Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘Uncategorized’ Category
Mina smala, vita ben var hårt vinklade runt trapetsen som lockande gungat fram och tillbaka flera dagar. Det gröna slitna golvet var iskallt mot min kropp när jag vaknade och steget från golvet till trapetsen hade gått utan problem. Min vita, fluffiga tyllkjol som knappt lämnade något åt fantasin var omsorgsfullt knäppt runt magen.
Som ett förlupet skogsrå hade mitt svarta långa hår virvlat runt i den iskalla vinden som for i jämn takt genom rummet. Allt jag såg var en röd sliten dörr vars handtag tagits bort. Som en sarkofag i mått större slog huset sina väggar runt mig. Att fly var en omöjlighet, det vittnade mina trasiga, blodiga naglar om.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka…gungade jag.
När det gått en lång stund utan att han visat sig krånglade jag mig ned och sprang på lätta fötter mot fönstret för att försöka kalla på hjälp. Mitt knackande resulterade bara i en tunn dimma på fönstret, gjord av min andedräkt, och jag höll inte på speciellt många sekunder innan jag gav upp.
Ett skramlande ljud hördes.
”Jag hatar dig…fattar du det. Hatar…” Jag lutade mig lite framåt för att slunga orden i huvudet på honom därnere. Det öppna fönstret i upp taket rörde sig fram och tillbaka i vinddraget. Det liknade en bila, redo att hugga av ett huvud.
Frågande tittade han på mig och ryckte på axlarna. ”Faan Minna…du är bara för mycket. Jag får en ståkuk som går till månen.” Han lutade huvudet bakåt och gapskrattade. ”Här vill jag överraska dig, och så gör du så här. Det är inte shysst.”
Han lade sin arm runt mig och drog omkull mig på den stora tjocka gymnastikmattan. Galonen var skitig på många ställen, och i mitt inre undrade jag hur många kroppar den egentligen mött, eller ännu värre …fötter.
”Det är kallt.” Jag lade rysande hans armar runt mig och vände rumpan åt hans håll när jag lade mig.
Min älskling kom snart med trevande fingrar och fyllde mig. Långsamt drog han med tummen över klitoris och tittade på mig med allvarlig min. ”Du måste följa manus.”
Ett skramlade hördes utanför dörren och vi skyndade oss att springa in i materialrummet för att fnissande klä på oss. Vilt kyssande och fyllda av välbehag satt vi nedsänkta innanför trampetten tills fotstegen försvann bort, och ut genom dörren.
Idag är det dags att åka till min kund i Fullersta igen
Några träd ovh buskar kommer att få det lite tufft, och kanske jag hinner börja med hennes källare som varit övesvämmad
Time will tell
I morse var det tjafs och gråt som vanligt. Zabine vögrar inse att det är höst, likaså Razmus som tänkte ha t-shirt…
Ändå frös han igår då vi byggde på hundgården
Inatt skrev jag, men inte på manuset, åh nej sådan lyx hade jag inte. Istöllet skrev jag Peters företags räkningar.
Klockan hann bli halv ett innan jag var klar
Lyssnar om och om igen på Pinks senaste album ovh vill, vill, vill gå på konserten, men vägrar pröjsa flera hundra och får väl inse att det inte blir någit.
Förra gången hon var här stod jag och Peter längst fram och njöt av hennes konster på scenen
Nä, nu ska jag jobba
Hadet gott
Istället för att enkelt och smärtfritt koppla in sig på nätet dyker en stor vit fyrkant upp på skärmen med texten:
Ditt nätverk fungerar ej, försöka igen?
Ha, ha är det gruppen Anonymus verk, eller bara av en händelse
Vi är så sköra i samhället och att förlita sig på el och data kan vara vanskligt
Barnen är i villfarelsen att allt fungear jämt, men ack så fel de har
Skriver på Iphonen med en penna och svär då jag måste trycka om och om igen på knapparna
Nu återgår jag till redigering istället och hoppas nätet repar sig
Ha det
Regnet som förut skvalat ned faller ny allt intensivare
Jag är på väg hemåt för att hämta småttingarna och efterlängtat paket på posten
Regnet öser ned när jag lämnar barnen
Vindrutetorkaren har fullt sjå att hinna med
Vi klättrar upp på taket för att lägga plåt och ber till vädergudarna att de ska sluta tjuta
Hösten visar sin vackraste sida med löv som skiftar i rött och orange