Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

En timme senare vaknade jag med ett ryck, tittade på klockan som stod på 7.30. Panik! Som vanligt när man blir stressad gjorde jag allting på samma gång. Under tiden kläderna kläs på skriker jag på barnen och börjar duka. Ha, ha…hur tror du det fungerade? Inte alls.

Det är första gången på tio år som jag är försenad till skolan. Vi brukar oftast vara i god tid.

Ytterligare en timme senare sitter barnen i bilen. regnkläderna sitter på, men det var fyllt av motvilja att göra det. 

Jag går ut med hundarna medan Peter kör ungarna. Egentligen skulle jag ha klippt äppelträd hos en kund idag, men regnet gör att jag väljer städning på ett företag istället. Städning ja – igår skurade jag vårt kök från topp till tå och hade precis börjat med fönstren när Peter och ungarna kom hem. Det doftade citronajax i hela huset.

Idag ska Razzel börja sångskola och det ska bli mycket intressant att höra vad läraren säger om hans röst. Han är grym på att sjunga opera, släng dig i väggen Malena Ernman.

Nu ska jag ladda för att skriva offerter åt Peters kunder. Han kommer alldeles strax hem igen.

Ha en underbar dag

När kvällen kom och jag hämtat barnen kände jag en enorm lättnad – att inte vara i deras läge och över att jag och Peter kommer så bra överens och pratar mycket – om allt. Kommunikation är A och O i ett förhållande. Det har jag lärt mig för länge sedan. Tystnad stänger ut den andre, mer än när man bråkar.

Idag har jag lämnat barn på skolan och skyndat mig till macken för att tanka bensin, sedan hem och kikat på nätet plus skrivit på en novell till Jenny Bäfving. Jag går en kurs för henne, men nu över sommaren har det varken blivit bloggande eller skrivande. Jag har mest jobbat…och sovit. Ha, ha…sova ja…inatt sov jag inte. Anledningen till det var två pojkar som trängdes med mig i sängen. Jag har inte hjärta att säga nej när de kommer, men sanningen att säga hade det varit skönt att sova själv. Jag öppnade fönstret på vid gavel vid två, lade mig skafötters klockan halv tre, vaknade, vaknade, sov, sov. ja du förstår säkert vad jag menar. Lite tossigt av mig att inte lägga mig i Razzels säng, men det är samtidigt så mysigt att han, vår lilla tioåring vill ligga bredvid mig och sova. Lilleman kommer nästan alltid gående på natten. Han är inte lika varm. Nåväl, jag sov en gnutta och var lite pömsig klockan sex när det ringde.

Idag ska jag städa företag. Ett fem-sextimmars uppdrag. Efter det ska jag fortsätta städa huset från igår. Det innebär att klockan hinner landa på kväller innan jag kommer hem. Men, det gör inget, för jag bor nästan granne med huset.

Nej min vän nu ska jag skriva på novellen och ta ut hundarna innan det är dags att fara iväg.

Ha en underbar dag

Barnen vill inte heller gå upp. Timmarna tickar iväg och det blir mer än bråttom, nästan panik. jag velar mellan shorts och byxor, känner kylan mot benen då jag går ut. Dörren till huset är fylld av vattendroppar, bilrutorna likaså. Det är nog höstkänningar.

Vi hinner till skolan. En minut har vi tillgodo. Razzel ska på utflykt och ställer sig med klasskompisarna utanför, Zabine ska till klassrummet, och Lilleman…han ska också till klassrummet. Zabine vill pussas, Hampuz vägrar släppa taget och pussas om och om igen. Det känns underligt att lämna honom i ett klassrum. Han är ju min minsting…ska inte vara där…ännu…känns det som. 

Fylld av känslor och tårar som ligger bakom ögonen och trycker går jag till bilen och åker hem. Stolt över att barnen är så stora och duktiga.

Nu har jag rastat hundarna och beundrat spindlarnas mästerverk ute i skogen, hälsat på myrorna och fåglarna och slutligen skrivit dagens början.

Idag ska jag städa ett företag och laddar med att skriva lite och surfa på nätet.

Vad gör du?

Ha en kanondag.

Kram

Jag öppnar dagens tidning och läser om en man som dödat en kvinna bara för att han tagit beslutet att göra det.

-Det var jakt! Dyker det upp ett tillfälle som är rätt, som uppfyller tillräckligt många kriterier, så var tanken att det skulle ske, ja, säger han till Sydsvenskan.

Helgen har ägnats åt att gräva ned självbevattningskabel, fruktträd och Vresrosor. En och annan blomma slank också igenom. Vår femtio meter långa häck har blivit tätare och förhoppningsvis överlever den sommaren.

Det här med sjävbevattningskabel är så smart att jag undrar varför jag inte tänkt på det förut. Du gräver ned en speciell kabel som kostar trettonhundra pix och kopplar på en kran, sedan sätter du dig i hammocken medan vattningen görs automatiskt.

Nu har jag ju inte bara häcken. Det är en hel del blomster och buskar i vår trädgård, men det här underlättar för mig.

Solen har tvingat många träd i skogen att trilla av eller bara bli bruna. Min stora Blodhassel ser mycket ynklig ut just nu. Han fick en massa vatten så jag hoppas den kommer igen.

Jag har rensat ogräs och pillat ner plantor i en ny plantering vi gjort. Bilder kommer senare när det är klart.

Inatt skrev jag fakturor. Klockan hann bli halv tre innan jag kröp i säng. Det är så skönt att vara uppe när resten sover. Ute är det svart och ugglan hoar medan fladdermössen svingar sig dödsföraktande mig. Det är magiskt – bara jag och naturen.

Vi har pratat om otrohet i helgen, och hur det är att ha svenska vice versa utländska män.

Varför är en man eller kvinna otrogen egentligen? Är det rädsla att inte ses? Elakhet? Känslostyrt?

Och hur är det med män? Är svenskar trognare? Är det extra svårt att leva med utländska män?

Jag har varit utsatt för otrohet. Flera gånger. Av killar som jag aldrig trott skulle vara det. Killar jag levt länge med. Jag har aldrig varit otrogen. Aldrig! Det finns inte i min värld. Jag vet hur det känns att bli utsatt. Vet att livet rasar både inom mig och utanför. Glömmer aldrig smärtan när insikten vad som pågår tumlar in i hjärnan. Glömmer aldrig smärtan att höra min älskades röst säga orden.

Av respekt till mitt eget kön strulade jag aldrig med upptagna killar.

Jag lever efter devisen: Behandla andra som du vill bli behandlad själv.

Nu har klockan tickat fram till strax efter nio och jag har lite halvbråttom. Barnen ska köras till sina kompisar och jag ska jobba. Idag blir det städning.

Ha en underbar dag

Mamma åkte hem igår.

Men vi hann ta en tur till Skansen med barnen och dotterns kompis. Det blev en kanoneftermiddag och kväll. Se bara på bilderna.

Barnen lekte i en stor plåtorm och fick träffa en björn på nära håll. En uggelunge höll hov och fick barnen att stå andlöst tysta. Vi åkte tåg, åt glass och våfflor och njöt av att kliva omkring bland folk.

Vi kom hem jättesent och barnen var så trötta att de halvsovande tassade in till sitt rum och somnade innan de lagt huvudet på kudden.

Jag var öm i foten efter promenaden, men samtidigt glad att vi hann åka innan mamma lämnade oss.

Nu är vi själva igen. Ingen som tar hand om våra älsklingar när vi sliter dag och kväll, ingen som fixar mat i en blink när vi utmattade kommer hem, ingen som…ja du fattar va? Det var roligt för oss alla att ha mamma här och jag fick chans att lära känna henne igen. Vi har inte träffats särskilt mycket sedan jag flyttade hemifrån som artonåring. Utelivet lockade mer. Jag hade ingen större lust att tuffa hemåt med tåget och bosätta mig långt ut på landet där inget hände.

Idag har jag varit ledig från jobb, men istället jobbat stenhårt i min trädgård. Dagens uppdrag var att gräva ned bevattningsslangen på femtio meter. jag lyckades få ner tjugofem. Men, men…jag har även lagt fiberduk över mina små skott som jag fått av mina kunder och rensat ogräs och börjat gräva stora gropar till nya träden.

Nu sover barnen och Peter snarkar sittande i soffan. Klockan har hunnit bli två och jag ska krypa till kojs.

Sov gott

Jag och min man njöt av två lediga dagar och bodde på ett hotell på en båt. Det heter IBIS hotell och rekommenderas varmt. Frukosten ingick.

Bilresan dit var som alla andra bilresor sommartid. Varm och lång. Rumpan värkte och höfterna med. Jag blev rastlös och vi stoppade både här och där för att göra bensträckare. Den här underbara fontänen lockade mig till att dansa. Några sekunder funderade jag på att hoppa i den. Du vet – göra en Anita Ekberg.

Dag två shoppade jag både snygga fejkskinnbyxor och bok. På eftermiddagen gick vi till arenan och in. 

Den var stoooor

Men den fylldes så sakteliga med massor av folk.

Och jag såg…nästan ingenting. Bannade mig själv för att jag inte stannat längst där framme. 

Konserten var fantastisk och jag njöt, men led samtidigt som alla andra på arenan av ont i ryggen. Vi hade trots allt stått från halv sex och konserten höll på till klockan elva prick.

Sista låten sjöng vi, det vill säga publiken, medan Robbie stod tyst och lyssnade. Det var magi.

Vi gick genom trånga, överfyllda gator till bilen och körde hemåt, men stannade och sov i Husqvarna. Efter två timmar for vi vidare hemåt via nästan tomma vägar.

Nästa gång ska jag stå längst fram.

Jag tror att familjen behöver semester. En vecka eller så.

Och hjälp är på väg. ja inte till mig och Peter, vi måste jobba, men till barnen. Min mamma kommer hit på torsdag och stannar en hel vecka. Det är efterlängtat må du tro. Min mamma är nämligen en fantastisk lektant. Hon hittar alltid på saker med barnen, har alltid gjort. jag hade en fantastisk uppväxt med henne. Hon lekte med pappersdockor med mig och ritade kläder till dem. Helt enkelt lade tid på oss, sina barn. Mamma valde att vara hemmafru och vara vid vår sida alltid. När vi kom hem fanns hon där. Något jag uppskattade, men inte förstod till fullo hur bra det var, då, när jag befann mig i situationen. Efteråt har jag förstått vikten av att ha det så lyxigt. Förstått att nyckelbarnen jag ibland var avundsjuk på hade det tomt och tråkigt, ständigt längtande efter föräldrar som kom hem sent.

Peter och jag ska bort. Vi ska åka till Göteborg och bo på båt. Ensamma. Inga hundar eller katter. Inga barn. Syftet är något jag längtat efter sedan många år. Robbie Williams. Jag har biljetter längst fram och tänker njuta varenda sekund. Han är nämligen min idol.

Idag ska vi jobba på tak. Sätta plåt på en skorstenshuv. Rätt högt upp. Det hiar i magen när man kliver upp på taket. Sådär så att man blir torr i munnen och försöker att låta bli att titta ner. Bilder kommer på facebook under dagen. Du har väl hitta mig där? Sök på https://www.facebook.com/anitha.ostlund

Jodå, jag ska öppna ett facebook i mitt nya, längre namn Anitha Östlund Meijer, men jag drar mig för det. Alla vänner hittar till den gamla. Men en hemsida finns och jobbas på.

Nu ska jag jaga upp familjen och äta frukost. 

Ha en härligt solig dag

Men igår var jag ledig. Så ledig jag nu kan bli. Två extrabarn och två egna, en trädgård som ropade på hjälp och…

Det enda som jag inte hinner med är skrivandet. Tänk att man kan längta så efter att pränta ned ord på en skärm. Nätterna verkar inte så långa längre. Det säger bara snapp så är de slut och gryningen kommen.

Jag jobbar på en novell till Hemmets veckotidning och borde egentligen skriva en novell till Jenny Bäfving eftersom jag går novellkurs för henne. Jag borde också gå på manuset som vilat näsan en månad utan att ens öppnas. jag borde, borde, borde…puh…jo, jag längtar nog till vintern. Då vilar trädgården och barnen är i skolan. Jag jobbar, men inte lika intensivt.

Idag är det städning som gäller. Dammsugning och moppning av kontor efter kontor, aulor och långa gångar. Det värker i axlarna efter en sådan dag, och i benen. Men pengarna är välkomna och det gäller en enda ynka dag.

Bilen är ju på verkstad och kostar 11000:- att lösa ut. Jo du läste rätt. Lilla pärlan kräver ännu mer omvårdnad. En stor nackdel med att ha gamla bilar är just det här. En sak går sönder, nästa tar vid.

Jag får promenera till jobbet. En sträcka på cirka tre kilometer genom ringlande vägar och vacker natur. tack och lov finns det varken björnar eller vargar i området.

Razmus kom hem inatt och det känns skönt i mammahjärtat att ha honom här igen. I vanlig ordning spelar han Minecraft och allrahelst nu. Han fick det nya i present.

När vi svängde in till min kund Marianne häromdagen hittade vi det här:

Det är Åkervindor i massor. Vackert? Ja, men förödande för växterna under. Vindan kväver allt i sin väg. Vi rev bort det mesta, men sparade blommorna som var alldeles för vackra för att slänga.

Hampuz har hittat en ny kompis, Zabines kompis Estrids lillebror. Det är underbart att se dem leka. Två lugna killar som har ungefär samma intressen, och kommer bra överens. Det är där Hampuz och Zabine tillbringar stora delar av sommarlovet. Känns skönt att INTE ha dem på skolan/fritis.

Med den bilden lämnar jag dig för den här gången. 

Ha en härligt solig dag

Men jag var uppe i varv efter att ha pratat med Petter på radio i det mycket lärorika programmet Karlavagnen. Du lyssnar väl på det?

Vi pratade om mitt yrkesval och hur jag blev behandlad av arbetsförmedlingen då jag vände mig dit för att få hjälp. “Gå hem och vänta på pensionen”, sa mannen. “Det finns ingen arbetsgivare som anställer en nästan femtioårig trebarnsmor. I alla fall när barnen är under tio år.”

Ha, ha…han hade lika gärna kunnat vifta med en illande röd flagga. Jag blev rosenrasande över systemet som gjorde att jag straffades för att ha valt bort karriär och istället fostrat mina tre barn. Efter att några arbetsgivare sagt ungefär samma sak beslöt jag mig för att öppna eget. Något jag inte ångrar alls. Jag styr över mig själv och mitt liv. Kan komma och gå som jag vill. Ta med barnen på jobbet utan att någon chef skriker högt. Jag är exakt där jag vill vara. Alltid.

Idag var det regnigt. HELA tiden. Inte en enda sekund gav det ihållande blaskandet upp. 

Jag var blöt från fötterna till huvudet, eller…egentligen inte blöt, bara jävligt iskall. Tängerna halkade i näven och hammaren vägrade lyda. När jag skulle falsa plåten slant jag och gjorde mig illa. Kylan bet i händerna och mina läppar började anta en blå ton när vi äntligen kunde lämna taket och köra hemåt.

Peter var tvärblöt. Han hade inte en lika bra rock som mig och glömde lägga ned sin jacka imorse.

Köra ja…hm…imorse besiktade jag min pärla och vad hände tror du? Nedslag av en mycket effektiv ung kille som gick igenom bilen minituöst. Två bromsrör ska bytas på verkstad imorgon och en backspegel bytas ut. Sprickan i den beror på en idiot som tänkte frontalkrocka med mig, men istället tog med sig min spegel och krossade den med sin.

Efter att ha hämtat barnen plus extrabarn for vi hemåt och tände en brasa. Regnet fortsatte skvala tills kvällen. Nu har det stillnat och istället ligger det en tung dimma av fukt över landskapet. Nåväl, nu slipper jag åka extra och vattna mina kunders blommor. Det underlättar för jag har byst att göra. Hur mycket som helst. Kul men jobbigt. Skrivandet får stå tillbaka eftersom mina nätter går åt till att skriva offerter och fakturor. Men snart så är det höst…och vinter….då blir det vila och skriva.

Nu kommer tjejerna och bjuder på show. Justin Biebers väna stämma ekar i högtalarna och de studsar som två färgglada pingpongbollar.

Det är så härligt att se deras glädje att jag blir varm i magen. Strax blir det glass och sedan sängen för skruttungarna medan vi ska skriva offerter och fakturor.