Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Efter många om och men gick barnen upp för att äta frukost. Razmus och Hampuz skulle följa med till min nya kund, och Zabine skulle vara hos sin bästis Estrid.

Min GPS visade mig snällt vägen och vi kom dit en halvtimme för tidigt. Istället för att ringa på dörren åkte vi vidare och stannade några meter längre bort. Barnen spelade på surfplatta och jag läste Mac World.

En halvtimme går fort. Det blev jag varse när alarmet ljöd i bilen.

Vi åkte fram till nummer trettiotre och jag förmanande smågnuttarna innan jag klev ur och ringde på.

Ut kom en gammal man som knappt hörde något. Han sa “va” hela tiden och upprepade frågan: “Vem är ni?”

Ha, ha…du anar vad som hände va? He,he…det var fel hus. Men innan jag fattat det berättade han att han var NITTIOSEX år och minsann skötte sin trädgård själv. Suckande frågade jag efter hans fru, och ut kom en nästan lika gammal tant som inte heller fattade någonting. Gud ske lov hörde hon bättre, men inte bra.

“Är det här trettiotrean?” sa jag flera gånger.

“Nä, nä. Det är grannen”, sa hon och pekade mot en hög spireahäck.

Skrattande tråcklade jag mig in till grannhuset och såg direkt att jag hamnat rätt. Det var mer än övervunnet. Träden var hööööga och gräset långt över vaderna. Ändå var det charmigt. Jättefint helt enkelt och det kliade i fingrarna att fixa till den.

Jag plingade på och mötte en jämlike. Vi hade mycket gemensamt. Hon skriver sagor och har gjort det i många år som avkoppling. Hon har blogg och älskar blommor och bladet. Det visade sig att hon var som mig på många sätt. Hon brukade till exempel hämta skott ute i naturen.

Vi gick igenom trädgården och pratade om vad som ska åtgärdas i första hand. Hon visade mig till den övre trädgården som visade sig vara hur charmig som helst. Jag har ett fantastiskt jobb. Tänk att få göra det man älskar mest och få betalt. Ett enormt bigarråträd stod där uppe och massor av rosa Rhododendron. Det var nästan sagolikt. Trädet var som ett tak över den lilla gräsmattan som även den var för lång och i behov av kärleksfull omvårdnad. 

“Men, hur får du ned plommonen från trädgården där nere”, sa jag och pekade mot den första trädgården.

“Kom ska du få se”, sa kvinnan pillemariskt och drog med mig in i huset och ut på en stor balkong. “Jag plockar dem så här”. fortsatte hon och tog upp en pinne som det satt en urholkad petflaska på.

När jag åkte därifrån sjöng jag högt. Det är något speciellt med sådana där trädgårdar. Hon hade både blåbär, krusbär som mixats med svartvinbär(samma sort som jag köpte förra veckan), plommon av alla de sorter, päron, äpplen, kaprifol, och mycket mycket mer. En typisk sjuttiotalsträdgård med inslag av vilda växter.

Vi åkte till Ica maxi för att handla mat och annat. Vi blev där en bra stund. Razzel köpte leksaker för sina pengar och jag hittade bra att ha saker till min trädgård. Bland annat en ny sorts sekatör.

Efter att ha ätit på MacDonalds for vi för att hämta Zabine och åkte hem med ett extrabarn.

Ikväll har barnen studsat på mattan, spelat, lekt med dockor och lego. Efter maten fick de chokladpudding och somnade till en cd-saga.

Peter har packat sin bil och jag min. I morgon ska jag till en ny trädgård i Huddinge med Hampuz i släptåg och Peter ska till ett hus för att lägga plåt med Razmus i släptåg. Zabine och Estrid droppar jag av hos Estrids föräldrar. Vilket pusslande det blir. Och det är bara början på sommaren. Puh.

Nu ska jag skriva. Ha en god kväll vännen

Idag har jag städat en stor fabriksliknande byggnad. Det är slitet men går någotsånär att göra rent. Rengöringsmedlen är biologiska och luktar inte gott. Stället ligger dryga kilometern härifrån och jag har ska städa där varje måndag ett år framåt. Det känns rätt skönt att göra något annat ibland. Trädgård är väldigt skoj, men…det ligger för mig att städa. Jag gillar ordning och reda.

Jag kom inte hem förrän sent i eftermiddag. Det var bara att köra igång matlagningen och utfodra Peter och ungarna. 

Nu sover de yngsta medan Peter pluggar med Razzel som faktiskt för en gång skull inte bråkar om det.

Alldeles strax ska jag förpassa mig till min recliner och fortsätta redigeringen jag påbörjade imorse.

Ha en fantastisk kväll.

Svaret är att jag hittar dem på facebook, skrivasidor, vänners bloggar, får tips OCH är med i Kulturkraft. En organisation som får pengar från EU för att göra så att vi som håller på inom kultur blir bättre på det vi gör. En fantastisk möjlighet att få gratis utbildning. Ja du läste rätt, kurserna är gratis.

Det kan tyckas att jag är på många olika sorters kurser, men alla har ett syfte – att bredda mig som författare. Jag har nu lärt mig att skriva romance, för barn och noveller, och börjat titta på anteckningarna från helgens romancekurs med Simona Arnstedt.

Jag vaknade klockan fem i morse och kunde inte somna om, trots att jag var jättetrött. Fåglarna kvittrade utanför och katten krafsade på dörren och ville ut.

Efter att desperat ha letat nyckeln till huset i en timme, hittade jag den i min väska. Hm, borde kanske tittat där först. Jag försökte minnas vilka kläder jag haft och slet banne mig ut alla kläder jag använt sista veckan på golvet. Du vet, jackor och jeans, shorts och fleecetröjor. Barnen tröttnade och satte sig i bilen.

Nu är de på skolan och jag hemma igen.

Klockan tolv ska jag jobba, så nu ska jag skriva/redigera manuset. Jag har blivit så peppar efter att ha pratat med alla författare på kursen.

Have a nice day

När jag var ung hade jag en kompis som jävlades med mig genom att vara rå i käften. Han hade jättekul åt min reaktion. Som du förstår blir det inget sådant i min bok. Där kallar jag mannens organ för lem.

Jag gick till tunnelbanan och tog den till Odenplan. Min stukade fot surade ordentligt igår när jag promenerade från Hagagatan vid Odenplan till Centralen. På kvällen såg den ut som en fotboll och värkte infernaliskt.

Jag var först till kursen , sedan droppade resten in.

Simona hade en tung kasse med böcker med sig när hon kom. Det var böcker som hon själv läst och använt i sitt skrivande. En av dem heter On writing romance

Den är tillfälligt slut just nu i nätbokhandeln, men om du inte kan vänta finns den på Amazon.

När jag kikar på den hittar jag ännu fler. Det är lite lustigt att det bara finns utländska böcker om det här och att det faktiskt produceras mängder av bra skrivböcker där borta. Det börjar bli bättre här i Sverige, men vi har långt kvar för att matcha de andra.

Vad lärde ni er mer? Snälla, berätta? säger en av mina vänner. Och ja, vad svarar jag på det. Gå kursen, för Simona sa att det skulle bli fler tillfällen. Under tiden renskriver jag mina anteckningar och letar upp ännu fler bra att ha böcker.

En bra sak som Simona sa var att man inte skulle vara rädd att ringa folk när man researchade och det kan  innebära att man träffar folk som ger en massor av detaljer som man sedan kan använda i sitt skrivande. Ibland kan man hitta saker som man kan använda i nästa bok om det inte får plats i den första. Det finns människor som älskar att lära dig nytt. Som är pålästa om sitt ämne och passionerat förälskad i det de gör. Bokför all research noga. Förlaget kan nämligen ifrågasätta det du skrivit. Då är det bra att visa var du hittat det och hur du tänkt.

Se också till att vara trovärdig. Kolla upp detaljer. Även om du skriver fantasy. Viktigt, viktigt.

Nåväl, efter en dags intensivt pratande om sex och annat for vi hemåt efter att ha bytt visitkort och kramats. Jag kände att foten svullnat ännu mer eftersom jag inte hållit den högt. Åh vad jag hatar när något sådant här händer. När jag blir stoppad av smärta. Grrr…

När jag kom hem hade Peter dukat med mat och for iväg med en kompis. Jag åt glupskt och letade sedan efter böckerna Simone pratat om och rekommenderat. På Tradera hittade jag en bok från 1800-talet om klädedräkter från då. Fantastiskt tycker jag. Tänk att få bläddrar i en sådan gammal bok.

Jag köpte även två böcker vi pratat om på lektionerna. Dels boken Alltid Amber av Kathleen Windsor och boken Oskyldigt av författaren Judith Mc Naugh. Nu var det inte just den boken Simona pratade om, men jag hoppas den här är bra också. Jättespännande.

Peter kom hem igen och jag såg att hans rygg var rödsvedd efter dagens kontakt med solen. Sol är skönt, men det kan bli för mycket av det goda. Jag föredrar molnigt väder när jag jobbar i trädgårdar eller på tak. Fötterna blir kokheta när jag står på taken. Inte skönt alls. Det gäller att dricka, dricka och dricka. Det går litervis med vatten.

Eftersom det är ny månad måste jag nu sammanställa månadens fakturor och skicka dem till min bokföringstant. Tråkigt, men ett måste. Så nu min vän lämnar jag dig.

Sov gott

Hon hade lovat att lära oss allt hon kan om att skriva i den genren.

Det var med stor förväntan jag gick dit. Det är lite så att alla kurser jag går på ger mig hjälp på min skrivväg. Samma sak är det med alla bloggar om skrivande som jag följer. Det dräller av kompetenta människor ute i cyberrymden, och det är gratis att läsa.

Efter en presentation av allihop startade kursen.

“Så vad är det som karaktäriserar ett romanceprojekt?”, sa Simona. “Vad tror ni?”

Jag sitter tyst och tänker på Harleqinpocketarna jag läste när jag var ung. Minns att jag älskade dem och till och med var med i en klubb som sålde serien Cameliadamen. Jag slukade allt jag hittade och ofta, ofta handlade det om kärlek. Kunde det vara romance?

Jag väntade stoiskt på att någon annan skulle svara.
“Romance är kärlek”, sa någon.
“Men var ligger fokus?”, sa Simona.
“Kärleksrelationen man – kvinna”, svarade någon.
“Mera specifikt?”sa Simona och log innan hon svarade sig själv: “Det är en kärleksrelation med ett hinder och ett lyckligt slut.”

Vi fick stränga restriktioner om att inte berätta för mycket på våra bloggar och därför kan jag inte berätta alla hemligheter vi lärt oss idag.
Om du har minsta tanke på att skriva om kärlek tycker jag att du ska anmäla dig till en kurs med Simone. Imorgon ska vi prata om erotik och sex. Naturligtvis pratade vi om Femtio nyanser

Jag kan berätta att det inom romance även finns gayromance, lesbisk romance. Något man inte tänker på. I alla fall jag. Det finns även kysk romance (Jane Austen)

Varannan såld bok i USA är en romance. Du fattar skillnaden va? Varannan bok…
Tio procent av dem är män. Min karl skulle säkert läsa om han hann.

Så hur gör man? Frågar du säkert. Hur beter man sig för att skriva romance?
Åk till en enslig stuga vid havet utan el och telefon. SKRIV allt som dimper ned i hjärnan. Sålla får du göra sedan.

Simona ger massor av tips på bra att ha böcker om romanceskrivande.

Imorgon fortsätter vi.

Ha det gott

Gårdagen tillbringade jag ute i Norrtälje. Vi satte rännor på ett tak.

När vi for hem stannade vi vid flygfyren och handlade glass…och såg att de sålde pensel. De vet de där färgglada små sötnosarna som alltid gör en glad. Vi köpte trettio stycken.

Zabine hade åkt hem till en kompis och skulle hämtas likväl som Razzel som var på skolan.

Peter och jag bar över alla blommor till min bil och medan jag passade dem så att inte hundarna hoppade på blommorna hämtade han Razmus.

Zabine badade i en pool när vi kom till kompisen. Och ville INTE åka hem. Det blev en lång scen med gråt och trotsiga ord innan jag äntligen kunde fara hemåt.

Hampuz somnade och ville inte kliva ur bilen hemma. Efter lite käk gick jag ut och planterade några Björnbär jag inte hunnit få ner och pensel i massor.

Plötsligt regnade det. Inte hårt och kallt, bara mjukt, ljummet sommarregn.

Efter som det började bli sent körde jag in barnen och bad Razmus lägga de små. Ha, ha…vilken ouppnåelig dröm det var. Jag hade tänkt plantera alla igår. Naturligtvis blev det stök och bök.

Vid halv tio låg de och lyssnade på en saga.

Peter som varit iväg och måttat ett jobb kom hem strax efter.

Kvällen rasade iväg och jag hann ingenting.

Idag ska jag fixa i min kunds trädgård. Den kära Marianne med den fantastiska trädgården. Tyvärr regnar det till och från så det där med gräsklippning kan bli lite komplicerat. Vår gräsmatta har också dragit iväg. Den växer som ett jehu.

P.s Om du missade mitt inlägg om workshopen creative screenwriting jag var på i förrgår hittar du den under länken.

När vi körde in på parkeringen till k-rauta kvillrade det i magen på mig. Jag älskar att gå på järnaffärer och andra maskinställen. har alltid gjort. Peter hade lite svårt att ta in det när vi träffades, men tyckte det var kul att jag som är tjej gillar verktyg.

Verktyg ja. Usch vad många coola maskiner jag hittade. Resultatet av ronden där inne blev en Bosch maskin som kapar av trädgrenar som är upp till 14mm tjocka. Mina händer tar stryk av allt klippande hos kunderna, så jag måste avlasta dem. Jag hittade även blomsterfrön i massor, och en väldigt praktisk spade och rensjärn.

Vi travade vidare till Jula där vi hittade ännu en medhjälpare, en laddbar såg till kvistar. Naturligtvis halkade det med annat. Ett set med mejslar och bitsar, två hylsadapters, och slutligen en verktygssats i lila som jag inte kunde motstå. Eller, vad sägs om det här setet?

Jag fastnade i alla fall, och medan Peter skrattade lade jag ned det i vår överfyllda korg.

När vi passerade stadium kom jag på att vi kunde köpa linnen till Razmus där. Hm…linnen var det ja. Den som kan gå igenom en sportaffär utan att köpa något räcker upp en hand. Jag hittade härliga funktionströjor och linnen som jag kan använda när jag jobbar, och Peter hittade ännu mer. Orsaken till hans shopping är att jag mer eller mindre tvingat honom byta ut sina vanliga t-shirtar till funktionströjor. Man svettas mindre och de torkar fort varma dagar. Tjejen på affären kom skrattande fram till oss och tog allt vi samlat på oss.”Lägg det på disken istället”, sa hon. “Ni behöver inte bära omkring på det där. Förresten har vi korgar därborta”, fortsatte hon och pekade mot ingången där det stod röda rullkorgar. Så typiskt mig att inte förstå vikten av att ta korg.

Nåväl, vi insåg att det var dags för mat och käkade vid en korvkiosk. Lilleman klagade inte ett dugg, men såg lite trött ut. Stackarn.

Så fort maten landat i magen gick vi till Elgiganten och köpte en gps. Vi börjar med en, för jag har jobb som ligger lite här och var och har tröttnat på att googla. Ska bli jättespännande att testa imorgon när vi ska till en ny potentiell kund.

Nu var det äntligen dags för blomsteraffären eller rättare sagt underbara PLANTAGEN. Om du inte besökt dem än rekommenderar jag dig det. Ett underbart sammelsurium för blomälskare.

När vi några timmar senare gick därifrån var vagnen överfylld. Vi köpte trädet Japansk körsbär som jag såg hos min sista kund. Det var nämligen underbart vackra blommor. Titta här:

Nästa träd vi hittade var Rosenhagtorn. Jag älskar träd och de här var ovanligt vackra. Vi köpte även en korsning av svartvinbär/krusbär plus några krusbärsbuskar och svartvinbärsbuskar. Jag tycker nämligen om att kliva runt i min trädgård och plocka frukter och bär, bara sådär. Ett antal björnbärsplantor UTAN taggar hängde också med.

Ett antal blommor fick följa med hem också.

Efter att ha tillbringat över ÅTTA timmar på köpcentret åkte vi äntligen hem, slängde av allting, bytte kläder på Lilleman(han skulle spela fotboll), hämtade barnen plus ett extrabarn på skolan och åkte till fotbollsplan.

Ha, ha…skulle spela var det ja. Han tvärvägrade och istället sprang vi till en stor parklek där vi gungade och öste runt. Peter jagade ungarna medan jag gick omkring och samlade skott från olika buskar och träd. Det blev en ansenlig bunt. Några av dem vet jag inte riktigt vad det är, men ska kolla i min bok.

Visste du förresten att Kirskål som anses vara ett ogräs både kan användas som sallad och dekoration. Kika på det här fotografiet.

Vi lastade in hela gänget i bilen och for hemåt.

Den här synen mötte oss på vår slingrande väg hemåt. Det är så vackert att jag tappar andan.

Och här bor vi.

Nu ska jag skriva inlägget om mitt senaste jobb och sedan gå ut och plantera blommor och bladet.

Ha en underbar dag

Lilleman följde med och var måttligt road på eftermiddagen så vi äntligen styrde kosan hemåt.

Ett projekt vi tittade på såg ut som en spansk trädgård. Massor av Rhodorendoron kantade den och stora träd med blommor i massor stod i rad vid ingången. Jag och Peter ska klippa häcken som idag är ca fem meter hög. Mannen i familjen var sjuklig och orkade inte längre ens försöka hålla efter allt ogräs och alla buskar och träd. De skulle faktiskt sälja huset inom kort.

Som vanligt blir jag fascinerad av blommorna och sättet de planerat trädgården på. Vi blir kvar en bra stund medan tanten guidar runt oss.

Nu blommade ju inte allt, men jag kan tänka mig hur vackert det kan bli. Ibland önskar jag att jag hade obegränsat med pengar och kunde köpa husen jag hittar, till barnen. Tills de blir stora nog att flytta in.

Mitt på dagen ringde de från Razmus skola. Han hade lagt en slemmig snigel i en flickas huva och kastat en annan på en pojke i klassen. Håhåjaja, tänkte jag och suckade. Inte idag igen.

Vi hämtade ungarna och fick ett extra barn med oss. Jag köpte tvättmedel till Raz som tvättade flickans huva medan han muttrade att han var orättvist behandlad.

Barnen fick pannkaka så att magarna stod rätt ut och sedan lade de sig stinna av maten i sängen och tittade på nya dvd-skivan Monster high.

Jag skrev offerter och kollade in andra potentiella jobb. Har ingen aning hur jag ska hinna med alla trädgårdar, men det löser sig väl.

Alldeles strax ska jag lägga ihop och börja redigera igen.

Det blev sent igår. Alldeles för sent. Det började ljusna när vi klev i säng och klockan stod på 3.30. Jag somnade innan jag hunnit lägga huvudet på kudden. Det är alltid spännande att vara uppe vid den där tiden. Omgivningen blir liksom magisk och då och då hälsar älgar eller andra djur på oss i trädgården.

Nu var vi inte precis hemma.

Först skrev jag min dagliga början, sedan packade vi in oss i min bil och for iväg. Alla var med till och med hundarna. Vi åkte till kommunhuset för att prata med dem, men möttes av en stängtskylt.

Peter fixade till det sista på ett tak medan jag skrev på datorn i bilen. Razmus retades med Lilleman och trampade på mina nerver. Jisus, varför ska alltid syskon slåss?

När Peter var klar åkte vi vidare till en restaurang och åt sen lunch.

Efter att barnen motvilligt gått på toaletten åkte vi till min kära kund Marianne. Peter fixade det sista på hennes tak medan jag bjöd barnen på medhavd glass och klippte två av hennes tre gräsmattor.

Som vanligt pratade jag och Marianne mycket. Hon har nästan blivit min standinmormor känns det som. Hon berättar om sitt liv och jag om mitt.

Det började regna och vi bröt upp för att åka till Ica Maxi med Razmus och leta linnen. Han har vuxit ur alla gamla och ville ha nya.

Samtidigt som vi gick runt pekade han på olika saker som han ville köpa. Linnena var slut, men jag köpte mat och en dvd med Monster high till Zabine.

Vi ställde oss i kassan och jag såg hur varorna åker iväg på bandet. Razmus tog ned ett litet paket med en minimal legogubbe som hänger vid kassan. “Får jag en sådan här? Snälla?”, säger han och lutar huvudet snett. “Jag har ingen sådan.”

Jag plockar ned ett paket och försöker se priset på kanten av hyllan. “Tjugofem spänn”, utbrister jag och hänger tillbaka den. “Aldrig. Det är åt helvete för dyrt. Då är det bättre att du köper ett stort paket med lego”, fortsätter jag och går fram till kortautomaten och slår in pinkod med mera. “Lägger du shampot i en påse så det inte rinner ut i kassen?” sa jag till Razmus och såg hur hans mun förvandlades till ett upp och nedvänt u.

“Nej, jag vill inte”, sa han och stod stilla med blicken på varorna.

“Jäkla unge”, muttrade jag tyst och tog emot kvittot. “Varför kan du inte hjälpa mig?”, sa jag surt och började packa varorna i påsar. När jag vände mig om och tänkte gå mot utgången – såg jag ingen Razmus. Där han stått förut stod en nu kund och packade i sina varor. Irriterat stampade jag ut på parkeringen och ringde Peter. “Är Razmus hos er?”

“Nä, är inte han med dig?” sa Peter och klev ur bilen. Jag såg honom komma mot mig med snabba steg och nästan slängde in varorna i bilen. Efter en snabb blick på de andra barnen sprang jag in i varuhuset igen. Flåsande gick jag fram till informationen och bad dem efterlysa Razmus. Be honom komma till Mac Donalds. Samtidigt pågick febril verksamhet i min skalle. Fattade han hur han skulle gå? Hittade han inne på stället? Vart hade han tagit vägen? Letade han oss i detta nu?

Jag sprang in i varuhuset igen. Följde gångarna med blicken. Sökte överallt efter det ljusa huvudet. Men ingenstans fanns han. En iskall hand greppade tag i mitt hjärta. Skulle jag bli en av de där kvinnorna som förtvivlat väntade på att få besked om vad som hänt? Den där som hoppade till varje gång telefonen ringde? Var det så illa? Hade någon burit iväg med min lilla tioåring i syfte att göra honom illa? Det gjorde ont i hjärtat och jag fick en medlidsam blick från kvinnan i informationen när jag skakade på huvudet åt hennes frågande blick.

Peter och jag gick ut på parkeringen och jag ropade förtvivlat på min pojke gång på gång, men fick inget svar.

“Jag går till Biltema och kollar”, sa Peter och jag såg att han var lika orolig som mig. “Han har säkert gått dit”, fortsatte han och gick iväg.

Oroligt öppnade jag dörren till bilen och berättade för barnen vad som hänt och låste den innan jag rusade iväg till varuhuset igen.

Den här gången gick jag sakta. Studerade varje vrå ordentligt. Vart går en liten pojke? tänkte jag för mig själv och gick mot kassorna. Mitt hjärta slog så hårt att det nästan svartnade för ögonen. Jag tog korta, snabba andetag.

Och där satt han. Bakom ett plank på en silverfärgad stol kurade han.

Jag blev arg så arg och skällde medan jag puttade ut honom från stället. Jag pekade på det ljusa huvudet när jag passerade informationen och mimade ett tack.

Gissa om det här fick följder? Razmus Meijer har surfplattförbud två veckor framåt.

Min fantasi är bra att använda när jag skriver, men när något sådant här händer kan den ge mig bilder som inte alls stämmer. Jag är innerligt glad att ha vår sötnos i säkert förvar igen, och jag hoppas att han lärde sig en läxa. Jag kommer säkert att drömma om det här inatt. Mardrömmar.

Nu har vi landat hemma. Barnen somnat. Utanför öser regnet ned.

Dags att redigera manus alltså, och stänga av internet.

Godnatt

Peter byggde på vår nya balkong. Visst blir det fint?

Det hann bli sent innan vi var klara och käkade. Solen lyste hela dagen och värmen var nästan outhärdlig. Svetten rann på oss båda två. Det verkar som om jag klarar av värmen sämre nu när jag åldrats. Det är inte lika kul med solhetta längre.

På natten jobbade jag intensivt med att försöka komma in på nätet, men gav upp efter att ha kastats ut gång på gång. Jäkla Telia. Jäkla internet, väste jag och jobbade istället med texter.

Klockan halv fyra väckte jag Peter i soffan och la mig. Ha, ha…ibland blir det lite för sent.

Nu på morgonen skiner solen igen, trots hot om oväder. Luften har svalnat och barnen sitter och tittar på teve. Idag skulle Zabine ut och gå, men kan inte på grund av ett elakt skavsår. Lilleman har magsjuka dagiskompisar och Razmus hostar illa. Jag skippar snabbt alla planer på att ta dem till skolan.

Vi är ändå lediga, både jag och Peter.

Nu har jag gått igenom nättidningarna för att läsa om Husbybråken, orkanen i USA och alla andra hemskheten. Nu… är det dags för frukost.