Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for November, 2013

November 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Zabine dansade och sjöng medan Razmus sjöng-Fejmskolan Botkyrka

Igår var det premiär för Fejmskolan på Riksteatern. Peter fick den stora äran att se på medan jag och mamma satt hemma med Lilleman och tittade på underbara filmen Arthur och Minimojerna. Om du inte sett den, skynda dig att göra det. När barnen kom hem berättade de att Zabine hade snubblat och Razmus…han hade petat […]

November 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-511

Pia tog några steg tillbaka och kastade en snabb blick bakom sig innan hon sprang fram till kanten på klippan och slängde sig i. Vattnet var kav lugnt men isande kallt. Fötterna domnade bort och hon kände kylan sprida sig till underbenen och vidare uppåt.

November 29th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-510

Änkan Siegler hade länge haft för vana att placera sig på nedersta trappsteget varje morgon och satt sedan där med drömmande blick och en halv otänd cigarrett mellan fingrarna. Kakorna hon åt varje natt hade börjat synas runt magen och ölburkarna som tömts på sitt innehåll stod travade på varandra ute i hallen. Änkan drog […]

November 28th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-509

Det var kärlek vid första ögonkastet. Allt stämde. Jag älskade den mörka färgen och ville prova på att umgås med min förälskelse. Jag satte mig ned på bänken inne i lokalen och bad om hjälp. “Vilken storlek behöver ni?” frågade mannen och mötte min blick.  “Trettioåtta”, sa jag andäktigt och blundade en sekund innan jag […]

November 27th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-508

Jag placerade tejpbiten över såret och såg lite blod sippra ut vid kanterna. Skulle mamma bli arg nu? tänkte jag och tog tyglarna i ena handen och min smutsiga jacka i den andra. Som vanligt behövde jag inte smacka igång Trulsa. Hon var en osedvanligt smart häst och förstod vad jag ville. Haltande tog jag […]

November 27th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Nystart-gammalt manus ska redigeras

Idag hade jag en ledig dag. Du vet en sådan där dag då man får göra vad man vill. Hm… Vad tror du hände? Jo jag blev sittande i flera timmar utan att göra ett dyft. Hjärnan låste sig och jag fick beslutsångest över vad jag skulle börja med. Efter ett tag började jag kolla […]

November 26th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-507

“Det skingrar tankarna och får mig att tänka på annat”, säger Anna med sänkt blick. “Jag har svårt att stiga upp om morgnarna utan det här”, fortsätter hon och öppnar den knutna näven som är fylld av ett vitt pulver. “Jag hade aldrig för avsikt att bli fast.” Tårarna steg upp i mina ögon och […]

November 25th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-506

Det var en sådan där dag när humlorna surrade från blomma till blomma och vinden susade bland höga tallar. Solen glittrade i sjön och några trastar letade efter mask i gräsmattan. Jag hörde inte längre något hårt bankande inifrån den blåa sandboxen och fastnade med blicken i de silverfärgade sprickorna som fanns på hammaren jag […]

November 23rd, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-505

Den lilla talgoxens svärtade vingar slog frenetiskt mot fönstret men katten Mini satt lugnt på köksbordet. Hon hade sett det här förut. Många gånger. Mini älskade det söta köttet och ville inte skrämma bort fågeln som blödde ur ena ögat och hade tufsiga fjädrar. 

November 22nd, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-504

Någonstans djupt inne i hjärnan insåg Lena att det var kört redan, men hennes djuriska instinkt tog överhanden. Med krökta fingrar närmade hon sig mannen bakifrån och spände musklerna till bristningsgränsen. Det värkte i hälsenorna när hon ställde sig på tå för att nå upp till hans hals.