Efter att jag fått en inbjudan att lyssna på Zara Waldebäck när hon berättar om filmmanusförfattande åkte jag till stan via pendeln och letade mig fram till Stockholms dramatiska högskola. Det ligger på valhallavägen. Inte alls långt från Karlaplan.
Jag träffade en tjej inne på gården som också skulle dit. Vi pratade om film och att alla stipendier oftast är riktade till unga som vill göra film. Jag har ifrågasatt det förr och gör det idag igen. Om en vuxen man eller kvinna runt fyrtio- femtio en dag känner en stark dragning att ändra inriktning i sitt liv och bli manusförfattare eller regissör stöter vederbörande på flera höga hinder.
Jag gick på Manuspiloterna 2010-2011 och kände direkt att det var helt rätt för mig. Jag ser allt jag skriver som en film ovanför datorn och jag hör dialogerna berättas. Det kunde inte vara bättre.
Men sedan var det nixpix. Jag var/är för gammal för att få någon hjälp med mitt filmskapare. Som tur är älskar jag att skriva böcker också. Något jag anammat inför ideen att först ge ut boken via förlag och på det viset skapa efterfrågan på boken som jag och ingen annan skriver manuset till.
Nåväl, jag var som vanligt på tok för tidig. Närmare sagt en timme. Jag gick in i lokalerna och satte mig utanför biografen på en lång soffa.
Efter att ha ögnat igenom ett skvallermagasin och läst sista numret av alltid lika intressanta Internetworld, gick jag in i biografen och satte mig.
Alexandra som min närmaste stolskamrat hette skrattade när jag satte mig bredvid henne. “Bra att du inte satte dig där”, sa hon och pekade på stolen innan min.
Jag mötte hennes blick och skrattade jag med.”Det är nog typiskt svenskt att inte sätta sig jämte en okänd?”
Hon nickade och gled med blicken över våra stolsgrannar. Mycket riktigt upptäckte vi fenomenet några stolar bort. Det där typsikt kalla svenska. Att inte våga sätta sig bredvid någon man inte känner.
Jag och Alexandra pratade tills en kompis till henne satte sig bredvid oss. Jag kände förväntan inför det som skulle hända på scenen och studerade bokomslaget till Zara Waldebäcks bok
THE creative SCREENWRITERDagen till ära hade jag köpt ett nytt anteckningsblock och skrev så pennan glödde då Zara generöst delade med sig av olika tips.
Jag skrattade inombords då hon om och om igen poängterade hur viktigt det är att skriva om och om igen. Vända på scener, dessikera karaktärer och händelser. Det är precis det jag hört från min filmmanuslärare Kurt Öberg. Och det jag gör i allt mitt skrivande. Mina karaktärer invaderar drömmar och övrigt liv, berättar sina historier.
Hur hittar man en bra ide?
Mycket handlar om tekniker. Boken innehåller massor av skrivövningar – sätt att utforska sin manuside.
Om du skriver ett manus utan att känna för karaktärerna eller historien syns det på manuset. Helst skall du älska dem du skriver om eller hata med samma frenesi. Något i berättelsen måste gripa tag i publiken. Manuset måste ha liv och känsla. Få den som ser filmen att längta efter att veta mer. Tänka på det som hände efter att de lämnat biografen.
“Det måste finnas perioder av lugn i manuset”, säger Zara och lägger upp nästa blad som är fullt av tips. Jag tänker på hur jag gjort med mitt pågående manus och kände mig mycket nöjd med att ärligt kunna säga: “Jag vet, det har jag gjort.”
Creative screenwriting enligt Zara
- leka
- våga
- riskera
- Ha roligt
- Att misslyckas
- Att experimentera
- utforska
Det är ledorden i hennes hjälp att fixa manus.
“Testa, tänk inte, bara gör det.Tryck ut det. Håll det inte inne. Spara inte utan låt det flöda”, säger hon och gestikulerar med armarna. “Håll samtidigt inne information och begränsa. Kranen och hinken, du vet”, fortsätter hon. “Sitt inte och vänta på idéerna. Skriv i ett flöde.”
Som du vet delar jag med mig av en tänkbar BÖRJAN på en berättelse varje morgon. Hittills har jag delat ut över trehundra stycken. Dagens
början hittar du på min blogg under etiketten
En början.
“Man har ett samarbete med sina karaktärer. Du ska veta bakgrunden (Ghosten som det kallas). De berättar. Du följer. Låt. Det. Flöda”, säger Zara och sveper runt med armarna.
Hon berättar att hon skriver prosa och att det ständigt snurrar idéer i hjärnan. Det känner jag så väl igen.
Det där känner jag så väl igen och jag älskar just kreativiteten som aldrig, aldrig sover. Ibland kan jag stanna till i rörelsen och tänka tanken att det kanske försvinner en dag och aldrig mer blir så flödande, vilt exploderande som nu. Snabbt trycker jag bort tanken för att ersätta den av något annat.
“Hitta ett magic moment varje dag som du bloggar om”, fortsätter Zara och slänger ur sig frågorna:
“Vad var det som berörde dig i den där filmen som fick dig att gråta? Varför reagerade du si eller så i den situationen? Hur har manusförfattaren byggt upp scenen? Var börjar den? Var slutar den? Varför? Kan man göra på ett annat vis?”
Beskriv ett litet ögonblick och bygg ut det, står det på vita tavlan. Jag fortsätter meningen inuti huvudet. Bygger på med det jag lärt mig tidigare. Hör en stämma intill mitt öra: “Sök med alla sinnen. Vad luktade det på platsen? Hur lät det? Hur kändes trädet/huset mot fingertopparna? Vad såg karaktären? Anade hen en närhet av någon/något annat? Är det en saga du skriver? Deckare? komedi.”
Det var dags för första övningen:
“Titta framför er och välj en sak/detalj”, sa Zara.
Jag såg att det blåa tyget på stolen framför mig var blankslitet på överkanten och bestämde mig för att använda det.
“Skriv ner minst fem sätt att använda den på”, fortsatte hon.
Jag tittade på stolen och skrev:
- Luta sig mot
- klia sig med
Sedan var det tomt. Det fanns inte så många val med det jag valt.
“Titta bakom er och välj en sak”, sa Zara.
Jag tittade och hittade en fyrkantig svart högtalare som satt lite snett på väggen.
“Hitta fem sätt att använda den på”, sa hon.
Faktum var att det poppade upp bilder i massor. En del var skrattretande och sköts bort, men jag hittade några alldeles speciella:
- Lyssna på
- Sitta på
- Använda som trumma
- Trava upp saker på
Det var vad jag hittade.
“Sätt nu ihop båda sakerna i samma situation – vad händer?”, sa hon. “Vad kan man göra med dem?”
Fnissande såg jag framför mig hur jag helt enkelt satt ihop sakerna som ett konstverk, och tänkte att man säkert kunde klistra ihop dem.
“Man kan säkert rengöra bilen med sammeten på högtalarna”, tänkte jag, men sade inget.
“Jag iakttar alltid allt och alla”, säger Zara och gestikulerar igen. Jag känner igen hennes sätt att iaktta. Det är med ett barns naturliga nyfikenhet. Den där känslan av att allt runt en är nytt. De insuper dofter, ser på allt i livet med nya ögon, hör saker och funderar några varv extra på betydelsen.
En skog till exempel består ju inte bara av träd. Om du sätter dig på huk och tittar in i buskarna hittar du både fåglar och djur, doftande blommor och kottar syns i princip överallt.
Lägger du dig på golvet ser du trädkronorna, kanske en och annan ekorre, några fåglar och molnen som bildar olika figurer.
Sitter du på pendeln studerar du säkert människorna, undrar vad de jobbar med. Känner doften av nikotin, kanske alkohol, parfym.
Zara gör som jag, samlar intryck, karaktärer, samtal, kroppsspråk.
Peppar, peppar har jag aldrig haft skrivkramp. Det är snarare tvärtom. Tiden är alldeles för kort för att jag ska hinna skriva allt jag vill. Lära mig allt jag är nyfiken på.
Zara pratar om att utöva kreativitet. Att man ska öva regelbundet. “Skriv, skriv, skriv”, säger hon och ler. “Utveckla ditt hantverk. Stärk svaga tekniska områden. Diskutera själva storyn och karaktärerna. Oroa dig inte för manusteorier eller termer. Det kan stoppa upp kreativiteten.”
Jag funderar över om jag gjort det med mitt manus, och kan lättat konstatera att jo det har jag. Många, många gånger.
“Arbeta från insidan ut. Var trogen historiens inner logic”, fortsätter Zara. “Se dina karaktärers liv som verkliga och äkta. Använd de här frågorna:”
Varför?
Hur?
När?
Vad händer?
“Du måste veta allt om din karaktär. Vad hen gillar. Vad hen hatar
LOGIKEN MÅSTE FUNGERA”
Det här pratade min Att skriva för barn lärare Ylva mycket om. Logiken måste fungera. Även om det handlar om Science fiction eller saga. Det kallas för ghost i The heros journey.
När man ändrar saker i manuset händer något. Nya handlingar skapas. Dialoger flyter fram. “LÅT DET HÄNDA”, säger Zara. “Vrid på allt och alla i manuset.
Bra idéer – bra berättelser. Våga hitta nya möjligheter.”
- utveckla, utvidga och utforska alla dina idéer.
- Börja INTE skriva ditt manus för tidigt
- Välj inte första bästa ide´n, fortsätt leta.
- välskrivna manus med halvbra idéer är inte tillräckligt
- Det måste finnas något i manuset som ger både filmbolaget och publiken något.
Hon berättar att folk ofta har en ide´. Börjar skriva, men inte forskar tillräckligt. Det blir tunt och ointressant. “Gräv omkring i ide´n innan du börjar skriva själva manuset. I vissa fall måste du göra grundlig research.”
Om du får manusproblem kan du kika i Zaras bok. Där finns det listor du kan använda. Utforska din story från alla sidor för att hitta gömda skatter.
Här kommer några exempel:
Så kallade Trading places
- Förvandla din protagonist–ge hen motsatta egenskaper
- Byt protagonist och antagonist. Prova andra protagonister. Det är inte alltid protagonisten är intressantast.
- Ändra världar
- Skifta genre´s
- variera slut
Vad menar du med världar? kanske du tänker. En värld kan vara ett kök, ett sjukhus, ett kontor, en skog, en bil. Nu fattar du va?
Vad menar du med att man kan skifta genre´s? tänker du.
Man kan göra en skräckfilm komisk. Spänna över till andra genrer, blanda och byta.
Variera slutet. vad menar du då?
“Jag gör tre olika slut”, säger Zara.
- Lyckligt
- olyckligt
- kanske
“Det låter intressant” mumlar jag. “Smart. Det är säkert ett sätt att se manuset förändras ytterligare några gånger. Varje historia kan förändras i det oändliga. Skriv alla tre sluten…se vad som händer.
Zara berättar att hon skriver halvsynopsis när hon testar de olika idéerna. Inte ett nytt manus. Det tar alldeles för lång tid. Hon leker med slut, karaktärer med mera. Testar ide´n så mycket hon kan.
Vi gör ännu en skrivövning som finns i hennes bok:
“Handling är enkelt och kul om du använder problem, cause and effect, och betydelsefull konflikt. One thing leads to another.
Making things worse:
Brainstorma 10 saker som kan få din karaktär att flippa ur. Något som gör så att händelserna eskalerar.
Välj ut det bästa sättet av de tio och hitta mindre steg runt det som kan bygga upp stämningen och leder till det stora ögonblicket där allt blir värre och värre. Skapar dramatisk spänning och stegring.
De stora frågorna är:
När ger jag publiken information? I första scenen, i mitten, eller i slutet?
VET publiken vilken information du gett dem? Var det klart och tydligt? En aning?
Gav du dem information så att de fattar när det speciella händer där de behöver veta vad som menas?
Att använda världar:
Som du kanske minns kan en värld vara så mycket. En arbetsmiljö, ett hem, en bil, ett dagis, en lekstuga. Ja allt du kan tänka dig.
- Börja med en värld som ett sätt att skriva en historia. Det är så i tv-filmsskrivandet till exempel. Och det finns massor av serier som är skrivna med en värld i centrum. Cityakuten mm
- Universal story theme – specific setting
- Miljöer kan förbättra scenskrivande
Publiken vill känna igen sig och bli engagerad, men även lära sig nytt. Typ House där man lär sig olika sjukdomar.
Det var dags för nästa övning:
“Välj en värld”, sa Zara och fortsatte”Jag har gett er två val, dagis eller rymdstation.”
Jag tänkte för mig själv att jag väljer dagis, för rymdstationer känner jag inte till.
“Fundera på de olika beståndsdelarna du hittar i världen. Vad finns det för hemligheter?”, fortsatte Zara.
- Situationer. Vilka har du upplevt?
- Typer av människor som finns där
- Teman
- Utrymmen och miljöer
- Föremål
- Dialogstil och röst
Fråga dig själv:
- Vad vet du om världen?
- Vad vill du veta mer?
- Vad finns det för hemligheter?
Jag hade ju valt barndagis och började brainstorma. Vad vet jag om världen? Ha, ha…typ allt, tänkte jag.
Vad vill du veta mer? Nä, jag vet inte alls allt, tänkte jag och kände hur hjärnan snurrade runt olika intryck jag samlat från mina dagliga dagisbesök. Vad fanns det för nytt i den världen? Jo, nya anställda. Vad tänker de om oss föräldrar? Pratar de bakom ryggen? Finns det romantik i luften? Förstulna ögonkast?
Vad finns det för hemligheter?
Hm, tänkte jag. Hemlighet. En av de anställda slår barnen. Kanske ett specifikt barn. varför? Vad tänker de andra? Vet de?
Som du ser kan man praktisera Zaras ideer på det mesta. Det gäller bara att vara nyfiken. Se världen från ett barns perspektiv. Jag har skrivit flera noveller i min bok
Pappersskärvor från ett barns perspektiv. Det är ofta sådana saker som händer bakom stängda dörrar. det där som ingen talar om:
Incest, misshandel, övergrepp, tystnad. Du fattar vad jag menar.
Genom att gå in i någons huvud kan du hitta så enormt mycket mer.
Hemligheter
Det är alltid intressant med hemligheter. De som läser eller ser på filmer där det avhandlas blir nyfikna. Något som i sin tur gör att intresset att veta mer kommer automatiskt.
Zara bytte sida i datorn och upp på skärmen fladdrade ordet Scenskrivning upp.
Vad är då det? tänker du.
- Berättelsens byggklossar fylls med gripande detaljer
- Specifika ögonblick som tjänar helheten
- Scen, struktur, rising, action och rytm
- Filmsikt bildspråk: kroppsspåk, staging, miljö, föremål
- Dialog: Röster, ordval, syntax, attityd
Lär dig uttrycka det inre med det yttre.
BILDSPRÅK:
Kroppsspråk(hur karaktären rör sig)
Miljö förhållande till de andra karaktärerna. var utspelar det sig. Vad händer o du låter karaktären säga något viktigt i en annan miljö än hemma?
Föremål
Dialog
Ordval (Vilket ord använder karaktären? Svär hen? Är orden extra fina?
Syntax
Attityd
Det var nu dags för nästa övning. Zara frågade om hon fick låna en penna av en kille.
“Javisst”, sa han och sträckte den till henne. “varsågod.”
“Jag vill inte ha din penna”, sa Zara och visade avsmak. “Den är ful.”
Några olika scener utspelade sig framför oss. Vi skrattade och förstod direkt vad hon menade med dem.
Här är några frågor hon ställde angående övningens innehåll.
- Vad är det för föremål? Är det värt något?
- Vad betyder det/den för dig?
- Varför är den värdefull? Vad är viktigt med den?
- Hur använder du den? Vilka andra sätt kan man använda den på?
- Var kommer den från? Hur länge har du haft den?
- Vem skulle vilja ha den, eller ta den? Och varför?
- Vad skulle du byta den mot?
Tiden tickade snabbt som den brukar när man har kul. Zara klickade upp nästa övning. Nummer fem i ordningen. (Samtliga finns i hennes bok som är skriven på engelska)
Övning 5
Doing not being. Använd verb istället för adjektiv i skrivandet.
- Aktiva , specifika verb istället för adjektiv – playable, economical, evocative.
Exempelvis:
Laura går nedför gatan. Det låter platt och ger inte läsaren/publiken speciellt många bilder.Används istället specifika synonymer (traska, skutta, rusa, klampa, strosa, stega) kan publiken läsaren lättare föreställa sig vad hon egentligen sysslar med. Om hon rusar nedför gatan har hon bråttom. Om hon däremot strosar nedför gatan är hon ganska sorglös och njuter av livet. Skuttar hon nedför gatan vet läsaren/publiken med bestämdhet att hon är glad.
“Byt ut adjektiv till playable action verbs”, säger Zara.
Dags för övning igen.
Den här gången skulle vi göra som vi lärt oss strax innan. Det vill säga byta ut adjektiven till verb.
Om en man släpar på stegen, stannar, gnider sig på hakan, drar i skjortärmarna, böjer på huvudet, förstår läsaren snabbt varför. Likaså om en man ideligen drar med handen över håret när han träffar en kvinna. Eller om han inte sitter med armarna i kors då de ses, ler, öppnar upp armarna.
Kroppsspråket är bra att lära sig OCH använda.
Det var dags för slutord och några sparkar i rumpan. Det är svårt att alltid vara alert. att alltid skriva med passion. I alla fall för en del.
- Upptäck din inre röst och försök alltid minnas vad som från början var din passion och glöd.
- Skriv ett kärleksbrev till din historia.
- Försök minnas varför du ville skriva historien
- vad händer om du slutar skriva på manuset och aldrig mer gör det. Du får inte heller prata med någon om din slumrande snart döende historia. Hur skulle det kännas?
- Hur skulle det vara om du aldrig mer fick skriva ett ord?
- Vad älskar du mest i din historia?
Och mitt svar(Anithas) är att jag skriver för att jag måste. Orden svämmar över i hjärnan pockar på att bli skrivna. Historier poppar ideligen upp och utan att jag kan stoppa det bygger jag på dem medan jag sover och lever mitt liv.
Varför skriver du?
Om du blivit intresserad av Zara Waldebäcks bok hittar du den som sagt i näthandeln. Och den är billig. Adlibris tar ynka 119 spänn. Jag ska köpa minst en, kanske två. Jag vet en vän som är nyfiken. Minst en.
