok som det står är en deckare, men egentligen är en komedi.
Vad är unikt för scenen?
Föreställ dig att någon säger: “Kom ska jag berätta en historia”
Misstaget i Anno 1 är att krigsscenerna inte kommer tillbaka OCH att de kan tas bort.
Aktionscenerna är bra gjorda, likaså Stockholmsscenerna.(Kan berätta att jag studerade allt i scenen när de visade från Stockholm. Det var skitbra gjort)
Johann berättar att han inte vill ha så mycket etablering av karaktärerna. Han ser gärna snabba rörelser.
Efter ännu en fika var det dags att välkomna Josephine Tengblad från tv-4
Hon är frilansande producent i grunden.
Josephine har inga roliga saker att berätta. De har extremt mindre pengar för att göra film.
Men de söker ändå nya manus. Gärna serier, långfilmer och humor.
De får in manus hela tiden och läser allt. Ett möte varannan vecka görs för att diskutera manus de gillar.
Målgruppen för fyran är 12-59 år. Mest tittar 40-50 åringarna på fyran.
Tv-4 har bland annat gjort filmerna:
Annika Bengtsson
Beck
Morden i Sandhamn
Johan Falk
Wallander
Maria Wern
Oskyldigt dömd
Inkognito
Labyrint
Hamilton
Labyrint gjordes 2007
12 episoder. Genre: drama(44 min)
Författare är Lars Lundström
Nu till min fråga: Hur många har du sett?
Jag har sett några Wallander och några Beck. Resten är okända för mig. Avsnittet vi såg från tv-serien Mordet i Sandhamn fick mig att längta efter mer. Den verkade väldigt bra.
DE BÄSTA TV-SERIERNA ÄR PÅ 10 AVSNITT enligt Johann.
Tv-4 vill hitta en serie på 8-10 avsnitt (44 min. vardera) som får stor publik
Josephine letar ivrigt efter ett nytt manus på 10 episoder som utspelar sig på en bra plats och bygger på starka huvudkaraktärer.
Publiken längtar efter en djupare karaktär säger hon och jag tänker på mitt manus Hat och en gnutta kärlek där mina karaktärer är bråddjupa.
I bokvärlden sägs det att läsarna är less på deckare och vill ha något annat. Något snällare som man kan leva sig in i. Men i tv-världen längtar tittarna efter mer Crim underligt nog.
Serien Molanders gick in med flaggan i topp men dalade snabbt och tappade tittare. Resultatet blir att den försvinner i tv-bruset.
VAD ÄR DET SOM GÖR ATT PUBLIKEN VILL SE JUST DIN FILM/SERIE?
Det är en fråga du får svara på vid pitchningen. Eller, rättare sagt en av frågorna som de väntar ivrigt på svaret på.
Kostymdrama kommer mer och mer.
Måste man ha ett producentbolag bakom sig?
Josephine berättar att regissör + manusförfattare kommit till henne och hon har guidat dem vidare tilöl en bra producent.
Helst vill de att du har en producent bakom dig eftersom det innebär en kostnad att jobba med manuset. Vilket de i och för sig gör ändå.
Och naturligtvis vill de att du pitchar en färdig ide´med ett färdigt manus, kastning, regi mm
Om du pitchar en serie vill de gärna att du ska ha ett första avsnitt klart. Skriv en A4med hur man tänkt sig. Ett sorts synopsis.
Hon skriver på tavlan:
IDEALPITCH
Tydlig ide´
Varför?
Hur många episoder?
Finns det ett första avsnitt?
Miljö?
Ta med allt för att förstärka ide´n , fotografier, teckningar,
Man bokar en tid och kommer dit och pratar, visualiserar.
Hon fortsätter med att berätta att det kommer in idee´r hela tiden. Josephine läser i snitt 5 projekt i veckan och tittar då efter:
Vem bär visionen?
Vem har hjärtat?
Producenten + manusförfattaren är de viktigaste i produktionen av en film/serie. De ska veta allt om filmen och kunna svara på allt.
Danmarks utbildar producenter som hjälper till med manus.
Hon berörde ämnet webb-tv snabbt och sa att de har väldigt lite pengar att röra sig med. Det kommer något mindre på webben, men inte några tunga draman.
Humor är billigare eftersom det är mindre antal karaktärer.
Johanna avslutar med att berätta att tv-4 kommer att öka inköpen av drama. Vilket innebär att de går in i utvecklingen av projektet med max 1 miljon/år.
Tv-4 delar med SFI. De hjälper också till med produktion.
Tv-4 går in med pengar i ca 10 långfilmer om året.
Johanna går iväg och in kommer istället Christian Wikander, programchef på SVT.
Men det min vän blir nästa inlägg

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-jantelagen anfaller

Hur mycket jag än diskuterar med mig själv så har jag ibland svårt att ta för mig av saker.Just nu har jag fått massor av positivt bemötande av min novell- och diktsamling PAPPERSSKÄRVOR.

Det känns nästan overkligt att någon tycker om det jag skriver, och haussar upp det till stjärnorna.

I det här ruset tar nu flera människor kontakt med mig och ber lilla mig att kolla det de knåpat ihop, och bedöma det.
Nu har jag på kort tid hjälpt några kvinnor och män med deras texter utan att ta betalt, och fått jättefin respons på det, men känner att jag inte kan jobba gratis. Dilemmat för mig är om det är okej att ta betalt för att hjälpa när jag inte har en massa utbildningar bakom mig.
Jo filmmanus har jag utbildning på, men inte litterära manus.
Min utbildning består av tvåårig social linje 1983, och Manuspiloternas filmmanusskrivarlinje 2010-2011. Däremellan har jag varit butikschef över tjugo år, och hemma med barn från 2003-2010
Jag räknas till den lilla skaran av utbildade filmmanusförfattare och känner mig uppfylld av kunskaperna jag fick serverad under året som elev. Det är en privilegierad sits att ha en sådan lärare som Kurt Öberg. Han var mån om att alla skulle förstå, något man nästan aldrig träffade på i vanliga skolan.
Kurt tyckte att jag var driven, och att jag skulle skriva en bok som jag gav ut innan jag skickade ut filmmanuset. Jag lyder och skriver.
 Mina kunskaper i att skriva bara finns där, jag hade en svenskalärare som var passionerat kär i sitt språk, och älskade när eleverna anammade kunskaperna han lärde ut. Redan då skrev jag långa noveller, och en och annan dikt.
Min karl tror stort på mig och mitt skrivande, och lägger snällt ned pengar på reklam och annat som krävs för att bli sedd. Men än så länge har det inte gett så mycket pengar, faktiskt inte ens tryckkostnaden.
Nu har jag öppnat eget förlag, och har möjlighet att ge ut min kommande bok Hat och en gnutta kärlek, och kanske även anta några av mina begåvade skrivarvänners verk., men jag letar i första hand ett förlag som har marknadsföringsmöjligheter.
Mitt filmmanus  har legat och vilat ett år snart eftersom boken och livet tagit all tid i anspråk.
Tyvärr glömmer jag mig själv i allt detta, och kroppen protesterar på flera vis.
Jag har extremt lågt blodtryck och får blodtrycksfall om jag rör mig för lite.
En författare sitter för det mesta still, och jag har lite svårt att slita mig för att springa ut i skogen som jag älskar.
När det är som sämst är jag en slagen kvinna, och kommer inte en centimeter från soffan eller sängen. Ibland har jag till och med legat på golvet.
 Det gäller att slita sig från skrivandet och ta en promenix med hundarna.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-anföringsverb

Så här står det i boken Svenska Impulser 1, skriven av Carl-johan Markstedt
Och Sven Eriksson
”Att välja olika anföringsverb (säger, frågar, viskar) skapar variation i din text. Vilket anföringsverb som passar bäst beror givetvis på hur personen talar.
En person som talar tyst viskar, en person som talarhögt bullrar, och så vidare.”
Det här tyckte jag var mycket intressant och forskade naturligtvis vidare för att hitta fler anföringsverb att använda som ett alternativ till säger.
www.mediespråk.fi skriver så här på sin sida.
”En artikel som frossar i anföringsverben berättar, konstaterar, befarar, instämmer, frågar, tycker, intygar, resonerar, framhåller, förmodar, förklarar, tror, föreslår, betonar, poängterar, understryker, funderar, tillägger och fortsätterväcker misstänksamhet hos läsaren.”
Variationen av anföringsverb verkar ansträngd och blir störande. Anföringsverben är inte synonymer. Förklarar är inte synonymt med understryker och menar är inte samma sak som konstaterar.
Påstå innebär att det som sägs antingen är direkt osant eller åtminstone tvivelaktigt. Var uppmärksam på anföringsverbens nyanser!
Undvik småler, skrattar, myser och liknande verb. De kan passa enstaka gånger, om de används stilsäkert där det finns anledning att återge stämningar kring en intervjusituation. Avsluta inte en artikel med “avslutar hon”.
Verbet avslutar återger vanligen bara en omständighet i arbetsgången för reportern. Det är sällan den intervjuade som avslutar.
Var inte rädd för säger. Verbet säger är fritt från emotionella laddningar och passar nästan alltid. Det tål upprepning. Blir det för många säger i en artikel är förmodligen antalet repliker för stort. När det står klart för läsaren vem som citeras behöver pratminus inte avslutas med en anföringssats varje gång.
Och ja, jag vet att de här raderna rör journalister, men tycker det är bra ord att spara tills senare.
Jag googlar vidare och hittar de här:
Snäser
Framhåller
Trugande
Avböjande
Artigt
Högljutt
Vet du flera? Tipsa gärna.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-böcker jag använt

Benjamins bild i dramat är för länge sedan klargjord, och Charlies känslor för honom verkar i andras ögon klara, men inuti hennes huvud växer tankar som är förbjudna, och skulle få henne att bli en hjälte i allmänhetens ögon. Eller? Är en mördare värd någons tårar? Förtjänar varje människa att leva? Oavsett vägen de valt att leva?
Föds barn onda? Eller formas de av sin uppväxt?
Många olika frågeställlningar blev det som avhandlades runt bordet tills min skalle sade morsning goodbye
Idag fick jag hem en bok som heter Psykopatens värld skriven av Robert D. Hare
Psykopatens värld
Kanske något till nästa manus?
Intressant att läsa är den i alla fall.
Bilden på framsidan kan ju göra vem som helst mörkrädd, ellerhur?
Återkommer med en recension då jag läst den.
Ikväll tänkte jag ögna igenom boken Traumatiska minnen
Traumatiska Minnen (häftad)
Den handlar om frågor runt sexuella övergrepp. Kan man lita på ett barn som säger att de utsatt för ett sådant. Är ett barn tillförlitligt? Vad händer vid en traumatisk minnesförlust.
Det inte bara är intressant som attan. Det är tyvärr högaktuellt också.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-namn på karaktärerna

Mina karaktärer har i princip namngett sig själv.
Seriemördaren heter Benjamin, det betyder lyckans son på hebreiska, och är väl totalt motsatsen till det som händer. Just därför passar det så bra.
Författarinnan som skall spökskriva åt honom heter Charlie av en stor anledning. Hon hade aldrig kommit in till Benjamin med ett vanligt flicknamn, och namnet är ett smeknamn som den frånvarande fadern gett henne.
Katrin som är flata och älskar Charlie fick namnet efter att jag drömt det.
Ja, så där håller det på.
Karaktärerna namnger sig själv eller varandra.

Men det är intressant det där med namn.
Min äldsta son heter Razmus, eftersom jag drömt om honom många, många år tidigare. Razmus är ett danskt namn med grekiskt ursprung som betyder “Älskvärd.” Han är den vi längtat efter så länge, och kämpat för att få, och han är den jag så många gånger sett försvinna i en blodfors.
Min dotter hette första veckorna i sitt liv Kimberly, men bytte till förstanamnet Zabine när släktingarna muttrade för mycket. Sabina betyder “Sabinsk kvinna” Namnet härstammar från de Sabinska kvinnorna som på 1500-talet levde i bergen i norra Italien. Sabine är en fransk och tysk form av Sabina.
Minstingen fick sitt namn Hampuz då jag gick genom dörren från köket till barnrummet. Någon sa det i mitt öra, och jag mer eller mindre tvingade Peter att använda det. Namnet kommer från namn som Hans och Johannes.
Samtliga ungar har som du ser Z i sig. En bokstav som jag tycker är både magisk och vacker, och som har följt mig sedan jag föddes.

March 16th, 2013

Skrivprocessen-giftiga växter-hat och en gnutta kärlek

I alla tider har giftiga saker intresserat mig.

Lilla Sverige dräller av möjliga mordhjälpsväxter till exempel. Lägg därtill alla importerade inneväxter.
Nyss köpte jag boken Toxokologi läran om gifter där jag hittade ännu mer i ämnet, och snabbt skapade ett antal scener till mina framtida manus.

För naturligtvis dödar jag mina karaktärer med gifter. Agatha Christie gjorde det i sina böcker, och jag har läst några, men aldrig blivit någon fan av henne.
I min hand håller jag nu ett nött exemplar av boken: Farligt att förtära av Matts Bergmark
Där kan jag bland annat läsa om Botulism En sjukdom som framkallas av en bakterie som bildar ett toxin då den förökar sig när kött och grönsaker förvaras tillsammans på fel sätt.
Döden brukar inträffa mellan tredje och sjätte dagen läser jag och förfasas ännu mer då jag läser nästa rad:Varken läkemedel eller motgift mot botulism är kända.
Brr…vilken död.
I Sverige finns det knappt några fall längre, men i USA till exempel förekommer det då och då.
Några sidor längre in skriver han om Koloxid något som orsakat mångas död, frivilligt och ofrivilligt.
I samband med eldsvådor är det oftast den primära anledningen till dödsfallet just koloxid.
Barnen lär sig i skolan att lägga sig tätt mot golvet och ta sig krypande/ålande ur rummet om det brinner.
Ett aber bland brandmän är att koloxid inte hålls ute av vanlig gasmask, utan kräver speciella utrustningar.

Nästa bok jag brukar titta i när det gäller gifter är en gammal goding som heter Våra giftiga växter-är de farliga? av Karl Rodhe
I den läser jag att Tibast som växer på vår tomt är mycket giftig, särskilt bären och den sega barken. Nu smakar den vidrigt enligt författaren och inbjuder inte någon att smaska i sig några mängder om en sen gnutta av den, men…man ska aldrig säga aldrig har jag lärt mig.

Och Rosentry som är så vackert, är även det mycket giftigt. Vid förtäring av 6-7 bär måste barnet (oftast är det dem som stoppar i sig underliga, lockande växter) till läkare efter att ha fått medicinskt kol.

Tuja användes i gamla tider som abortmedel.

Exemplen är många och jag spinner på ideer utifrån det jag läser.

I mitt pågående manus Hat och en gnutta kärlek finns det naturligtvis gift med. På vilket sätt tänker jag inte berätta, men giftet finns i vanliga hem, och många av oss har inte en aning om den katastrof inmundigandet av de små fröna kan ge. Eller…rättare sagt innehållet i fröna.
Min karaktär Benjamin/seriemördaren vet mer än andra eftersom han läst mycket. Mobbningen då han var liten drev honom till att roa sig själv, och han gjorde det på många olika sätt, bland annat läsning av litteratur som inga andra barn läste.

March 16th, 2013

Skrivprocessen-drömmar om framgång

Lever du som jag i en önskan att slå som författare. En längtan att se ditt namn högt uppe på montrarna på bokmässan?

En noga gömd, fåfänglighet att höra ditt namn nämnas då du sitter i bussen på väg till ditt jobb, tidiga regniga mornar?
Sitter du sena nätter med datorn i knäet och skriver tills det sticker i fingrarna? Skickar manuset till olika förlag, och har hjärtat i halsgropen när du på darriga ben närmar dig brevlådan?
Hoppar du högt när telefonen ringer? Kollar sms:en extra noga innan du kastar dem, och går igenom samtliga e-mail trots att det står klart och tydligt att det kommer från Vistaprint?
Är du exakt där så har jag några tips.
Det första är:
Lägg dig ned på sängen…blunda…ta flera djupa andetag, och säg till dig själv att du är fantastisk, har en magnifik, underbar gåva att roa och skrämma andra med dina ord. Att du älskar det du gör, och fortsätter oavsett brev från förlag.
Det andra är:
Läs böckerna som de som lyckas inom skrivandet ger ut. Inte de små författarna, nej…de stooora som läses av massorna. Genom att dissikera texterna hittar du hemligheterna…det som fascinerar läsarna.
Gå sedan noga igenom de här skrivhjälpsböckerna så ska du se att allt löser sig:
Den första jag rekommenderar är TRE ENKLA REGLER finns inte skriven av Elisabeth Norin
Den andra jag rekommenderar är ATT SKRIVA FILMMANUS skriven av Fredrik Lindqvist
Den tredje jag tror på är Att skriva med glädje av Kim M Kimselius
Den fjärde jag anar kan hjälpa är Att skriva av underbara Stephen King
Den femte jag själv läst många varv är Skriv på som Elizabeth George gjort
Så var det bara tre kvar…nämligen…
Konsten att döda skriven av Sören Bondeson
och
Litterär gestaltning skriven av Leif Eriksson och Christer Lundvall
och
Lär dig skriva spännande av Olov Svedelid
Nu vet du säkert om ännu fler, och får gärna tipsa under kommentarer.
Ha en härlig skrivdag.
Kram

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-när? hur? var?

Jag skriver ju mycket i genren crime, och ofta handlar novellerna och böckerna om sådant jag vill påvisa för andra, helt enkelt göra ett försök att få till exempel kvinnomisshandel extra diskuterat.

Att jag gillar mördare och andra underliga lirare är väl inte någon hemlighet vid det här laget.
Så fort jag är klar med Hat och en gnutta kärlek kommer jag att jämte filmmanuset skriva om min självbiografi TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL till romanform. Något som skall bli jättekul nu när jag smält allt som hände de där åren med graviditetsstickor som visade på plus, men slutade med missfall och slutligen gav upphov till våra tre monster.
En annan sak jag funderat på att skriva om är guldgrävare, och jodå…ideerna finns ordentligt nedtecknade.
I mitt fall är det ingen skrivkramp som stoppar mig, bara brist på tid att omsätta ideerna till böcker fortast möjligt.
Hur skriver du? Vilken genre´? Och när skriver du?
Är det på natten , som mig…då barnen sover sött och bara spöken och andar är vakna, eller är det i morgonens första strålar, när magen knorrar och sötungarna sover? Eller är det på bussen på väg till jobbet, med andra människor inpå?
Jag skriver oftast (och bäst) på natten. Det är som om karaktärerna har lättare att träda fram då, och ofta, ofta sitter de runt mitt bord och berättar vad jag skall skriva.
Jag har testat att skriva i lugn och ro på ett skrivarretreat och konstaterade att det inte alls är något för mig. På något underligt sätt tömdes hjärnan på ord, och vågorna som slog mot stranden gjorde mig snarare stressad än lugn och harmonisk.
Och ändå satt jag i flera dygn instängd i ett rum med total tystnad runtom. En vecka senare var jag brutalt medveten om faktum. Det fungerade inte.
Jag har också testat att skriva på cafee´r, men nja…öronen har en viss förmåga att bli extra stora när jag vistas bland människor. Då lyssnar jag på tonfall, ord och studerar gester, och hur de beter sig.
Gissa om jag hämtat många av mina karaktärer från omgivningen? ha, ha…jodå, det är väl en och annan som kan känna igen sig eller sitt sätt att vara.

 

March 16th, 2013

Skrivprocessen-sex eller erotik?

Oavsett vilken genre av bok eller film som kommer ut handlar den delvis om sex. Ibland är det mycket naket, ibland mindre. Själv gillar jag det som inte visas, bara anas.
I dagens Sverige kan barnen se porr när som helst under dagen, och det är mer och mer vanligt att ungarna är fullärda inom sexgrenen då de börjar skolan där en generad lärare skall lära dem allt han eller hon kan.

 En stilla undran är om det gör någon som helst skillnad i boken/filmen om det är mycket naket?
När jag gick på Manuspiloternas filmmanusförfattarutbildning fick jag prova på att vara intim med en kollega som jag knappt lärt känna, och gissa om jag var nervös? Nu blev det inte mer än en enkel kram, och hålla om, men jag lärde mig att det inte alls är så enkelt att göra dylika saker som skådespelare.
Mina kamrater skrattade åt min reaktion, men satte det i halsen då de själv fick testa på.
Jag är född 1964 och hade en sexfri teve som liten. Inte heller fanns det fjorton olika kanaler eller femtioelva olika sajter på datorn där jag kunde se vuxna människor ha sex. Dessvärre har det eskalerat i rasande fart, och idag fläker vanliga Svenssons ut sig i pressen och berättar villigt om hur de gör i sängen.
Nu vet jag av erfarenhet att sänglivet ofta diskuteras på tjejträffar, och det på ett sätt som skulle få killarna att baxna. Tjejer lägger sina män på offerstenen och dissekerar honom inifrån och ut, berättar hemligheter som jag anser skall stanna mellan ett par.
Men, men…en väninna till mig har alltid klagat på att jag är en jävla moraltant, och hon kanske har rätt, men det står jag för. Ibland är det bra att värna om sitt eget.
Med bloggandet har en strid ström av tjejer blommat fram som villigt delar med sig av allt.Även det i sängen, och fotografierna skulle lätt kunna platsa i en porrtidning.
Det här skrämmer mig…
Är det underligt att ungarna får komplex när det anses helt normalt att fettsuga sig som artonåring, eller…varför inte sätta in lite silikon i tuttarna och bli utvikningsbrud?
Min granntjej är arton år och mycket klokare än alla dessa tjejer. Hon dissar allt vad operation heter, och försöker gå ned de där extrakilona som smugit sig på under julens frosseri genom att äta smartare och hoppa av bussen en station tidigare för att gå resten av vägen.
Min lilla stinta är 8 år idag, och jag hör att flickorna diskuterar vikt och utseende i skolan. Kläder ratas, och vissa märken hyllas, men framförallt de pratar smink…
Hur har det blivit så här?
I vår familj bantar ingen någonsin, och jag sminkar mig ytterst sällan, så här hittar Zabine inget gensvar för spegeldyrkan. Däremot pratar vi mycket om det som händer, och hur flickorna beter sig mot varandra.
Kan till sist lägga till att jodå, det blir sexscener i min bok också…hemska sådana.