Idag började vi jobba i gästhuset redan klockan 8. Hammarslagen ekade över byn, och blandades med kvittret från morgonpigga fåglar som nyfiket placerade sig i granarna bredvid oss.
Samtliga barn hjälpte till…i alla fall en stund.
Peter och jag gick upp på vinden via en lucka som var yttepytteliten
Det var nästan så att inte Peter kom in, men han klämde ihop rumpan och lyckades efter lite stök.
Trångt var bara förnamnet om ytan där uppe. Det är nog tur att jag inte lider av klaustrofobi.
Först tog vi ut masonitskivorna som fästs som lock ovanpå sågspånet, sedan hinkade vi ned spånet i svarta plastsäckar som sedan bars ned till marken.
Getingarna hade bildat en egen liten by däruppe, och några av bona var riktigt stora.
Jag lyfte tveksamt ned dem ett efter ett, och bara väntade på att luften skulle fyllas av arga getingar.
Jag hittade en porrtidning från 1955, dagstidningar från 1949, några paket cigarretter, spelkulor och ett snapsglas.
Så antagligen har någon eller några ungar suttit där uppe och smygrökt. Det är bara ren tur att huset inte brunnit upp. En enda glöd hade gjort så att allt brunnit upp. Man undrar ju vad de tänkte på.
Tre timmar senare såg det ut så här:
Så fort det var tomt gick Peter ned och började riva taket i stora rummet.
Sågspånet som låg i väggarna rasade ned på plasten vi lagt nere i källaren.(Det finns ju inget golv ännu)
När jag såg hur det såg ut blev jag innerligt glad över att vi gjort som vi gjort.
Rummet gick nu från golv till yttertak, och ljuset i gästhuset var såååå vackert.
Vi ska sätta ett stort citronfönster på vinden, och bygga ett loft att sova i på delen vi lämnat kvar.
I köket finns det en mycket vacker skorsten som vi tänker ta fram och använda.
Du ser teglet från den på fotografierna.
På den här bilden ser du två stora getingbon som vi inte kommit åt ännu
Nu är det öppet från golv till tak, och vi har gett upp för idag och badat av dammet och spånet.
Nu är det filmtime med glass
Sedan ska jag skriva
