Igår vaknade jag med en enorm lust att skapa sidor med ord.
Peter vaknade bredvid mig med huvudet fullt av tankar på sådant som skulle behöva göras innan dagen var slut.
Ingen lätt ekvation alltså.
Jag böjde mig, skrev dagens början, slog ihop datorn och följde med honom ut.
Lilla Hampuz fick stanna hemma eftersom han var dålig i magen, men framför allt bar små röda prickar. De satt lite här och där på kroppen, och dagispersonalen hade förberett mig på att de kunde dyka upp.
Vi rensade ur vår kommande hall från allehanda bråte, och ställde in de nya gipsskivorna som hittills legat under en presenning ute. Vi har redan kastat en omgång på grund av regn, och hade ingen lust med repris.
När vi ändå var igång flyttade vi bort massor av färdigklyven ved till andra fållan.
Efter att vi sopat rent fyllde jag kärran med ved och tog in den via verandan.
Inne var det så kallt att jag tände en brasa.
Efter en liten stund hade rummet värmts upp, och hundarna låg vid kaminen.
På eftermiddagen for jag och Hampuz(som nog bara hade fredagssjukan och ville vara hemma, för prickarna var borta och magen bra) till Kappahl som hade 25% på allt man köpte.
Jag hittade en fantastiskt vacker, gladfärgad overall till Hampuz, skidbrallor till Raz, och regnbrallor, tröjor till Raz, vantar till allihop, och en varsin klänning till mig och Zabine till bröllopet.
Nästa anhalt var skoaffären där jag hittade ett par urfina, men framför allt varma kängor till Razmus. Han börjar bli kräsen på vad han sätter på sig, så det är bara att göra vågen när något passar.
Under tiden jag shoppade satt Hampuz i vagnen och spelade på surfplattan, en fantastisk barnvakt.
Hämtade barn, och for hem.
Då kom hon…migränen den förskräckliga.
Allt eftersom kvällen gick eskalerade värken, och jag la mig med Zabine redan klockan tio.
Klockan fyra vaknade jag av att hon kört upp sina spetsiga, smala knän i min bröstkorg.
En stund senare är det dags igen, ännu en stund senare igen.
Jag var trött. Det gjorde ont, och jag var less på att inte få sova när Peters telefon ringer. Det är hans kompis som ska följa honom till Möja och jobba idag.
Suckande släpar jag mig upp, och märker att ryggen ömmar rejält. Nä, stora barn ska sova i sin egen säng, resonerar jag för mig själv på väg ut i köket.
Nu har vi käkat frukost, och en disk som räcker låååååångt upp i luften väntar på mig.
Barnen spelar spel, och gappkäftarna(hundarna) leker under högljutt skällande.
Ha en härlig dag.
Tidigt
