Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Skrivprocessen’ Category

January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Att skriva för barn

“Skriva barnbok? Jag? Men…”

Orden är mina när en skrivarvän säger åt mig att skriva en barnbok.
“Jag har läst några av dina tidigare sagor, och…jag tror du har talangen”, fortsätter hon.
Så nu studerar jag hur man tillverkar ett barnboksmanus.
Jag har bland annat införskaffat boken Att skriva för barn:
Att skriva för barn (inbunden)
På Tradera hittade jag Barnboksvärldar:
Barnboksvärldar (inbunden)
Den finns också på Bokus och handlar om hur en bok kommer till.
Birgitta Fransson har intervjuat ett stort antal barnboksförfattare och fått massor av tips som hon delar med sig av i boken. En skattkista alltså.
Jag googlade vidare och hittade ännu en bok, Barnbokens byggklossar
Den hittade jag på Tradera, men läste om på Bokus.
Barnbokens byggklossar (häftad)
I boken undersöker Maria Nikolajeva barnböckers uppbyggnad, något som intresserar mig väldigt mycket.
Under tiden som jag googlar ser jag en bok som står på mitt skrivbord, som en vän till mig skrivit. Att skriva med glädje av underbara Kim Kimselius.
Att skriva med glädje
Som du säkert förstått av tidigare inlägg är jag grundlig i det mesta jag tar mig för, så och denna gång.
Istället för att köra igång pang bom, läser jag ännu mer på nätet. Samlar…och så småningom kanske det mynnar ut i en bok.
Nu ska jag redigera min pågående bok, HAT och en gnutta KÄRLEK

P.s Om du har fler tips på böcker vill jag gärna ha dem.

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Att skriva för barn

January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

E-bok eller pappersbok?

Skriver du böcker? Eller läser du bara?

Tycker du som jag om känslan av det frasiga papperet mellan fingrarna, och doften? Föredrar du att vända sida med fingrarna istället för på en skärm?
Jag går just nu genom en stor förändring i mitt tankesätt, och jobbar på flera e-böcker jag tänker ge ut.
Teuvo som öppnat sajten Novellisten använder Libre Office writer, och har dessutom gjort en e-bok om hur man använder det.
Boken är gratis.
Annars kan man använda I-books author som du hittar gratis hos App store. Förutsättningen är att du använder en Mac.
Jag fick min nya Mac förra veckan. En Air närmare bestämt. Helt fantastisk mackapär som förenklar mitt skrivande enormt genom att bara finnas. Det är inte så tungt i ryggsäcken längre.
Jag valde att sätta in inte mindre än 8 GB i den för att kunna ha både photoshop och andra program utan att den kurkar.
Om du skriver på en e-bok, men ännu inte hittat några vänner som ger ut själv, eller kan ge dig tips, så hittar du Egenutgivarna på nätet, och viaFacebook
Både jag och Teuvo är medlemmar där.
Hur tror du ditt fortsatta säljande påverkas av att du säljer din bok som e-bok. Säljer pappersmodellen sämre eller bättre?
Det där är frågor jag just nu fnular på, och återkommer till.
Jag hoppas och tror att en e-bok lockar fler att köpa en “riktig” bok. Jag själv är sådan, och vill helst äga boken, inte bara få orden presenterade på en platta.
Å andra sidan börjar jag närma mig femtio och tillhör medelåldern. Unga tänker annorlunda, vill gärna ha saker gratis vad jag förstår, och hugger gärna en e-bok som säljs billigare än pappersboken.
Men, jag återkommer som sagt.
Tanken är att jag ska ge ut min novellsamlingPappersskärvor som e-bok, och lite senare tänker jag ge ut en Skrivbok.
Ha en härlig dag

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on E-bok eller pappersbok?

January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Tre enkla regler-finns inte

Hur skriver du egentligen?-Att skriva med glädje-Tre enkla regler finns inte

Hur är det?

Skriver du ur hjärtat och låter karaktärerna leda dig?
Eller har du ett skelett som måste följas?
Jag skriver ur hjärtat, låter karaktärer leda, men har på äldre dar lärt mig strukturera och försöka leda in karaktärerna i rätt fålla.
På det sättet har jag en backstory, det vill säga jag vet vad karaktärerna tycker och tänker om saker och ting, och vet också hur de reagerar på vissa ord, händelser eller annat.
Det hänger ett långt frågeformulär i fönstret där karaktärerna svarat på det mesta, och därifrån tar jag svaren och skeendet.
Via ett träd eller skelett styr man lite bättre och om man har tur blir varje gren en egen historia som sedan dras ihop på slutet.
Hur gör du med ordet och?
Jag har lite svårt att använda det och har dessutom blivit lärd att det ska vara komma före varje och.
Hå, hå ja, ja det är inte bara att skriva.
I boken TRE ENKLA REGLER finns inte får du massor av tips.
I boken Att skriva med glädje berättar författarinnan Kim Kimselius hur hennes skrivande går till och som vanligt delar hon frikostigt med sig.
Lyssna på det här:
“Ett bra sätt att få inspiration är att tömma hjärnan på alla tankar, genom att syssla med små enkla vardagsbestyr: Damma, skura, dammsuga.”
Jag går ut i skogen för att tömma hjärnan och badar varmbad.
Nu var det länge sedan jag kunde bada eftersom vi inte haft badkar på flera år. I dagsläget får jag vara glad om jag får en stund över dagtid. Allrahelst på helgerna.
Tid är en viktig bit i skrivandet. Att få sitta från morgon till kväll är en lyx som få har.
Hur har du det? Och vad gör du för att tömma hjärnan?
Ett tips är att sätta sig framför dataskärmen och flödesskriva. Ur den brukar man kunna plocka delar som sedan sammanfogas till en novell, eller varför inte en bok.

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Tre enkla regler-finns inte

January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Så gör jag-Bodil Malmsten

Så gör jag heter författarinnan Bodil Malmstens bok om skrivande.
Så gör jag : konsten att skriva

Den har ursnygg framsida och jag kan inte låta bli att gilla hennes små kommentarer.
En del som läst den tycker att Bodil är för ironisk, men om man tycker så är det väl bara att stänga boken och läsa något annat.
Under alla dessa år som jag skrivit har jag läst alla möjliga skrivarböcker och skrivit upp det jag tycker är extra viktigt. Med åren har det blivit en tjock pärm som jag glyttar i då och då. Tänk att världen består av så många kloka människor, brukar jag tänka och kikar in på Tradera, Bokbörsen och de andra för att kolla om det finns några fler böcker jag inte läst.
Bodil skriver om författare som haft turen att ha en fru eller man som sköter om det löpande, dvs skötsel av barn, matlagning, städning med mera och jag får mig en tankeställare. Min man är det bästa som finns. Han är en pärla på många sätt och ärligt talat skulle det vara svårt att få skrivtiden jag behöver om inte han funnits. Därmed inte sagt att han gör allt det som Bodil pratar om. Nä då, jag får tvätta, diska och torka barnens rumpor vare sig jag vill eller inte. Peter jobbar mest och jag gör allt för att hinna få ur mig alla ord som trillar in i skallen.
Jag skulle lätt kunna isolera mig i en stuga för att skriva en bok, men livet är inte så. Verkligheten består av flera måsten.
Tränar du?
Det är något jag slarvat med och får på skam nu. Höfterna har tagit stryk av allt sittande och nu har jag börjat röra på mig så mycket jag hinner och funderar allvarligt på att skaffa en liggfåtölj så jag kan halvligga och skriva.
Bodil pratar också om den ideala dagen. Hur ser din ideala dag ut?
Jag har haft många sådana dagar men får nästan panik då de kommer. De där dagarna vill jag hinna så mycket som möjligt och får hjärnsläpp. Det bästa jag kan göra är att skriva ned alla idéer och tankar jag fyller dagarna med. Ålder eller för mycket i skallen, ja det är frågan utan svar.
Tystnad är väldigt viktigt för mig och mörker. Det är som om ögat lugnas ned då mörkret famnar mig. Min hjälpare håller sig oftast undan när det är ljust. Hen verkar gilla att inte synas, bara höras, och jag är tacksam för hjälpen.
Facebook är underbart, men också en skrivdödare har jag kommit på. Det är så fantastiskt att kunna läsa hur alla lever och tipsen svämmar över alla bra att ha sidor. Jag hittar minst ett bra tips varje dag. Det kan vara länkar, wordpressidor, människor som är intressanta.
Men det är lätt att fastna.
För att stoppa det bokar jag tider för mitt skrivande. Klockan tio på kvällen stänger jag oftast av datorn och tillbringar resten av kvällen med att redigera eller skriva nytt.
Så gör jag säger Bodil Malmsten. Hon tvingar ingen att följa hennes råd, bara öser över den som läser och öppnar upp sitt hjärta.
Jag är så tacksam för alla som delar med sig. Visst kostar det att gå kurser och köpa böcker, men det är sådant som finns kvar. Och jag älskar att lära mig nya saker.

Hur sitter du egentligen?
Gör du som mig?
Jag kurar ihop mig i stolen och har ofta värk i höfterna när dagen är över. Jag vågar inte ens tänka på hur länge jag sitter ned framför datorn, men det ger ju resultat och jag älskar det jag gör, så…jag fortsätter oavsett.
Har du gått någon skrivskola, eller anser du att det är onödigt?
Jag går just nu två skrivskolor och funderar allvarligt på att gå ytterligare en för att lära mig skriva för barn och ungdomar. Det är dyrt att gå skolor, men säkert värt varenda sekin. Alla skrivskolor tror stenhårt på sitt sätt att skriva, så det gäller att sålla, känna efter hur man själv vill skriva.
Regler är till för att brytas, sa min filmmanusförfattarlärare alltid. Provocera, gör något nytt. Fånga publiken/läsaren. Jag lyder snällt.
Jag har skrivit noveller efter Ann Ljungbergs teman på skrivpuff i fyra år nu. Det är en suverän spark i rumpan. Efter femton minuters skrivande går jag på mitt manus och det går nästan alltid galant. Jag inbillar mig att hjärnan tränas att tänka och att jag på det här sättet bygger idéer till fler manus.
Min idebok sprängs snart av idéer. Jag skulle kunna skriva minst en bok varje år.
Kan alla skriva?
Kan alla sjunga? fråga jag då. Kan alla det? Eller är det bara ett försäljningsknep som de här körledarna har? Kan alla sjunga?
Jag tror att alla kan skriva. Bra eller mindre bra. Det är som att göra film. Alla kan uppenbarligen det, men…efter att ha sett ett antal usla filmer börjar jag fundera på hur det är möjligt att vem som helst får tillverka film. Handlar det om pengar? Kontakter?
Jag är någonting på spåret. Ha, ha…
Skriva ja…det är många som ger ut böcker som är dåligt korrade. Observera att det är förlagsutgivna böcker. Stooora förlag.
“Talang är att inte ge sig, att stå ut, att hålla på”, skriver Bodil i boken.
Vad tror du om det? Är det så “enkelt”? Är det bara de envisa som blir antagna? De som skickar manuset till förlag efter förlag? Har du tålamodet och orkar du ständigt vänta på eventuell refusering?
Jag är för otålig. Därav egenpubliceringen av mina böcker Tre änglar och tre mirakel plus novellsamlingen Pappersskärvor
“Du har ADHD säger flera av mina vänner, på fullaste allvar. Du kan banne mig inte hålla dig lugn två sekunder”, säger de och syftar på mina ständiga promenader och oviljan att bara sitta stilla på en stol på ett fik i flera timmar.
Jovisst, jag kanske har ADHD, men när jag var liten fanns inga bokstavsbarn. Det kallades rätt och slätt att jag hade Myror i rumpan
Det är till och med några pojkvänner som gjort slut för att de inte orkat med mitt tempo. Min man är likadan och förstår mig till fullo. Han jobbar järnet, jag hänger på.
Vi använder överskottsenergin till att vara kreativ.
Inspiration skriver Bodil också om. Hon berättar var hon hittade inspirationen till sin första roman.
Var hittade du din? Var det ett fotografi i tidningen? En artikel? Något någon sa? En dröm? Ett ord du såg i en bok?
Min första bok  Tre änglar och tre mirakel är gjord av frustration. Jag hade gått igenom flera missfall och äntligen fått glädjen att bära fram tre barn. Jag skrev helt enkelt boken jag själv sökt. En förklaring, en bok fylld av hopp mitt i allt det svarta. En bok som kvinnor i min dåvarande situation kunde förvara i fickan på sjukhusrocken.
Min andra bok Pappersskärvor är ett hastverk. Peter och jag skulle till bokmässan och han tyckte jag skulle fixa till en ny bok att ha med. Det blev hårt jobb tre dagar, för tryckeriet satte deadline då.
Mitt nuvarande manus kommer från en artikel och min önskan att veta varför. Jag sparade artikeln i två år och kunde inte stoppa orden som vällde fram på papperet. Även de skrivna i frustration. Jag ville förstå, hitta orsaken till det som hänt.
En natt kom mina karaktärer och berättade vad som hänt. Paralyserad satt jag i stolen och lyssnade. Sanningen var grym.
En dag senare startade jag jobbet med att skrivaHat och en gnutta kärlek. Ett manus som i dagsläget ligger på redigeringsbordet.
Kan du skriva när du mår dåligt? Eller kväver sjukdomen orden?
För mig blir det stopp. 2010 låg jag däckad i en hel månad. Inte ett ord skrev jag. Hjärnan fick blackout.
När jag blev frisk igen jublade jag av flera anledningar.
Sist jag träffade mina skrivartjejer diskuterade vi det här med att läsa ut en dålig bok. Gör du det? Slåss du tills sista sidan är nådd oavsett den tilltalar dig eller ej?
Jag är envis. Mycket envis. Mamma brukade säga att min vilja satt i björken jag såg från fönstret.
Men en dag sågades björken ned.
Jublande sprang jag in till mamma och berättade vad som hänt. “Nu är min vilja fri”, ropade jag och sprang runt , runt i köket. “Jippi! Min vilja är fri.”
Det mesta jag tar mig an går igenom. Oavsett vad det gäller. Ännu mer sedan jag överlevde två träffar med Sankte Per. Jag har inget att förlora. Om jag vill något blir det så.
Nåväl, tillbaka till dåliga böcker:
Jag läser ut alla böcker och skriver sedan längst fram i den vad jag anser om alstret. Ibland sågar jag den totalt och varnar nästa läsare.
Rekommenderar dig att läsa Bodil Malmstens bok. Den är bra.

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Så gör jag-Bodil Malmsten

January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Första meningen-skrivprocessen

Hur viktigt är det egentligen att första meningen är bra? Är det grundläggande för hur boken tas emot av läsaren? Eller, är det som Bodil Malmsten skriver, en myt?

På min blogg bjuder jag varje dag på en början där den som läser fritt får skriva fortsättningen.
Kan man redan där se vilken genre boken har? Är det möjligt?
För att testa det ska jag göra några korta noveller av en av mina börjor.
 Så här lyder mitt förslag till en början den 7 januari:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot
Första genren är skräck:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
   ”Verkar inte det här väldigt underligt?” sa Patrik 15 år och trevade efter Lillemans hand.
   ”Det är nog bara någon som jävlas med oss. Personen skulle få kallbrand i fötterna om han eller hon gick barfota”, sa Lilleman som trots namnet hade lämnat blöjstadiet för länge sedan och var den mest sansade av barnen. ”Snackade inte du om några grabbar du träffade förra gången ni var här?” fortsatte han och vände sig till Kajsa som var den enda tjejen i gänget. Trots att han för länge sedan lämnat blöjstadiet hängde namnet med. Anledningen till det var bortglömt, men det kunde bero på hans ”babyface”.
   ”Ska vi inte följa efter spåren?” sa Roger.
  ”Är du helt galen?” fräste Kajsa och tittade mot stugan de nyss lämnat. ”Är det inte bättre att gå tillbaka?”
  Lilleman, Roger och Patrik tittade menande på varandra och flinade. De tog hennes han och drog med henne mot skogen.
   Ett högt tjut som fick dem att stanna.
   Roger vände om och började gå mot stugan. ”Det här är inget för mig. Är det någon som har lust att spela poker?”
   Kajsa som fortsatt gå vinkade till sig dem och satte sig på knä.
   Bredvid det nakna avtrycket syntes ett litet hål.
   ”Kapten Krok har visst varit här”, skojade Patrik och satte sig också på huk. ”Det är något lurt med det här. Vem av er är den skyldiga?”
   ”Titta inte på mig”, mumlade Kajsa och huttrade. ”Nä vet ni vad, jag tycker vi skippar det här. Vi kan väl spela något annat än poker, det är tråkigt.
   ”Yatzy då?” sa Roger och gick mot stugan.
Under tiden de diskuterade gick en mörk skugga från träd till träd i skogen.
  
Nästa genre är drama:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
Sandra skyndade sig längs stigen och svor högt. ”Inte igen. Snälla, snälla, inte igen?”
När hon kommit några meter in i skogen såg hon fastern sitta på en sten.
   ”Snälla rara faster, har jag inte sagt till dig flera gånger att du måste sätta på protesen när du går ut. Och varför går du barfota?”
Louise vände sig mot brorsdottern och log förvirrat. ”Vem är du? Varför förföljer du mig?”
   ”Jag är din brorsdotter Sandra, minns du inte mig? Vi satt tillsammans vid frukostbordet i morse. ”
Nästa genre är romantic:
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
Pernilla suckade och satte sig ned på bänken de lämnat ute över vintern. Det här var säkert ännu ett hyss av Emil, tänkte hon och gjorde en snöboll som hon kastade. Han är en riktig filur min älskling. Men nu ska han få igen.
En liten bit in i skogen gick Emil nedhukad över en skyltdocka. Han tryckte ned dockans fot med jämna mellanrum och svepte fram och tillbaka med granruskan för att ta bort spåren från sig själv.
Slutligen skriver jag i genret crime
I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.
Kriminalare Karlsson hojtade fram en man som fotograferade spåret och studerade det sedan på cirka tio centimeters avstånd. ”En man, cirka trettiofem, haltar och röker Marlboro.”
   Han plockade upp en fimp som låg strax intill, lyfte den till näsan och rynkade på näsan. ”Det är max en timme sedan han var här.”
   ”Hur vet du att det är en man?” sa assistent Holgersson och öppnade en plastpåse där han lade ned fimpen.”
   ”Enkelt min käre Watson. Titta på bredden på spåret och hur korta naglarna är klippta. Män klipper naglarna rätt av medan kvinnor gör en båge.”
   Assistenten rynkade pannan och höjde på ögonbrynen.
   ”Tror du mig inte?” sa Kriminalare Karlsson och reste sig upp. ”Kika på din kärring nästa gång. Jag vet att jag har rätt.”
Som du ser kan min början snabbt förvandlas till något annat. Försök själv får du se.
Nu ska jag ge exempel på några förstameningar jag hittat i böcker:
DET BÖRJAR BRA. Första rakar hon benen, noggrant med pappas raklödder.
(Malin Persson Giolito – BORTOM VARJE RIMLIGT TVIVEL)
Det går inte, jag reser inte. Jag kan inte vistas i Arktis ett helt år med de där typerna.
(Michelle Paver – EVIG NATT)
Julafton. Tidig morgon. Gråväder och barmark. Tyst och kulet. Ännu hade ingenting hänt…
(Ann-charlotte Alverfors- Barn av samma ögonblick)
Glenys Pike var trettiofem år. Hon hade långt, mörkt hår och en lång svanhals.
(Lisa Jewell – Syskonmakaren)
Underryd dansbana ligger långt ute i skogen. Mitt emellan Värnamo, Borås och Jönköping.
(Anders Fager – Samlade svenska kulter skräckberättelser)
Det här är boken om Mikaela. Plötsligt får hon för sig att hon är tjock.
(Helene Arkhem – JÄTTEN I SPEGELN)
Så börjar dessa böcker. Alla är i olika genre och skulle lika väl kunna ha styrts till att höra till en annan genre. Eller hur?
Min början på TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL lyder så här:
Den 10 november år 2000 började den totala förändringen av mitt liv från tuff styrketränande partypingla till hemmavarande morsa med tre barn, men vägen dit var mycket hård och lång.
Min början på nya manuset HAT och en gnutta KÄRLEK lyder så här:
Benjamin sätter på blinkersen och kör in mot vägkanten skakande av ilska. Varför måste hon dö så fort?
Hur är det? Kan du läsa dina redan utgivna böcker utan att störas av små felaktigheter du märker? Eller undviker du att läsa det du skrivit?
Jag gav ut tre änglar 2009 och kan ärligt säga att jag störs grymt mycket av min gödsling av ordet hade. I det stora hela är boken bra, men just detta lilla ord stör mig varje gång jag öppnar boken. Av den anledningen kommer jag att göra en ny bok. Denna gång en roman, om samma sak.
När du skriver, tvivlar du någonsin på din talang och har mest lust att skicka datorn, med innehåll, i väggen?
Om jag grötar för mycket i orden jag skrivit kan det där tvivlet sätta sig på hjärnbarken och vägra lämna den. Men jag har ett botemedel som brukar fungera, Jag lägger undan den och väntar några dagar så att jag ser den med nya ögon när jag tar upp det igen.
Vi pratade om det här på sista skrivarträffen.
Ett tips är att läsa manuset baklänges. Ett annat tips är att ändra teckensnitt eller radavstånd, allt för att lura ögat.
Har du några andra tips får du gärna dela med dig.
När man tvivlar på sin förmåga att skriva tror jag att det är bra att göra ett avbrott och skriva en novell, eller…varför inte en dikt. Låt orden rinna ur dig och skriv det som först trillar fram. Redigera inte. Tvivla inte. Låt din hjälpare sitta på din axel och berätta vad du ska skriva.
Då brukar tvivlet på din kapacitet försvinna.  I värsta fall reser du dig upp och gör något annat, till exempel diskar, städar, ser på en film eller går en skogspromenad.
Ibland lägger jag mig i baljan och badar. Naturligtvis kommer ideerna till mig då jag sitter djupt nedsjunken och njuter av hettan från vattnet. Då skriker jag på Peter som kommer med papper och penna.
Flow – vilken magi. Det är till och med så att själva ordet gör en glad. Det låter som om man surfar fram på orden och det är väl det som händer.
Jag har ynnesten att drabbas av flow nästan varje gång jag sätter mig ned och skriver ett manus. Min medhjälpare är först lite tystlåten, men tar allt större plats vid skrivbordet och öser över mig ord. Jag vet inte om det är en han eller hon och bryr mig inte. Jag får hjälp och tar emot den med öppna armar.
Har du någon medhjälpare?
Bodil Malmsten skriver om en urviktig grej: Att man MÅSTE spara det som skrivits och kopiera manuset till en annan fil innan det eventuellt skrivs om. Du anar inte hur många olika versioner jag har av mitt manus. Det är minst trettio, kanske hundra. Och alla är sparade. Någon gång när boken finns utgiven ska jag rensa hårddisken, men inte än. Genom att återvända till det gamla hittar jag ibland nytt. Det är som om orden ändrar sig av sig själv och pusslar ihop sig för att bli bäst. Magi är nog ordet.
Jag ändrar tempus, namn på karaktärerna, antal karaktärer, stryker, lägger till och researchar ännu mer för att få mer kött på benen.
Allt det sparar jag på fil efter fil och skjutsar över en kopia till mina extra hårddiskar. Observera att jag sa hårddiskar. Jag har nämligen två ifall att. Ibland skickar jag in ett ex till min mailbox. Jag vill ju inte förlora manuset.
Det var allt för idag, men jag läser vidare i Bodils bok och återkommer.
Ha det gott.

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Första meningen-skrivprocessen

January 12th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Första meningen-tvivel- skrivprocessen

Hur viktigt är det egentligen att första meningen är bra? Är det grundläggande för hur boken tas emot av läsaren? Eller, är det som Bodil Malmsten skriver, en myt?

På min blogg bjuder jag varje dag på en början där den som läser fritt får skriva fortsättningen.

Kan man redan där se vilken genre boken har? Är det möjligt?

För att testa det ska jag göra några korta noveller av en av mina börjor.


 Så här lyder mitt förslag till en början den 7 januari:

I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot

Första genren är skräck:

I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.

   ”Verkar inte det här väldigt underligt?” sa Patrik 15 år och trevade efter Lillemans hand.

   ”Det är nog bara någon som jävlas med oss. Personen skulle få kallbrand i fötterna om han eller hon gick barfota”, sa Lilleman som trots namnet hade lämnat blöjstadiet för länge sedan och var den mest sansade av barnen. ”Snackade inte du om några grabbar du träffade förra gången ni var här?” fortsatte han och vände sig till Kajsa som var den enda tjejen i gänget. Trots att han för länge sedan lämnat blöjstadiet hängde namnet med. Anledningen till det var bortglömt, men det kunde bero på hans ”babyface”.

   ”Ska vi inte följa efter spåren?” sa Roger.

  ”Är du helt galen?” fräste Kajsa och tittade mot stugan de nyss lämnat. ”Är det inte bättre att gå tillbaka?”

  Lilleman, Roger och Patrik tittade menande på varandra och flinade. De tog hennes han och drog med henne mot skogen.

   Ett högt tjut som fick dem att stanna.

   Roger vände om och började gå mot stugan. ”Det här är inget för mig. Är det någon som har lust att spela poker?”

   Kajsa som fortsatt gå vinkade till sig dem och satte sig på knä.

   Bredvid det nakna avtrycket syntes ett litet hål.

   ”Kapten Krok har visst varit här”, skojade Patrik och satte sig också på huk. ”Det är något lurt med det här. Vem av er är den skyldiga?”

   ”Titta inte på mig”, mumlade Kajsa och huttrade. ”Nä vet ni vad, jag tycker vi skippar det här. Vi kan väl spela något annat än poker, det är tråkigt.

   ”Yatzy då?” sa Roger och gick mot stugan.

  

Under tiden de diskuterade gick en mörk skugga från träd till träd i skogen.

  

Nästa genre är drama:

I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.

Sandra skyndade sig längs stigen och svor högt. ”Inte igen. Snälla, snälla, inte igen?”

När hon kommit några meter in i skogen såg hon fastern sitta på en sten.

   ”Snälla rara faster, har jag inte sagt till dig flera gånger att du måste sätta på protesen när du går ut. Och varför går du barfota?”

Louise vände sig mot brorsdottern och log förvirrat. ”Vem är du? Varför förföljer du mig?”

   ”Jag är din brorsdotter Sandra, minns du inte mig? Vi satt tillsammans vid frukostbordet i morse. ”

Nästa genre är romantic:

I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.

Pernilla suckade och satte sig ned på bänken de lämnat ute över vintern. Det här var säkert ännu ett hyss av Emil, tänkte hon och gjorde en snöboll som hon kastade. Han är en riktig filur min älskling. Men nu ska han få igen.

En liten bit in i skogen gick Emil nedhukad över en skyltdocka. Han tryckte ned dockans fot med jämna mellanrum och svepte fram och tillbaka med granruskan för att ta bort spåren från sig själv.

Slutligen skriver jag i genret crime

I den vita snön syntes spår av en fot. En naken fot.

Kriminalare Karlsson hojtade fram en man som fotograferade spåret och studerade det sedan på cirka tio centimeters avstånd. ”En man, cirka trettiofem, haltar och röker Marlboro.”

   Han plockade upp en fimp som låg strax intill, lyfte den till näsan och rynkade på näsan. ”Det är max en timme sedan han var här.”

   ”Hur vet du att det är en man?” sa assistent Holgersson och öppnade en plastpåse där han lade ned fimpen.”

   ”Enkelt min käre Watson. Titta på bredden på spåret och hur korta naglarna är klippta. Män klipper naglarna rätt av medan kvinnor gör en båge.”

   Assistenten rynkade pannan och höjde på ögonbrynen.

   ”Tror du mig inte?” sa Kriminalare Karlsson och reste sig upp. ”Kika på din kärring nästa gång. Jag vet att jag har rätt.”

Som du ser kan min början snabbt förvandlas till något annat. Försök själv får du se.

Nu ska jag ge exempel på några förstameningar jag hittat i böcker:

DET BÖRJAR BRA. Första rakar hon benen, noggrant med pappas raklödder.

(Malin Persson Giolito – BORTOM VARJE RIMLIGT TVIVEL)

Det går inte, jag reser inte. Jag kan inte vistas i Arktis ett helt år med de där typerna.

(Michelle Paver – EVIG NATT)

Julafton. Tidig morgon. Gråväder och barmark. Tyst och kulet. Ännu hade ingenting hänt…

(Ann-charlotte Alverfors- Barn av samma ögonblick)

Glenys Pike var trettiofem år. Hon hade långt, mörkt hår och en lång svanhals.

(Lisa Jewell – Syskonmakaren)

Underryd dansbana ligger långt ute i skogen. Mitt emellan Värnamo, Borås och Jönköping.

(Anders Fager – Samlade svenska kulter skräckberättelser)

Det här är boken om Mikaela. Plötsligt får hon för sig att hon är tjock.

(Helene Arkhem – JÄTTEN I SPEGELN)

Så börjar dessa böcker. Alla är i olika genre och skulle lika väl kunna ha styrts till att höra till en annan genre. Eller hur?

Min början på TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL lyder så här:

Den 10 november år 2000 började den totala förändringen av mitt liv från tuff styrketränande partypingla till hemmavarande morsa med tre barn, men vägen dit var mycket hård och lång.

Min början på nya manuset HAT och en gnutta KÄRLEK lyder så här:

Benjamin sätter på blinkersen och kör in mot vägkanten skakande av ilska. Varför måste hon dö så fort?

Hur är det? Kan du läsa dina redan utgivna böcker utan att störas av små felaktigheter du märker? Eller undviker du att läsa det du skrivit?

Jag gav ut tre änglar 2009 och kan ärligt säga att jag störs grymt mycket av min gödsling av ordet hade. I det stora hela är boken bra, men just detta lilla ord stör mig varje gång jag öppnar boken. Av den anledningen kommer jag att göra en ny bok. Denna gång en roman, om samma sak.

När du skriver, tvivlar du någonsin på din talang och har mest lust att skicka datorn, med innehåll, i väggen?

Om jag grötar för mycket i orden jag skrivit kan det där tvivlet sätta sig på hjärnbarken och vägra lämna den. Men jag har ett botemedel som brukar fungera, Jag lägger undan den och väntar några dagar så att jag ser den med nya ögon när jag tar upp det igen.

Vi pratade om det här på sista skrivarträffen.

Ett tips är att läsa manuset baklänges. Ett annat tips är att ändra teckensnitt eller radavstånd, allt för att lura ögat.

Har du några andra tips får du gärna dela med dig.

När man tvivlar på sin förmåga att skriva tror jag att det är bra att göra ett avbrott och skriva en novell, eller…varför inte en dikt. Låt orden rinna ur dig och skriv det som först trillar fram. Redigera inte. Tvivla inte. Låt din hjälpare sitta på din axel och berätta vad du ska skriva.

Då brukar tvivlet på din kapacitet försvinna.  I värsta fall reser du dig upp och gör något annat, till exempel diskar, städar, ser på en film eller går en skogspromenad.

Ibland lägger jag mig i baljan och badar. Naturligtvis kommer ideerna till mig då jag sitter djupt nedsjunken och njuter av hettan från vattnet. Då skriker jag på Peter som kommer med papper och penna.

Flow – vilken magi. Det är till och med så att själva ordet gör en glad. Det låter som om man surfar fram på orden och det är väl det som händer.

Jag har ynnesten att drabbas av flow nästan varje gång jag sätter mig ned och skriver ett manus. Min medhjälpare är först lite tystlåten, men tar allt större plats vid skrivbordet och öser över mig ord. Jag vet inte om det är en han eller hon och bryr mig inte. Jag får hjälp och tar emot den med öppna armar.

Har du någon medhjälpare?

Bodil Malmsten skriver om en urviktig grej: Att man MÅSTE spara det som skrivits och kopiera manuset till en annan fil innan det eventuellt skrivs om. Du anar inte hur många olika versioner jag har av mitt manus. Det är minst trettio, kanske hundra. Och alla är sparade. Någon gång när boken finns utgiven ska jag rensa hårddisken, men inte än. Genom att återvända till det gamla hittar jag ibland nytt. Det är som om orden ändrar sig av sig själv och pusslar ihop sig för att bli bäst. Magi är nog ordet.

Jag ändrar tempus, namn på karaktärerna, antal karaktärer, stryker, lägger till och researchar ännu mer för att få mer kött på benen.

Allt det sparar jag på fil efter fil och skjutsar över en kopia till mina extra hårddiskar. Observera att jag sa hårddiskar. Jag har nämligen två ifall att. Ibland skickar jag in ett ex till min mailbox. Jag vill ju inte förlora manuset.

Det var allt för idag, men jag läser vidare i Bodils bok och återkommer.

Ha det gott.

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Första meningen-tvivel- skrivprocessen

January 12th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Så gör jag-Bodil Malmsten-skrivarbok

Så gör jag heter författarinnan Bodil Malmstens bok om skrivande.
Så gör jag : konsten att skriva

Den har ursnygg framsida och jag kan inte låta bli att gilla hennes små kommentarer.
En del som läst den tycker att Bodil är för ironisk, men om man tycker så är det väl bara att stänga boken och läsa något annat.
Under alla dessa år som jag skrivit har jag läst alla möjliga skrivarböcker och skrivit upp det jag tycker är extra viktigt. Med åren har det blivit en tjock pärm som jag glyttar i då och då. Tänk att världen består av så många kloka människor, brukar jag tänka och kikar in på Tradera, Bokbörsen och de andra för att kolla om det finns några fler böcker jag inte läst.
Bodil skriver om författare som haft turen att ha en fru eller man som sköter om det löpande, dvs skötsel av barn, matlagning, städning med mera och jag får mig en tankeställare. Min man är det bästa som finns. Han är en pärla på många sätt och ärligt talat skulle det vara svårt att få skrivtiden jag behöver om inte han funnits. Därmed inte sagt att han gör allt det som Bodil pratar om. Nä då, jag får tvätta, diska och torka barnens rumpor vare sig jag vill eller inte. Peter jobbar mest och jag gör allt för att hinna få ur mig alla ord som trillar in i skallen. 
Jag skulle lätt kunna isolera mig i en stuga för att skriva en bok, men livet är inte så. Verkligheten består av flera måsten.
Tränar du?
Det är något jag slarvat med och får på skam nu. Höfterna har tagit stryk av allt sittande och nu har jag börjat röra på mig så mycket jag hinner och funderar allvarligt på att skaffa en liggfåtölj så jag kan halvligga och skriva.
Bodil pratar också om den ideala dagen. Hur ser din ideala dag ut?
Jag har haft många sådana dagar men får nästan panik då de kommer. De där dagarna vill jag hinna så mycket som möjligt och får hjärnsläpp. Det bästa jag kan göra är att skriva ned alla idéer och tankar jag fyller dagarna med. Ålder eller för mycket i skallen, ja det är frågan utan svar.
Tystnad är väldigt viktigt för mig och mörker. Det är som om ögat lugnas ned då mörkret famnar mig. Min hjälpare håller sig oftast undan när det är ljust. Hen verkar gilla att inte synas, bara höras, och jag är tacksam för hjälpen.
Facebook är underbart, men också en skrivdödare har jag kommit på. Det är så fantastiskt att kunna läsa hur alla lever och tipsen svämmar över alla bra att ha sidor. Jag hittar minst ett bra tips varje dag. Det kan vara länkar, wordpressidor, människor som är intressanta.
Men det är lätt att fastna.
För att stoppa det bokar jag tider för mitt skrivande. Klockan tio på kvällen stänger jag oftast av datorn och tillbringar resten av kvällen med att redigera eller skriva nytt.
Så gör jag säger Bodil Malmsten. Hon tvingar ingen att följa hennes råd, bara öser över den som läser och öppnar upp sitt hjärta. 
Jag är så tacksam för alla som delar med sig. Visst kostar det att gå kurser och köpa böcker, men det är sådant som finns kvar. Och jag älskar att lära mig nya saker.

Hur sitter du egentligen? 
Gör du som mig?
Jag kurar ihop mig i stolen och har ofta värk i höfterna när dagen är över. Jag vågar inte ens tänka på hur länge jag sitter ned framför datorn, men det ger ju resultat och jag älskar det jag gör, så…jag fortsätter oavsett. 
Har du gått någon skrivskola, eller anser du att det är onödigt?
Jag går just nu två skrivskolor och funderar allvarligt på att gå ytterligare en för att lära mig skriva för barn och ungdomar. Det är dyrt att gå skolor, men säkert värt varenda sekin. Alla skrivskolor tror stenhårt på sitt sätt att skriva, så det gäller att sålla, känna efter hur man själv vill skriva. 
Regler är till för att brytas, sa min filmmanusförfattarlärare alltid. Provocera, gör något nytt. Fånga publiken/läsaren. Jag lyder snällt.
Jag har skrivit noveller efter Ann Ljungbergs teman på skrivpuff i fyra år nu. Det är en suverän spark i rumpan. Efter femton minuters skrivande går jag på mitt manus och det går nästan alltid galant. Jag inbillar mig att hjärnan tränas att tänka och att jag på det här sättet bygger idéer till fler manus.
Min idebok sprängs snart av idéer. Jag skulle kunna skriva minst en bok varje år.
Kan alla skriva? 
Kan alla sjunga? fråga jag då. Kan alla det? Eller är det bara ett försäljningsknep som de här körledarna har? Kan alla sjunga?
Jag tror att alla kan skriva. Bra eller mindre bra. Det är som att göra film. Alla kan uppenbarligen det, men…efter att ha sett ett antal usla filmer börjar jag fundera på hur det är möjligt att vem som helst får tillverka film. Handlar det om pengar? Kontakter?
Jag är någonting på spåret. Ha, ha…
Skriva ja…det är många som ger ut böcker som är dåligt korrade. Observera att det är förlagsutgivna böcker. Stooora förlag.
“Talang är att inte ge sig, att stå ut, att hålla på”, skriver Bodil i boken.
Vad tror du om det? Är det så “enkelt”? Är det bara de envisa som blir antagna? De som skickar manuset till förlag efter förlag? Har du tålamodet och orkar du ständigt vänta på eventuell refusering?
Jag är för otålig. Därav egenpubliceringen av mina böcker Tre änglar och tre mirakel plus novellsamlingen Pappersskärvor
“Du har ADHD säger flera av mina vänner, på fullaste allvar. Du kan banne mig inte hålla dig lugn två sekunder”, säger de och syftar på mina ständiga promenader och oviljan att bara sitta stilla på en stol på ett fik i flera timmar.
Jovisst, jag kanske har ADHD, men när jag var liten fanns inga bokstavsbarn. Det kallades rätt och slätt att jag hade Myror i rumpan
Det är till och med några pojkvänner som gjort slut för att de inte orkat med mitt tempo. Min man är likadan och förstår mig till fullo. Han jobbar järnet, jag hänger på.
Vi använder överskottsenergin till att vara kreativ.
Inspiration skriver Bodil också om. Hon berättar var hon hittade inspirationen till sin första roman.
Var hittade du din? Var det ett fotografi i tidningen? En artikel? Något någon sa? En dröm? Ett ord du såg i en bok?
Min första bok  Tre änglar och tre mirakel är gjord av frustration. Jag hade gått igenom flera missfall och äntligen fått glädjen att bära fram tre barn. Jag skrev helt enkelt boken jag själv sökt. En förklaring, en bok fylld av hopp mitt i allt det svarta. En bok som kvinnor i min dåvarande situation kunde förvara i fickan på sjukhusrocken.
Min andra bok Pappersskärvor är ett hastverk. Peter och jag skulle till bokmässan och han tyckte jag skulle fixa till en ny bok att ha med. Det blev hårt jobb tre dagar, för tryckeriet satte deadline då.
Mitt nuvarande manus kommer från en artikel och min önskan att veta varför. Jag sparade artikeln i två år och kunde inte stoppa orden som vällde fram på papperet. Även de skrivna i frustration. Jag ville förstå, hitta orsaken till det som hänt.
En natt kom mina karaktärer och berättade vad som hänt. Paralyserad satt jag i stolen och lyssnade. Sanningen var grym.
En dag senare startade jag jobbet med att skriva Hat och en gnutta kärlek. Ett manus som i dagsläget ligger på redigeringsbordet.
Kan du skriva när du mår dåligt? Eller kväver sjukdomen orden?
För mig blir det stopp. 2010 låg jag däckad i en hel månad. Inte ett ord skrev jag. Hjärnan fick blackout.
När jag blev frisk igen jublade jag av flera anledningar.
Sist jag träffade mina skrivartjejer diskuterade vi det här med att läsa ut en dålig bok. Gör du det? Slåss du tills sista sidan är nådd oavsett den tilltalar dig eller ej?
Jag är envis. Mycket envis. Mamma brukade säga att min vilja satt i björken jag såg från fönstret. 
Men en dag sågades björken ned.
Jublande sprang jag in till mamma och berättade vad som hänt. “Nu är min vilja fri”, ropade jag och sprang runt , runt i köket. “Jippi! Min vilja är fri.”
Det mesta jag tar mig an går igenom. Oavsett vad det gäller. Ännu mer sedan jag överlevde två träffar med Sankte Per. Jag har inget att förlora. Om jag vill något blir det så.
Nåväl, tillbaka till dåliga böcker:
Jag läser ut alla böcker och skriver sedan längst fram i den vad jag anser om alstret. Ibland sågar jag den totalt och varnar nästa läsare.
Nu ska jag packa ihop datorn, för klockan är 3.44 på lördagmorgonen och jag måste sova några timmar innan barnen öser på.
Rekommenderar dig att läsa Bodil Malmstens bok. Den är bra.
Ha det

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Så gör jag-Bodil Malmsten-skrivarbok

December 1st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Hur skriver du egentligen?-Att skriva med glädje-Tre enkla regler finns inte

Hur är det?

Skriver du ur hjärtat och låter karaktärerna leda dig?
Eller har du ett skelett som måste följas?
Jag skriver ur hjärtat, låter karaktärer leda, men har på äldre dar lärt mig strukturera och försöka leda in karaktärerna i rätt fålla.
På det sättet har jag en backstory, det vill säga jag vet vad karaktärerna tycker och tänker om saker och ting, och vet också hur de reagerar på vissa ord, händelser eller annat.
Det hänger ett långt frågeformulär i fönstret där karaktärerna svarat på det mesta, och därifrån tar jag svaren och skeendet.
Via ett träd eller skelett styr man lite bättre och om man har tur blir varje gren en egen historia som sedan dras ihop på slutet.
Hur gör du med ordet och?
Jag har lite svårt att använda det och har dessutom blivit lärd att det ska vara komma före varje och.
Hå, hå ja, ja det är inte bara att skriva.
I boken TRE ENKLA REGLER finns inte får du massor av tips. 
I boken Att skriva med glädje berättar författarinnan Kim Kimselius hur hennes skrivande går till och som vanligt delar hon frikostigt med sig.
Lyssna på det här:
“Ett bra sätt att få inspiration är att tömma hjärnan på alla tankar, genom att syssla med små enkla vardagsbestyr: Damma, skura, dammsuga.”
Jag går ut i skogen för att tömma hjärnan och badar varmbad.
Nu var det länge sedan jag kunde bada eftersom vi inte haft badkar på flera år. I dagsläget får jag vara glad om jag får en stund över dagtid. Allrahelst på helgerna.
Tid är en viktig bit i skrivandet. Att få sitta från morgon till kväll är en lyx som få har.
Hur har du det? Och vad gör du för att tömma hjärnan?
Ett tips är att sätta sig framför dataskärmen och flödesskriva. Ur den brukar man kunna plocka delar som sedan sammanfogas till en novell, eller varför inte en bok.
 

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Hur skriver du egentligen?-Att skriva med glädje-Tre enkla regler finns inte

November 21st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

E-bok? Bra eller inte för marknadsföringen och fortsatt säljande av den fysiska boken?

Skriver du böcker? Eller läser du bara?

Tycker du som jag om känslan av det frasiga papperet mellan fingrarna, och doften? Föredrar du att vända sida med fingrarna istället för på en skärm?
Jag går just nu genom en stor förändring i mitt tankesätt, och jobbar på flera e-böcker jag tänker ge ut.
Teuvo som öppnat sajten Novellisten använder Libre Office writer, och har dessutom gjort en e-bok om hur man använder det.
Boken är gratis.
Annars kan man använda I-books author som du hittar gratis hos App store. Förutsättningen är att du använder en Mac.
Jag fick min nya Mac förra veckan. En Air närmare bestämt. Helt fantastisk mackapär som förenklar mitt skrivande enormt genom att bara finnas. Det är inte så tungt i ryggsäcken längre.
Jag valde att sätta in inte mindre än 8 GB i den för att kunna ha både photoshop och andra program utan att den kurkar.
Om du skriver på en e-bok, men ännu inte hittat några vänner som ger ut själv, eller kan ge dig tips, så hittar du Egenutgivarna på nätet, och via Facebook
Både jag och Teuvo är medlemmar där.
Hur tror du ditt fortsatta säljande påverkas av att du säljer din bok som e-bok. Säljer pappersmodellen sämre eller bättre?
Det där är frågor jag just nu fnular på, och återkommer till.
Jag hoppas och tror att en e-bok lockar fler att köpa en “riktig” bok. Jag själv är sådan, och vill helst äga boken, inte bara få orden presenterade på en platta.
Å andra sidan börjar jag närma mig femtio och tillhör medelåldern. Unga tänker annorlunda, vill gärna ha saker gratis vad jag förstår, och hugger gärna en e-bok som säljs billigare än pappersboken.
Men, jag återkommer som sagt.
Tanken är att jag ska ge ut min novellsamling Pappersskärvor som e-bok, och lite senare tänker jag ge ut en Skrivbok.
Ha en härlig dag

Posted in Skrivprocessen | Comments Off on E-bok? Bra eller inte för marknadsföringen och fortsatt säljande av den fysiska boken?

November 10th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Skriva självbiografi-Tre änglar och tre mirakel-Ett drama i verkligheten

Hur är det med dig?

Tycker du att texten löper fint under dina fingrar, eller är det trögt som om du tryckte ned tangenterna i sirap?
Och den där researchen du tänkte göra…hur blev det med den?
Är din bok fylld av olika Börjor som trängs i hjärnan för att komma ut först?
Eller är den som ett vitt, blankt papper?
Oavsett var du befinner dig i processen rekommenderar jag dig att ta hjälp av vänner. Skrivande sådana. Killar eller tjejer spelar ingen roll. Bara att dryfta sina tankar med någon som befinner sig i samma del av tänkande räcker.
Att kasta ordbollar till en make som inte lyft pennan på trettio år är nästan meningslöst, framför allt om personen ifråga aldrig någonsin tyckt att det är fantastiskt roligt att skriva, eller läsa.
Jag jobbade själv i många år, ja ända sedan barndomen. Ingen, ingen fick se det jag skrev, och jag skämdes som en hund då läraren envisades med att läsa upp det jag författat ihop inför klassen.
Jag som i vanliga fall var blyg, ville sjunka ned genom jorden och försvinna, aldrig mer gå in genom dörren till klassrummet.
Min lärare stöttade mitt skrivande, och min mamma likaså, men jag tyckte alla ord jag skrev ned var mina, bara mina.
Som vuxen var jag med om en händelse som ändrade mitt liv, och jag ville så gärna berätta vad som hänt för att stötta andra. Jag och mina barn nästan dog på kuppen.
Tre änglar och tre mirakel blev till 2009, då jag landat i mitt liv som trebarnsmamma.

  

I den berättar jag om vår kamp att få barn, och hur
jag reagerade då den här synen mötte mig:

Razmus föddes i v.32+4dgr
Det var första gången jag fick barn.
En chockerande upplevelse.
Cirka ett och ett halvt år sedan föddes vår prinsessa Zabine med 
navelsträngen virad två varv runt halsen. Jag var i v.37
Hennes hjärta slog sakta, och hon var medvetslös. En rödblå hängande
trasdocka av ickeliv. Både jag och Peter var övertygade om att hon var
död, men läkarna blåste liv i henne.


Barnen växte, och jag tyckte livet som mamma var underbart. Vi hade tagit ett beslut
att jag skulle vara hemma med dem så länge det gick.
Då kom vårt lilla supermirakel Hampuz.
Han är född i v.33+6 dagar


Plötsligt befann jag mig i en dimma av oro och förtvivlan igen.
Pendlade mellan eufori att ha överlevt, och oro över att mitt barn skulle dö.
Men lilla Hampuz var en kämpe, och kom hem en månad senare.

Jag ville berätta för kvinnor som befann sig i samma situation som mig att det inte 
var helt kört att få barn, trots idoga blödningar, tidiga sammandragningar, läkare som 
kliade sig i huvudet, och många andra underligheter.

Du hittar min bok på Bokia, men om cirka ett år kommer den ut i romanform.
Flera läsare har nämligen efterlyst en tjockare variant av det som hände. De vill veta vad 
folket runt oss tyckte och tänkte. Hur vi tänkte. 
Men framför allt. Hur vi har det idag, och vägen dit.
Det är ett stort romanprojekt jag har framför mig, och jag kommer säkert att gråta
mycket.

Jag såg på Bokias sida att de tycker så här:

Passar bra ihop

Tre änglar och tre mirakel + Amandas bok
De som köpt den här boken har ofta också köpt Amandas bok (inbunden) av Katerina Janouch
Pris för båda:




Okej, tillbaka till andemeningen i inlägget:

I mitt arbete att skapa boken googlade jag en hel del, och hittade sajten Skrivpuff 
som jag sedan blev kvar på i många år.

Numera har jag joinat en grupp härliga skrivarkvinnor, och genom dem lärt mig massor.
Vi träffas varannan vecka, stöter och blöter det skrivna.

Ett tips alltså. Sök dig till likasinnade.

Nu ska jag stänga internet och jobba med mitt manus.








Posted in Skrivprocessen | Comments Off on Skriva självbiografi-Tre änglar och tre mirakel-Ett drama i verkligheten

« Older Entries
Newer Entries »