Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

October 30th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Vita gäss och surfplattor-argsinta ungar och trasiga bilar

Igår hade vi en familjedag kombinerad med jobb.

Barnen har höstlov, och Peter skulle titta på ett jobb ute på en ö i skärgården.
Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att det blir rätt dyrbara historier för kunden.
Det är långa resor, och ofta måste man sova över eftersom båtarna inte alltid går.
Samtliga barn har drabbats av speldjävulen numera, och det tjatas i tid och otid om att få låna mobilen eller surfplattan.
En platta på tre barn är förenat med ständiga bråk kan jag tala om. Att de får låna mobilen spelar ingen roll, för surfplattan är så mycket större.
Efter några timmars resa nådde vi Sollenkroka.
Eftersom vi var en timme för tidiga gick vi ut på promenad.
Barnen satte motvilligt på sig täckbyxor och vantar, men gnällde över att det ju var höst och inte kallt ännu.

När vi väl kom ut var de glada över att vi tjatat på dem, för det blåste isvindar ute.
Men oj vad vackert det var.
När båten kom klev vi på, och satte oss ungefär mitt i. Jag blir sjösjuk lätt, och vi skulle åka en timme.
För att få lugn och ro plockade jag fram surfplattan och mobilerna som barnen snabbt anammade och begravde sig i. Vår lilla femåring har även han drabbats av brorsan och syrrans frenesi för det här, och ja…vad ska jag säga…igår lärde han sig stava tack vare ett av de fenomenala apparna jag laddat hem.
Spelet heter helt enkelt STAVA, och är enkelt upplagt, men väldigt bra.
Zabine spelade Temple run, och Raz något med en skateboard på.
Hampuz och jag hittade i förrgår en app där han (och jag) kunde lära oss spanska. Hans kompis Samuel pratar spanska och engelska, och har lärt Hampuz en del ord, men via appen lärde han sig ännu fler.
Det är bara att erkänna, appar är bra om de används på rätt sätt.
När vi kom fram till Berg som än heter, hade det blåst upp rejält, och en stormvind greppade tag i Hampuz vagn, och hotade välta den.
Vita gäss seglade på vågorna, och det var kallt.
Kunden som hade åkt med oss på båten öppnade huset som var sådär otroligt charmigt, och jag kände hur det ryckte i skrivarnerven.
En fantastisk insida där de tagit fram det gamla mötte oss, och utsikten var formidabel.
Peter kollade taket som skulle fixas medan jag och barnen höll oss inomhus.
Jag fotograferade från varje fönster, och såg hur mörka moln närmade sig medan vågorna gick allt högre.
Två timmar senare var det dags att åka hem.
Då möttes vi av det här:
Vågorna gick höga, och stormvindar ven över den öppna bryggan.
Razmus var på sitt sämsta humör, och puttade nästan ned Zabine i det mörka vattnet när han busade med henne.
Peter tog ett hårt tag i hans jacka, och jag ställde Zabine en bit från honom. 
Raz ryckte mössan av Zabine gång på gång, och jag blev arg.
På båten lugnade de ned sig, och färden som vara allt annat än trevlig slutade med att jag var lätt gurglig i magen, och Hampuz illamående.
Vi blev helt enkelt sjösjuka.
Det hade börjat mörkna, och vi stannade i Grisslinge och käkade mat.
Hampuz som fortfarande var yr efter resan ville ut till bilen så jag följde med honom. 
Så fort vi startade bilen igen somnade han.
Regnet smattrade mot taket
På vägen hem hämtade vi vår Pick-up som varit på reparation(igen), och nu skulle vara redo för ombesiktning. Bromsrören var utbytta, och LAMBDA nivån åtgärdad.
Man lär sig mycket nya ord som bilägare.
Så snabbt jag kunde åkte jag hem till hundarna som välkomnade oss med höga gläfsanden.
Ute snöade det. Inga stora flingor, bara tunna, regntyngda saker.
När Peter kom hem en stund senare hade han en överraskning med sig: Surfplatta nummer två.
Nu hoppas jag slippa bråk i bilen.
Ingen av plattorna behöver vara kopplade till nätet, för jag beställer bara spel som går utan internet.
Så väljer jag att göra för att ta bort strålningsrisken med internet via mobila nätet.
När barnen lagt sig skrev vi några fakturor, och jag funderade på att redigera, men insåg att klockan dragit iväg alldeles för långt, och kollade mejl istället.
Ha en underbar dag
October 29th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Båtliv

Idag åker vi ut mot Värmdö och åker båt till Möja
Hela familjen är med, och vi ska till ett hus som vi snart ska fixa ett skärmtak på
Det är kallt men vackert
Barnen spelar på surfplattan och i mobilerna så det är fullt ös

October 28th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Nattlig redigering-Digitala affärsmodeller-skrivarprat

Igår jobbade jag hela dagen vid datorn, och fortsatte långt in till nästa gryning.

Först redigerade jag manuset Hat och en gnutta kärlek några timmar
Sedan pluggade jag Digitala affärsmodeller och lärde mig nya saker som vanligt. Underligt nog hittar jag fler och fler bra att ha grejor i materialet. Fatta då att jag gått igenom filmerna många, många gånger.
Under tiden Ann Ljungberg och de andra delar med sig av tips och fakta snurrar min hjärna lika fort som om jag tagit droger. Idee´rna sprutar ur den, och jag skriver ned dem så fort jag kan. Ibland hinner jag inte, och spolar tillbaka för att försöka fånga den igen, men misslyckas.
När jag ändå var ute på nätet gick jag in på Skrivarprat och lyssnade på de senaste filmerna, och spelade in dem på mitt röstmemo.
Det är perfekt att kunna lyssna på lektionerna i bilen eller på t-banan.
Om du kikar in på sidan hittar du flera lektioner gratis. Som ett smakprov liksom.
När kvällen kom hade jag knappt lämnat stolen på hela dagen, förutom vid matlagning och hjälp till barnen.
Jag hade förvisso tvättat och diskat, men i det stora hela hade jag jobbat hela tiden.
Peter och Mackan hade myskväll med film, och sov snart sött i soffan.
Jag gick in på mitt tredje varv vid datorn, och fnulade ihop en erotisk novell, inspirerad av Femtio nyanser av honom
Om du följer länken hamnar du hos Norstedts som lyckades fånga succe´n och bjuder på ett smakprov.
Norstedts har även lyckats få Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar som du säkert sett på teve.
Jodå, jag tittar på teven ibland, och just Gardells film kan jag inte låta bli att se. Mycket tårar blir det.
Under natten hann jag med att läsa sista numret av Svensk Bokhandel där de skrev om hur viktigt det är att rätt metadata finns om författare.
Orsaken till det är att man ska nå ut till läsaren bättre.
Något som är viktigt för alla författare och förlag, men framför allt för oss egenutgivare.
Metadata har fler skrivit om på nätet. Låååååånga artiklar med konstiga ord.
Svensk bokhandel har intervjuat flera stycken som kan det där, och ger mig på ett fullt begripligt språk förklaringen på vad metadata är:
Så här skriver Kalle Laxgård:

Själva ordet betyder “data om data”, och låter betydligt krångligare än det är. Man kan säga att det är all information som på något sätt beskriver ett verk.

Jag läser vidare i tidningen, och läser att en ny e-boksajt startats, och funderar för mig själv på om jag ska börja ge ut mina noveller via e-bok.
I dags läget har jag skrivit ungefär fyrahundra, och mängden ökar för varje vecka som går.
Vore underbart att kunna leva på det jag skriver.

Nu ska jag stänga igen nätet för att skriva kvällens kursinlägg om filmmanusförfattande.
Hittills har jag skrivit nio olika inlägg som du hittar på min blogg.
Tanken är att jag ska skriva en e-bok senare.

Sådärja…nu säger jag hejdå på några timmar.
Kram




October 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Frusna fingrar-halloweenfest-film på tv

Godmorgon!

Natten har jag tillbringat med Jennifer Anistons karaktär Eloise via en film på teve för en gång skull. Den var så sorglig att jag grät.
Började titta på ytterligare en film, men somnade och sov mig genom den, och vaknade framåt gryningen med värkande rygg, och glasögonen på halv svaj.

Hade hjälpt Peter på ett tak och var stelfrusen in i märgen med fingrar som vägrade fungera.
Razmus hade varit på halloweenfest. En fest jag sånär missade att komma i tid till, men genom kaosartad körning lyckades pricka in på en minut när.
Ha, ha…ibland är det bra att bo ute på landet där inga snutar åker.

Väcktes i morse av en liten parvel med kalla fötter, och kunde sedan inte somna om.
Nu sitter barnen framför teven, och tittar på film, medan jag bloggar, lägger in nya avsnitt av filmmanuskursen, läser gårdagens Aftonbladet och klurar på vad jag ska skriva för början idag.
Kursavsnittet glider in på webben klockan sex varje kväll, och En början hittar du varje morgon klockan tio.
Jag lägger vanligtvis in flera avsnitt och schemalägger dem, men nu har jag inte hunnit skriva så många och måste göra det vartefter.
Under tiden jag skriver längtar jag efter att sätta mig med manuset, och bara jobba med det i flera timmar, men…vi har hus, och just nu behöver det omsorg på alla sätt. Lägg därtill tre ystra ungar.
Nästa vecka är det höstlov, och jag hoppas att vädrets makter är schyssta så de kan vara ute mycket.
Nu är det frukost och kladdkaka på G.
Kram
October 26th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Halloweensminkning-trötta barn och nallemiss

“Upp med dig sömntuta”, ropade Peter och tog mig bort från drömmarnas magiska värld. “Du måste gå upp”, fortsatte han.

Med stort besvär öppnade jag först ena, sedan det andra ögat och drog Lilleman intill mig. Åh vad skönt det skulle vara att lägga täcket och filten över mig, och sova vidare, tänkte jag.
“Hallå! Upp!”
(Jo det blev sent igår igen. Jag skrev ett inlägg till min filmmanusförfattarskola, och klockan hann bli både tolv och ett innan jag var nöjd.)
En liten stund senare stod jag i köket med bordet fullt av smink och halloweenkläder.
Zabine var också trött. Jättetrött. Hon gäspade flera gånger och trulade med munnen, tittade ned i golvet och suckade.
Jag duttade på vitt under tiden som magen kurrande protesterade. Den ville ha frukost, inte vänta längre.
Vi försökte fråga Zabine hur hon tänkt sig se ut, men fick mest korta ord till svar.
Efter att jag målat vitt över hela ansiktet, tuperat håret och sprayat med diverse färger såg hon riktigt hemsk ut, och jag fick äntligen i mig mat.
Så fort vi ätit klart lättade humöret på samtliga, och jag passade på att fotografera.
Det var isigt efter vägarna, och jag fick lätta på gaspedalen flera gånger.
Samtidigt är det vackert med frosten, och det tunna täcket av snö ovanpå höstfärgade löv.
Barnen på skolan berömde Zabines sminkning och hon sträckte på sig mer och mer tills hon inte kunde bli längre.

Dagens miss blev det att jag totalt glömt bort att dagisungarna skulle ha en varsin nalle med sig, och inte blev det bättre av att Marita erbjöd Hampuz att låna hennes gris.
Nåja, ilskan la sig, och han lät glad när jag pussade honom hejdå.
Kollade av bilen innan jag for hem, men icke en enda nalle fanns att uppbringa.

Nu har jag kommit hem igen, och ska bara skriva några rader för att sedan följa Peter på takjobb. Något som inte alls lockar när det är så här kallt.
Ikväll är det Razmus tur att bli målad. Han ska på Halloweenfest på skolan.
Ha en bra dag.
Kram
October 25th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Utopier-skrivarvänner-älgar

“Idag ska jag skriva heeeeeeela dagen”, sa jag åt min karl när jag for iväg med barnen i morse.

När vi kommer ned till stället där byns soptunnor står, möts jag av det här:
Ser du vad det är?
Jag har aldrig tidigare i mitt liv stött på så många älgar på samma gång. Det var fyra vuxna och en kalv.
De är så härliga i sin storhet, och jag är fascinerad över det här djuret, och har många gånger stått stilla vid vägkanten med bilen medan de passerar i maklig takt.
Men, jag vet att de kan vara snabba. Senast igår upplevde jag det.
På skolgården rycker Hampuz intensivt i min hand, och ber om att få stanna hemma. 
“Snälla mamma, jag vill vara hemma med dig”, säger han och rynkar ögonbrynen.
Vi går in till dagis och berättar att Hampuz följer med hem igen, sedan åker vi hemåt.
Bloggar om gårdagens skrivträff, och får kontakt via facebook med de som var med. Några av dem addar jag och en och annan finns redan på min lista.
Ser att Jenny Forsberg bloggar om det där med att kalla sig författare eller ej, och funderar bara några sekunder innan jag svarar.
Lustigt nog dimper hennes bok Tydliga texter ned i min brevlåda samtidigt som jag skriver om henne. Jag köpte faktiskt den av ren nyfikenhet, och återkommer när jag läst den.
En av mina barndomsvänner hör av sig, och jag frågar om hon vill testläsa min nya bok, vilket hon gärna vill.
Hampuz stökar, och frågar både dittan och dattan, har inte alls lust att leka själv, så…det där med att skriva slutade med några kråkor i manuset. Inget mer. I morgon ska jag upp på taket igen, så skriveriet fixar jag i natt.
Hämtade ungar som var hungriga och trötta.
Testade halloweendräkter, och tog fram sminket tills i morgon.
Vi får gå upp klockan fem, om jag ska hinna sminka båda ungarna.
Förra året såg Zabine ut så här:
I år är håret kortare, men jag ska göra mitt bästa.
Tjejen som eventuellt ska göra min logga hörde av sig på eftermiddagen. Hon är mycket begåvad.
Titta in på hennes hemsida och bedöm själva.
Mörkret kommer snabbt nu på kvällarna, och till och med Peter fryser uppe på taket.
Jag och barnen diskuterar det här med vantar, mössor och ja du vet…vinterkläder. Zabine sätter näsan i vädret och utbrister:
“Jag fryser inte alls, och tänker inte ha varken det ena eller andra.”
Jag ser ett antal månaders evigt tjatande framför mig, och suckar tungt.
Peter och jag ska ju gifta oss den tolfte december, och jag kikar lite försiktigt på klänning, men känner att jag egentligen skulle vilja ha byxor. Är ingen klänningstjej sådär.
Beslutar mig för att avvakta vidare beslut, och kliver in på nätet för att kolla så att mitt kursinlägg om filmmanusförfatteri kommit in.
Nu ska jag steka fisk, koka makaroner och försöka få tre tossiga barn att sitta ned.
Ha en härlig kväll
October 25th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Älgkrock-takjobb-skrivarträff-naprapatbesök-filmmanusförfattarkurs

God morgon

Idag är jag ledig.
Jodå, hela dagen ska jag sitta framför datorn och jobba.
Men igår blev det inte ett enda ord nedskrivet.
Det började med att jag och barnen nästan krockade med två skenande älgar som kastade sig över vägen, bara några millimeter från min motorhuv.
Hade en bil kommit från andra sidan…jag då vete hundan om vi överlevt.
Två stora kolosser in i bilen tror jag ingen klarar.
Efter att vi lämpat av ungarna åkte vi till en kund som ville fixa sin skorsten. Det rykte nämligen in.
Stegen upp dit var helt okej, men de ditskruvade stegen på tegeltaket…de satt alldeles för långt ifrån varandra, och gjorde så att jag blev tvungen att gå på pannorna som var såphala.
Peter som är lång nådde mellan stegen med nöd och näppe, men jag…som är ynka 163 cm låg raklång på taket för att nå nästa steg.
Nåväl, upp kom vi, och ned med.
Kunden var urnöjd, och jag åkte till naprapaten.
Han satte ström på ländmusklerna så att de hoppade, och knådade musklerna upp mot nackfästet så hårt att tårarna rann. 
För att lura hjärnan satt jag in en vass nagel i översidan på handen, och fick ett långt jack.
Men, det fungerade!
Efter några drag i nacke och rygg så kotorna small var jag klar.
Så fort jag knycklat mig upp därifrån, och sagt hejdå, åkte jag hem för att fixa käk till mig och Peter.
När det var gjort gick vi ut för att pressa in balkongen för att den ska bli helt torr.
En kompis till oss ska nämligen lägga matta på den om några dagar, och då måste det vara snustorrt.
Som vanligt balanserade jag på stegen för att spika fast ribborna som håller fast presenningen mot väggen. Undrar varför det alltid är jag som får göra det där? Jag som är höjdrädd.
Klockan hade hunnit bli två när Peter snabbt som ögat drar iväg till ett jobb några kilometer härifrån.
Jag tänker blogga, men inser att jag nog måste prioritera omklädning.
Jag skulle ju på skrivarträff runt runda bordet.
Barnen hämtades, Peter joinade oss, och vi for mot stan i flygande fläng. Långa, långa köer mötte oss från andra hållet.
Inne i stan åkte vi till Mobil Vasa där vi köpt en begagnad telefon till min far, och skickat till honom.
När min pappa öppnade upp paketet insåg han snabbt att det fattades flera saker i telefonen och att den var sönder.
Han ringde rosenrasande upp företaget som backade och sa att vi skulle komma in med den, och få tillbaka pengarna.
Till saken hör att min pappa bor trettio mil härifrån.
Efter denna korta passus åter till skeendet.
Peter gick in för att lämna tillbaka eländet, blir kvar länge, länge…och återvände med paketet i handen.
“De vill inte betala tillbaka. Hon som sålde den är på semester”, sa han och suckade.
“Vi har ett antal mil till stan, och varken tid eller lust att åka hit”, sa jag till killen i butiken. “Jag har jobbat på elaffär i tjugo år, och skulle skämmas om jag betett mig som er”, fortsatte jag efter att ha blivit avsnäst av en flicksnärta som påstod att jag hade haft sönder telefonskrället.
Jag blev urförbannad, och skällde högt och bestämt.
Men…gick därifrån några kvartar senare med paketet i handen.
Jag kokade av ilska.
På måndag ska vi dit igen, och då…banne mig ska jag ha tillbaka tusenlappen de tagit för den trasiga telefonen.
I det här skicket lämnade Peter mig vid Odenplan, och jag letade mig fram till Cafe Ritorno där jag mötte Jenny Forsberg som driver företaget Klartext 
Det var verkligen ett runt bord som stod där. Lampan ovanför var magnifik, och min vill ha tanke spirade direkt. Kika själv.
En efter en droppade de andra in. Det var 
Fredrik Lidby vars blogg du når om du klickar på hans namn.
Han skriver också på sin väns blogg Uppstuds
Magnus Orest
Sara Starkström som gett ut boken Gamegirl
Susanne Ahlenius som jobbar på ett manus
Eva Åkerlind som gett ut två fantastiska diktsamlingar, och jobbar på en ny roman
Pebbles Ambrose Karlsson som precis gett ut boken Jag vet inte var psykoser kommer ifrån.
Daniel Stintzing 
Erika Andersson som liksom mig är filmmanusförfattare och även skriver “vanliga” manus.
och sist av allt droppade Eva Jennerfeldt in. Hon är språkkonsult som Jenny Forsberg, och vi diskuterade om man kan skriva om en bok, göra den modernare, och göra den till sin. Vi pratar alltså om en tjugo år gammal bok.
Hm…intressant.
En efter en berättade om sina bloggar, skrivardrömmar, uppfyllda sådana och sitt övriga liv.
Jag talade om hur jag jobbade, och mina skrivprojekt, och kände stolthet över att jag fullföljt alla drömmar. Men än är jag inte riktigt framme vid toppen.
De baxnade nästan när jag snabbt la till att jag varje dag lägger ut förslag till En början och dessutom startat en filmmanusförfattarkurs på nätet
Jag och Susanne Ahlenius pratade om boken Femtio nyanser av honom, och hemligheten som inte alltför många kvinnor insett. 
Nu ska jag inte avslöja den. Läs boken. Läs den noga, så förstår du.
Jag och Eva Åkerlind kikade på hennes nya manus, och jag gav lite input.
Hon kikade på mitt manus Hat och en gnutta kärlek, men klarade inte av att läsa det. Tyckte texten var för hemsk. Nu skrattar säkert min filmmanusförfattarlärare Kurt Öberg. Han vet att jag högg på det där med att provocera, och vi diskuterade det rätt mycket på kursen.
När jag åkte hem några timmar senare velade jag mellan t-bana och buss, men valde buss. Ha, ha…
Jomenvisst vad smart. Jag blev sittande i kö på västerbron. En olycka var orsaken.
Det blev en sen natt, och det fanns inte så mycket mer att göra än att krypa till kojs då jag kom hem.
Somnade på studs med skallen full av idee´r.
Tack allihop vid runda bordet som gav glans åt min dag.
October 23rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Jag balanserar

Barn till skolan, hem och plockar upp alla vinterkläder, mäter skor inuti, letar, letar, letar, och hittar till slut det jag letat: Barnens overaller

Jo du läste rätt…det är svinkallt ute, och både vantar, tjocka sockar och mössa finns i deras packningar numera.
Att de sedan dissar dem totalt…ja det är en annan historia.
När jag är nästan klar kikar jag ut genom fönstret och ser att Peter fått verandataket klart, och hojtar att han ska komma in och äta.
Ut med hundarna i strålande solsken, och njuter av utsikten över ängarna.
Några korpar leker tafatt ovanför mig, och skränar åt varandra. Byns tio katter sitter på varsin del av ängen närmast oss, och väntar tålmodigt på att en råtta ska kika upp ur sitt bo.
Kylan biter i kinderna, och fötterna känns isiga.
När jag kommer hem igen berättar Peter att vi måste riva byggställningen, för en kund ska låna den av honom.
Jag tittar uppåt, och ser i mitt inre mig själv balansera där uppe, och hisnar. 
“Kan du inte vänta tills i helgen när grabbarna kommer hit? säger jag försiktigt, och håller tummarna.
“Nej, Lasse måste ha den senast på fredag, och jag är upptagen resten av veckan.”
“Okej”, säger jag, och får lite ont i magen, men går snällt upp på stegen. “Min naprapat skulle nog bli arg om han såg mig nu”, fortsätter jag och försöker hålla både mig och plankorna Peter sträcker till mig.
“Försiktigt”, säger han, och sträcker sig så att han når att hålla den tills jag tagit ett steg ned.
Hm…om jag bara anat…
En liten stund senare står jag och balanserar på en tunn stång en sisådär två, tre meter upp i luften.
Jag försöker att inte titta ned, men gör det ändå, och…det känns faktiskt inte sååå hemskt.
Inte så att jag blir yr i alla fall.
Som kompensation för min bragd hjälper Peter mig med att slänga ett antal stora bigbag säckar jag fyllt med kvistar hemma hos min kund Marianne.
Men först hämtade vi barnen.
När vi lastat av vårt höga lass med skräp på återvinningen åkte vi vidare till en pizzeria och åt, sedan hem…och ääääääntligen fick jag sätta mig med datorn.
October 22nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Runt, runt, runt-snickerier-avslut

Barnen fick sova tills klockan sju i morse, men sedan var det bråttom.

Det var inte många minuter kvar innan ingång när vi kom sprang in på skolgården.
Hampuz och jag gick vidare till dagis där han träffade sin bästis, och snabbt försvann medan jag och personalen diskuterade ordet allihop.
Zabine hade nämligen med sig läsläxa hem, och där stod ordet allihopa, vilket jag tyckte lät underligt, och blev nyfiken på om det verkligen var skrivaretiskt.
Hm…
Ord är kul…
Idag fick jag hem en bok full av skrivövningar, och såg då en potentiell ide till mig själv.
ha, ha…snart svämmar väl hjärnan över av alla skrivideér.
Peter och jag åkte till Beijer bygg och hämtade bräder, impregnerade, tunga sådana.
Vi ska nämligen fortsätta bygga på vår ingång till huset.
Bilder kommer så fort vi kommit en bit. Hittills är det bara ett skal, knappt det.
Vi fortsatte mot Tyresö för att avsluta jobbet med taket vi lagt där.
Känns nästan lite vemodigt att gå in i den lilla skogen intill där jag ibland fått kila in för att pissa.
Fotograferar från alla håll, och är stolt över att ha fixat det.
Klockan har tickat iväg, och vi hämtar gnuttarna för att sedan snabbt ta oss hem, och fortsätta med trappan in.
Lite klurigt är det, men våra hjärnor samarbetar bra, så vi löser det, men stoppas av mörkret och kylan innan vi hinner klart.
Jag fixar käk till ungarna och söver dem med saga, sedan kollar jag mejl och försöker hinna titta igenom alla datatidningar jag köpt.
Det är såååå intressanta artiklar, och jag önskar att jag kunde fördjupa mig i fler än jag gör.
Istället plockar jag guldkornen, och lägger undan resten till sen…hm…när det nu blir.
Inatt tänker jag fortsätta med gårdagens redigering av manuset. Det gick så bra att jag skrev tills två på natten.
Ha en go kväll
October 21st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Snickrar på veranda-filmmanusförfatteri

Idag har jag och Peter stått ute hela dagen.

Jag står väl mest och tittar på, räcker fram något verktyg då och då, tillrättavisar busiga barn, men jag står trots allt, och det känns underbart att inte ha så ont längre.
Vi bygger på en stor trappa där ingången är. 
I nuläget går vi in via källaringången, vilket är både trångt och förenat med risk att ramla.
För framför källaringången står en stor byggställning.
Under dagen hinner jag via iphonen ropa in ett par snygga skor till tösen, och inne i värmen sitter barnen och spela Temple run och andra spel på en surfplatta.
Trodde väl aldrig att jag skulle bli så engagerad i plattan som jag faktiskt blivit. Det känns konstigt att sitta med den i knäet och nå hela världen via nätet.
Tyvärr är den bara sådär att skriva på. Vilket jag märkte på bokmässan i Göteborg då jag inte tog med mig någon riktig dator.
Men det här med appar är mycket intressant, och jodå jag har vissa ideer.
Nu ska jag alldeles strax packa ihop internet för att filura lite på manuset.
Måste även skriva ett inlägg om filmmanusförfatteri som du får i veckan.
Ha det gott.