Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Skrivpuff’ Category

August 3rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Ett rör

”Vad är det där?” sa Mimmi och böjde sig ned mot en underlig svart plastbit som låg på marken.
”Rör inte. Den kan vara full av bakterier”, sa Holger och satte sig på huk bredvid.
”Lever den?”, fortsatte Mimmi och satte ansiktet närmare. Sedan skrattade hon högt och petade med fingertoppen på plastbiten. ”Du, det är bara ett rör ju. Titta själv.”
Hon lyfte upp biten mellan pekfingret och tummen, och höll den framför Holgers ansikte.
Mimmi lade den i handflatan.
Då rörde det på sig, vaggade fram och tillbaka i Mimmis hand. Hon stod som paralyserad och stirrade på det…darrade med handen så att rörelsen blev ännu större.
”Det…det…rör…rör…sig…”, stammade Holger och gick bort från henne. ”Kasta bort röret Mimmi. Kasta det” , kved han skräckslagen.
Ur det svarta röret kravlade en färgglad larv som kröp ut på Mimmis hand.
”Ha, ha…ha, ha…herregud så löjlig du är”, skrattade hon och sträckte handen mot Holger.
”En larv?” utbrast han och slog på hennes hand så att rörbiten och larven föll i backen. ”Ingen gör mig till åtlöje på det där sättet. Ingen.”
Holger satte foten över larven och rörde den i sidled gång på gång. Hans mun var som ett streck, och axlarna var höjda. Det ljuslockiga håret hängde över ansiktet.
”Nej, varför gör du så för?” skrek Mimmi och rusade fram för att skjuta undan hans fot. ”Du dödar den.”
Hon tog upp den tillplattade larven, och lade den i sin hand. ”Varför gjorde du så? Du är inte min vän längre. Du…du…du är en mördare, en simpel elak mördare.
Tårarna rann, och hon vände Holger ryggen. ”Du är inte min vän längre.”
Om du vill höra mig läsa den hittar du det HÄR
    

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Ett rör

August 2nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Elakhet

“Surfar du nu igen?”, säger Tova, och sätter sig mittemot sin man Erik.

“Mm”
“Kan vi inte äta tillsammans för en gång skull? Bara du och jag?”, fortsätter Tova, och dukar fram de vändstekta äggen, och baconen som är sådär lagom krispiga. “Jag skulle uppskatta det enormt…älskling”, sa hon med viss fördröjning på älskling.
Inom sig funderade hon på om det egentligen var vettigt det hon höll på med. Karlfaan struntade ju uppenbart i vad hon gjorde, och han hade lika gärna kunna ätit svarta bacon med ovänt ägg utan att reagera.
“Lägger du ihop datorn då?”, sa hon och bannade sig själv för att hon var så himla mjäkig. Egentligen skulle hon packa ihop hans saker, lägga porrtidningarna hon hittat i garderoben jämte, och skriva ut listorna med porrsajter han besökt de sista månaderna. Erik hade problem…stora sådana, och…nä…hon ville inte längre vara medberoende. Själen mådde inte bra, och kläderna hängde som trasor på hennes illa behandlade kropp.
“Finns det inget kaffe idag? mumlade Erik och famlade med handen framför datorn. “Du vet att jag måste ha kaffe för att vakna.”
“Kaffet är slut”
“Slut? Men det är väl bara att köpa nytt? sa han och höjde blicken så pass att hon såg de bruna ögonen.
“Har ingen lust”, mumlade hon och höjde rösten “Jag vill skiljas.”
“Mm”
“Hörde du vad jag sa? Jag vill inte leva med dig längre. Jag vill ha ett eget liv. Träffa en man som jag ser munnen på då vi äter. En riktig karl som föredrar mig framför nakna fruntimmer med spretande ben på en skärm.”
“Vad kul då.”
“Men Erik, fattar du inte att jag fått nog? Det är endos, finito med allt smusslande av porrtidningar under madrassen, sena telefonsamtal där du sitter i köket med erigerad kuk.”
Han slutade tugga på smörgåsen, och höjde blicken igen. “Hur…?”
“Jodå, jag har både sett och hört dig. Gråtit i kudden när du inte hör. jag är en människa Erik. En kvinna med känslor som älskat dig ändå. Tills nu…” Hon tystnade och drog av sig vigselringen. “Varsågod, du och jag har inget gemensamt längre, så…jag går nu.”
Erik tryckte ihop datorn, men hon hann se en mörkhårig, yngre kvinna som var naken och höll sina bröst med båda händerna. Enorma, overkligt stora bröst, med mörka, nästan svarta bröstvårtor.
När Tova stängde ytterdörren tog hon ett djupt andetag, blundade och blåste ut luften.

Om du vill höra mig läsa den hittar du länken på facebook

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Elakhet

July 31st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Spränga

Spader var ingen vanlig häst. Han var ett extremt stort exemplar av starkdoftande fyrbent sort. Den svarta ytan glänste som av ebenholts, och manen var så lång att den nådde långt ned på halsen.

Vi var som ett han och jag. En liten flicka på sju, och denna vackra hingst som älskade att springa.
Vad kunde gå fel när två som älskar varandra så starkt får utmana vinden som fläktade Spanienboende svenskar.
Hettan var hemsk nere i byn, och sakta skrittade vi upp mot bergen, och hittade en underbar grön äng som ännu inte hunnit ätas upp av strålande solsken.
Spader försökte naturligtvis böja sig ned och ta några munnar gräs, men drogs upp av mig. 
Jag körde in mina bara fötter i det svarta, mjuka, och fick omedelbar respons. Först travade han, och vägrade låta sig drivas till något annat, sedan föll han in i mjuk galopp, och ökade successivt tills vi sprängde över den stora ytan.
Musklerna spelade över hans kropp, och jag kunde inte annat än beundra min vackra vän när han gjorde allt för att springa ikapp med sig själv.
Ängen tog slut, och jag insåg att jag hållit andan en lång stund. Inte vågat ta luft av rädsla att förstöra det magiska ögonblicket.
På väg ned mot byn klappade jag honom på den löddriga halsen, och la mig med armarna runt den. Snart skulle jag åka tillbaka till kalla Sverige. Till jobbet, lägenheten och min pojkvän, men en liten, liten stund fanns det kvar att ägna mig åt den jag älskade mest i hela världen…min häst.

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Spränga

July 30th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Piga

När jag återvände till rummet för sjätte gången brast min självbehärskning.

“Jag är inte er piga”, skrek jag och sprang ut från rummet. Rodnande neg jag för min herre om mötte mig utanför dörren, slog ned blicken, höll den där tills han talat.
“Helga ska vara glad att hon har en anställning alls”, sa han med tordönstämma. “Många står barskrapade och har inget alls. Varken jobb eller mat.”
“Tyst fortsatte jag stirra ned i golvet. Tyckte mig se att golvets grova medaljongmönster bildade stora elefanter som rusade mot mig.
“Lyssnar Helga?” frågade han med lite lugnare tonfall.
“Barnen lyssnar inte på mig”, sa jag ettrigt och kände hur irritationen byggde sig allt högre inuti mig. “De ignorerar det jag säger, och vägrar städa som det var sagt. Mamsell Rut har bestämt att de ska lära sig städa sina rum.”
“Såååå var det inget annat”, sa han och flyttade den svarta pipan till andra mungipan. “Det var ingen lätt uppgift Helga fått. Kan tänka mig att gunstig herrn har mycket att säga om den saken?”
Jag nickade och vågade mig på att höja blicken några centimeter, bara så att jag såg min herres skor. De svartblänkande skorna var min förtjänst. Jag hade putsat dem inatt under stjärnorna när de i huset sov. Ingen hade bett mig, men jag såg att han bar dem med stolthet. Att gårdagens försiktiga steg bytts ut till de han förtjänade.
Min herre tog mig under hakan och studerade mitt ansikte några sekunder. “Jag vet ingen som är så envis som Helga, så jag antar att ni vinner till slut, vad jag än bestämmer här och nu.”
Han smekte mig över huvudet med sina smala kontorsfingrar. I dem fanns inte minsta valk. Det visste jag efter nattens besök.
Jag nickade sakta och kände hur mitt inre blev alldeles varmt. Jag älskade honom. Älskade denne vackre, smalsnipade man. Han orsakade sömnlösa nätter, men gav mig så mycket tillbaka.
“Så…jag får fortsätta att skälla på barnen?”
Han skrattade och drog med fingret över min kind. “Klart att ni får. De måste lära sig vanligt folkvett, och vem är bättre lämpad än ni?”
Min herre stannade med fingret mot mina läppar, och böjde sig ned mot mitt öra. “Tack för inatt, min älskade. En liten present väntar i ditt rum, gömd under kudden.”
Han vände om och gick ut.
Jag tittade mig om i rummet så att ingen sett det som hänt, men möttes bara av kattens blågröna ögon.
“Selma kom får jag krama dig.”, sa jag och lade kinden mot hennes mjuka, gråa päls.”Hjälper du till att duka?”
Hon tittade förnärmad på mig och slank ur mitt grepp, skakade på sig och kröp in under soffan.
Nä jag var inte särskilt omtyckt på gården, men allt det var förlåtet. Livet ville väl inte ge mig ynnesten att ha vänner eller kärlek runt mig, ja förutom min herres då.

Du kan höra texten på soundcloud  där jag läser den.

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Piga

July 11th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Skydda

“Stopp”, skrek han och tog ett hårt tag i min arm. “Du får inte gå här.”

Jag stannade och studerade Pappas ansikte som blivit fårat efter händelsen med min lillebror. Vi tilläts aldrig prata om det här hemma, och då pappa pratade med sina vänner kallade han det alltid händelsen.
Lillebrors rum var låst numera, och om jag tittade i nyckelhålet såg jag hur dammet låg överallt. Mamma som alltid bråkat med oss om betydelsen av att ha rent, såg bort då jag berättade vad jag såg.
Stängslet runt vår tomt var numera ersatt av en hög, grå mur. Jag såg en gång pappa slita bort en grön växt som tagit sig över den, och högljutt skrika. “Jag kunde inte skydda honom. Kunde inte. Åh om det ändå varit jag.”
Mamma stod bakom mig och grät den dagen. Det var första tårarna på länge. Oftast låg hon i sängen och tittade i taket med oseende blick medan fingrarna tvinnade sig in i varandra.
Den där hemska dagen då lillebror sprang över vägen efter sin boll slutade hon leva. Slutade hela vår familj att finnas. Istället består den idag av zombier som går runt i cirklar för att inte stöta i något levande.

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Skydda

July 7th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Tak

Jag faller

Handlöst
Min hand ligger tätt intill hammarskaftet
Hela vägen ned
Över tegel
Den andra handen griper tag i en tegelpanna som följer med
Skräckslagen ser jag takkanten närma sig i svindlande fart
Ser trädgården där gamla farmor står på knä och påtar
Asfalten jag lade i förrgår
Svart, svart
Jag faller 
Handlöst
Med huvudet före

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Tak

July 3rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Något halvdant

“Okej gumman, kolla nu här. Du gör så, och så, och så, sedan viker du in den här, och lämnar den där lilla flärpen här.”

Pia rynkade pannan och nickade, väl medveten om att i Haralds värld gjordes inget halvdant. Han skulle upprepa det han sagt tio gånger om så var, bara för att lära henne. Nu velade hon mellan att erkänna sin okunnighet, eller hålla tyst.
Harald iakttog henne med spänd min. “Förstår du vad jag menar? Ett barn skulle klara av det här utan problem.”
Där var det igen, jämförelsen…hon hatade att bli jämförd. Föräldrarna hade gjort samma sak. Att ständigt bli jämförd med systern hade rubbat hennes cirkel av trygghet och många gånger kasat henne över kanten till en avgrund av svartsjuka.
“Jo, jag förstår”, sa hon och beslöt sig för att googla på ämnet. Allt gick att hitta där, och det här borde finnas det med. Annars fick hon gå en kurs.
Harald lämnade henne med bilen, och vände sig om i dörren. “Är det säkert att du klarar det?”
Pia nickade tyst, och manade honom att gå. “Det är lugnt.”
Så fort hans rygg försvunnit in i den andra bilen drog hon upp mobilen och googlade på förgasare. Hittade det och sjönk in i cybervärlden.

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Något halvdant

July 2nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Acceptera

Den lilla blomman accepterade inte att grannväxten tittade in, klämde den sakta mellan sina stjälkar för att strypa strömmen av växtsaft, och täckte bladen med sin mörka, grova tefat till blad.

Långsamt vissnade den ner och föll ihop i en hög nedanför blomman, men reste sig likafullt nästa vår.
Så höll de på, sommar efter sommar. Så fort den ena tacklat av fick den andra fart.

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Acceptera

July 1st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Erfarenhet och Stötta

Anders spärrar hade för länge sedan försvunnit. Grinden stöttades upp med en tjock granruska som fortfarande bar barr.

Erfarenheten hade lärt honom att de alltid sprang den lättaste vägen, att en öppen grind för dem innebar att han gått där.
Männen som jagade honom var på intet sätt dumma, bara ovanligt osmarta, och fulla av testosteron som gjorde dem extra farliga.
Knakandet när deras stora hundar plöjde ned allt i sin väg fyllde skogen, och han hukade tätt intill busken som låg jämte stigen.
De svarta skallarna syntes, och han darrade i benen som var ovana att stå på huk så länge som krävdes.
I samma ögonblick mindes han faderns ord “En vältränad hund kan känna vittring av en människa på flera hundra meters avstånd.”
 

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Erfarenhet och Stötta

June 26th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Ställa upp

Två och två stod vi med raka ryggar, tysta, väntande på vad mannen framför oss skulle ta sig till.

På marken låg två andra av oss, skjutna på nära håll i huvudet.
Jag hade lovat min far att ställa upp för de mina i kriget, men ju längre jag deltog i farsen som leddes av en clown till ledare, ju mer längtade jag efter att gå hem.
I skolan hade jag lärt mig att man ställer upp för varandra, inte ljuger och svär.
Första dagen på lägret lärde jag mig det, och mer därtill.

Posted in Skrivpuff | Comments Off on TEMA Ställa upp

« Older Entries
Newer Entries »