“Sitt inte och skreva med benen sådär”, sa den vilt främmande mannen, och sköt tillbaka stolen för att visa att han öppnat dragkedjan på sina byxor.
jag drog sedesamt ihop benen tätt intill varandra, och böjde dem åt sidan som min salig mormor lärt mig. Jag hade bara glömt av att jag bar en kort kjol istället för de vanliga jeansen.
Utan att bry sig om att dölja sig började han runka…jo det stämmer. Han satt och drog i sin pillevipp så att den faan i mig blev blå.
Inte för att jag tittade speciellt noga…eller för den delen brydde mig. Vi lever i ett fritt land, och gör vad vi vill.
Jag studerade mannens osedvanligt kraftiga händer, och såg hur blodådrorna svullnade då han drog fram och tillbaka i snabb takt.
Nu vet jag inte riktigt varför jag gjorde det…men…som av en händelse lät jag honom skymta mitt ena bröst, och plötsligt var den där posen jag nyss satt mig i bortglömd.
Istället skrevade jag med benen, och lät min hand glida sakta över insidan av låret.
Mannen slutade runka, och slickade sig runt munnen medan han blundade.
Under tiden han blundade rafsade jag ihop mina saker, och flydde. Saker och ting hade utvecklats lite för fort för att det skulle vara nyttigt.
Garderobiären skrattade då jag kom rusande, och skakade på huvudet när jag ville betala.
“Tack för showen”, sa han och viskade något till sin jobbarkompis.
Jag kände hur kinderna blossade, och såg hur killen skrev några siffror på en lapp han sträckte till mig.
“Ring mig”, viskade han, och strök med baksidan av handen över min kind. “Du är het.”
När jag kikade in genom fönstret såg jag att bordet var tomt. Mannen syntes inte till någonstans, och jag sprang snabbt ut på gatan för att vinka till mig en taxi.
“Molandergatan 63”, flämtade jag och drog på mig kappan som kostat många sköna tusenlappar.
Då öppnades passagerardörren, och in klev mannen jag nyss rymt från. På nära håll såg jag att han var mycket yngre än jag trott…faktiskt rätt snygg, och dessutom verkade rätt rar, trots ilskan jag anade.
“Såååå, du tänker åka hem nu?”, sa han och höjde ett ögonbryn.
“Mm”
“Vad ska du göra åt det här då?”, fortsatte han och sneglade mot underlivet på sig själv. “Jag gillar inte att bara provsmaka sötsaker. Jag vill ha allt.”
Om jag säger att jag var rädd, så ljuger jag. Jag var livrädd, och funderade allvarligt på att trycka på knappen som leder mig direkt till polisen.
Jag tog upp mobilen så försiktigt jag kunde, och lade tummen mot knappen.
“Kan du gå ur nu? Jag är trött och vill hem och sova”, sa jag, och mötte chaufförens blick i backspegeln. “Vi kan ses en annan dag.”
“Åh nej min sköna. Så lätt slipper du inte undan.”
Han steg ur, och satte sig i baksätet bredvid mig. En doft av däck, och lakrits nådde mina näsborrar.
Det var svårt att inte bli påverkad av honom. Han påminde om en panter, och jag blev alldeles yr.
“Har du kaffe hemma? Kanske några mackor?”
“Jag skakade på huvudet, och hörde mina läppar prata. Det lät som om jag talade i en burk, och orden var stakande. Inte alls lika rappa som de brukar. Kunde han ha gett mig en drog? Något som gjorde att allt snurrade och gungade.
Min värld bestod av stjärnor, röster och färger. Klara röda, gula och lila färger snurrade runt min kropp.
Färden hem gick extremt snabbt, och jag hörde honom tala länge med chauffören, men kunde inte springa därifrån trots att jag ville. Vad var det som hände? Varför ville min kropp inte lyda mig längre?
Den njutbara doften invaderade min hjärna, nystade in den i bilder och skeenden som jag bara sett i porrtidningar hittills. Det jag såg och hörde eggade mig.
“Kom så går vi in. Det är kallt ute”, sa mannen, och tog min hand.
“Jag…”
“Tala om vilket nummer du bor på bara, så fixar jag resten”, fortsatte han.
“63”, sa jag och låste blicken på de kritvita tänderna som log mot mig.
En fotomodell, tänkte jag. Han måste vara fotomodell.
“Kod?”
“1666”, mumlade jag, och iakttog de röda läpparna jag drogs mot.
“Sex, vilken bra siffra”, sa han och drog mig mot sig, och la sin hand mot min bak.
“Vad heter du?” frågade jag, och gled med handen över hans mage tills den hittade glipan mellan tröja och byxa.
“Nicolas”, svarade han. “Mer behöver du inte veta.”
Jag öppnade dörren genom att trycka koden, och kände hur oerhört trött jag blivit av allt dansade. Mina vänner hade försvunnit rätt snabbt från krogen med nya bekantskaper vid sin hand. Något jag vant mig vid, men fortfarande placerade en stor skylt med orden Inte okej skrivna med rödpenna på.
När jag öppnade dörren in till lägenheten blandades mitt tänkande med två sätt att tänka. I sessionen fann jag svaret, och förbluffades över dumheten min kära chef valt att mörka.
“Äh, ska vi skita i det?” frågade jag mannen som lade sig utsträckt på min säng. “Faan vilken läckerbit du är”, fortsatte mannen, och drog av sig kläderna utan att ens titta på mig.
Han lade sig på rygg i sängen, och lade täcket över sig, ställde klockan på ringning klockan sex, och vände upp ett fotografi som stod på den lilla dyrgripen jag beställt från Italien förra året.
“Äh, vi skippar det här?” sa jag och låste dörren. “Ingen kan komma in här.”
“Det var du som ville leka rollspel, och jag sa faktiskt åt dig att…
Jag suckade djupt. Inte en gång till. Inte-en-gång-till. Gud så värdelöst det här var.
Skolorna var stängda och affär efter affär inne i city var tom.
“Helvete Nicolas. Rollspel suger. Du får hitta på något annat.
Jag sparkade bort papperskorgen som stod under skrivbordet vi fyndat på en auktion, och svor en lång remsa.
“Alla mina polare spelar rollspel med sina tjejer. Varför ska du krångla till allt?
Jag svarade inte, orkade inte ens försöka förklara något jag själv inte förstod. Jag kanske skulle göra det jag länge grubblat på: Lämna Nicolas flashiga inteliv, och hitta mig själv?
Med snabba rörelser packade jag väska med det viktigaste, och hämtade nycklarna på byrån.