Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

January 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Arga barn-lärare-och föräldrar-Hat och en gnutta kärlek

Igår när jag hämtade Razmus bad en fritidsfröken att få prata med mig. 

Hon berättade att Razmus hade kastat en snöboll i huvudet på en kille, och att han nypt min son i kinden, och att Raz då blivit stoppad just som han var på väg att…ge igen.

Under tiden hon pratar om allvar, och att vi måste prata med skolledningen hur vi skall göra med Razmus ser jag inte alls något fel i det han gjort. Vem har inte kastat snöbollar? Räck upp en hand.
Skillnaden i det hela är att de andra barnen skvallrar för fröken då de råkar illa ut, medan Razmus inte litar på vuxna efter att ha blivit mobbad hela sexårs utan att få stöd av lärarna. Han säger aldrig något till lärarna, eller mig. Men jag känner honom, och märker när något hänt, och draaaaaar det ur min lilla pojkvasker.
I den nya skolan är de mer än fyra gånger så många (26st) i klassen, och han förväntas passa in likt en pusselbit, men gör det inte alls.
Åtskilliga gånger har vi kallats till lärarna för att Raz inte pluggar som han ska, och hellre tecknar i boken än räknar. Han pratar med de andra och hittar på bus. En liten Emil kan man nog säga.
Min lilla pojke är ingen gruppmänniska och har aldrig varit. Razmus trivs i små klasser där fröken har tid. 
Så vad gör vi? Letar privatskola? Avvaktar?
Men har vi råd att vänta? Det är nu han skall lära sig grunden till allt. Att vara skoltrött som nioåring kan inte vara lätt. Jag älskade skolan.
Det är skrämmande att många ungdomar som går ut skolan inte ens kan läsa och skriva. Eller hur?
Men underligt är det inte. Med så stora klasser som nu kommer säkert problemet att eskalera, och de som vill ha hjälp ses förbi, orkas inte med och trampas ned. 
Det är en tuff värld vi lever i, och jag gör allt för att lindra fallet för mina barn, men är bara människa.
Idag var det stökbök här på morgonen, de två minsta var trötta och griniga, ville inte klä på sig, äta mat eller borsta tänderna. Tiden gick och när vi kom till skolan var det bara fem minuter tills det ringde in, men vi hann…
Nu skall jag redigera mitt bidrag till den kommande antologin med Hälsingeskrivarna, och sedan börja med skrivandet på manuset Hat och en gnutta kärlek.
Inatt höll jag på med det tills ett, sedan gav jag upp. Vi går ju upp sex.
Ha det gott, och trevlig helg om du inte kikar in.
Kram

Posted in Dagboksinlägg | 6 Comments »

January 26th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Göteborg here i come-pitch hos Kabusa

Tjoho!

Igår när jag kollade mina mejl hittade jag något mycket efterlängtat…ett trevligt mejl från Kabusa förlag. En inbjudan att komma dit och pitcha mitt senaste projekt Hat och en gnutta kärlek. Beställde biljetter via SJ, och ser fram emot att sitta på tåget i många sköna timmar och skriva som en idiot in i det sista.
Manuset är inte färdigt, men synopsiset är det.
Det här är riktigt, riktigt spännande, och första gången för mig någonsin.
Inatt skrev jag tills klockan blev ett, och delade sedan säng med två småkillar och en stor. Varmt och gott, men trångt.
Nu är barnen körda till sina respektive ställen, elden tänd, hundarna rastade och jag skall skriva även om migränen durrar i bakhuvudet fortfarande. Illamåendet kommer som ett brev på posten, så det är bara att ignorera och köra på.
Peter kom hem igår kväll med en SKRIVA-tidning utan att vara medveten om att jag prenumererar på den. Tänker skicka det extra exet till min söta systerdotter Signe som också skriver så fingrarna blöder.
Hon uppskattar nog innehållet.
Nä nu govännen min skall jag slå igen internet, och glida in i mina karaktärers huvuden alternativt samla dem runt mitt skrivbord för att lista ut vad som hände sedan…när Benjamin mördat den första flickan.
Vad får egentligen någon att göra något dylikt? Det är vad Charlie just nu försöker lista ut, och framförallt försöka förstå.
Ha en god dag
Kram

Posted in Dagboksinlägg | 2 Comments »

January 25th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Migrän-snowboardinköp-sjuka barn-ny antologi

Ibland…då vill inte kroppen, eller rättare sagt huvudet hänga med i svängarna. Som du nog förstått lever jag rätt intensivt, och har alltid gjort. Det enda som kan få mig att varva ned totalt är migrän. Detta helvetes påfund som intar skallen och förintar varje redig tanke till små spillror. Som bränner och dunkar, svärtar livet och gör så att allt ljus förvandlas till spjut in i hjärnan.

Exakt så hade jag det igår. Det blev inget skrivande, inget läsande och inget annat heller. Eller om jag säger så här…egentligen borde jag ha tryckt ned mig i närmaste säng, tryckt en kudde över huvudet och hängt en filt över fönstret.
Men som trebarnsmamma finns det plikter…alla möjliga sådana. 
Allihop blev skjutsade till respektive skola och dagis, sedan åkte jag och Peter hem för att skriva fakturor, skriva offerter, och leta en begagnad snowboard till Zabine…och mig.
Fakturorna gick hyfsat snabbt, men offerten tog tid. Det handlar om stora pengar och kan inte skyndas fram, så det var bara att sitta där snällt och räkna.
Jag hystade ihop en snabb skrivpuff, men övergav sedan datorn några minuter.
Tog ut hundarna på en kort kall promenad för att försöka bli av med skallebanket som börjat i det lilla, men stegrades vartefter dagen gick.
När jag kommer in kikar jag på blocket och hittar två snowboards som kan vara något för oss, ringer, får napp och bestämmer tid.
På väg ut vittjar vi brevlådan och jag ser att jag kommit med i en antologi som skall ges ut i sommar. Extra kul är det för att boken görs av mitt Hälsingesällskap. Reklam för den kommer snart på min blogg.
Ungarna hämtas och vi far iväg ett antal mil åt först ena sedan andra hållet. 
Två snowboardar senare har mitt huvud exploderat och är i små skärvor, omöjliga att förena igen. Bilarnas lyktor gör pinan extra stor, och då vi stannar för att äta skakar jag på huvudet och lägger mig tillrätta i bilsätet för att försöka sova bort eländet.
Jag somnar, familjen äter på restaurang och återvänder en timme senare. 
Jag vill spy och funderar allvarligt på att gå de cirka två milen vi har hem, bara för att slippa åka bil.
Väl hemma störtar jag in, lägger mig på soffan fullt påklädd och trycker två kuddar över ansiktet.
Några timmar senare när klockan närmar sig tolv vaknar jag, lite bättre, och tittar på nya serien Äkta människor. Den har verkligen potential för att bli superb.
Innan jag somnar kikar jag ned i källaren för att titta på min och dotterns nyinköpta snowboards. Nu jäklar skall det bli åka av, och jag anar att det blir många blåmärken framöver. Men det är det värt, tror jag.

Posted in Dagboksinlägg | 2 Comments »

January 23rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Ny författarlya

Du vet den där lite mysiga kuschliga känslan man hade som barn då man gjorde en koja under bordet, eller under trappan. Exakt där befinner jag mig nu. Inte under trappan, men i känslan av att sväva.

Jag har nämligen fått en ny arbetslampa till mitt lilla pyttekontor, och märker direkt att mina ögon kanske var bättre än jag trodde. Plötsligt ser jag texten i böckerna med förnyad styrka, och dammet som gömt sig under skrivare och datorer syns mycket bra…så bra att jag haft storstädning på skrivbordet, och på datorn.
Ikväll blir det underbart att ta itu med nästa kapitel i bokmanuset Hat och en gnutta kärlek. Förresten tänker jag nog översätta den till engelska. Lyssna bara på titeln:
Hate and a toch of love…kan det mana till annat än intresse hos en läsare? Jag bara frågar. Om de sedan vågar sig på att bläddra i den…då…hoppas jag att de vägrar släppa den ifrån sig innan de fått svar på alla frågor som kommer fram successivt.
Mats Lundgren, konstnär från min hemstad Söderhamn har fått de sidor jag skrivit, och ska utifrån det och mina små önskemål skapa en målning till framsidan på boken. Missa inte det!
Han är oerhört begåvad, och jag är jättetacksam att han vill hjälpa mig.
Idag har vi åkt runt och gjort en massa ärenden. Datorn var med, men jag blir åksjuk om jag skriver när jag åker, så det var bara att gilla läget.
Lilla Zabine fick begagnade slalompjäxor som vi köpte på Skidbytarboden Fleminggatan 17. 
Den affären är ett mecka för alla boardåkare och skidåkare. Vilka färger, vilka modeller…mums.
Efter att vi fikat åkte vi hemåt och hämtade ungarna och en kompis. Lilleman är som vanligt förkyld och har varit med mig och Peter hela dagen.
Tyvärr hann vi inte panela huset något, men vindrutetorkarna är fixade, och maten hemhandlad, så varför klaga.
Nu lämnar jag dig igen. Mer än dags att glida in i en seriemördares sjuka huvud.
Mors!

Posted in Dagboksinlägg | 3 Comments »

January 23rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Snowboardåkning-xboxkrångel och livets möjligheter

Nu har jag varit mer eller mindre borta från skrivande och bloggande i över ett dygn.

Istället har jag varit iväg med familjen till backen och åkt snowboard (nä inte jag än, men snart så…)
Zabine hade varit på pyjamasparty och var helt slut. Hon lade sig helt sonika ned i snön och vilade.
Jag och Hampuz åkte snowracer tills vi var så frusna om fingrarna att vi inte kunde greppa om snöret man drar i. Då satte jag mig i bilen och värmde mig och mina små. Mina fötter var nog det enda som var vamt, för där hade jag mina älskade Sorel Glaciär.
Det snöade och var bästa tänkbara vinterväder. Jag njöt av livet.
Efteråt for vi hem, bytte om, köpte kyckling och pannkakaor och åkte till svärmor och hennes gubbe för att försöka uppdatera x-boxen med ett antal spel vi fått att hämta via internet.
Ha, ha…vilket skämt. Jag pysslade och funderade länge innan jag fick in dem, sedan upptäckte jag att klockan blivit väldigt mycket.  Men jag fixade det.
Den stod på närmare tolv då vi for hemåt. Ungarna somnade, och jag var nära att göra det med. 
Det var slirigt på vägen av modd, och snön var våt som ramlade ned från en svart, stjärnprydd himmel.
Väl hemma pulade vi ned ungarna i sängarna och satte oss i soffan för att titta på en film. Hm…om filmen varit bra hade jag kanske kunna hålla mig vaken, men…den sög…tråkig, cirkulerande handling som upprepades gång på gång. Jag somnade efter halva.
Jennifer Aniston och Gerard Butler hade huvudrollerna, och hon är min stora favvo, men…nja
Filmen heter BOUNTY HUNTER och handlingen bestod i att Jennifer uteblev från en rättegång, blev jagad av Gerard som även var en hatad exman. De sprang, och sprang, och sprang…efter bilar, efter varandra. Puh!
Idag har vi städat härhemma, eldat, haft mattelektioner med Razmus, letat efter begagnad snowboardutrustning till både mig och Zabine, och slötittat på teve nu på kvällen.
Inte en enda rad har jag skrivit på manuset, och det känns…annorlunda.
Det är mysigt att ha Peter hemma så här mycket, och ungarna njuter.
Imorgon är det måndag igen, och dags att trilla in i rutinerna igen.
Ha det gott

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Snowboardåkning-xboxkrångel och livets möjligheter

January 20th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

En novell till SKRIVAS novelltävling på temat FESTEN

Ibland driver min hjärna rejält med mig, och idag var det en sådan dag.

Efter att jag totat ihop ett långt blogginlägg om strulande ungar, och mitt skrivande stötte jag på en karaktär som ville att jag skulle skriva en novell om honom. Det passade ju perfekt eftersom tidningen SKRIVA har en novelltävling med temat FESTEN som har deadline i dagarna.
Som vanligt blev texten ca 1000 tecken för lång och fick bantas. Dessvärre försvann några snygga vändningar i den, men , men…det får vara. Det sprutar ord in i datorn när jag är på det där humöret, och om jag har karaktären bredvid så behöver jag inte fundera så mycket.
Du har väl skickat in en novell du med?
Förra månaden var temat VÄNDPUNKT.
Mitt bidrag hittar du om du klickar på länken. Jag vann inte, blev inte ens omnämnd.

Mitt manusskrivande får vänta tills ikväll när barnen somnat. Lilla Zabine är på pyjamasparty, och Hampuz ligger vid min sida med huvudet mot min hand.
Peter spelar Monopol med Razzel, och åker på storstryk.
Jag har passat på att fixa till min wordpressida, och ser att de fått in jättefina teman som kanhända passar mig. 
Nu är det dags att äta, sedan blir det manus igen.
Ha en härlig kväll.

Posted in Dagboksinlägg | 3 Comments »

January 20th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

55403 ord-265401 tecken skrivna på manuset Hat och en gnutta kärlek-matvägran-HSP-karaktär

Det börjar likna bok banne mig, och en mycket vidrig sådan.

Inatt skrev jag tills klockan var två. Flowet mötte mig vid nio, och höll i sig hela natten. Benjamin berättade för mig vad som hände efter att han rymt från fosterhemmet, och tillsammans grät vi åt människors ondska.
Charlie är tyst fortfarande, ypper små korta meningar om det som finns i hennes minne.
Den hemlige gästen är just hemlig, och det är endast läsaren som får hela historien presenterad som kan lägga ihop pusselbitarna och förstår vad som händer i kulisserna.
Idag är Lilleman hemma, hostar och snorar, men är sprallig ändå. Zabine låter nästan likadant, men har ännu inte trillat dit lika mycket. Förresten skulle hon aldrig stanna hemma. Ikväll ska hon på pyjamasparty med en massa tjejkompisar, och sova över. Det vill Zabine inte missa för allt smör i Småland.
Vi pratar allvar med Razmus igen. Igår fick jag ett till samtal från en frustrerad lärare. Han gjorde inte som de sade, och skrek att han skulle spränga skolan, ljudade och höll på. Helt enkelt störde lektionen och sökte uppmärksamhet på alla vis som finns.
Jag funderar på BUP, men vet nog vad orsaken till utbrotten är:
Razmus äter inget. Vår son är en matvägrare, och vill bara stoppa in pannkaka, köttbullar, blodpudding, bacon med pasta och falukorv i munnen. ALLT annat dissar han, och har gjort sedan tvåårsåldern.
I skolan finns det några allergiker som inte tål mjöl, och det gör att vi inte kan skicka med Razzel mackor. Idag lade jag ned en banan, men tvivlar på att han äter den.
Vad gör jag? Vi är ganska trötta på det här tjafset vid bordet varje dag. Allt blir så laddat.
Som tur är verkar de andra inte lida av samma sak.
En läkare vi pratade med sade att matvägrandet kan ha att göra med att han blev sondad som nyfödd. Sådana barn kan ha det svårt med ätandet när de blir äldre.
 Häromdagen såg jag en dokumentär om en tjej som bara åt pommes, och hade gjort det i SJUTTON år! De försökte lära henne äta annat, men misslyckades. Orsaken till matvägran låg i en händelse som hon haft som treåring:
Den lilla flickan var magsjuk, spydde upp maten, men fick ny. Spydde, fick ny. Jag tror att du förstår vart jag vill komma. Istället för att låta den lilla vara lite hungrig och långsamt bygga upp magen igen när den lugnat sig, gav de henne mat som hon gång på gång spydde upp. Naturligtvis associerade hon mat till illamående, och har gjort sedan de där dagarna.
Jag är själv ingen storätare, och mycket kräsen när det gäller både mat och dryck. Vin dricker jag aldrig, inte heller öl och whisky. Det smakar illa, punkt. Kaffe likaså.
Matmässigt har jag breddat mig från att alltid ha ätit viltkött, till att inmundiga både kyckling och faktiskt lite fisk.
Läste för ett tag sedan om HSP (highly sensitive person), och kände igen många saker från både mig själv och min älskade dotter. Både hon och jag är konstnärligt lagda med den där speciella förmågan att skapa sångtexter på några sekunder, och se detaljer i det stora. Om Zabine ser en blomma, ser hon inte det yttre utan kronbladens rundning, bladens taggar och bladnerverna, sådant som en vanlig människa ofta missar. 
Som liten kunde jag sitta flera timmar och studera en fjäril som suger nektar, och förundras över magin att kunna flyga samtidigt som jag längtade efter att få följa de svarta tunna spröten med fingret. Känna på vingarnas ludna yta.
En HSP-karaktär ser ofta det lilla i det stora, detaljer som för vissa ter sig osynliga.
Det jag vill komma till är att en HSP även har extrastor känslighet i smaklökarna. Maten smakar inte alls gott ibland. För mig är många smaker vidriga, däribland fisk och vin. Jag mår faktiskt illa då jag äter fisk.
Det blev ett långt inlägg idag, men nu ska jag gå in på Skrivpuff och checka dagens tema.
Ha det gott

Posted in Dagboksinlägg | 1 Comment »

January 19th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Väninnor-sjuka barn och skrivande av manus

Igår eftermiddag tuffade jag in mot city med pendeln, och träffade min vän Susanna, en tjej som inte haft det speciellt lätt i livet, men tagit ett rejält grepp om sitt liv för att styra upp det i rätt riktning.

Att ha en förälder som dricker, eller t.o.m två präglar ett barn. En del blir tysta, andra gapiga, men båda protesterar mot det de blir utsatt för på sitt sätt.
Susanna hade oturen att träffa en kille som dominerade henne, och gjorde så att hennes självkänsla for i botten med ett hårt brak. Idag är hon en blomstrande skönhet både inuti och på ytan, lite ärrad och ibland alltför hård mot sig själv.
.
Min uppväxt däremot var så där perfekt som man bara kan drömma om som barn.
Mina föräldrar bråkade sällan, och när jag tretton år gammal flyttade till farmors hus var lyckan total. Jag fick en alldeles egen häst. Hon hette Lady och var knappa ett år, alltså inte ridbar.
Farmor och farfar flyttade in i vårt gamla hus medan jag och min familj installerade oss i deras gamla hus som var en lantgård belägen ungefär ett stenkast från oss. En romantisk idyll bredvid vattnet. Ett paradis för ungar som älskar djur.
Under åren som gick ägde jag hästar, kaniner, harar, ökenmöss, kanariefåglar, katter i massor, hundar i parti och akvariefiskar, grodyngel, ekorrungar, kalvar, lamm och en hel del vilda djur.
Jag fann inget nöje att åka till kompisar under veckorna, och hann inte heller. En häst tar mycket tid.
Nog om det…
När det gått ett antal timmar och ett fat med nachos inmundigats är det dags att säga hejdå.
Mörkret ligger som en svart ogenomtränglig mantel över Botkyrka, och min bil står naturligtvis där det inte finns en enda lykta. Du anar vart jag vill komma va? Det är inte lätt att vara mörkrädd här ute på landet, jag lovar. Mitt stackars hjärta höll på att slå sig ur kroppen, så rädd var jag. I min fantasi dök elaka mördare upp, och andra underliga varelser. Min hjärna skapade snabbt något farligt av en soptunna som ramlat omkull, och då jag öppnade bilen tände någon billyktorna på andra sidan parkeringen. men åkte inte iväg. Hm…behöver jag säga att jag funderade både en och två gånger på varför.
Nåväl, jag startade bilen, värmde upp den, och åkte hem.
Efter att vi lagt småttingarna som varit lite stökig i magen under dagen och stannat hemma, satte jag mig vid teven med Peter en timme, sedan skrev jag resten av natten.
Nyss åkte Peter iväg med Zabine och Razmus till skolan medan Lilleman fick stanna hemma hos mig. Han är förkyld igen. Två ynka dagar hann min son vara på dagiset, sedan snorar han.
På BVC:t sade barnmorskan att Hampuz eviga fökylningar antagligen beror på att han fick i sig bakterier bara tre dagar gammal, och då blev rejält förkyld. Och det var inne på neonatalen (han är född v.33 + 6 dgr)
Som tur är kan jag vara hemma med honom så mycket som det krävs eftersom jag är arbetslös. Annars skulle det bli kris. Hampuz brukar vara hemma i snitt varannan vecka.
Nu skall jag, Hampuz och hundarna gå ut på promenad, sedan startar mitt fortsatta skrivande på manuset.
Är just nu uppe i 52 172 ord, och bygger varje dag på med fler.
Ha en bra dag

Posted in Dagboksinlägg | 2 Comments »

January 18th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Awarder till mig från andra bloggerskor

På bara några få dagar har jag fått flera Awarder.

De kom från Desiree Fredlund  som skrev så här:
För hon är lika outröttlig som jag. Hon skriver och skriver i en aldrig sinande ström. Hennes Pappersskärvor håller mig sällskap vid mitt köksbord när jag sitter där själv och äter. Boken tar aldrig slut. Jag läser lite här och lite där. Sorgligt ibland, vardagsmysigt ibland och mycket roande ibland. Alla borde ha en Pappersskärva som sällskap.

och härliga Mångmamma, som skriver så här
Ännu en kvinna jag skulle ha massor att prata om med.


Awarden ser ut så här:

Till Awarden hör en uppgift. Liebster är ett tyskt ord som betyder “käraste”och utnämningen ges endast till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter . När man får utmärkelsen ska man göra följande:

Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka. 
Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låta dom veta det genom att lämna en kommentar hos dem.

Till sist hoppas man att dom utvalda vill lämna utmärkelsen vidare…

Så kommer det svåra att välja fem av alla underbara bloggar jag följer. Den här gången skickar jag awarden vidare till:

Johan Lindbäck som delar med sig av sina kunskaper, ifrågasätter och delar med sig av sitt skrivande.

Christin Ljungqvist som ger mig massor av tips och berättar om sin skrivprocess på bloggen.

Min skrivpuffskompis kvinna-gudinna som just nu har det lite jobbigt med synen, men snart kommer igång med de dagliga puffarna igen. Just nu ser hon inte ens så pass att hon kan skriva på datorn stackars liten.

Pennelina som inte bara fyller år samma dag som mig, utan också verkar väldigt lik mig i sättet. Hennes blogg är fylld av egentagna foton som fyller mig med glädje och tacksamhet över vad som finns runt mig.

Den sista awarden går till Ann Ljungberg som fixar till skrivmingel, resor, och delar med sig av hela block med tips hur man skriver utan att ta en enda krona betalt. Hon är fantastiskt, och en av de människor som fått mitt skrivande att växa. Missa inte hennes sajt Skrivpuff där du varje dag får ett tema att skriva om. Något jag gjort i tre års tid.

Idag har jag och Lilleman varit till BVC på 4-årskontroll. Det var fascinerande att se hur Anki som hon heter lotsade min älskade unge genom hörseltest, syntest, motoriktest och viktkontroll. Hampuz var lugn hela tiden, och följde henne intresserat med blicken, gjorde som hon bad honom, och fick efteråt en liten klisterbild.
Tänk att min lilla parvel kan sitta så lugnt så länge. Annat är det hemma där han studsar mellan golv och tak.

När vi kom hem igen skrev jag på datorn, medan Peter och pojkarna spelade monopol. Razmus var lite schongig i kistan imorse och fick vara hemma. Något han jublade över.
Otur för honom så skall han plugga, eller rättare sagt fortsätta skriva sin korta novell som fröken gett i läxa.
Igår påbörjade vi den, och efter lite segande kom Razzel igång med författandet, och visade att han är min son. Hi, hi…jodå…han skrev inte alls det jag sade utan hittade på saker själv. Det är bara det där med punkt, komma och stor bokstav som är svårt fortfarande.

Nu skall jag skrivpuffa, sedan skriva på manuset jag höll på med inatt.

Ha det gott
Kram


Posted in Dagboksinlägg | 3 Comments »

January 16th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Nyinköp av böcker bra att ha om man skriver deckare och thrillers

Idag kastade sig dagen fram i hundranittio.

Plötsligt så var den bara slut, och det var dags att halka iväg via bilen till dagis och skola.
En av dagislärarinnorna läser just nu min självbiografi TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL, och fler vill läsa den.
Barnen var som vanligt topp trissor, och ljudnivån var långt över det tillåtna. Skulle inte bli ett dugg förvånad om herr Tinnitius hälsar på om några år. Det ljummar i öronen då jag kliver ur bilen.
Med posten anlände två böcker jag länge velat ha, och hittat dels via blocket, dels via Tradera.
De är till min research om barn och hemska händelser, men också kriminalhistorier. Två mycket intressanta saker som alltid roat mig att läsa.
Nu ska jag och mannen i huset sätta oss framför teven och titta på en film.
Sedan ska jag skriva på manuset.
Ha det gott
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Nyinköp av böcker bra att ha om man skriver deckare och thrillers

« Older Entries
Newer Entries »