Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Tritill från Smedstorp

En dag i oktober 2016 tröttnade Peter på mitt tjat om att rida, och skjutsade mig helt enkelt upp till Södertörns islandshästar som ligger på andra sidan berget, där en tjej som heter Sosso höll till med sin ridskola bestående av ett antal islandshästar.

Första lektionen var jag så nervös att jag skakade när jag borstade av Prud som var minst i flocken. Det var över trettio år sedan jag suttit på en häst, och Sosso visade mig hur jag skulle sadla (jag red ju bara barbacka på den tiden jag hade häst och var inte så duktig). Jag gick på lektion varje vecka och lärde mig snabbt massor.

Första gången jag töltade, grät jag av lycka. Det var som att komma hem…lycka, lycka, och en längtan efter en egen Pålle startade.

Jag och Zabine blev medryttare på grannens islandshäst Hilda. En söt liten sak som var görsnäll. Men, det var inte som att ha en egen och jag tröttnade på att mocka åt andra hästar och ha bestämda tider. Saknade den spontana glädjen i att kunna gå till hästen när jag ville.

 
 
I mars 2017 träffade jag underbara Tritill första gången. En naturtöltande fux på sex år med en mankhöjd på 143 centimeter av rasen Islandshäst. Kärlek vid första ögonkastet. När han kom travande glänste hans man som guld och jag såg min gamla häst Lady som en uppenbarelse i honom. Trille som han kallades var ybersocial och charmade både mig och de andra. Ändå beslöt vi att avvakta. Han var ju den första vi testade. Alla talade om för oss att man minsann inte skulle köpa första bästa….
Vi testade andra, och Zabine fastnade helt för en hälsinge vid namn Snotri. Han följde minsta vink och stannade om vi kom i obalans. Underbar och perfekt för Zabine helt enkelt.
Peter sa att vi kunde köpa båda, men jag tvekade. Det rörde sig om mycket pengar…cirka 80000 för båda. Under tiden jag funderade red jag på Tritill igen, och igen…saknade honom när jag inte var där och hade ofta kontakt med ägarinnan, som pushade mig att testa andra innan jag bestämde mig.
Vi åkte runt i Sverige och blev ständigt besvikna…för tuff, för lat, studsig, oskön att rida barbacka, såld när vi kom för att provrida…
Det var dags att veterinärbesikta Snotri och vi åkte till Hudik för att vara med. Nervöst, med all rätt. Det är extremt viktigt att allt är okej.
Han gick inte igenom och Zabine grät. Vi beslöt att vänta och se om veterinären kunde hjälpa honom. Tanken på att inte köpa Tritill sved och i hjärtat gömde jag tanken att lyssna på Peter och köpa båda. Nog hade vi råd….eller? Det är mycket som följer med köpet…försäkring, hovslagare med jämna mellanrum, veterinärbesök för att vaccinera, fixa tänderna, mat och hästsaker.
Efter två månader utan godkänd besiktning gav vi upp Snotri och Zabine grät när jag påtalade att det nog var meningen. Att det var Tritill vi skulle ha.
Vi åkte dit för att hon skulle få testa att rida honom barbacka, ute i skogen. ha, ha…hon var ybersur och klankade ner på allt. När ägarinnan såg hennes ilska sa hon att vi inte fick köpa Tritill, att Zabine inte tyckte om honom.
Jag grät i bilen hem
Vi testade flera hästar….men…

I maj 2017 fick vi hem Tritill, och DÄR började vårt nya liv, för naturligtvis blev allt annorlunda. Jag insåg ganska snabbt att jag saknat hästlivet enormt och var nog inte beredd på att jag skulle falla så snabbt och intensivt. Det kändes som om det var en pusselbit i mitt liv som fattats.

Första gången vi träffades – kärlek

Tritill och Erro = kära vänner

2017

Tritill är en livsnjutare

Pussgurka

En jäkel på att lära sig tricks

Han lär sig snabbt att lipa

En jäkel på att tölta

Hoppa

Han spelar boll

Tölt

2018 blir han sparkad i hagen och griffelbenet gick av.

Bandage och boxvila, sedan sjukhage

Tur att Erro gjorde honom sällskap.

Och vi gick, och gick och gick

Återbesök hos veterinären

Tritill slet sig när han tröttnade på att gå med mig, och aj…

En svullnad som inte ville gå ner.

Bästisarna

Så här tigger han

2019 kom med rehab och ….

Vi testade att rida i ridhus

Hampuz testade också på att rida, men…nä.

Jag leder Prud

Det går så sakta, klagade han

Tritill fyllde 8 år

Jag hjälpte Sosso rida till Prud som varit sjukskriven

Efter att jag ridit henne ofta, ofta var hon i kanonform

Vänner. Zabine förälskade sig i Erro

Zabine red Erro och jag Prud.

Erro

Kärlek

Trille hade blivit stissig av att bara gå i hagen och hänga, så jag fick jobba med honom på banan.

Jag red honom i hagen

Min kloka , goa häst.

Peter och jag fixade en fin hage till Erro och Tritill

Vi hittade ett speciellt bett som är lite tufft

Maj 2020 fick han fång ev pga kortison för hälta

Bläh, tyckte han om boxvila på 21 dagar, men han skötte sig och rev inte boxen.

Vi körde trickträning. Han bugade

Lyfte hovarna

Och stretchade

En höboll gjorde susen, förlängde ättiden

Sjukhage, igen då efter konstaterad spatt bak

Han fick komma ut i en nerbetad hage

Zabine ville inte ha någon annan är Erro

Jag

Kärlek, bara kärlek

September kom…

Erro och Tritill gosade varje dag innan de fick gå i varsin hage. Erro där det fanns gräs, Trille utan.

Fredagen den 2 oktober 2020 flyttade jag min älskade Trille till ett stall som heter Fromtorp och ligger en liten bit från Sossos. Stor fin skogshage och kanonfint stall. Lycka.

Ett band emellan

Peter gör lunchgrind till Fjödur

Trilledutt och Fjödur trivdes tillsammans

En stor fin box

Efter lite hopp och studs sansade han sig

Vi jobbade mycket med koner

Red ut på täkten

Vintern kom

Vackert

Men tyvärr, samarbetet med Karin fungerade INTE, och den 6 feb 2021 flyttade jag och Tritill tillbaka till Sosso igen. Mindre hage, javisst, men urgulliga stallmänniskor som jag saknat massor. Trille verkade också nöjd.

Efter några månader hos Sosso åkte jag till veterinären för att kolla Trille IGEN, och Izabella ser att han har spatt på BÅDA bakbenen. Han får medicin och jag blir informerad att han eventuellt aldrig mer blir bra och måste åka till hästhimlen.

I samma veva bestämmer vi oss för att flytta från stan tillbaka till mitt barndoms underbara trakter, Myskje byn. Östergårn som ligger nästan granne med syrrans Västergården är nämligen till salu.

I september flyttar vi in.