Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘dagbok’ Category

November 22nd, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Köp av kamera, lite skvaller och bokens utveckling

God morgon!

Hej och hå vad mycket som kan hända på ett dygn.
Jag börjar med att berätta om min skrivarkompis Katarina som lärt mig ett nytt sätt att skriva bok.
Hon skriver nämligen i excel. Om du kikar in på hennes länk rosenfönstret excel så visar Katarina hur.
Igår stod jag över tjugo minuter i kö för att komma in på Elgigantens superrea. Lilleman som fyllde 4 år stod med mig, och så fort vi kommit in plockade vi på oss en system kamera Sony och ett xbox.
Kön ut var hemsk…det tog nästan en timme att komma till kassan.
Men tror du att det var färdigt där? Icke sa nicke. Panikslaget inser jag att mitt konto är rensat, och med svansen mellan benen ringer jag Peter som av en händelse står utanför.
Efteråt hugger vi in på god mat, medan Lilleman äter pannkaka. Peter stackarn har magont och kan inte äta.
På hemvägen lämnar vi in Peters bil som skall få ny ruta, och hämtar barnen. Razmus har lekt krig i sandlådan, och skulle väl helst suttit på takräcket, men får åka i sin stol ändå. Han är sandig från huvudet till fötterna, blöt sand som inte lossnar.
Peter lägger sig och sover när vi kommer hem. Ungarna och jag äter mat.
Rita kommer hit och äter tårta och sjunger för Hampuz som fått en stor bil i present av oss.
Kvällen blir relativt lugn när barnen somnat, och jag kollar av fakturor, surfar, svarar på mejl.
Idag är de minsta barnen hemma, och Peter har åkt till jobbet, men droppar av Razmus på skolan först.
Ett paket med min bok PAPPERSSKÄRVOR har skickats till en man som förhoppningsvis gillar den så mycket att han skriver om den.
Nu skall jag stänga ned internet, och prata lite med mina karaktärer i manuset till min bok Hat och en gnutta kärlek som snart skall få en egen sida på nätet. Måste fila lite på hur jag skall skriva, och fundera på hur mycket jag vill berätta om karaktärerna innan boken finns i handeln. 
Det är en tunn fin tråd att balansera på…berättar jag för mycket behöver ju ingen köpa den.
Jag hatar när en trailer visar nästan hela filmen, eller i alla fall de mest spännande ögonblicken. Då finns det ju ingen mening i att se den. Eller hur?
Ha det gott kära du.
November 8th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Välkommen vinterkyla

Så där ja, nu är jag rustad för vinter med massor av minusgrader och snö upp till höfterna igen.


Idag åkte jag och min lilla bil några mil bort till en JULA-butik och handlade en stor härligt tjock overall, ullstrumpor varav ett par med värme i tårna. Jodå du läste rätt, värmen skapas genom att ett batteri placeras i  skaftet på dem, och sedan ligger en värmedel nere i tån, precis där jag fryser som mest.
En vacker ljusstake hittade jag också, i bronsfärg.
Nöjd tuffade jag hemåt för att hemma plocka upp mina övriga fynd, du vet sådana där vanliga…shampon, Yes i både diskmodell och skurmodell via flaskor med dusch på, och tvättmedel. Idag blev det faktiskt VIA eftersom Peter har aningar om att tvättmedlet vi nu använder är grunden till hans allergiska utslag på låren.
När jag packat upp allt var det dags att sätta sig med datorn och skriva. ha, trodde jag ja…Peter ringer och ber mig leta upp en faktura angående huset, och en annan om företaget SPEED BYGG & PLÅT.
Filurar just nu på om arbetsförmedlingen kan hjälpa mig om jag går som lärling hos Peter, och om han har råd att anställa mig. Det kostar ju trots allt en hel del att ha anställda.
Kikade på kängor idag också, varma sådana, eller rättare sagt det varmaste som gjorts. jag är en riktig fryslort om både händer och fötter, och tänker inte frysa en enda gnutta i år. No way.
Hämtade barnen som vanligt klockan tre, och fick en extra tjej med på köpet som stannade ett tag och lekte, men sedan hämtades hem till sig. Det är bra mysigt med ungar, allrahelst när de är snälla.
Efter en relativt lugn middag fick ungarna glass, och sedan var det dags för läggning. Razmus och Hampuz ville se Piraya-filmen medan jag och Zabine tittade på Nanny Mac Phee. Den var riktigt, riktigt bra, och jag var glad när teven stängdes av.
Nu sover hundarna i soffan, katten på kistan och ungarna i sängarna, så nu…stänger jag av internet och sätter mig med skriveriet.
Ha det gott
November 5th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

TV-kväll fylld med kanonbra filmer och trevligt sällskap

För första gången på mycket länge hade vi myskväll med prat, godis och film.

Och det var inte dvd:s, nej, nej faktiskt var det vanliga teven. Kanal 1 bjöd på en helkväll med först Doobidoo, sedan Skavlan, långfilmen Marley och jag som gjorde att jag grät. Som om det inte var nog kom direkt efter den långfilmen Om Sara som innehöll allt det ett bra manus behöver ha. Alexander Skarsgård var en av karaktärerna, och Linda Zilliacus var strålande som huvudkaraktär. Jag kom på mig själv att tänka på min filmmanuslärares hemliga formel för att lyckas som manusförfattare, och kunde inte sluta titta, nyfiken på hur den skulle sluta. Den hade exakt rätt ingredienser och vändningar.
Så det blev inget av med mitt skrivande, men det gjorde inget för jag fick många uppslag till mitt eget manus. Min lärare sade att man lär sig mycket av att studera andras filmer, och det stämmer. Om jag mixar mina egna idee´r med de som redan finns måste det väl bli ett kanonmanus?
Idag är det däremot full fart!
Vi sitter just nu i Peters pickup och trängs för att så sakteliga ta oss till brädgården och köpa virke till vårt hus fortsatta utveckling. Hemma på gården ligger allt ris från trädklippningen redo att brännas, och en massa isolering skall upp på vinden.
ha en bra dag
November 2nd, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Dagboksinlägg 2 november-hemangiom på kontroll

Igår blev det datorfritt för mig, och även skrivarfritt.

Min älskade yngsting Hampuz har ett elakt Hemangiom(lymfkärlsnystan) stort som en spelkula i ena kinden, och ett mycket mindre i den andra kinden. En gång om året åker vi på koll hos en underbar läkare som noga undersöker så att det inte ökat, eller tillstött något annat.
Igår när jag googlade på hemangiom hittade jag det här
Hampuz knöl var stor som en valnöt ett tag, och om du vill läsa om tiden vi fick vänta innan vi fick diagnos kikar du in på min hemsida och läser vad som hände några veckor efter att vår son fötts.(Han är född 21 nov.2007)
Nåväl, igår hade jag lovat Hampuz att vi skulle ta oss till sjukhuset via kommunala medel. Först åkte vi till Tumba där bilen parkerades, sedan pendel till Karlberg, och därifrån buss. 
En och en halv timme senare stegade vi in på sjukhuset, och döm om min förvåning när samma sköterska som tog hand om oss första gången jag var där kommer och hälsar. jag kramade om henne, och vi pratade lite.
Läkaren undersöker sonen, och mäter kulan som…jippie! minskat i omfång, och verkar ha för avsikt att försvinna.
Jag nästan hoppar ut därifrån, och vill egentligen tala om för hela världen att kanske, kanske min lilla ytting blir av med sitt sneda ansikte. Förvisso ser inte alla att det är det, men jag och släktingarna gör det.
Lilleman får en vaniljbulle i belöning, och en påse bilar, sedan åker vi samma väg hemåt.
Går lite vilse vid st.eriksplan, men hittar till slut rätt och kan ta pendeln hem.
Men nu är Hampuz less och trött på att bete sig bra. Han gnäller, lägger sig på golvet, gråter och orkar inte ens försöka le.
Väl i bilen somnar den lille som en stock och sover tills vi kommer hem.
Peter vill ha hållhjälp på sitt företagsjobb SPEED BYGG&PLÅT så jag byter snabbt om till tjocka fleecekalsonger, arbetsbyxor, underställ och tjock jacka. Mössan och vantarna lägger jag i ryggsäcken ifall att…
Rita som agerat barnflicka hela dagen sitter och spelar spel med ungarna som knappt vinkar då jag går.
Bilen tar mig till Tumba igen, jag parkerar, och hoppar på pendeln till Älvsjö där jag sedan sitter och läser sista numret från Filmbasen tills Peter dyker upp.
Efter en snabb fika åker vi ut i mörkret till en byggarbetarplats där de flesta gått hem. Att vara egen företagare innebär verkligen att jobba udda tider. Peter är numera alltid på drift, och alla, jag menar ALLA sliter febrilt i honom för att få hjälp.
Under kvällens gång diskuterar vi hur svårt det är att få jobb, och den stora efterfrågan det just nu är på byggnadsplåtslagare. Hm…om jag inte vore så förbaskat höjdrädd skulle jag också hoppa på det där, men…
Plötsligt minns jag en kille som jag träffade ute på krogen. Han var brandman och höjdrädd, men sade att det där lägger sig efter ett tag. Kanske är det så. 
Jag har varit med Peter på taket massor av gånger, och brukar hjälpa till med det ena och det andra.
Att bli plåtslagarlärling hos honom skulle säkert vara kul, och att jobba ute tilltalar mig. 
Vi kom hem klockan tolv på natten, och stackars Rita låg och halvsov i soffan. Hon är en ängel som alltid ställer upp, och ungarna älskar henne.
Idag var jag lite mör i kroppen, men klev ändå upp hyfsat tidigt. Efter frukost kollade jag arbetsförmedlingens utbud, skrev skrivpuff och kollade fejan.
Nu skall jag tota ihop lite mat till mina vargar, och sedan försöka skriva på manuset. Vilket inte är alltför enkelt när ungarna har lov.
October 28th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

filmmanusskrivande med vetgiriga barn

Idag har jag skrivit på filmmanuset till Ivar Hamarsman och bygger på lilla Marias grund. En liten fyraårig sötnos som är en av huvudkaraktärerna och behöver en stabil grund att stå på.

Det är underbart tycker jag när bilderna trillar in i huvudet, och orden knattras ned på datan.
När vi hämtade Razmus och Zabine hade en av eleverna precis spytt, och jag lovar att det gick blixtfort att ta Razzel därifrån. Det var nästan så att jag satte upp armen och hojtade “Vik hädan vinterkräksjuka,”
Hatar den där sjukdomen, och vill INTE.
Nu väntar vi på att Peter skall komma hem med indisk mat, sedan skall jag skriva på mitt eget bokmanus Hat och en gnutta kärlek.
October 27th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Guld blir pengar

Nu har jag sålt mitt gamla guld, och är 4000 spänn rikare. Det förvandlas snabbt till ett par vinterbyxor till Razzel, en softshelljacka till mig, och en plånbok till Lilleman.


Nu fyller hampuz den med kronorna som ligger och skräpar i bilen, och jag bläddrar glad igenom sedlarna som blev över efter shoppingen. 
Eftersom barnen slutar två sitter vi nu i bilen och väntar in dem. Två timmar med sagor, dataskrivande och allmänt babbel mellan mig Och Hampuz. Mysigt, och mycket givande för själen.
October 14th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Kylan kryper in och jag drömmer om utrymme


Idag blev det en smått underlig dag.
Zabine var förkyld och fick vara hemma. De andra lämnades av på skola och dagis, lilla Hampuz tvekade lite, och jag funderade på att låta honom med vara hemma, men…han har ju kul på dagis ibland…just nu är det lite si och så med det, och tankar på att byta skola poppar upp igen.

Lilleman blir tydligen slagen igen…av samma kille…det är lite tveksamt om Hampuz blandar ihop det, eller om det händer på riktigt. På måndag skall jag ta ett snack med dagispersonalen, och utifrån det ta beslut.

Det blev inget skrivet idag eftersom jag haft en dundrande migränattack som inte velat ge med sig förrän nu till kvällen. Inget hjälpte. När jag hämtade ungarna på eftermiddagen hängde spyan i halsen bokstavligen talat. Bläh! jag hatar att vara dålig.

På träffen med författartjejerna igår diskuterade vi bland annat hur man sätter ihop ett vettigt schema för berättelsen, och fick tips som gav ännu fler ideer.
Det kan vara lite marigt att “se” hela boken om man inte har en stor vägg att tillgå. Ha, ha…i ena rummet vi skall bygga blir ena väggen svartmålad så att det går att skriva med krita på den. Egentligen vore det ultimata att ha en gigantisk whiteboard över hela väggen för att skriva alla karaktärer, deras egenheter, och händelsen i stort.
Nåja, det där blir senare…då taket är färdigt och vi fått in mer pengar. I dagsläget får jag hitta andra vägar.

Nu på kvällen har jag färgat Rita´s hår härligt rött, och skall fixa mitt grånade tufs i någon liknande variant imorgon. Vi skall nämligen iväg på hockey och skrika oss hesa, samt spana på killar.

Kylan har krupit in i huset, så nu gäller tjocka tofflor och fleecetröja. Kaminen börjar äntligen bli varm, men vårt sovrum ligger väldigt illa till och behöver värmas med gasol. Tyvärr glömde jag köpa ny tub idag, så det blir till att ligga tätt intill inatt.

Nu skall jag äntligen fortsätta med mitt bokschema, och snart kommer Peter hem efter ännu en yberlång dag.
ha det

October 12th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Dagboksinlägg 12 okt.


Morgonen börjar med att jag träffar en liten räv på vår veranda. han blir lika paff som jag, och står stilla som om någon hällt is över honom. Jag vinkar till den lilla busen, och förstår med ens varför våra soppåsar blivit invaderade i flera dagar.

Barnen är trötta, men stiger upp och äter frukost.

En kvart senare går vi ut till bilen…som är istäckt. ha, ha…långnäsa till mig. Jag startar motorn och sätter in ungarna, sedan hämtar jag handskarna och skrapar rutorna.
Klockan hinner rusa iväg ordentligt innan vi far iväg.

Razmus och Zabine går själva in i skolan, och Lilleman och jag till dagis.

När jag återkommmer till bilen inser jag att mitt i allt stök med vantar till barn, frukt, och annat trams så har jag glömt min ryggsäck med datorn…panik! Eller…inte panik, men jag blev arg på mig själv. Det var bara att åka hem och slåss med vårt nästan obefintliga internet.

Huset var kallt så jag satte fyr i spisen, och hade snart en mycket behaglig temperatur inne.

Just nu går en fasan ute i trädgården och pickar i sig något som den hittar där, och på täkten sitter ett hav av gäss som snart lämnar oss för varmare nejder.

Nu är det dags att skriva om en surgubbe från Fårö.

Kram

October 10th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Måndag-En ny vecka börjar

Måndag, och kallt ute…faktiskt så kallt att mössan åker på. Barnen gnölar inte ens när jag trycker på en varsin på deras huvuden, så det är nog riktigt kallt.

Nu har jag lämpat av ligan, och sitter på parkeringen utanför skolan. 
Vårt mobila internet spökar fortfarande, så jag tar det säkra före det osäkra och stannar här ett tag.
Igår skickade jag iväg en resume´över mitt jobbsökande till min arbetsförmedling, och hoppas att det var sista gången. 
Nu kommer vintern, så jag kan skotta snö på taken tillsammans med Peter. Dock inga andra tak än något selunda platta sådana. Jag är ju höjdrädd.
Igår lovade jag ett filminlägg där jag läser min dikt, men youtube och Apple är inte alls lika kompatibla som   PC och youtube. Jag lovar att göra ett nytt försök idag…det kanske bara är den dåliga täckningen som är boven.
Så fort jag skrivit färdigt är det dags att tuta hemåt och skriva filmmanus. 
Ha en bra dag
Kram
October 7th, 2011 by Anitha Östlund Meijer

Äppelmos och valp

I vår trädgård finns det just nu massor av äpplen, och jag har klurat på vad jag skall göra med dem. Ett tag funderade jag på att baka pajer som jag kan sälja på torget, eller ge bort dem till vänner och bekanta, men igår fick jag en snilleblixt. Naturligtvis gör jag äppelmos av  dem.
Jag tog upp en jättestor kastrull från källaren som vi inhandlat från Myrorna, sedan tog jag fram äppelklyvaren som legat oanvänd i lådan flera år. Den var superb. Kärnhuset försvann, och klyftorna var gjorda på bara några sekunder.
Barnen hjälpte till
Zabine tyckte det var roligt, och gick noga igenom äpplena på jakt efter bruna fläckar och maskar.
Nu var det dags att koka dem, eller rättare sagt mjuka upp äpplena. Det doftade underbart i köket.
Jag skruvade ihop köttkvarnen och passertillsatsen jag fick i 45-årspresent av Peter. 
Sedan var det bara att köra. Det gäller att akta händerna, för äpplena är kokheta.

Under tiden jag väntade på att få fler äpplen att koka gosade jag med lilla Zenta som fyllde 1 vecka i torsdags. Söt va? Tyvärr kan jag nog inte behålla henne. Det svider i hjärtat att sälja pyret, men vi kan inte ha tre hundar. Även om Peter går med på det. Någon skall sköta dem, och det blir jag.

Jag längtar tills hon öppnar ögonen. Den här rasen är så otroligt söt.