Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘dagbok’ Category

September 6th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

6 september-diagnos löv

Idag gick det förvånansvärt galant att få med ungarna till skolan.

Regnet droppade, så det kanske var en av anledningarna.

Alldeles nyss pratade jag med en kvinna på Telia som lovade att kolla vad som hänt med det mobila nätet ute i Grödinge. Hon sade att sommarens bladtyngda träd kunde vara en orsak till att nätet svajade, men sade i nästa sekund att det nog inte var felet hos oss.

Man blir smått galen av att ständigt skickas ut från internet, och för det mesta lägger jag ned skiten, och gör annat. Nåväl nu faller ju löven av så snart kanske jag kan få vettigt nät igen.

Igår natt skrev jag en historia som eventuellt skall publiceras i en antologi, och hann då inte pyssla så mycket med manuset.

Dock blev det lilla som skrevs kanonbra, och jag längtar tills boken är färdigredigerad och åker till sina testläsare. En ur var ålders- och könsgrupp.

Nu är det dags för hemfärd.

Hittills har jag suttit på skolans parkering och surfat, skrivit inlägg och svarat på mejl. Nu är klockan tio, och det är dags att fara hemåt.

Posted in dagbok | Comments Off on 6 september-diagnos löv

September 4th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Jag har suttit i ett träd hela dagen

Dagen började som vanligt med mysfrukost.

Efter det så satte jag på mig jobbarbyxorna och hjälpte Peter och Mackan med att langa upp plåt på taket, och masonitskivor till luftningen på huset.

När jag är klar med det får jag syn på våra fruktträd som har långa vattenskott.

Hojtar till mig Razmus som klättrar upp i päronträdet, medan jag klipper nedtill, och så högt som stegen tillåter.

Det har bildats tjocka grenar, som var väldigt svåra att få av, och Razzel orkar inte få av dem.

Det slutar med att jag får avsluta mitt insamlande av grenar, och klättra upp.

När jag sitter där i toppen kommer inte mindre än fem majestätiska havsörnar glidande. Det är en magnifik syn, och jag svär högt för mig själv för att jag lämnat kameramobilen inne i huset.

De svävar runt, runt under tiden som de utstöter höga skrik. Och nu känner jag igen lätet…det är samma ljud jag brukar höra från skogen bakom oss på kvällarna.

Zabine letar upp kattungen, och försöker förgäves fånga henne. Istället för att gå fram till jäntan springer Zally uppför trädstammen, och joinar mig i trädet. Så där sitter vi, högst uppe i päronträdet sida vid sida och tittar på ett av livets vackraste väsen…flygande örnar. Flera meter mellan vingspetsarna, och nästan rektangulära i formen när man ser dem underifrån.

Peter och Mackan stannar av de med, och iakttar fåglarna från taket, så nära molnen man kan komma.

På kvällen grillar vi, och äter kött, halomi, melon och tomatsallad medan solen går ned.

Kylan tränger in i huden, och lillflickan huttrar. Snart är det slut på utesittandet, och dags att elda.

Det blev ingen tid att skriva skrivpuff idag, och nu skall jag hoppa ut från nätet för att skriva på manuset.

Ha det gott

Kram

Posted in dagbok | 1 Comment »

September 3rd, 2011 by Anitha Östlund Meijer

2 september – sommaren kastas ut

Inatt skrev jag bara tills klockan ett, men tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av lite mys med gubben eftersom jag skrivit hela dagen.

Vi lade hos sida vid sida, och somnade på studs.

Imorse vaknade jag och började dagen med ett bad i baljan. Sååååå skönt. Tänk att lite vatten kan skapa sådan njutning. Det var så hett att det ångade av min kropp när jag steg upp.

Efter en högljudd, stökig frukost började jag samla ihop barnens sommarkläder för att ta dem till förrådet, och byta ut dem till varma mysiga tröjor, fleecebyxor och tjocka strumpor.

Igår skänkte jag bort en massa kläder och skor efter lilleman, och gladde mig åt all plats, men…den fylls snabbt av nya kläder.

Mätte barnen, och insåg med ett leende att Zabine drällt iväg ordentligt i sommar, och snart har hon nog vuxit om storebror. Hennes ben är i alla fall lika långa som hans. Fotomodellämne kanske?

Peter och Mackan lägger plåt på huset, och det blir jättesnyggt. Vi andra skall bära kläder, och klippa träd. Det brukar vara min lott på vårar och höstar.

Lilleman är stolt så stolt, för äntligen har han insett att det är mycket trevligare att besöka toaletten än använda blöjan.

De andra var torra cirka ett år tidigare, och vi har kämpat med Lilleman som är envis som en röd gris när det gäller saker han skall göra.

Barnen sitter vid köksbordet och tecknar, och jag skall sätta igång dököttet jag med.

Hoppas du har en härlig höstdag

Posted in dagbok | Comments Off on 2 september – sommaren kastas ut

September 1st, 2011 by Anitha Östlund Meijer

kvällsinlägg-skrivargruppspremiär

Idag har jag tillbringat den mesta tiden inne i Stockholms city, och ännu en gång kan jag konstatera att valet vi gjorde var helt rätt.

Efter att ha lämnat bilen i Tumba tar jag pendeln till Stockholm för att placera mig på en bänk inne på centralen i höjd med bögringen och studera människor.

Underligt egentligen att det bara är ynka fem år sedan jag trivdes som fisken i vattnet i det här kaoset.

Folk, folk överallt. Alla vill vara först, och har bråttom.

Inne på kafeet som heter Vetekatten var det kö. lång sådan, och kvinnorna tittade lystet ned i disken, och jag såg med stigande förvåning hur bakelse efter bakelse lades på små, runda, vita tallrikar.

Efter att ha följt en ringlande gång med små bord och stolar hela vägen gick jag upp en trappa till det så kallade vip-rummet.

En snabb tanke vad som skulle hända vid brand flyger genom hjärnan när jag tittar ut över de som sitter på nedervåningen. Ärligt talat så tror jag att läget skulle vara kört!

Nåväl, jag känner svagt igen kvinnorna vid bordet från min facebooksida, och de känner igen mig.

Under kvällen presenterar vi oss, och pratar om våra bokprojekt, och vad vi vill med gruppen, Författarplattformar, och workshops.

Ewa Åkerlind som sitter vid min sida lägger upp två tunna häften, och berättar att det är dikter. På framsidan är en vacker bild med vatten. Jag ber att få läsa den, och ser direkt att hon är duktig på det hon gör.

Innan vi skiljs åt har jag ett ex i min väska för att recensera den.

Tyvärr bor jag inte nästgårds, och sätter mig på pendeln mot Tumba.

En äldre vithårig kvinna i byxdress sätter sig bredvid mig, och frågar om tåget går till Huddinge. jag säger “Ja.”, och vi fortsätter småprata under färden. Kvinnan berättar att hon bott utomlands i fyrtio år, och att hon numera bor på drottninggatan, men aldrig går dit ned.

Diskussionen fortsätter, och handlar om barn som sätts på dagis, utlänningar som skärmar av sig mot svenskar genom att bara tala sitt hemspråk sinsemellan, och om skönheten utanför tågfönstret.(Molnen var rosa, mot en sol som gick ned)

När jag gick från pendeln till bilen kände jag ett stort obehag eftersom jag bar på min 10000-kronorsdator, och det var mörkt.

På hemväg krockade jag med en hare som kom skenande över vägen, och den lilla stackaren var stendöd då jag på skakande ben gick ut för att kolla hur det gick.

Väl hemma nattade jag barnen, och satte mig sedan i soffan och skrev.

Posted in dagbok | Comments Off on kvällsinlägg-skrivargruppspremiär

September 1st, 2011 by Anitha Östlund Meijer

31 augusti – hösttankar

Temperaturen ute har sjunkit till 11 grader, och det är dags att leta fram varma jackor, och skor.

Det är inte alltför lätt att få ungarna att inse att det är höst när solen fortfarande gassar från en klarblå himmel. Barn rör sig ju så mycket att de inte känner kylan på samma sätt.

Själv drar jag motvilligt på mig både strumpor och börjar redan tänka på keps som är ett av mina kännemärken höst.

Händerna stelnar, och värken kommer som ett brev på posten. Det är en himla tur att någon kommit på den underbara uppfinningen torgvantar. Utan dem hade det varit finito med skrivandet för mig.

Hösten är annars en av mina favoritperioder, och jag fotograferar massor.

Igår lade vi oss tidigt för första gången på mycket, mycket länge. Jag sov som en stock hela natten, och vaknade av mig själv klockan sex i morse.

Nu har jag lämnat ungarna, och skall skriva några timmar, sedan skall jag träffa några författarvänner på Vetekatten i stan.

Ha en underbar dag

Posted in dagbok | Comments Off on 31 augusti – hösttankar

August 31st, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Är du fördomsfri?

Mångmamma pratar i dagens blogginlägg om fördomar.

Hur är det egentligen? Är ni dränkta i sådana, om hur olika människor beter sig.

Allvarligt talat kan jag erkänna att jag ofta förknippar finnar med knivar och sprit, och zigenare med stora vida kjolar, och inte alltför goda avsikter.

I en diskussion häromdagen pratades det om hur ofta man kliver åt sidan utan att undersöka om en liggande, lite trasigt klädd man mår bra. Det kan ju lika gärna bero på sjukdom.

Och alla dessa tiggare…ibland undrar jag för mig själv hur många av dem som verkligen är fattiga.

Då och då övermannas jag av mitt dåliga samvete och skänker lite pengar till dem, men faktum är att jag har en väninna som en gång ville bjuda en tiggare på ett hamburgermål, men dissades med orden: “Sådant skit vill jag inte ha. Pengar är det enda som duger.”

Behöver jag säga att hon aldrig mer gav ett enda öre till en tiggare?

Är det kanske till och med så att vi lever i vår egen fördom? Att en person som av andra ses som mindre värd känner sig så?

När jag var i Thailand mötte jag flera horor, och ville ta hand om varenda en.

Tjocka tyskar kom gående längs gatorna med sina feta prinskorvsfingrar hårt hållande en spinkig mörkhårig, ung jänta, ibland till och med två flickor.

Jag mådde illa, och tyckte att de var vidriga.

Men allt är inte vad det ser ut, och på vägen genom Thailand mötte vi kvinnor som både var starka, och vackra, men hade en relation med en utlänning som fått forma om sitt liv av kärlek till landet och kvinnan.

Det är nyttigt att resa runt på vårt jordklot, och träffa människor med andra tankar än en själv. Fördomar kommer alltid att finnas, oavsett vad politiker och andra höjdare säger. Bilder finns inuti av hur det kan vara, men behöver inte alltid stämma överens med sanningen.

Nu till något annat:

Min lilla åttaåring har precis fått träffa Adolf Hitler genom filmen Mein Kampf, och fick plötsligt radikalt ändra sin åsikt om att Hitler var ball, och att korset var coolt.

Märket avritas ofta på teckningar som barnen på skolan gör, och lärarna försöker förklara vad det innebär.

När jag hittade filmen på affären bestämde jag mig för att låta Razmus ta del av innehållet, och kanske förstå vidden av det Hitler gjort. Något han också gjorde, och dessutom informerade sina kamrater om.

Stoooor eloge till honom.

Nej, nu skall jag ut och leta efter katten som varit underligt osynlig sedan snickarna åkte iväg…

Posted in dagbok | 2 Comments »

August 31st, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Högt upp med skallrande tänder

Idag testade jag om det var datorn som var knäpp, eller vårt mobila internet.

Svaret är internet, och just nu sitter jag på vår nya balkong och skriver.

Det verkar som om nätet är bättre här uppe, och jag har trotsat min höjdrädsla och klättrat uppför stegen med andan i halsen.

Dessvärre glömde jag mina glasögon, och ser allt suddigt, men…jag har täckning, och kan kommunicera normalt igen.

Idag fick vi ännu ett lass virke hemkört.

Det är precis på nätten att lastbilen kommer in på vår tomt, och jag fascineras lika mycket varje gång av hur skicklig chauffören är.

Barnen har utfodrats med pannkaka, och Peter ringde från en mobil med dåligt batteri, och hann säga att han stannar på fika hos sin mamma och styvfar för att titta på dörr till huset.

De har nyss köpt en, och har bra priser genom en byggfirma, så det är bara att passa på.

Inatt drömde jag faktiskt om hur dörren skall se ut. Svart som natten och trä.

Nä, nu skall jag försöka förpassa mig nedåt och ta tag i disken som tornar upp sig på diskbänken.

Åtta skall småttingarna i säng, sedan får jag förhoppningsvis dyka in i mitt manus igen. Nu börjar det roliga…att fantisera vilt. Det gamla är nu redigerat och klart för bok…eller…hm…det behövs nog några vändor till.

Ha det

Posted in dagbok | Comments Off on Högt upp med skallrande tänder

August 30th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Min kropp gav upp, och lade av

Gårdagen blev mycket underlig.

Jag körde barnen till skolan, och Lilleman fick gå på dagis för första gången på länge.

Innan vi gick in lade vi oss i en korggunga på skolgården och tittade på moln och pratade om livets allvar.

Han har mycket tankar min lilla professor.

Väl hemma igen skrev jag på manuset, och gick helt upp i det trots dunkande snickare, och hårdrock på högsta volym.

Klockan rasade iväg, och halv tre hämtade jag ligan…som inte alls ville åka hem eftersom den nya klätterställningen på skolgården står så snyggt uppställd på vägen mot bilen.

Lilleman är överlycklig eftersom det kommit en ny kille till dagiset, som i och för sig har ett mycket svåruttalat namn(Samuel) men är lika lugn som Hampuz.

Zabine var snorig, och somnade i soffan. Razzel tittade på film, och jag gick ut för att rensa av på tomten efter snickarna.

Lilleman och jag höll på med det tills mörkret kom, sedan lade vi oss i vår säng.

När jag vaknade snurrade jorden, och jag stapplade in i vardagsrummet där jag rasade ned i soffan.

Jag känner så väl igen symptomen, och tittar längtande bort mot bordet där datorn och allt researchmaterial ligger…det är kört…kroppen har gett upp.

Jag har extremt lågt blodtryck och lider av blodtrycksfall sedan unga år. Något som bara kan avhjälpas genom långa promenader, eller löprundor. Bah! Det var länge sedan mina ben rörde sig så pass.

Jag blev liggande tills i morse, och var ARG på mig själv för att jag inte behandlar min kropp lite snällare.

Så imorse gick jag ut på promenix med två glada vovvar innan frukost.

Efter att ha lämnat barnen på diverse ställen åkte jag hem, och kollade mejl.

Ett av mejlen glädjer mig extra mycket, och jag svarar blixtsnabbt. Så fort jag fått svar skall jag skriva om min lycka att ha ynnesten att få barn bland annat.

Jag har svarat på mejl till Peters firma SPEED BYGG & PLÅT, och ringt upp Peter för att ge honom telefonnummer till människor som efterfrågar hans kunskap.

Beslutet att öppna eget är nu etablerat hos Peter och hans bokföringstant skall sköta mina papper också. Nu gäller det bara att ta det magiska steget, men framför allt få klar boken.

Ha en underbar dag

Posted in dagbok | 2 Comments »

August 28th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

God morgon, eller?

Åh vad jag blir frustrerad över att internet strular!

Ibland ger jag helt enkelt upp och struntar i den dagliga puffen, men då känns hela dagen underlig, och mitt skrivande på bokmanuset är svalare än vanligt.

Skrivpuffen ger min dag en naturlig och skön ingång till skrivandets magiska flow, och att läsa mina kombattanters texter får mig att både skratta, gråta och förundras.

Inatt har det regnat, och inne i huset är det läskigt våtvarmt.

Jag delade dubbelsängen med Peter och två ungar, så jag lade mig skavfötters med dem istället för att ligga bredvid, och svettas ännu mer.

Lilleman är på väg att sluta med blöja, men misslyckas då och då. Igår blev det ett stort illaluktande misstag, som gjorde att jag kastade både kalsonger och byxor. Det stank verkligen bläh!

Nu är det dags att äta frukost och sätta igång operation dagsverke. Peter och Mackan smörjer in sig med liniment, och barnen klär på sig medan jag febrilt trycker på tangenter för att jag blir bortkörd från bordet då Zabine dukar fram.

Ha en härlig dag

Posted in dagbok | Comments Off on God morgon, eller?

August 27th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Turbulent var bara förnamnet

Idag började dagen med att jag blev väckt av Lilleman som pinkat på sig, och ropade förtvivlat från barnrummet.

I med sängkläderna i tvätten, och på med ny blöja, sedan passade jag på att skriva skrivpuff i hopp om att internet skulle vara lite snällare nu på morgonen.

Naturligtvis ramlade jag ur som vanligt.

Igår kväll trampade vårt minsta hjärtegull på en spik, och jag tvättade det noga, men var ändå orolig i morse.

Som tur är lyckades jag fånga honom i luften så att spiken inte gick in så långt, och han mådde bra.

Efter frukosten klippte jag hela ligan, inklusive mig själv, och lyckades till och med få till håret på minstingen som inte alls gillar sitta-still-läget.

Peter for iväg för att hämta Mackan, och Razzel följde med.

Under tiden skrev jag lite, diskade, och påbörjade jobbet med att plocka upp vinterkläderna. Ha, ha…det är väl ändå typiskt att värmen kommer tillbaka då jag tar undan shortsen och sandalerna.

Razmus kompis Tobias kom hit och skall sova över.

De hade jätteroligt och hoppade som besatta i studsmattan, slogs med svärd(i plast) och sprang runt och busade med de andra barnen.

Peter och Mackan försvann upp på taket, och sågs inte på hela eftermiddagen. Det var bara det taktfasta dunket från hammaren som påminde om att de fanns hemma.

På eftermiddagen händer det som inte får hända…Lilleman kommer in med blodet rinnande från näsan, och de andra berättar att han ramlat ned från stegen med näsan före.

När jag med darrande hand torkar bort blodet träder en ordentlig tjockläpp fram, och en ymnigt blödande näsa. Lilla gubben är käck, och gråter inte alls trots att det måste göra ordentligt ont.

Han får lägga sig på soffan och titta på en film, och jag frågar hundra frågor för att ta reda på att han inte är allvarligare skadad.

På kvällen har vi myskväll med popcorn, chips, salta pinnar och film på två håll. Småttingarna i mitt och Peters sovrum. Razzel och Tobias i barnens rum. Jag skall sova med Peter, Zabine och Hampuz inatt, så det blir nog varmt.

Nu tänker jag smita undan och skriva lite.

Godnatt

Posted in dagbok | 5 Comments »