Resan började med att jag nästan missade den förbannade bussen och när chauffören motvilligt stannade fräste han något på sitt lands språk. Jag visade upp mitt kort och satte mig på första bästa plats. Magen på hade antagit en klotrund valfiskform, och mitt ansikte var vått av svett. Den lilla bebisen som simmade runt därinne […]
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for January, 2013
“Eija, lägg av. Kliv upp nu och följ med mig härifrån.” Jespers blonda hår låg slickat bakåt, och jeansen var mörka av allt vatten de dragit åt sig. Regndropparna rann över hans kinder och dolde tårarna som rann ur de blå oskuldsfulla ögonen. “Det var inte så här det skulle bli…inte alls…” Jesper dröjde med […]
David var inte som andra män. Att utsätta sig för fara tillhörde hans vardag och de få ögonblick han befann sig över vattenytan tillbringade han hängande över ett stup. Han behövde adrenalinkickarna, och blev sur, och faktiskt till och med elak om han måste befinna sig i ett vanligt rum. Lägenhetens dörrar bar stora hål […]
“Sitt inte och skreva med benen sådär”, sa den vilt främmande mannen och sköt tillbaka stolen för att visa att han öppnat dragkedjan på sina byxor. jag drog sedesamt ihop benen tätt intill varandra, och böjde dem åt sidan som min salig mormor lärt mig. Jag hade bara glömt av att jag bar en kort […]
Anföringsverb och paneling Så här står det i boken Svenska Impulser 1, skriven av Carl-johan Markstedt Och Sven Eriksson ”Att välja olika anföringsverb (säger, frågar, viskar) skapar variation i din text. Vilket anföringsverb som passar bäst beror givetvis påhur personen talar. En person som talar tyst viskar, en person som talar högt bullrar, och så vidare.” Det här tyckte jag […]
Ja du, nu börjar det likna något. Benjamins bild i dramat är klargjord, och Charlies känslor för honom verkar i andras ögon klara, men inuti hennes huvud växer tankar som är förbjudna, och skulle få henne att bli en hjälte i allmänhetens ögon. Eller? Är en mördare värd någons tårar? Förtjänar varje människa att leva? […]
Mina karaktärer har i princip namngett sig själv. Seriemördaren heter Benjamin, det betyder lyckans son på hebreiska, och är väl totalt motsatsen till det som händer. Just därför passar det så bra. Författarinnan som skall spökskriva åt honom heter Charlie av en stor anledning. Hon hade aldrig kommit in till Benjamin med ett vanligt flicknamn, […]
I alla tider har giftiga saker intresserat mig. Lilla Sverige dräller av möjliga mordhjälpsväxter till exempel. Lägg därtill alla importerade inneväxter. Nyss köpte jag boken Toxokologi läran om gifterdär jag hittade ännu mer i ämnet, och snabbt skapade ett antal scener till mina framtida manus. För naturligtvis dödar jag mina karaktärer med gifter. Agatha Christie gjorde […]
Lever du som jag i en önskan att slå som författare. En längtan att se ditt namn högt uppe på montrarna på bokmässan? En noga gömd, fåfänglighet att höra ditt namn nämnas då du sitter i bussen på väg till ditt jobb, tidiga regniga mornar? Sitter du sena nätter med datorn i knäet och skriver […]
Jag skriver ju mycket i genren crime, och ofta handlar novellerna och böckerna om sådant jag vill påvisa för andra, helt enkelt göra ett försök att få till exempel kvinnomisshandel extra diskuterat. Att jag gillar mördare och andra underliga lirare är väl inte någon hemlighet vid det här laget. Så fort jag är klar med […]