Hur många måste gilla ens bok innan den blir populär?
Hittar förlagen mig bland alla andra utan att jag går dit?
Jag har skrivit en dikt- och novellsamling som heter PAPPERSSKÄRVOR.
Du hittar info om den här:http://www.anithaostlund.se/pappersskarvor.html
Den har aldrig legat på något förlagsbord, jag tryckte den med print on demand för egna surt fördärvade pengar eftersom jag ville ha den med på bokmässan förra året, och inte hade tid att vänta på eventuella refuseringar.
Däremot har jag skickat in en förfrågan till Camilla på pocketblogg.se och Cecilia Gustavsson på Aftonbladet om de vill recensera den.
Några skrivarkompisar har fått ett ex att blogga om, och till och med min kära mamma har fått ett ex.
Med mina noveller vill jag väcka debatt och provocera, roa och beröra in i själen.
De handlar om barn som har det trassligt på olika sätt, och om kvinnor som blir slagna i det tysta, hemma där ingen ser, men det finns även ljuspunkter i novellerna.
Boken har fått tre topprecensioner, och jag håller nu på med en romantic-crime bok som har arbetsnamnet Skam och Skuld. Du hittar info om den på min blogg, och även en trailer där jag läser ur manuset. Ett filmmanus ligger jämte boken och väntar på en modig producent, för det här kräver sin man, eller kvinna. Några av ingredienserna är aneroxi, övergrepp, mobbing och misshandel, men framförallt mord…om och om igen.
Min blogg hittar du här: http://www.novellbloggen-razaha.blogspot.com/
Här finns jag på facebook: http://www.facebook.com/profile.php?id=100000649500531
Så här skrev mångmamma i sin recension:
Det här med att recensera bloggvänners böcker, kan ju vara lite vanskligt.
Lite som om vi i bloggvärlden enbart öser beröm över varandra bara för att få fortsätta vara med och leka?
Ändå finns det en poäng i att låta andra, i ungefär samma sits, läsa och bedöma ens alster eftersom vi är flera som lever av – eller försöker leva av – vårt skrivande.
För en dryg vecka sedan fiskade jag upp Razaha´s novellsamling “Pappersskärvor” ur brevlådan.
Eller kanske Anitha Östlund, som hon egentligen heter.
Som ni kanske redan vet, är jag en bokslukare av rang – med betoning på just slukarbiten!?
Det går inte!
Det går inte att sluka den här boken.
Inte om man menar att plöja den från första till sista sidan i ett rasande tempo som jag vanligtvis gör med böcker.
Jag skulle kunna skylla på sommar, gäster, katastrofer i vårt grannland som var och en för sig, eller sammantaget skulle kunna vara fullgoda skäl till varför jag inte hade “hunnit” plöja den men sanningen är att denna novellsamling är tung!
Jag behövde göra paus och tänka efter.
Jag behövde ta omtag i vissa noveller, eftersom de är så bottenlöst samtidsskildrande tunga.
Det är viktiga och angelägna ämnen som avhandlas i denna samling av skrifter, både noveller, dikter och en del mer krönikeartade alster.
Långt ifrån allt är nattsvart, det finns hopp för mänskligheten även här.
Vi får insyn i en vardag vi helst inte vill se, om barn som försvinner, får utstå att se sina mammor bli misshandlade av sina pappor, om missbruksproblem, relationsknas och dödligt våld.
Däremellan vävs det in luftigare – men likafullt tankeväckande – partier med dikter och en hel del mer vardagliga betraktelser
Jag håller mig inte med någon skala där jag graderar böcker efter förtjänst, däremot vet jag vad jag själv uppskattar och det är texter som berör.
Det lyckas Anitha verkligen med.
Den här novellsamlingen kommer jag att återkomma till, det är ingen bok som läses en gång och sedan samlar damm i bokhyllan.
Just nu har ni dessutom chansen att vinna ett eget exemplar av Pappersskärvor här!
Har ni inte upptäckt hennes novellblogg och hennes flitiga produktion av intressanta alster än, tycker jag att ni ska masa er in till henne och börja läsa.
Problemet kommer bara vara att sluta!
Lektören Kristina Simar sade så här:
Hej! För omväxling lägger jag in en recension på en söndag. Har skrivit ner lite recensioner på word som jag ska hinna lägga in nu innan jul. Idag kommer min recension av en underbar och stark novellsamling som Anitha Östlund har gett genom PaperTalk. Den har många starka noveller och är mycket läsvärd.
Handling: Denna bok är en novellsamling som handlar om kärlek, sorg, en del tankeväckande ord och en och annan kort dikt. Alla novellerna har mycket starka budskap.
Många handlar om utsatta barn, inte besvarad kärlek och en om en liten flicka som försvinner spårlöst. En annan är en obehaglig novell om en otrogen make, där berättelsen slutar riktigt illa. Vissa noveller handlar också om barnlöshet. En intressant novell är den om Emma som så gärna bli vill författare och den känslan som blivande författare känner igen: refusering, refusering! En novell som också är väldigt känslosam är den som handlar om flickan Elina som blir inlåst i en källare.
En annan novell som också är väldigt tragisk är den om flickan Ella som har en låtsaskompis som hon kallar Anna Pleskja. Hur ligger det till med den låtsaskompisen som är så närvarande för Ella och hur kan Anna få Ella att göra den fruktansvärda handling som hon gör?
Detta är bara en bråkdel av alla underbara noveller som Anitha Östlund har sammanställt i denna novellsamling.
Innehållet i denna novellsamling berörde mig mycket. Alla noveller och dikter var väldigt läsvärda och hade starka budskap. Novellerna var även mycket bra beskrivna och händelserna bra gestaltade, de var också skrivna med mycket känslor. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och sträckläste till klockan tre på natten. Alla noveller höll mycket bra standard och det tog ett tag för mig att bearbeta dem innan jag kunde skriva ner min recension. Vissa av novellerna hade jag gärna läst en fortsättning på. Jag kommer att följa Anitha Östlunds skrivande och vill gärna läsa och recensera fler böcker av henne.
Betyg 5/5 Kristina Simar www.kristinasimarlektor.se
