Nu har vi isolerat huvudkaraktären i Special world, och det finns inte en enda minimal yttepyttechans för hen att att ta sig tillbaka.
Då kommer nederlaget , men det är inte vilket nederlag som helst, det är ett nederlag för hans begärslinje.
Du minns vad begär var, eller hur?
BEGÄR=Det som karaktären åtrår i historien, hennes särskilda mål.
Behovet av något utifrån (t.ex ett hungrigt lejon har behov av mat, fäller den och äter den(begär). Man fyller ett behov.
Bristen som huvudkaraktären inte förstår att hen har förrän i slutet av filmen. Det så kallade klimaxet.
Ha, ha…när jag skriver om det minns jag hur min filmmanuslärare Kurt Öberg bankade in betydelserna i skallen på oss. Om och om igen.
Han påminner faktiskt ganska mycket om min tyskalärare som nog väldigt gärna hade önskat att hon kunde väcka oss mitt i natten och frågat om grammatiken.
Än idag minns jag ramsorna.
In, aus, bei, mit, nach zeit, von, zu….och så vidare
Nog om det.
Vid det skenbara nederlaget kommer inte huvudkaraktären vidare hur mycket hen än jobbar och sliter. Allt tycks vara totalt kört i botten. Det är över, och hen inser att det kommer att gå åt helvete. Huvudkaraktären är fullt övertygad om att döden står och väntar bakom hörnet med yxan i handen.
Men, stämmer det? Eller?
Oh nej, i det skenbara nederlagets spår kommer hen till insikt, och når då uppdagande 2
Här gäller det för dig som manusförfattare att tänka till rejält och verkligen specificerauppdagandet, och se till att publiken blir varse vad som händer.
För det är nu huvudkaraktären börjar uppstigandet ur det narcisstiska dilemmat.
En narcissist är en person som lider av en sjukligt stegrad självupptagenhet och tillbringar dagarna med att förälskat studera sig själv och dyrka marken där han går.
Ja du förstår vart jag vill komma.
Uppdagandet gäller huvudkaraktärens begränsningar i manuset.
Se till att du mycket noga visar det, och se till att publiken uppfattar det, annars kan salongen tömmas på folk som tycker att det du gjort är blaha , blaha.
Som jag skrev tidigare så gör Insikten att huvudkaraktären når det första steget på trestegsraketen som för hen ut ur det narcisstiska dilemmat.
För det finns en utväg som inte huvudkaraktären uppfattat ännu, men som dock finns.
Först måste hen ändra på sig, eller sitt tänkande, och huvudkaraktären tvingas till det mot sin vilja.
Om igen hänvisar jag till den superromantiska filmen Broarna i Madison county
Stackars Francesca har kämpat mot sin attraktion för Robert, men nu går det inte längre. Hon faller…och inser att förälskelsen är ett faktum.
Det är många kärleksfilmer som görs på det här sättet. Det finns inget alternativ. Min bok Hat och en gnutta kärlek innehåller en liknande scen, men du förstår kanske själv hur svårt det är att dramatisera fram scenen i ett fängelse…med två vakter i rummet dessutom.
Ibland har huvudkaraktären sex för första gången i det här ögonblicket, annars kan det vara att någon anmäler ett övergrepp, eller något annat.
Något stort händer. Detär det viktiga.
Det är begärslinjen som möter nederlaget.
Det skenbara nederlaget = Huvudkaraktären erkänner något hos sig själv, och man förstår vilket offer man ska göra.
Då kommer vi till Offret.
I en freudiansk berättelse skyller huvudkaraktären på föräldrarna.
I en extentiell berättelse tar huvudkaraktären ansvar för sitt eget liv.
Ingenting finns att göra längre, och hen måste förändra sig själv, avstå från något (en tanke, sak eller varför inte känsla)
Det här ögonblicket hänger samman med det jag pratade om i början. Bristen i ghostscenen som skrevs in i början av manuset.
Minns du vad Ghost var?
Om inte kör jag en påminnelse.
Ghost är det som hänt innan filmen började.
Scenen som startade traumat du har som huvudingrediens i dramat. Något som fortfarande påverkar huvudkaraktären, och styr hens liv.
Det kan vara historier flera hundra år bakåt, eller bara några få år.
Det är dinhistoria, och det är du som bestämmer.
Det viktiga är att ur det här bakgrundsmaterialet får du information hur hen reagerar när oförutsedda, och planerade saker händer i livet.
Genom att avstå något, eller någon får man större utrymme inombords.
Ett bra offer är när man offrar det inom sig själv som hindrar en.
Vad är det då som ska offras?
Nu händer det…nu kommer uppdagande 3
Det som offras är det egna hindret för att begärslinjen ska kunna fortsätta.
Nu åker en del av hjältens brist i begärslinjen i sopkorgen.
Bristen du planerat i backstoryn tidigare (Ghostscenen)
Det blir en liten minipånyttfödelse
Huvudkaraktären har rest upp huvudet och stegar stolt över sig själv vidare till The Ordeal.
Tillbaka till Broarna i Madison County hittar vi Fransesca som släpper helt på alla hämningar, och valsar runt i köket med Robert. De kysser varandra och hon blossar av förälskelse. Fransesca är KÄR och struntar fullständigt i att hennes äkta make snart kommer hem.
Det finns en film som heter ”De andras liv” som också är mycket speciell, och bra.
I den avstår han från att anmäla konstnärerna han vet gör fel. Detta trotsar hans nacisttänkande, och i nästa scen får han genom en händelse reda på en väl förborgad hemlighet, MEN säger inget.
Det här beslutet leder till att hen tar tjuren vid hornen och brakar rätt in i Ordealen.
Vi har nu kommit ungefär till mitten av filmen.
En svensk film är ca 90 minuter, så här är du i fyrtifemte minuten.
Personligen föredrar jag att skriva för utlandet. Där handlar det ibland om tretimmarsfilmer. Vilket passar mitt skrivande ypperligt. Jag ääääälskar att skriva långa manus där karaktärerna hinner leva nästan ett helt liv.
Nu kommer långa filmer mer och mer hit till Sverige, så det finns säkert hopp för oss också. Däremot är Sverige lite väl litet för att man ska kunna skriva manus och leva på det.
En manusförfattare har inte lika bra betalt här som utomlands.
En manusförfattare har inte lika bra betalt här som utomlands.
Nästa gång tänker jag skriva om Ordealen.
Din uppgift nu blir att hitta den där speciella scenen då uppdagandet kommer, och framför allt visa det för publiken via duken.
Tänk dig att det är stumfilm, och utgå från att visa, inte tala om.
Lycka till
