Anitha Östlund Meijers skriv, plåtslagar och trädgårdsliv

Mitt liv består av skrivande, plåtslageri, trädgård och familjen förstås

Archive for the ‘Glömda ord’ Category

July 12th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Glömda ord/Ävlan

Ävlan – angelägen strävan

Två syskon
Bar solbrun hud
Ett kar fyllt av klart källvatten
Höga plask
Små tår
Ett lågt fnitter som eskalerar till skratt
Kärleksfulla kramar som sekunden senare byts ut till nyp
En ävlan att vara den som syns mest
Någon gråter
Tröstas av mamma
Kryper upp i famnen
Lipar åt den andre i smyg

July 1st, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Glömda ord/ Ånyo

Ånyo = på nytt, åter, än en gång

Ånyo satt jag på ditt trappsteg

Fylld av längtan efter din blick

Trasig i själen efter dina svek

Vad hade hon som inte jag ägde?

Var det bara hennes kropp du sökte?


Dörren till huset öppnas och jag känner hur hjärtat bultar

Varje ven i mig är på helspänn

En äldre man med en gammal gråvit pudel kommer ut

Hälsar genom att lyfta hatten

Ler mot solen och spottar ut en snus.

”Hej min vän du ser ledsen ut, kan jag hjälpa dig?”

En kort rad av bokstäver som får mig att gråta förtvivlat och stammande berätta om dig, min enda kärlek och skarpa längtan.

I det ögonblicket ser jag dig komma gående, med armen runt henne, och handen i hennes sons.

Jag behöver inget säga

Mannen har sett dig och nickar tyst

Du ignorerar min smärta och knuffar mig åt sidan, sedan går du in.

June 5th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Glömda ord/Plagga

Plagga = aga, klå, smälla

”Här skall jag nu ge ett exempel på vad som händer när barn är olydiga.”

Läraren kavlade upp ärmarna och tog tag i bambukäppen som alltid stod vi katedern som en ständig påminnelse till barnen att sköta sig.

”Dra ned byxorna Keyla. Du skall plaggas.”

Den lilla flickan gjorde som läraren sade och bet sig hårt i läppen medan hon blundade.

”Swosch!” Det första slaget smärtade alltid värst tyckte Keyla och knöt händerna. ”Swosch, swosch!” Två snabba rapp över vaderna gjorde så att hon knäade några sekunder.

”Nu barn är det er tur.” Läraren vinkade fram Laikoli som satt närmast katedern. Det mörka håret stod åt alla håll, och pojken såg ut som en galen professor. Mörkt bruna ögon kikade fram under några hårlänkar som letat sig ned mot den svettiga pannan. Uniformen var klanderfri ren och skorna så välputsade att det nästan gick att spegla sig i den svarta ytan. ”Laikoli stig fram här.”

När läraren räckte fram käppen svalde Laikoli några gånger i snabb följd, och lyckades stoppa spyan som gled upp genom tarmarna. ”Jag kan inte…” viskade han och undvek att möta Keylas blick när hon vände sig om. ”Jag kan inte…”

Läraren placerade bambukäppen i Laikolis hand och lade sin hand över. ”Då hjälper jag dig…”

Trots att pojken försökte hålla emot såg han röda ränder på Keylas ben där slaget tagit.

”Nu har ni sett hur det går för människor som bär sig illa åt. Glöm aldrig det här.”

Utanför det lilla skjulet pågick det vanliga livet för Thailändarna som kämpade hårt med att plantera ris och skapa vackra kreationer att sälja till förbipasserande turister. De gamla damerna med svärtade tänder satt sida vid sida i långa rader och höll händerna sysselsatta med vackra broderier. Då och då skrattade de så att rynkorna bildade ett vackert mönster i deras ärgade ansikten. Gladfärgade klänningar blandades med västerländska kläder som kommit dit genom organisationer som månade om byns folk.

Efter bestraffningen haltade Keyla ut på vägen intill skolhuset, arg och mycket ledsen. Hon hade aldrig menat att slå så hårt på flickan, men ilskan över att hon stal hennes sista bröd hade gjort att allt gick på tok. Keyla mindes allt blodet och skämdes. Samtidigt var hon fullt medveten om att samma straff skulle upprepas hemma när föräldrarna fick reda på vad hon gjort.

June 3rd, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Glömda ord/Stånka

Stånka betyder MC-motor eller ölsejdel enligt http://glomdaord.wordpress.com
Men i mina barndomstrakter betyder stånka något helt annat.
Det är nämligen det man gör när något är tungt, t.ex så här:
Anna lyfte upp vattenhinkarna från det redan gröna gräset. Händerna värkte av kylan som fortfarande låg som en tunn dimma över nejden. Deras lilla torp var den byggnad som låg längst ned av alla, och på grund av det också fick vänta på solvärmen.
Hon tittade uppåt mot Per och Felicias lilla stuga som knappt syntes längst däruppe, men redan var täckt av solstrålar som värmde dem.
Stånkande tog hon sig uppför backen, stängde noga grinden så att inte kossorna skulle kunna rymma sin väg, och hällde vattnet i det stora badkaret.
Anna log, tänk om mamma och pappa visste vad som försiggick i badkaret ibland? Hon rodnade ända ned till tårna när hon tänkte på Erik. Deras känslor borde väl ha svalnat, men avståndet tycktes stärka dem istället, och när de äntligen sågs, ja då var det som om tiden itu aldrig funnits.
Lillasyster Gracela kom utspringande klädd i bara pyjamas. ”Anna skynda dig in. Titti har fått ungar.”
”Redan, men hur kan det komma sig? Du sade ju att grannkatten var här för bara några veckor sedan.” Hon skrattade och rufsade Gracela i håret. ”Kom så skall vi se vad det blev för färger den här gången. Jag är ändå klar här nu.” Anna gnuggade sina röda fingrar. ”Åh vad jag längtar tills sommaren kommer igång på riktigt. Det är fortfarande iskallt i älven.”
De sprang ikapp till ytterdörren och ställde skorna noggrant under bänken, sedan gick de in. Först Gracela, sedan Anna direkt efter.

June 1st, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Glömda ord/Efterlåten/1juni

Vid mitt evinnerliga googlande igår hittade jag den här länken
Där hittar du glömda ord som knappt används längre.
Jag gillar också sådana, och naturligtvis klickade hjärnan igång.

Häng med ni också.
Efterlåten är ett gammalt ord för undfallande och slapphänt. Kika in på http://glomdaord.wordpress.com så hittar du fler roliga ord.
Så här blev min novell:

” Allvarligt talat, så tycker jag att du är åt helskotta för efterlåten mot barnen. De mår bra av att se verkligheten, få höra människors människoöden för att förstå.” Karim andades häftigt. Det nästan kolsvarta håret låg över kragen på den perfekt stärkta kragen. Slipsen var knuten och pressvecken på byxorna hade kunnat skära itu en frukt. Under skjortan anade jag konturen av vigselringen som var en perfekt kopia av min. Så nära, men ändå långt borta. I luften cirkulerade doften av Karims rakvatten, och lukten av tandkräm.

Jag tittade på lilla Tea som stod med handen i Karims. Hon ville så gärna vara med och idag hade jag lovat henne, men backat i sista stund. Nu stod jag här med skampinnen i näven medan Karim om igen skällde på mig. Han tyckte jag velade för mycket, och ansåg mig vara alldeles för snäll mot våra telningar.

Tea tittade trotsigt mot mig och knyckte på nacken när hon gick iväg med Karim. Vad månde bliva av någon med det temperamentet tänkte jag och hann bara ge en hastig smekning på sonens kind innan en stängd dörr var det enda som fanns.