Anitha Östlund Meijers skriv, plåtslagar och trädgårdsliv

Mitt liv består av skrivande, plåtslageri, trädgård och familjen förstås

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

December 8th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Söndag-diagnoser-helgbestyr

Det har varit en ganska lugn vecka. Jag har skrivit lite fakturor och städat ett företag, men mest pysslat hemma. Vi har börjat fixa golvet ute i det kommande vardagsrummet och ska riva garderober som står fel. Där ska istället en ny trappa byggas. En kraftig furutrappa som leder upp till övervåningen – barnens domäner. Kylan har kommit och gräset har täckts av ett tunt täcke snö.
Vi eldar, diskuterar julklappar, eldar ännu mer, diskuterar vilket värmesystem vi ska använda i framtiden.
Igår var vi hos svärmor och drack glögg…eller de andra drack det, inte jag. I mitt glas låg det Trocadero. Barnen och jag åt pizza medan de andra åt smörgåstårta. Jag gillar inte mat med majonäs och annat jox i.
Idag är det städning, läxläsning och koll av tomtekläder på schemat. De små växer ju så förb… fort. Allt är för kort och för litet på alla bredder. Som tur är kan Lilleman ärva av de äldre. Något han tack och lov gärna gör.
Jag har införskaffat en ny mobil som jag jobbar på att lära mig sköta. Den heter Nokia Lumia 1020 och har 41 megapixel kamera. Kameran är så bra att jag kan lägga min vanliga kamera åt sidan. Vilket också var min mening. Som du kanske förstår är jag supernöjd.
Nu har jag printat ut bruksanvisningen som är på inte mindre än 114 sidor. Jag har gett mig sjutton på att lära mig allt om telefonen den här gången. Oftast använder jag en bråkdel av utbudet i lurarna och struntar i resten. Jag lär mig successivt liksom.
Nu ska jag ta reda på barnen tvättade kläder och lägga in dem i skåp och lådor. Det får bli projektet för dagen, sedan ska Razzel förhöras både i matte och engelska. 
Förresten fick vi kallelsen till psykologen i fredags. De ville att vi skulle komma dit med Raz dagen före julafton. Först trodde jag att jag läst fel, men nej…de hade skrivit 23 dec. Eftersom vi är hos mina föräldrar då ändrade jag tiden tills i början av januari. Det ska bli intressant vad de säger om svaren lärarna gav i den pedagogiska undersökningen. De kallade vår son manipulativ och sa att han inte alls var som han var på grund av mobbningen han utsattes för i sexårs. Jag återkommer till  det när vi pratat med psykologen och läkaren.
Förresten har jag läst en bok som heter Autismspektrum för att försöka förstå vad hos mig som fick skolläkaren att ge mig den diagnosen efter att ha träffat mig en gång. Behöver jag berätta att det jag läste inte stämde på mig…eller Peter.
Nåväl, det kommer nog att bli mycket diskussioner hur som helst.
Ha en bra dag
November 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Zabine dansade och sjöng medan Razmus sjöng-Fejmskolan Botkyrka

Igår var det premiär för Fejmskolan på Riksteatern. Peter fick den stora äran att se på medan jag och mamma satt hemma med Lilleman och tittade på underbara filmen Arthur och Minimojerna. Om du inte sett den, skynda dig att göra det.
När barnen kom hem berättade de att Zabine hade snubblat och Razmus…han hade petat sig i näsan på scenen. Ha, ha…han har ingen scenvana än.
Imorse väcktes vi av Lilleman som tröttnat på att sova och vägrade att låta sig sövas igen. Nu har vi ätit frukost och barnen spelar spel medan jag i vild förtvivlan letar efter bruksanvisningen till min kamera.
Det var alltför länge sedan jag använde den och jag minns inte hur man spelar in film på den. Hm…
Jag och mamma ska på konserten med barnen ikväll. De ska sjunga och dansa hela helgen.
Här kommer några bilder från gårdagen tagna av Peter.
Zabine står längst till vänster i blått och sjunger

 Här dansar hon

Här sjunger Raz. Han står i mitten.

November 27th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Nystart-gammalt manus ska redigeras

Idag hade jag en ledig dag. Du vet en sådan där dag då man får göra vad man vill. Hm…
Vad tror du hände? Jo jag blev sittande i flera timmar utan att göra ett dyft. Hjärnan låste sig och jag fick beslutsångest över vad jag skulle börja med.
Efter ett tag började jag kolla upp Peters bokföring och fastnade som vanligt där några timmar. Efter en lätt lunch på stående fot tog jag ut hundarna som hoppade runt benen på mig och viftade med svansen. Jag gick ut i skogen bakom vårt hus och kände mig mycket vemodig – han som äger marken ska göra kalhygge av det. Jag är så innerligt ledsen över att den vackra trollskogen ska försvinna och önskar innerligt att jag ägt en massa pengar. Då hade jag nämligen köpt skogen och skött om den själv. Den är inte ens stor – 10000 kvadrat bara. Dock alldeles för dyr för att köpa. 
Peter ringde och berättade att han pratat med ägaren och att den jäkeln också tänkte göra en väg jämte vår tomt. Usch, jag börjar känna mig inträngd i ett hörn. Kalhygget kommer att göra så att vi blir redigt insnöade när vinden viner över hustaket, men vi får mer sol. Om det nu är någon mening med det.
Nog om det.
Strax före två åkte jag iväg till ett angränsande företag och städade där i flera timmar. Nu är jag ganska mör i kroppen och helt nöjd med att vila resten av veckan.
När jag kom hem var det becksvart ute och isande kallt. Frosten låg på marken och rutan på bilen hade isat igen. 
Efter att ha pustat ut några minuter drog jag igång Raz och räknade matte. Han har varit jätteduktig flera dagar nu och snällt gjort som jag bett honom. Igår gjorde vi fem sidor.
Peter somnade i soffan och jag sa åt honom att lägga sig, vilket han fantastiskt nog också gjorde…kors i taket…han brukar mest likna en trotsig sexåring annars och vägra lägga sig i sängen.
Det är tyst i huset och en eld brinner i kaminen. Hundarna och Peter snarkar ikapp. De ligger i fotänden på sängen och myser. Katten likaså. Jag pysslar med bloggen och skriver brev till skatteverket, skickar en av Peters kunder till Kronofogden och njuter av att bara vara fri att skriva.
Imorgon ska jag köra barnen tills skolan och sedan åka hem för att fortsätta redigera mitt manus som nästan dammat igen. Det ska bli underbart att få ägna mig åt fantasier igen.
Nu ska jag fortsätta gå igenom den meterhöga stapeln av diverse tidningar (mest faktatidningar) och försöka få mer plats vid skrivbordet.
Ha en underbar dag
November 13th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Bokbranschkunskap och mycket mer

Idag är det sista gången jag är på kurs för den här gången. SVANTE weyler ska besöka oss idag och berätta hur det är att ha ett förlag som vågar mer än andra förlag. Det klingar en klocka när du läser namnet, ellerhur? Jodå, det var han som gav ut boken Felicia Feldt skrev.
Han är dessutom duktig på att skriva själv.
Idag såg min dag ut så här:
Lämna barn – in till Wallingatan via hemska köer – upp på tak ich rev bort plåt plus pappafe – snabbt till skolan och diskuterade Raz mat- tillbaka till stan via pendeln – snabbmat på Mc Donald – kurs i bokbranschkunskap.
Puh
Imorgon blir det bara jobb på taket; sedan hem och skriva pp manuset
På väg hit tittade jag på en ny telefon. Jag har Iphone idag, men vill byta. Till vad tycker du?
Ha en superkväll
November 12th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Överdragsbyxor och barn-en omöjlig kombination?

Äntligen är den här dagen över.
Imorse stack Peter tidigare till verkstaden och jag tog hand om avlämningen av barn på skolan.
Men, vad gör man när de kära barnen inte vill stiga upp? Drar täcket av dem? Häller en hink vatten? Hojtar och sätter på radion på högsta volym?
Ha, ha…jomenvisst serru. Jag började snällt, men fick skaka om dem rejält innan de äntligen kom ut i köket och åt frukost. Lilla prinsessan var på uruselt humör och skulle inte klä på sig eller äta. När hon gav med sig kom orden: “Jag vill ha Nesquick och mjölk, och en smörgås med marmelad.”
“Åh nej, tänk inte ens tanken”, sa jag och ställde fram yoghurt med mera. “Det är bara en massa socker i det du räknat upp. Hur ska du orka gå i skolan på sådant?”
Hon grimaserade och åt motvilligt maten jag ställde fram. Det där med socker kan vara vanskligt. Razzel går igång rejält på socker. Det är som om han tagit knark eller någon annan drog. Han studsar mellan golv och tak och pratar oavbrutet.
Nåväl, vi kom iväg i hyfsad tid, men ve och fasa, jag glömde min kära GPS. Utan den hittar jag inte till Peters verkstad. Det var bara att vända om och hämta den. Som tur var hade vi bara kommit en bit hemifrån. Regnet öste ned och jag hade en livlig diskussion i bilen om vådan av att inte använda överdragsbyxor och regnjacka. Herregud, på min tid fanns det inga överdragsbyxor, då var det galonbyxor. Åh, vad jag hatade dem. De var äckelvarma och jobbiga att ta av sig om man blev pissnödig. När jag var riktigt liten lät jag det strila i brallan. Mamma fattade aldrig varför jag blev blöt, men jag myste eftersom jag inte behövde använda galonisarna längre. Nuförtiden finns det härliga byxor som hjälper mot regn och andas. Jag älskar mina och använder dem flitigt. Barnen hade tidigare svindyra Nanook, eller Isbjörn of Sweden som de heter numera. Jag rekommenderar dem varmt. Barnen blev aldrig blöta i dem. Hampuz har ärvt dem, men tycker inte alls att de är fina. Enda nackdelen med byxorna är att jag gråter blod om han tappar bort dem på skolan. Ett annat alternativ är Kaxs överdragsbyxor. Du vet de där med grodan på. Fungerar toppen, men finns bara upp till storlek 128 som högst. Ytterligare ett alternativ jag använder är Woxo. Urcoola och fungerande överdragsbyxor som även finns som skidbyxor. De äldsta barnen har Woxo just nu.
Som du kanske förstår letar jag det bästa till ungarna. Det är ju faktiskt så att det är de som behöver något som håller i alla väder och är snyggt. Ändå vill de inte använda dem. 
När jag lämnat av småtussarna träffade jag Zabines kompis mamma som berättade att hennes dotter behövde regnkläder.
“Vänta”, sa jag och rynkade pannan. “Jag tror att Zabine växt ur ett par rosa Kaxs. Hampuz lär inte använde dem, så de kan du få.”
“Nej, nej…du kan inte ge bort mer nu”, skrattar Desiree och syftar på alla kassar och säckar med kläder jag skänkt till hennes barn.
“Jo, jag tar med dem imorgon”, säger jag bestämt och ler. “Det är bra att kläderna blir använda. Det är roligare att ge till dig än någon okänd.”
Jag rusar genom regnet till bilen och tutar iväg mot Peter, men hamnar i kö. Massor av kö. En helvetes massa kö. Grrrr
Peter ringer och frågar vart jag tagit vägen.
“Jag sitter i kö”, morrar jag och suckar flera gånger.
Till slut kommer jag fram till Peters verkstad där jag parkerar och går in. Idag skulle vi hissa plåt, men ovädret gör att jag skippar det och istället knäcker färdigt och kör ut plåten till adressen där vi jobbar.
Wallingatan ligger i Vasastaden och jag svär lika mycket varje gång vi ska parkera. Det finns inga rutor lediga och alla ställer sig hur som helst. Vi stannar utanför porten och bubbar in plåt efter plåt samtidigt som regnet strilar över oss. jag är blöt om fötterna och håret spretar åt alla håll.
När vi burit in allt skyndar vi oss till verkstaden igen.
Jag slänger mig in i bilen och åker så snabbt jag kan hemåt igen. Klockan två börjar nämligen nästa jobbpass – städning av företag, och jag vill hinna ta ut jyckarna först.
Jag hinner ta ut dem, kolla nyheterna snabbt för att se hur det är med tågeländet. Olyckan ställer inte till det för massor av folk, jag ska till min kurs imorgon och undrar förstås hur jag ska ta mig till stan. 
Peter tjatar att jag ska ta bilen, men…nja….jag vågar inte.
Klockan går fort och när det är tio minuter kvar åker jag iväg. Städar sedan ett företag i sex timmar.
Sitter i bilen och längtar efter ungarna, tittar på klockan som hunnit bli åtta. 
Peter har inte lagt dem och jag kryper ned med Hampuz, minstingen. Vi lyssnar på cd-sagan Lejonkungen och jag myser. Den varma lilla kroppen bredvid mig kommer till ro och jag smyger ur sängen.
Nu sitter jag med datorn och ska alldeles strax skriva några fakturor.
Ha en skön kväll
November 10th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Jag har en ide

Jag har en ide´. En tror jag fantastisk ide´som kan hjälpa skrivande människor att skriva mer och bättre.
På eftermiddagen när vi kom hem med ett lass nygamla möbler mötte jag vår granne som har ett tryckeri och dryftade ide´n jag har. Jag bad honom om kostnadsförslag och väntar nu på det innan jag berättar mer för dig.
Just nu sitter jag och småtittar på serien Bron på tv. har fortfarande inte bestämt mig om jag gillar den eller inte. Peter sitter klistrad.
Barnen ligger och tittar på senaste Monster high filmen, jag sitter djupt tillbakalutad i favoritfåtöljen och undrar för mig själv om jag ska skriva på manuset eller skriva fakturor. Båda sakerna är brådskande.
Imorgon ska jag upp på taket igen. Den här gången ska vi inte jobba på kanten, istället blir det högre upp vid takfönstren som läcker. Det är väldigt vanligt att så kallade veluxfönster läcker. Det här med att bygga om vindar till bostäder är inte så himla smart. Förr i tiden användes vindarna bara till att förvara saker och kläder på, eller till att piska mattor på. Numera vill folk bo där uppe bland molnen, och  det får naturligtvis följder att knäcka upp plåten och försöka lappa igen den över fönster och balkonger. 
 Nog om det. Jag hoppas på bra väder imorgon och att det inte är så förbenat kallt. Det gör ont i händerna när kylan kommer. Somrarna är bättre.
När jobbet är över ska jag träffa mina skrivartjejer som jag inte träffat på mycket länge.
Ha en god kväll
November 10th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Var blev du av?

Var blev du av?, säger min kompis och lägger snabbt till: “Vi skulle ju ses.”
“Jag jobbade, och gick på kurs och körde barnen till deras kurser, nej just ja, jag jobbade kväll så var det ja.”
“Ska vi försöka nästa vecka?” fortsatte min kompis.
“Mm, vi kan försöka”, säger jag.
Just nu är mitt liv lite turbulent. Det är bråk och tjafs i skolan med äldsta grabben. Efter att jag varit där några dagar insåg jag att läget var akut och gick till rektorn. En utredning tillsattes eftersom fler föräldrar insåg hur illa det var och efter höstlovet sattes det in tre resurser, något som aldrig tidigare hänt på skolan. På onsdag är det föräldramöte. Typiskt nog är jag på kurs den dagen, men Peter, min man åker dit istället.
Dagarna den här veckan har jag tillbringat på tak med Peter
Vi har plåtat om kanten på ett tak och jag har gjort något jag aldrig trodde skulle hända. Iklädd livlina har jag legat på yttersta kanten och falsat och penat plåten. Eftersom jag är med använder Peter också livlina, något jag tvivlar på att han skulle gjort om jag inte varit där. Eller också hade han haft det.
Det blev hur som helst sena kvällar och full fart till skolan för att hämta ungarna efteråt. På tisdagen städade jag ett företag på kvällen och onsdagskvällen tillbringade jag i Folkuniversitetets lokaler och lyssnade på Pia Printz med mera. Som du kanske förstår var det kursen i Bokbranschkunskap jag bevistade. Lika intressant som de andra gångerna.
På nätterna fakturerar jag och skriver offerter, för man måste hela tiden ligga ett steg före, ha nya kunder att åka till. Jag hinner inte hjälpa folk med trädgårdar och tycker det är jätteskönt att vistas ute på taken.
Många av kvällarna går åt till att hjälpa ungarna med läxorna. Zabine och Raz tränar även sångstycken till julkonserten. Både Peter och jag agerar publik gång på gång, applåderar och förmanar, säger till henne eller honom att andas med magen och ta i. Hon kan sjunga och lär bli både hyllad och älskad av de som lyssnar, och om Razmus kunde inse sin storhet blir det nog superbra.
Idag lördag har jag haft sovmorgon, kollat räkningar, burit ut lite böcker och sommarkläder, tittat på film med ett halvt öga medan jag surfade på blocket och hittade ett bord vi letat flera år. Lyckan blev fullständig när jag mejlade personen och fick veta att bordet plus en skänk fanns att hämta a´2000 pix.
Peter och jag har mätt ut tomtgränserna eftersom ägaren till skogen bakom oss bestämt sig för att skövla den. Jodå, det blir nog bra av den anledningen att vi får mer sol och kan sätta upp solvärmepaneler, MEN jag köpte ju för bövelen huset på grund av läget. Stora täkter framför och ett skogsparti bakom som vi älskar att gå runt i. Katten har sitt revir där och hundarna springer gärna in och kikar runt. Vår gräsmatta kommer att bli sönderkörd när skogsmaskinerna åker in på den. Anledningen till det är att det finns ett så kallat vägservitut som tillåter sådant. Faan, säger jag. Faan, faan, faan. Jag tror att om skogen försvinner blir det lättare för snön att yra runt vårt hus. I dagsläget gör den redan det på täkterna runtom. Vi ska diskutera saken med tomtägaren, men han skiter nog i vad vi vill.
I förrgår när vi jobbade på taket fastnade Peters glasögon i skyddsnätet då han satte upp det. naturligtvis trillade de ned alla femtom metrarna och kraschade i backen.
“Skit i dem”, muttrade Peter och satte upp nätet. Efter att vi jobbat klart och kom ned på marken hittade vi glasögonen och tog upp dem. De var hela. Ha, ha…det kallar jag kvalité.
Nu ska jag skriva på mitt manus och stänga av internet för att inte lockas till Facebook igen.
Ha en underbar kväll
October 26th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Pyssel och knåp-ebokstillverkning

Hur var din uppväxt? Hade du en mamma som pysslade med dig? Eller föredrog hon att du lekte för dig själv eller med dina kompisar?
Jag hade en mamma som älskade att pyssla och gärna lekte med mina pappersdockor. Hon gjorde gipsfigurer, lekte med modellera, tecknade och mycket mer. Hon var och är en mycket närvarande mamma, idag också mormor som både läser och sjunger med sina barnbarn.
Nu ska hon komma till oss en hel vecka. Jag kan nog inte vara hemma hela veckan, men tänker försöka att ta lite ledigt. När jag städade hos min senaste kund Dorit som är en riktig pysseltant, öste hon över mig, eller rättare sagt mina barn, mängder av pysselböcker. Du vet de där som är fyllda av tips på sytrådsgubbar, filtdjur och massor, massor av annat.
Efter en sen kväll orkade jag inte ta in böckerna från bilen igår kväll, så nu ska jag lyfta in dem till barnens bokhylla som redan är bräddfull av sagoböcker. Jag har haft två fantastiska dagar med Dorit samtidigt som jag städat hennes hus. Hon har lärt mig jättemycket inom allt möjligt. Nu är det snyggt i huset inför visningen, och jag har blivit rikare både pengamässigt och vetandemässigt.
Imorse vaknade jag av att hundarna skällde. En fiende stod ute på tomten – en främmande katt hade dristat sig till att kliva över tomtgränsen. Zilla kastade sig mot fönstret och gjorde allt för att komma ut, Zally, vår katt stod några meter från den med ryggen krökt och tjock svans rätt upp i vädret. Hon var arg, men också rädd.
Snabbt som ögat drog jag på mig onepiecen och rusade ut till undsättning. Jag stampade i backen och fräste som en katt. Zally såg mycket nöjd ut när hon kom fram och strök sig mot mitt ben. “Min matte. Mitt revir”, såg hon ut att säga.
Det regnar idag, sådär litegrand, bara så att man blir fuktig, fjölar, som det heter i Hälsingland. Perfekt väder att städa i, eller…rättare sagt göra i ordning. Alla kläder som tvättats i veckan ska in på sina respektive platser. Jag hoppas få med barnen i det, men…hm…jag vet inte jag. Just nu spelar Raz och Hampe på datorn och Zabine tittar på tecknat. 
Läser en bok om barn med koncentrationssvårigheter just nu och försöker sålla utan att döma. Om några minuter ska jag stänga datorn och ta itu med livet. Vill så gärna skriva, men hinner inte. Men ikväll – då ska jag vara författare.
P,s Är du intresserad av att lära dig göra E-bok? Teuvo Lahtinen kan hjälpa oss. Eventuellt via webb, annars in real life. 
Ha en underbar dag
October 22nd, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Bokälskare-dammråttor

Det blev sent igår. Mycket senare än jag räknat med. Tanken var att jag skulle visningsstäda ett hus, men när jag kom dit blev det något helt annat. Jag och kunde gick igenom hennes böcker och rensade ut gamla med äldre språk och andra fel. Resultatet av att mellan 9.00 – 22.00 damma av böcker blev min bil fylld av böcker hon inte ville ha. Det gör psykiskt ont i mig när jag kastar kasse efter kasse med litteratur, men hon vill ha det så och det är kunden som bestämmer.
Under tiden jag jobbar berättar hon en massa anekdoter ur sitt liv. Dorit har blivit både rånad och skjuten. Men det är inte det enda. Hon är en sådan där människa som får mig att greppa datorn och skriva. Jag vet att hon skriver sagor och tjatar på henne att skriva en självbiografi och helst också en bra att ha bok med massor av tips på allt möjligt smart. Det är helt underbart att ha det här jobbet ibland och igår var det extra härligt. När jag åker hem sitter ett leende fastklistrat hela vägen. Det är många mil kan jag berätta. Hela jag stinker damm, för böcker suger åt sig det och släpper det gärna när man petar på dem.
Väl hemkommen var det bara att lyfta in fynden i min uppvärmda bod där resten av mina böcker förvaras i väntan på sitt bibliotek. Jag frossade i trädgårdsböcker, sagoböcker, skönlitteratur och tjocka romaner. På torsdag ska jag dit igen. Det blir säkert mer böcker, men framför allt ska jag städa.
Idag har jag kört barnen till skolan och tagit ett varmt bad som blev så hett att jag fick röd hud. Resten av förmiddagen har jag suttit med datorn och “pratat” med mina facebookvänner. Lite bokföring hann jag också med. Om en liten stund ska jag åka till ett företag och städa kontor och aulor med mera. Det är läskigt att vara ensam i lokalerna, men ändå vet jag att grindarna är låsta och att det är omöjligt att komma in i huset. Ha, ha…min fantasi spelar mig ständigt spratt och jag hoppar av förskräckelse när något händer i lokalerna. Det är ju bara jag här, tänker jag och lägger till det lilla ordet men…
Kika gärna på dagens början jag tråcklade ihop. Den blev udda idag:

En början-477

Jag ville egentligen inte följa med, men gjorde det ändå för att glädja mamma. Hon kunde väl inte hjälpa att pappa stod i vägen när hon högg ved, och att han lagt handen över huggkubben. Och visst var det fullt förståeligt att hon svimmade när allt blodet kom ut. 
Mamma vaknade när ambulansen kom in på tomten, men då var det försent. Pappa dog där ute på iskalla marken. Blodet rann in under vedtraven och finns kvar än idag. Jag och mina syskon grubblade länge på varför mamma huggit ved mitt i natten, och varför köket var upp och ned, men nu tror vi att vi hittat lösningen – naturligtvis städade de huset, men hade velat göra upp en brasa i spisen och gick ut för att spänta ved att tända med. 
När vi närmade oss fängelset kändes det som om magen var en torktumlare. Jag ville träffa mamma, men jag var så rädd för de andra tanterna som med stingande ögon betraktade mig och moster Åsa.
October 18th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Bråk i skolan-Del 2-en helomvändning – eller?

Det har varit en annorlunda dag idag. Den började med stökiga barn vid frukostbordet. Zabine tjafsade om att hon ville ha på sig t-shirt istället för långärmad tröja och tajts istället för byxor. Frukosten sattes på vänt och minuter blev till kvart och halvtimme innan vi enades. 
Efter att ha lämnat ungarna på skolan och pratat med Raz gamla lärare satte jag mig i bilen och googlade på skolledning. Jag har faktiskt aldrig varit där.
Peter ringde och efterlyste mig, ville att jag skulle komma till kunden vi jobbar hos just nu. Sagt och gjort. Snabbt som ögat tuffade jag iväg mot Kagghamra och klev upp på en våt papp som inte var alltför halkvänlig.
Vid lunch for vi till Vårsta och åt mat, men gick också till sjuksystern på skolan och pratade om Raz matvägran. Hon höll med om att han måste få annan mat och förvånade insåg vi att det vi fasat för inte skulle inträffa. På onsdag har hälsoavdelningen möte och då skulle hon ta upp det vi diskuterade.
Vi berättade om läget i klassrummet och hon lotsade oss till rektorn.
“Det har vi tagit itu med”, sa han och lutade sig tillbaka i stolen när jag berättade om Raz situation på skolan och allt vi fått höra. Rektorn noterade på ett papper och tog snällt mot förslagen jag gav honom. Egentligen var det inga underliga grejer, bara sådant som vilken lekman som helst skulle sett om de bara brytt sig.
Tänk dig ett avlångt rum med en massa bänkar i. De som sitter längst till höger ser inte tavlan pga vinkeln. När jag besökte skolan bad jag att några av barnen skulle få flytta längre in mot mitten och fick det genomfört. Rektorn var mycket tillmötesgående och vi diskuterade barn med diagnoser och att det väl egentligen rådde en ganska fyrkantig ide om hur skolan skulle vara. De som är udda får inte plats, skuffas ut och blir utpekade än mer. Om skolan skulle bredda sig och ha olika idéer för olika barn skulle livet bli lättare för många av de som går på skolorna…inklusive lärare.
Vi pratade också med rektorn om Raz matvägran…och kors i taket så verkar det lösa sig med tanken att han ska få specialmat, eller åtminstone få möjlighet att ta med sig matlåda till skolan. I dagsläget äter han kanske tre riskorn till lunch, ofta ingenting. Vem kan leva på det sättet och ännu mindre plugga.
Nåväl, vi tackade för oss och jag hämtade de två yngsta på deras avdelning medan Peter gick upp till Raz, men ringde efter några sekunder och sa att Razmus fått kvarsittning igen.
Efter att ha pratat med Raz gamla lärare om läget sprang vi upp till Peter som satt sig inne i skolsalen för att kolla läget. Det var stökigt som vanligt. Lärare skrek, elever skrek och kastade saker på varandra. Mitt i det satt en förälder och studerade det som hände.
När hon kom ut var minen bister. “Så här får man inte behandla barn”, sa hon och jag kände en lättnad att någon annan såg samma sak som jag. “Nu går jag till rektorn”, fortsatte hon. “Min dotter som älskar skolan vill inte gå hit. Hon har ständigt läxor för att hon inte gör något på lektionerna och hon säger att det är jobbigt.”
Raz kvarsittning berodde på att han gått ut 10 min för att vila. Hm…
En man som är pappa till en av flickorna stoppar mig och vi pratar. “Min flicka hatar skolan”, säger han och frågar vad jag sett. När vi pratat färdigt reser han sig upp och säger: “Jag ska också gå hit en dag. Jag får väl ta ut semester.”
Jag går in i klassrummet och hämtar Raz geografiböcker, matteböcker och emgelskaböcker. Han har prov nästa vecka i geografi. MASSOR av saker ska de kunna. Landskap, sjöar och orter. Han kan några av sakerna idag, men de flesta har inte lärt sig ett smack.
Vi far till en städfirma i Botkyrka där jag köper ut utrustning till mitt företag, sedan återvänder Peter till jobbet och jag vidare hem.
Som du förstår snurrar tankarna i huvudet dygnet runt. Hur kan de ha fått gå så långt, tänker jag och tänker på samtalet jag hade idag via telefon med en förälder. Hennes son hade inte sagt något om röran. Tvärtom hade han sagt att allt var bra. Att han trivdes. Barn är verkligen diplomatiska mot de som leder dem. Det märker jag genomgående. De andra föräldrarna hade fått höra läget från klasskamrater till barnen och andra föräldrar. Det är som en hemlig förening att gå i skolan. De som är lärare vänder sig till föräldrarna när läget är ohållbart och barnet gått så långt att det kanske är för sent. 
Nu vet skolledningen vad jag tycker och det känns lättare i hjärteroten. Razmus ögon lyser av glädje igen och han kramar mig ofta, ofta. Säger inget, men visar att han är tacksam att vi bryr oss.
Alldeles strax ska vi ha fredagsmys med film. Raz hojtar att vi ska sätta på Dexter eller Jurassic park, Zabine skriker “NEEEEEJ”. Peter håller upp en film som heter Nanny Mc Phee och Raz skriker “NEEEEJ”. Ha, ha…stämningen i huset är varm och jag hör att Peter satt igång en brasa i kaminen.
Ha en underbar kväll.