Hur mycket jag än diskuterar med mig själv så har jag ibland svårt att ta för mig av saker.Just nu har jag fått massor av positivt bemötande av min novell- och diktsamling PAPPERSSKÄRVOR.
Det känns nästan overkligt att någon tycker om det jag skriver, och haussar upp det till stjärnorna.
I det här ruset tar nu flera människor kontakt med mig och ber lilla mig att kolla det de knåpat ihop, och bedöma det.
Nu har jag på kort tid hjälpt några kvinnor och män med deras texter utan att ta betalt, och fått jättefin respons på det, men känner att jag inte kan jobba gratis. Dilemmat för mig är om det är okej att ta betalt för att hjälpa när jag inte har en massa utbildningar bakom mig.
Jo filmmanus har jag utbildning på, men inte litterära manus.
Min utbildning består av tvåårig social linje 1983, och Manuspiloternas filmmanusskrivarlinje 2010-2011. Däremellan har jag varit butikschef över tjugo år, och hemma med barn från 2003-2010
Jag räknas till den lilla skaran av utbildade filmmanusförfattare och känner mig uppfylld av kunskaperna jag fick serverad under året som elev. Det är en privilegierad sits att ha en sådan lärare som Kurt Öberg. Han var mån om att alla skulle förstå, något man nästan aldrig träffade på i vanliga skolan.
Kurt tyckte att jag var driven, och att jag skulle skriva en bok som jag gav ut innan jag skickade ut filmmanuset. Jag lyder och skriver.
Mina kunskaper i att skriva bara finns där, jag hade en svenskalärare som var passionerat kär i sitt språk, och älskade när eleverna anammade kunskaperna han lärde ut. Redan då skrev jag långa noveller, och en och annan dikt.
Min karl tror stort på mig och mitt skrivande, och lägger snällt ned pengar på reklam och annat som krävs för att bli sedd. Men än så länge har det inte gett så mycket pengar, faktiskt inte ens tryckkostnaden.
Nu har jag öppnat eget förlag, och har möjlighet att ge ut min kommande bok Hat och en gnutta kärlek, och kanske även anta några av mina begåvade skrivarvänners verk., men jag letar i första hand ett förlag som har marknadsföringsmöjligheter.
Mitt filmmanus har legat och vilat ett år snart eftersom boken och livet tagit all tid i anspråk.
Tyvärr glömmer jag mig själv i allt detta, och kroppen protesterar på flera vis.
Jag har extremt lågt blodtryck och får blodtrycksfall om jag rör mig för lite.
En författare sitter för det mesta still, och jag har lite svårt att slita mig för att springa ut i skogen som jag älskar.
När det är som sämst är jag en slagen kvinna, och kommer inte en centimeter från soffan eller sängen. Ibland har jag till och med legat på golvet.
Det gäller att slita sig från skrivandet och ta en promenix med hundarna.
