Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘Dagboksinlägg’ Category
Zabine och Hampuz var med mig hela dagen, och jag var så trött när vi åkte hem att det flimrade för ögonen.
När vi kom hem lade vi oss på soffan och gjorde ingenting.
När Peter kom hem var han väldigt hemlighetsfull, och hojtade på oss att vi skulle komma och hjälpa till med att rensa upp i källaren. jag bad Raz gå med soporna, men han vägrade. Jag sade åt honom att han måste göra det, men fick samma svar plus att han nonchalant tryckte igång teven och lade sig på soffan.
Nu brann det i skallen på mig. “Gå iväg med soporna”, fräste jag och tryckte av teven varvid han skrek och grät att det var så synd om honom.
Nåväl, Peter kom in och undrade vad som stod på, och skickade iväg Raz till soptunnan.
Vi rensade snabbt ur källaren, och jag kände att något var i görningen.
Ha, ha…visst var det, det. På flaket hade Peter en ny tvättmaskin. Den jäkeln hade lessnat på vårt vrak och köpt en sprojtans ny.
Han åkte iväg och hämtade en kompis som hjälpte honom bära ut den gamla, och in med den nya. Så nu har jag plötsligt två hela maskiner. En begagnad för arbetskläder, och en ny för våra vanliga kläder.
Det är nämligen så att falsoljan som vi använder på taket fräter sönder kläder, och den hamnar ibland på byxorna då man torkar av sig.
Peter skjutsade hem kompisen, och tog Hampuz med sig som sovit hela eftermiddagen.
Jag satte mig ned med kursen Digitala affärsmodeller och försökte fixa till min hemsida.
Men jag var så trött att jag somnade på datorn, och gav upp vid ett.
Idag vaknade jag med värk överallt, och var trött så trött. John Blund ville inte släppa greppet om mig, och när Lilleman lade sig bredvid somnade jag igen.
Så idag blir det sen frukost.
Men barnen bryr sig inte. De sitter och tittar på djungelboken a´la modern version på teven, och vill inte lämna sina platser.
Jag passar på att skriva lite, och checkar läget på facebook.
Razmus sover på ena sidan av mig, och Hampuz på den andra. I sängfötterna ligger hundarna och katten. Tänker två sekunder på alla fästingar jag hittat i deras pälsar, och den som satte sig på min mage, men trycker bort tanken. Jag älskar det här. Älskar, älskar. Har alltid gjort.
När jag var liten sov allihop i en enda serv i mammas och pappas säng. På den tiden fanns det förvisso inga fästingar, i alla fall inte så mycket som idag.