Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

May 18th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Trädgård-busiga barn-eurovisioncontest

Idag och igår har jag jobbat stenhårt med att renovera en trädgård. Jag har faktiskt legat på knä och dragit upp tjugocentimeterlånga grässtrån som klistrat sig mot marken. Och detta har skett för hand.

Det har varit svettigt och jobbigt men resultatet är glimrande och en av anledningarna att jag älskar mitt jobb. Peter har assisterat och klippt häcken som jag inte klarar av.
Efter jobbet for jag till en potentiell kund för att prata, men…två busiga(läs bråkiga) barn ställde till det. Jodå, jag pratade med kunden, eller…försökte, för det var svårt att höra något. Razmus jagade Hampuz och snodde hans keps varvid Lilleman gallskrek och grät.
Det blev en snabb diskussion om vad som skulle göras på hennes tomt.
Behöver jag säga att jag var arg? 
När Peter skulle köra hem åker han med vilje åt fel håll och skrattar åt mig då jag hytter med näven åt honom. Jäkla karl.
Jag kör om honom och gasar på tills jag når Vårsta där Zabine är hos en kompis. Ha, ha… där träffar jag  kompisens mamma och öser mitt missnöje över henne.
“Sätt dig ned och ta en kaffe”, säger hon och skrattar. “Barn kan göra en galen.”
Jag skakar på huvudet och sneglar på klockan som är kvart i åtta. “Nä, jag ska hem och kika på eurovision, men tack.”
Nu sitter jag i soffan och lyssnar på de som sjunger. Ser en riktig goding från Azerbaijan, men annars verkar det vara idel ljushåriga donnor som sjunger halvbra.
Favorit? Nja…inte än.
Ha en härlig kväll min vän.
May 14th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Smälter ord-bokför-redigerar

När jag vaknade i morse hörde jag att det droppade på taket. inget vilt droppande, nä bara dripp, dropp, dripp, dropp. Jag väckte barnen och Peter sedan åt vi frukost.

Eftersom vi inte skulle jobba hos min kund idag körde jag barnen till skolan. Lilla Zabine gick som vanligt in med Hampuz till dagiset och läste högt för ungarna. Hennes fröken nästan gråter när hon pratar om att Hampuz ska sluta till hösten. Hon har följt samtliga barn och fallit helt för deras charm.
När jag kom hem kollade jag mejl och skrev dagens början.
Därefter betalade jag räkningar till företagen och bokförde. Efter några timmar var det äntligen dags att ta fram min text och fortsätta redigera den.
Peter for iväg till verkstaden och tillverkade några lister till en kund och jag njöt av att få vara själv.
Plötsligt var det dags att hämta småttingarna. Tiden flög iväg.
På väg dit ringde jag en vän och babblade lite. Vi har inte setts på många, många år, men pratar ändå obehindrat som om det var igår vi sågs sist. En fantastisk känsla som fyller mig med skratt och värme.
Razmus hade åkt till en kompis och vi andra for hemåt. I alla fall en liten stund.
Jag klistrade på bildörren en reklamskylt för mitt företag RaZaHa-help4you. 
Solen lyste ned genom molnen då vi for iväg igen och jag kunde inte låta bli att fotografera det.
Nu harjag tänt en eld och ska om några sekunder logga ut för att istället ägna mig åt skrivande.
May 13th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Trasigt tak och envis luftrörskatarr

Inatt sov jag inte ett dugg. Istället låg jag och räknade timmarna. Tittade på de röda siffrorna på klockan med jämna mellanrum. Behöver jag säga att natten var extremt lång? Min kissekatt kom och lade sig kurrande vid mitt ansikte. Det var som om hon kände på sig att jag mådde dåligt. Om inte annat hörde hon hur jag hostade. Gång på gång på gång.

I morse bestämde jag mig för att strunta i att jobba och istället hjälpa Peter med ett jobb. Nej, inget riktigt jobb, bara lite hissning av plåt, sedan skrev jag på datorn. Tyvärr jävlades solen med mig och fixade blänk på skärmen som var irriterande.
Nåväl, när vi var klara med taket åkte vi i ilfart till en restaurang som var stängd. Vidare till en annan, som också var stängd. Jag var så kissnödig att det sved i magen och hungerkurrandet fyllde bilen då vi äntligen hittade en öppen restaurang. En smed hade flyttat in i min skalle och bedrev tortyr.
Min kund hade ringt under dagen. Hon var förtvivlad för taket hade spruckit. Jo, det är sant. Taknocken hade ruttnat och pappen som legat ovanpå var puts väck. Min lilla stackars tant hade inte sovit en blund av oro.
Peter och jag åt maten vi tagit med oss, och vallade hundarna, sedan klättrade vi upp för att tillfälligt täcka hålet med en stor grön presenning. Underligt nog var det nästan vindstilla på marken, men blåste nästan stormvindar på taket. Vi fäste den under tegelpannorna och klev ned.
Efter att jag hämtat barnen och bjudit dem på glass for jag och småskruttarna hemåt medan Peter stannade kvar för att ha samtal om Lilleman.
Resultat? Jodå, han leker bra, men äter sämre. Tyvärr har han ersatt tecknandet med att bara leka med de andra. Han ritade väldigt mycket förut.
Jag åkte ju hem innan Peter och planterade min ros jag fick av P igår. Den var så vacker, och doftade gudomligt. När jag ändå var igång började jag gräva i landet och rensa ogräs. Av en händelse såg jag några skott från en buske som jag flyttade till ett bättre ställe. På icabutiken hade jag inhandlat ex antal stora jordgubbsplantor som man hänger upp. Myrorna ska inte få en enda gubbe. Förra året tog de alla. Grr.
Efter kvällsmaten lade de två yngsta. Peter spelade spel (riktiga, inte på data) med Razmus som visade sig vara grym på Bilmonopol medan Peter var sämre. Tiden gick fort och Razzel lade sig inte förrän tio. Hm, det ska bli kul att väcka honom imorgon.
Jag passade på att kolla mejl och bloggar under tiden.
Nu är klockan 23.00 och jag ska stänga internet för att efter Peters uttryckliga order lägga mig i sängen. Helst hade jag velat skriva, men…han har rätt, ska jag hinna bli frisk tills Skrivminglet på onsdag måste jag sköta om mig. Just nu visar jag mig inte på bild, rödnäst och grumlig blick.
Ha en härligt skön kväll.
May 13th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Ett bra slut

I förrgår tittade jag för omväxlings skull på en film. Den handlade om en kille vars barn och kvinna blivit mördad av en man.

Killen vill naturligtvis hämnas och hela filmen bygger på det. Och, jodå…den är bra. Ibland äcklig. Manusförfattaren visar bland annat hur en man drar piercingringar rätt ut ur huden utan att knäppa upp dem. Jag blundade och mådde illa av scenen.
Kille får sin hämnd. MEN…
I sista scenen går han ut på gatan och ställer sig bredbent med ena handen i luften och berättar att han minsann ska viga sitt liv åt att ta livet av otäckingar.
Puh, nä vet du vad. Jag blev arg. Det blev för likt Batman och de andra. Åt helvete för mycket.
Av det här kan jag lära mig att slutet är jätteviktigt. Publiken ska gå ifrån biografen med ett stort leende. Eller alternativ två – fundera på om upplösningen verkligen gav svaret.
Vad tycker du?
May 10th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En speciell dag-Goda, gamla vänner-en bit av mitt hjärta

Igår var det en väldigt speciell dag. Jag träffade nämligen den första kärleken i mitt liv. 

Jag var tretton år och okysst. Min kära mor hade äntligen bestämt att jag skulle få gå på disco.
Alla detaljer minns jag inte, men en minns jag mycket väl. Det är han som skulle få ett bit av mitt hjärta.
Vi dansade, drack bult och pratade. Båda var blyga men några pussar hann jag få innan kvällen var slut.
När jag var arton och hade flyttat till Gävle träffade jag honom igen. Vi strulade men mitt hjärta var upptaget av en kille från Iggesund. Däremot ägde Juhani fortfarande ett bit av mitt hjärta och jag blev jätteglad över att ses igen. Det är väl sådan jag är. Jag blir inte kär så lätt och när jag blir det behåller personen platsen hela livet.
Nåväl, jag berättar vidare:
Extrajobbet i Gävle tog slut och jag bodde kvar i min lägenhet. Levde på nyponsoppa och skorpor. Till slut hämtade mamma och pappa hem mig. Bekymrade och lite arga över att jag inget sagt.
Mamma och jag bråkade varje dag. Det blev ohållbart.
Jag sökte jobb över hela landet och flyttade till Stockholm där mitt liv fortsatte…killar avlöste varandra. Jobb likaså. Diskoteket blev mitt andra hem. Gymet mitt tredje.
Igår träffades jag och Juhani och försökte berätta vad vi varit med om. Vad som hänt alla år vi inte setts. Frågetecken rätades ut, och jodå han äger fortfarande en bit av mitt hjärta.
Vi har blivit äldre och klokare. Bär inga rädslor. Vågar stå för den vi är och pratade oavbrutet i fyra timmar och kunde suttit ännu längre om inte verkligheten trängt sig på i form av lilla söta Zabine som inte ville sova hos sin kompis och ville hem.
Juhani följde mig till pendeltåget och vi bestämde att nu ska vi inte tappa kontakten fler gånger. Idag finns det ju mobil. 
Kan tillägga att det var jätteskönt att komma hem och gå in till barnen. Pussa dem i pannan och känna hur hjärtat svällde av kärlek till dem. Därefter satte jag mig bredvid Peter och berättade vad jag varit med om.
May 8th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Trädgårdsjobb-snabbt internet-Sean banan

Idag har jag jobbat i en trädgård. Inte vilken som helst. Utan i Mariannes fina trädgård.

Det här möttes jag av när jag kom dit.

 Äppelträdet på bilden ska jag klippa nästa gång. Visst är det vackert. Tänk att få klättra i det där. Alla barns dröm.

Så här ser det ut i trädgården. Dagens uppdrag var att kratta och kolla vad som behövs göras inför sommaren. Det var en hel del pyssel som uppenbarades.

 Om du tittar noga ser du en figur uppe vid skorstenen. Det är Peter som plåtar in hennes skorsten. Det har ramlat ned en massa tegel på innergården.

 In action. Och ja, jag hjälpte till. Det var fin utsikt där uppifrån.

 De här sötnosarna har invaderat trädgården och kommer snart att försvinna. Vi ska nämligen lägga över dem en fiberduk och en hel massa jord.

Ja det var dagens uppdrag. Skönt att slita lite igen.
När klockan slog fyra packade jag ihop och hamnade i lååååååånga köer. Svettig till förbannelse och stressad som attan hämtade jag barnen i sista minuten. 
Egentligen skulle jag ha åkt till stan och träffat en vän jag inte sett på trettio år, men jag avbommade eftersom jag var så himla svettig och blev tvungen att ta ungarna när Peter gjorde ett ärende.
Imorgon är det nya tag. Min egen trädgård ska få en duvning. Förhoppningsvis hinner jag med manuset.
Men sen, ska jag träffa min vän. 
Lilla Zabine följde med en kompis hem och har ridit idag. Hon var lyrisk när hon ringde och frågade om hon fick sova över hos sin kompis. Lilla gumman. Åtta år och en liten dam.
Nu sitter vi och tittar på Sean Banans film. Eller…Razmus tittar medan Hampuz och Peter sover och jag skriver. Jag gillar inte filmen. Inte alls. Fattar inte att någon gör.
En glad överraskning när vi kom hem var att vårt fasta internet äntligen dragit igång. Och vilken skillnad det blev. Nu jäklar ska jag fixa till min hemsida.
Ha en trevlig kväll.
May 7th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Mingel-Annika Estassy-Solviken-fotografier

Kvällen har jag tillbringat med skrivarvänner av alla de slag. Pratat, skrattat och delat tips och annat. Ätit snittar och druckit alkoholfri Cider.

Annika Estassy hade debutantfest och det var massor av trevliga människor där. Många som jag träffat via Facebook.
Kramar
Signering
Som vanligt träffade jag många av facebookvännerna. Här kommer några namn. Annchatrin Malmlöf, Susanne Boll, Sofia Hallberg, Anne-li Högberg, Nina Larsdotter, Jane More´n, Leffe Delo….och naturligtvis mitt skrivargäng, Eva Åkerlind, Pebbles Karlsson Ambrose, Lotta Holmström, Eva Rydinger Janson, Sandra Anell och naturligtvis Annika Estassy Love´n.
Har du sett vilka vackra blommor Annika fått förresten. Det doftade till och med av rosorna, vilket inte är alltför vanligt. Eftersom de snabbodlar rosorna brukar de inte lukta sådär förunderligt gott som trädgårdsrosorna gör.

Kika in på den HÄR länken så hittar du nästan hela skrivargänget

Det här fotografiet togs där. Det är Lotta, Jane More´n och jag. En fantastiskt fin bild. Eller hur? 
Bild: Med Jane och Anitha på Solviken-releasepartaj.

May 6th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Releasefest ikväll. Skrivande idag.

Morgonen har varit hektisk med besök på stora Ica och lämning av barn.

Det var ju bokrea och dvdrea och….ja du förstår va? Allt som allt brände jag 2000 pix på mat och annat. 
Nu sitter jag vid datorn med håret fullt av färgsmet. Det är det sista röda som ska täckas över. Efter det här tänker jag dissa att färga håret och njuta av det silvriga som tittar fram. Tanken är i alla fall det, men vem vet. Jag kanske längtar efter att bli rödtott igen och bryter överenskommelsen med mig själv.

Ikväll bär det iväg till stan igen. Releasefest för boken Solviken som jag tidigare gjort reklam för.
Återkommer med rapport från det.
Nu tänker jag dyka in i mitt manus igen.
Ha det gott. Kram
May 5th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Nattuggla-solviken

Inatt satt jag där igen. På min stol och jobbade. Tills sent. Så sent att det nästan var dags att kliva upp och äta frukost.

Ändå vaknade jag tidigt som om jag hade en väckarklocka inbyggd i hjärnan.
Nu har vi ätit frukost och laddar för att gå ut och fortsätta med träden. Igår hann jag med två, idag hoppas jag ta resten.
Det är gamla träd. Säkert från femtiotalet. Och inga goda äpplen ger de. Men de är fina.
Inatt gick jag igenom bokföringen till våra företag. Inte roligt alls men nödvändigt. Nästa vecka drar min trädgårdssäsong igång och jag tänkte fara runt och klistra upp reklam för mina tjänster i eftermiddag.
På måndag är det dags för releaseparty igen. Den här gången är det min skrivkamrat Annica Estassy Love´ns tur. Hennes Solviken är en riktig feelgoodbok. Det ska bli jättespännande att läsa den.
Solviken
Nu sliter Peter i mig och vill att jag skall klippa honom. Bäst att lyda. Ha, ha…
Ha en underbar dag.
May 4th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Mingel på Eva Rydinger Janssons releaseparty

Igår blev det en hektisk dag.

Jag skrev en sammanfattning av den sista dagen på kursen Att skriva för barn , byggde trappa med Peter och for in till stan på mingel.
Det var min skrivarkollega Eva Rydinger Jansson som ställt till med fest. Hennes förläggare Eva Åkerlind är med i samma skrivgrupp och har slutat sitt jobb för att jobba som förläggare på heltid.
Av den anledningen var det dubbelt firande. De andra i gruppen var naturligtvis med och firade.
Vi blev fotograferade med Pebbles kamera.

Foto
Eva fick naturligtvis skriva sin autograf.
Efter att ha minglat runt i några timmar var det skönt att sätta sig på tåget och fara hemåt. Jag köpte en Trocadero och satte mig bekvämt tillbakalutad för att sedan läsa boken Fotografen.
Jag har ju varit med och läst innan den kom ut och vet ungefär vad den handlar om, men slutresultatet – wow…
Det värsta när man springer ute så här är att jag längtar tills min bok är klar. Tills jag kan lämna texten till någon som förvaltar den väl och skapar det jag sett framför mig i snart tre år.
Releasefesten hoppas jag kunna ha i fängelset på långholmen. Det vore så coolt, och passande för innehållet i boken.
Idag ska jag tillbringa halva dagen med manuset och resten i äppelträden. De vill nämligen ha en klippning inför sommaren.
Ha en underbar dag