Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Ja du, idag har det varit en sådan där härligt solig dag då jag knappt stuckit näsan utanför dörren.

Idag blir det ett snabbinlägg…

Igår målade jag massor av bräder till huset, och hade röd färg över hela mig när det var klart.

Klockan hann bli två innan vi rasade i säng, och jag var lätt illamående av tröttheten som överföll mig. John Blund kastade in grus i ögonen på mig, och jag somnade innan huvudet nuddat kudden. Dock var sängen full av två barn som somnat framför teven.

Tittar på filmen “Flicka med pärlörhänge” och ler för mig själv när jag tänker på en av deltagarna i manusförfattargruppen jag just gått med i. Enligt honom är en film utan action värdelös.

Som du vet så fungerar internet inte hemma hos mig, så jag sitter just nu på parkeringen och skriver.

Nu har jag genomlidit sju kilometers bilfärd med tjafsande, sjungande och skrikande barn. Idag var de extremt högljudda, och jag hade god lust att stanna bilen, kliva ur, och skrika ut min frustration.

Jag läste att Kim Kimselius fått fint besök i trädgården. En Spikklubba, vacker så Gud gråter har växt upp där, och sprider sin unkna doft. 

Egentligen är det ganska enkelt att förgifta någon – om man vill…för i naturen dräller det av olika växter och svampar som kan dräpa en människa, eller i alla fall orsaka stor skada.

På några minuter kan jag radda upp en hel del olika sorter som växer nära dig.

Flugsvamp

Gullregn

Liljekonvalj

Belladonna

Bolmört

Stormhatt

Det vimlar av dem, och som om det inte var nog finns det även saker i livsmedelsbutiken, eller järnaffären som kan orsaka stor förödelse.

Benjamin som är en av huvudkaraktärerna inser redan som liten styrkan i sitt handlande, och utnyttjar det första gången som sexåring.

I min bok som jag skriver just nu handlar det delvis om gifter, och om en människa har rätt att ta livet av någon annan oavsett vad personen gjort andra. 

Sug på den karamellen du…mer berättar jag inte…än.

Idag är Lilleman hemma igen, och natten har han tillbringat hostandes en sådan där djup brösthosta som emellenåt fått mig att rusa upp, rädd att en spya är på väg upp.

Att vara mamma innebär även nattvak, och att ta itu med både det ena och det andra som sprutar ur kroppen. Jag håller för näsan och torkar för glatta livet då det händer. Kunde jag blunda skulle jag göra det med.

Hampuz får till sin stora glädje stanna hemma några dagar, och leka lugna lekar som legobyggande, ritande och filmtittande. Något som kan vara skönt att göra då och då. Det är inte enkelt att hänga med storebror och storasyster i deras lekar ibland, men han gör sitt bästa, och ramlar ihop som en våt degklump när dagen är över. Trött, så trött.

Jag själv stannar här på parkeringen ett tag för att kolla mejl, skriva puff och dagboksinlägg, sedan bär det hemåt där vinterkläderna väntar på att få ta plats i garderober som redan är knökfulla. Åh vad jag längtar tills övervåningen blir färdig. Det blir som att ta en djup suck och få nytt syre när småttingarna flyttar upp.

Idag visar naturen upp en kall, lite rödbrun sida, och tvingar en att klä på sig ordentligt. Regnet ligger i luften som är gråmulen.

Ha en härlig dag

Regn, regn, regn, gråa trottoarer och buttra människor. Vi räddar små grodor på skolgården som plaskar omkring på svart asfalt. Lilleman snorar och jag har imma på glasögonen.

Idag har jag spenderat hela dagen i trädtopparna, och med att bära bort alla kvistar som blivit. Puh!