Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

August 1st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Trädgård-simskola, och ny bil

Igår och idag har jag och Razmus jobbat i Fullersta .

Vi har klippt häck, kört mossrivare, krattat, lagt på jord, och burit kvistar som legat på hög. Allt som allt jobbade vi sju timmar, och det känns i kroppen.
Men det blev snyggt, och Marianne var nöjd.
I trädgården hittade vi rabarberblad som var enorma, eller vad sägs om det här?
Vi hittade en lustig kuse som vi visade Marianne
I morse ville Raz inte följa med till jobbet, men jag tvingade honom, och han är nog glad för det, för på det sättet tjänade han femtio spänn igen. Snart, snart har han pengar till sitt efterlängtade DS
Razmus och Zabine går på simskola igen, och nu, äntligen har det lossnat.
Igår simmade Razmus 50 meter, och jag blev 50 kronor fattigare eftersom jag lovat honom det.
Idag simmade Zabine några meter, och förebådade fler meter i morgon.
Jag var mer än lovligt stolt då jag stod vid bassängkanten och tittade på mina telningar som länge envisats med att ha simdyna i vattnet.
Nu är de som två glada fiskar, simmar runt, runt och dyker från bassängkanten.
Zabine började sim lektionen med att visa sin lärare att hon vågade dyka/hoppa från kanten, och Raz gjorde detsamma direkt efter.
Efter simningen skjutsade vi hem Rita, och fortsatte sedan hemåt.
På vägen passerar vi min drömbil som står på bilaffären, till salu för 40 lax. 
När jag googlar ser jag dock att den drar massor av bensin, och drar öronen åt mig. Det räcker gott och väl med Peters monster som slukar pengar.
Men den är cool, och fin, och bra, och…
Eller vad säger du?
Efter att vi lagt barnen tittar vi på Sleepy Hollows på teve.
I morgon är jag hemma, och ska skriva mellan lekarna med ungarna.
July 30th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Nattinlägg

I morse tutade jag iväg till en kund jag fått genom en av mina tidigare kunder.

det var inte alltför lätt att hitta, men jag fann ut vägen och kom dit strax före nio.
Snabbt slog jag upp datorn och skrev lite på manuset.
Min kund behövde hjälp med sin trädgård. Inget stort jobb, bara rensning, klippning av buskar och rosor, och trimning av kanter.
Solen envisades med att stå uppe på himlen hela dagen, och orsakade en röd bränna på ena sidan av kroppen.
Som vanligt fanns det myror och skalbaggar, men även spindlar som försökte ta sig innanför min topp, och byxor. Brr, jag gillar inte kryp, i alla fall inte på kroppen.
Fem timmar senare åkte jag hemåt, men stannade vid en restaurang och åt mat. Det har inte blivit så mycket av sådant idag. Två mackor har jag ätit. Var ivrig att få allt klart.
Mätt och belåten fortsatte jag hemåt där det var livat. Razmus kompis är högljudd, du vet så där högt att man egentligen vill hålla för öronen. Hans mamma hämtade honom på kvällen, och vi for till simskolan som startar igen. Razmus gick inte vidare, men Zabine gjorde det.
Vi hann bada en halvtimme innan det var dags, och Lilleman klamrade sig fast i mig som om han var en stor fästing. Efter några minuters gullande låter han benen flyta, medan han håller i mig så krampaktigt att det gör ont. Jag vet att han är rädd, och att det måste ta tid. Han höll ju på att drunkna för några månader sedan, och det sitter säkert i några veckor…eller…månader.
Sist vi badade vågade han ligga själv och flyta med simpuffarna, men idag var det tji i helsikke. Vi gav upp och bastade istället. La i inpackning i håret och kände mig väldigt duktig.
Zabine och Razmus gick ut till simhallen till sin lektion, och vi åt glass sittande på några stolar på en avsats ovanför bassängen.
När de skall simma simmar Razmus glatt iväg, och fortsätter 50 METER. Haja läget…50 härliga meter simmar Razzel, och ler då jag vinkar och sätter upp tummen mot honom.
“Jaha. då blev jag 50 spänn fattigare då”, sa jag till Rita som såg minst lika glad ut. Zabine vågade inte släppa armdynorna och simmade hon med, men med blandat resultat. Nä, idag var det Razmus som glänste. När de var klara öste jag beröm över honom, och bjöd på den utlovade glassen.
När vi kom hem var det sängdags. Efter lite strulande och en godnattsaga läst av mig sov de, och jag kunde ägna mig åt mitt. Skriva fakturor, och efter det gå på manuset igen.
God natt
July 30th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Avundsjuka-medialitet-seriemördare som vill berätta något

I flera tidningar har jag läst hur författare ondgör sig över berömmelsen kvinnan som visade upp sin kropp har fått. 

Jag läste i en tidning att hon haft det tufft gentemot andra, och tror att hennes berättelse kan få de som är i hennes dåvarande situation att känna igen sig, se att någon varit där, och inte gått under.
Jag vet inte om det är avundsjuka som skapar alla dessa inlägg, eller om det bara är att de reagerar för att hon får möjlighet att skriva en bok, utan att ens ha funderat på det tidigare.
Jag jobbade på en elbutik i många, många år, och träffade då gott om äldre män och kvinnor som när de väntade på taxin började prata med mig. Nu menar jag inget chitchat, nej inte alls. Det var öppenhjärtliga diskussioner om hur de levt som unga, vad de gjort, och hur de tänkte.
För mig som författade noveller och krönikor var deras historier små guldkorn som jag ofta skrev ned i min dagbok, eller la på minneshyllan. Du anar inte vad folk varit med om. Både unga och gamla.
Rita, vår underbara barnflicka är trots sina ynka nitton vintrar en erfaren kvinna som har många saker i sin ryggsäck. Vi har många kvällar suttit och pratat om hennes härliga liv i Thailand, och jag genom henne insyn i landet jag bara besökt två gånger.
Vi får se i framtiden om det inte kan finnas möjlighet att jag tar med mig henne dit och gör research.
Ett nästan klart manus handlar nämligen om elefantskötarna i Thailand, och innehåller lite frågeställningar som jag måste reda ut.
Vår vän “Mackan” är också en livserfaren människa som har en lång historia bakom sig. 
Min kund och vän Marianne och jag har suttit flera timmar och pratat om hennes liv som började för åttioett år sedan. Fatta vilken tidsrymd det inbegriper…åttioett år. Hon har upplevt massor, och har länge funderat på att skriva om det.
Av en händelse korsar våra vägar sig, och under tiden jag fixar till hennes underbart vackra trädgård berättar hon om det som hände då för länge sedan.
Mitt manus växer trots redigering, och små detaljer sätts in i det som förut bara anats. Mitt manus om barnen är så brutalt självklart att det bara är att skriva, men inte lägga in för många hade.
Orden rinner ur mig.
Nu ska jag i ärlighetens namn inte ljuga och kan tala om att redigeringen gått lite i stå då jag jobbat så sent om kvällarna, och sedan rasat i säng så fort jag stängt dörren.
Häromnatten var det just en sådan dag. Jag hade slitit hund ute i en kunds trädgård, och var helt slut i hela kroppen. Det var till och med så att tårna sa ifrån.
När de andra tittade på film la jag mig och sov, men väcktes mitt i natten av att någon tryckte ned mig hårt i sängen, och ruskade mig. 
Jag vaknade med bultande hjärta och tänkte springa in till Peter som sov hos barnen, men sansade mig då jag kom ihåg att min bästa kompis Sanna låg intill.
Hon sov dock djupt, och märkte inget.
När jag tänkte tillbaka på incidenten dagen efter insåg jag att det nog var min karaktär som ruskade om mig, rädd att bli glömd. Att jag inte skulle berätta hans historia.
Naturligtvis har jag googlat på namnet i artikeln som inspirerat mig till romanen hat och en gnutta kärlek, men det finns absolut ingenting. Nada…han är puts väck ur minnet på någon.
En man som dödat tjugo unga flickor borde väl synas?
Tanken slår mig att han måhända berätta sin historia för mig. Att det är sanningen jag skriver. Jag ryser då han tilltalar mig i nattens mörker, kräver att allt blir rätt.
Jodå, jag vet att jag är medial, men…betyder det att jag måste skriva om någon som är död?
Om du vill lyssna på mina inlägg hittar du dem under soundcloud på min sida i facebook.
Väl mött
Kram
July 29th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Frustrerad-galen

God kväll

När jag vaknade i morse var det dödstyst i huset.
Barnen sov till strax efter åtta, och jag joinade dem. Det var underbart att slippa skynda upp, äta frukost och åka bort.
Det värsta med att starta firma på sommaren är att jag missar ungarnas ledighet.
Saknar dem vansinnigt, och försöker ta igen det jag missat i närhet så ofta jag kan.
Tänk att en liten unge kan väcka sådana känslor i en. Hjärtat bankar av kärlek då jag studerar dem då de sitter tysta framför teven och tittar på Scoobydoo.
Dagen har vi delvis spenderat inne på TELIA-butiken i Skärholmen för att dels prata internet, dels få igång 3g och Spotify på Peters nya Iphone.
Vi hinner ju sällan göra ärenden eftersom vi alltid jobbar, men idag hann vi. 
Fyrtio minuter senare gick vi ut från butiken med en kombinerad router/modem som ska hjälpa oss att få fart på nätet. Hm…tänkte jag då killen gav oss det. Undrar om det här verkligen fungerar?, men skam den som ger sig.
Efter ex antal timmar igen, har jag fått igång nätet via den nya manicken, och kanske, kanske att det är liiiiiite snabbare. I morgon tänker jag ställa upp den på övervåningen för att testa om det går snabbare när routern sitter högre. 
Ha, ha…som om det inte var nog med strul, så tar tråden i min grästrimmer slut, och bruksanvisningen är puts väck.
När vi hämtar gräset och grenarna jag rensat bort från kundens trädgård kommer hon ut och hejar. Vi pratar om den underliga självsådda busken i hennes trädgård, och kommer fram till att det är björnbär. Jag ska plantera den hemma eftersom hon redan har en jättebuske vid huset.
Peter for iväg till ett takjobb, och jag hämtade en kompis till Razmus som bor några mil bort.
Ungarna härjade sedan runt hela kvällen, och fick till sin stora lycka pannkakor till kvällsmat.
När de ätit sig mätta la jag barnen plus Razzels kompis till sängs, startade en film, och satte mig på kontoret med trimmern.
En timme senare ringde jag frustrerad till Peter. “Hjälp! Den här skiten går inte att få ihop. Hur i h-e gör du?”
“Lugn”, säger han och småskrattar. “Den är inte så lätt, men jag tror att jag kan fixa det. Vänta tills jag kommer hem.”
Lättad ställer jag trimmern vid skrivbordet, blänger på nystanet av orange tråd och svär lite.
Nu har jag fortsatt med att skriva ihop ett brev till försäkringskassan som vill sänka min peng eftersom jag gått ur Alfakassan och joinat SmåA. De visste inte ens vad SmåA var när jag ringde dem för några dagar sedan.
Den här helgen har varit hyfsat lugn, och jag har bara rensat bort gamla rosor i min rabatt. Tänkte klippa gräsmattan, men blev räddad av regnet. Ha, ha…läste du det…räddad? Jag hade faktiskt ingen lust att vare sig klippa gräs, eller diska, och struntade i det.
Nu ska jag skriva.
Ha det gott min vän
Kram
July 28th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Appletande och intrigskapande

God kväll

Idag har jag jobbat med skrivande hela dagen, eller rättare sagt försökt hitta en vettig appskapare som kan förverkliga mina planer.
Inte helt lätt, men nu har jag mejlat några som jag hoppas svarar till en början, och kan göra det jag vill.
Har installerat Soundcloud och kikat på några till som verkar intressanta.
Så nu hopppas jag kunna leverera mina skriverier via min röst också. Du hittar mina inlägg på facebooksidan
Barnen och jag har tagit det lugnt, och dissat fulla skottkärror som enträget ropat från trädgården, och häckar som borde klippas ned.
Efter lördagsmys med popcorn och chips i massor har barnen somnat, och lugnet har lagt sig över huset.
Det är som om en stor tung filt lägger sig över oss på natten. En filt med små hål för stjärnorna.
Fakturor ska skrivas, fotografier till bokmässan fixas, papper kopieras, och manus skrivas.
När jag tittar in på facebook ser jag att sajten författartips har en intrigskapare på sin sida. Jo, jag skojar inte. 
Kika in själv får du se. 
Nu ska jag samla ihop alla pärmar och papper på bordet, och börja skriva på manuset igen, eller rättare sagt redigera det. Längtar tills jag får börja fippla med filmmanuset igen.
Ha en härlig dag
July 28th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Dialekt-minnen-giftermål

Dagboksinlägg 28 juli 2012
Daggen ligger fortfarande i gräset när jag och hundarna går ut i skogen. Solen har för länge sedan rest sin stolta skiva, men fåglarna och gräshopporna har ännu inte riktigt fattat att det är morgon.
När jag kommer tillbaka från promenaden sätter jag mig vid skrivbordet och öppnar upp datorn, trycker på knappen och försvinner in i min värld där jag bestämmer allt som sker.
Jag befinner i en virvlande fors av ord, och hela mitt väsen lättar från stolen och förs till en annan plats, en annan stad.
Orden jag hör är inte främmande, åh nej…små minnesfragment från barndomen studsar omkring i hjärnan, samlar intryck, lyssnar och känner.
Det var de här orden jag hörde som liten, liggande i min moders mage, och många år efteråt. Det var de här orden jag älskade.
Tänk att en dialekt fäster så hårt på stämbanden. Dessa långa ö:n och l som jag liksom alla andra i vår lilla by, tyckte var helt normala, medan andra, utifrån…tittade på oss och log konstigt.
Där jag bor nu finns inget så unikt. Här i byn har vi vackra hus, massor av hästar och en buss som åker förbi då och då, men ingen dialekt.
Ute på landet i Stockholm pratar de som alla andra, finns ingen inre gemenskap i ord.
Jag blundar och minns farfars pipa, gråa keps och lapp för ögat. Med ålderns rätt har även jag glömt, men påminns genom min dagbok.
Det är bra att skriva upp det man minns, för en scen ger den andra, tredje och den fjärde, och om du har tur dyker det som var då upp, och låter dig kopiera ord och handling.
Min gamla farmors ansikte syns på väggen mitt emot mig. Hon ler som då jag var liten, Inte det blanka, slitna som demensen gav henne.
Vi sitter om igen vid bordet i köket och äter bullar med mjölk, pratar om hennes barndom, teatern och hennes förvridna händer.
Innerst inne saknar jag nog henne, och mormor…min snälla, snälla mormor som jag bodde hos varje helg.
De har båda hälsat på efter sin död, stöttat mig i svåra stunder utan att säga något. Bara hållit sin hand på min, suttit vid min sida tills det onda gått över.
Mormor ville se mig gift, och tjatade innerligt om att jag skulle köpa en vit, tunn klänning jag passerade varje dag. Då var jag knappa trettio, och singel.
Jag köpte aldrig klänningen, och gifte mig inte heller…inte då…
Idag 2012 sitter jag i min kammare och skriver om dem, de som inte längre finns. Klänningen jag nu ska gifta mig i liknar inte alls den mormor ville ha, men hon och farmor är nog glada att jag , den eviga virvelvinden ska göra det…gifta mig.
Som vanligt gör jag allt bakvänt…
Tre barn finns i vår familj, ett stort hus och en stor bil. Dock inte Volvo.
Men det blir nog bra det här med, och dialekten behåller jag i hjärtat, vårdar och använder i mitt skrivande. Hör delar av då jag ringer hem, eller besöker de som finns kvar.
Det blir nog bra det här med.

July 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Iphone-appar-mobilt skruttinternet-bambuser och annat

Du som läst min blogg har nog förstått att jag är en tekniknörd.

I vår brevlåda dimper Iphonetidningen, Mac Word, Pc tidningar och trädgårdtidningar ned med jämna mellanrum. Några år prenumererade jag på Gör så här, som är en fantastisk tidning som jag läser från pärm till pärm och sedan sparar.
Idag hittade jag en artikel på webbtidningen Iphones hemsida, det handlade om mobilt internet, något som gett mig gråa hår i förtid och gjort så att jag skällt ut en hel del tanter på Telia.
Vi bor nämligen långt ut på landet, och Telias tjänster ha svårt att nå oss. Säger de i alla fall. En av deras operatörer berättade att anledningen till det sköldpaddslångsamma är att Telia inte anser det värt att skicka ut nätet till oss, och har strypt det för att spara pengar.
Nåväl, den här länken fick mig att svalna lite, och sänka raggen. För jag tror att kanske det är lösningen på vårt problem. Det eller en router, kanske till och med en antenn på taket.
Jag trivs med min bärbara Mac och vill helst inte införskaffa en fast installation för att kunna jobba via internet här hemifrån. Nu blir jag ofta utkastad ur cyberspace och kommer inte in igen. De förhatliga nollorna skrattar åt mig från dataskärmen, och vägrar höja sig ens en enda siffra.
Jag har alldeles nyss skaffat mig Iphone och lär mig successivt hur den fungerar.
Några få appar har jag beställt, och ett spel som heter Temple run till Razmus.
Jag försöker lära mig att skapa en egen app för att via den öppna en sajt som jag kan sälja mina noveller från, ungefär som Novellix, men bara med mina alster, och kanske någon skrivarkompis.
Jag går ju just nu en utbildning hur jag jobbar med facebook, och hoppas få lära mig massor.
Det här med appar får komma strax efter, men jag kikar ofta på google, och läser många datatidningar för att hitta tips och sajter som kan vara aktuella.
En bra app som jag hitta är AudioNote, något som innehåller både möjlighet att spela in ett föredrag och anteckna samtidigt.
En annan bra app är Bambuser där jag spelar in mina noveller och delar dem på facebook mm. Det är dock inte så proffsigt som jag önskar, och jag saknar en möjlighet att visa upp mina böcker.
Har även en ide´till en app åt Peters företag. Jodå han har faktiskt köpt en Iphone. Något jag aldrig trott var möjligt. Naturligtvis börjar deras liv tillsammans med att internetanslutningen och spotify krånglar, men…det hoppas vi lösa i helgen.
Nu har vi två Iphones i familjen, och skaffade förra veckan ett superbt skydd för våra stackars älsklingar.
Eftersom jag jobbar inom plåtslageribranchen och trädgårdsmästerit måste telefonen tåla en massa saker. Både vassa kvistar, tappningar och sol i massor.
Och det gör de tack vare OTTER skalet. Något jag varmt rekommenderar alla som är rädda om sin Iphone.
Just för tillfället läser jag igenom ett antal tidningar för att hämta in det intressanta och spara det. Att läsa dem på skärm tilltalar mig inte alls.
Nä nu är det dags att utfodra vilddjuren som skrikande studsar på studsmattan och låter hungriga.
Ha det
July 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Ledig dag med barn, räkningar och en massa måsten

Hejsan

Gårdagen tillbringade jag i min kunds trädgård, och det med råge. 
Nio timmar höll jag på i ett. Gjorde knappt stopp för lunch eftersom jag var så ivrig på att få se resultatet.
Och det blev fint.
Min kund Marianne och jag har blivit vänner på kuppen. 
Vi är väldigt lika trots trettio år mellan, mer till och med. Tänker på samma sätt, och är lik varandra i sättet.
Nu har jag tagit hälften av trädgården, och träffat både mördarsniglar, elaka myror som rödfärgat min näsa och orsakat tårflöde, hållit i en söt Salamander, några skalbaggar och ett antal fjärilar som förvirrat sig in i mitt långa hår då jag är under buskarna och klipper.
Idag ömmar det ordentligt i kroppen. Jag har banne mig ont överallt, till och med i fötterna.

Barnen är hemma och leker, men jag har haft sovmorgon, och ätit frukost i lugn och ro.
Solen skiner ute, och det är halvljummet.
Inatt skrev jag på manuset tills tre. Tiden bara flög fram, och plötsligt var det morgon.
Nu på morgonen har jag gått igenom Peters företagsräkningar och våra privata.
Nu ska jag ner i källaren och försöka laga vår tvättmaskin som plötsligt vägrar att släppa ifrån sig vattnet. Det blev en hel del blöta kläder som jag fick vrida ur för hand.
Barnen och jag har tagit hand om den torra tvätten, och separerat det för att sedan lägga in i varsin garderob. Det gäller att lära dem sådant där i tid, för jag tänker inte agera städerska när de är stora nog att hjälpa till. Min tid räcker inte till.
Så fort jag lagat maskinen tänkte jag ge mig på manuset igen, och kanske, kanske hinna med att skriva på självbiografin.
Ha en härlig dag
Kram
July 25th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Tyyyyyystnad, redigering pågår

Igår var vår barnflicka ledig, och jag planterade blommor, rensade ogräs och grävde i landet, men åkte också till grannbyn för att besöka lekparken i skolan.

Medan barnen härjade runt gick jag in på webben och lyssnade/deltog i Digitala affärsmodellers möte.
Jag satte mig under äppelträden i skuggan och hade faktiskt hygglig uppkoppling.
En timme senare var det slut, och vi packade ihop.
Visst är det fantastiskt med teknik? På det här sättet kan jag både vara hemma, och jobba samtidigt.
Jag vattnade mina nysatta blommor, och kollade så att mina älskade rosor och träd mådde bra.
Klematisen har tagit över hela äppeträdet, så jag undrar om det går att ta ned några äpplen i år. Men vackert är det.
När klockan blivit prick 22.00 somnade barnen äntligen, och jag tog mig an redigeringen av manuset Hat och en gnutta kärlek igen.
Skriver in det jag redigerat på papperet, och ändrar, lyssnar, ändrar igen. Du vet det där vanliga.
När natten går mot gryning packar jag ihop, och lägger mig i en av barnens sängar eftersom de ligger i vår dubbelsäng. Zabine har lagt sig i soffan.
Värmen tar kål på både människor och djurs sömn. John Blundsanden fungerar dåligt när det är sådan här kvav luft.
Idag ska jag tillbringa tiden på ett plåttak. Målning ingår i schemat, och listuppsättning.
Barnen har Rita hos sig, och hundarna får också stanna hemma.
Ha en underbar dag
Kram
July 24th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Jag ska gifta mig-redigering av manus

Jag ska gifta mig…

Den 12 december fyller jag fyrtioåtta år, och då tänkte vi passa på att gifta oss.
Det blir ingen stor baluns, eller i kyrkan. Nä jag och Peter tänkte slå våra påsar ihop via borgerlig vigsel, sedan göra en mycket speciell tatuering som har innebörd för oss, inga andra.
Dagen är vald för att vi inte ska glömma datumet. Jag minns ärligt talat knappt vilken dag jag förlovade mig, bara platsen och skeendet. En parkeringsplats i Nyköping i droppande regn.
Vi gifter oss av praktiska skäl, för att inte stå med rumpan bar om något skulle hända. 
Men det är inte så lätt att hitta vigselförättare i sommartider. De flesta svarar inte alls, och några har telefonsvarare.

Dessutom tillkommer dilemmat vilket efternamn jag ska skriva på nya boken Hat och en gnutta kärlek. Tills vidare försöker jag lära mina läsare att en förändring är på gång, och kallar min hemsida anithaostlund-meijer.se ett namn jag eventuellt behåller.
Den är under konstruktion, och byggs sakta på vartefter jag lär mig mer och mer om wordpress via Digitala affärsmodeller.

Natten tillbringade jag med datorn. Jag redigerade och skrev på manuset tills gryningen då ögonen hotade att trilla ihop om jag inte höll upp dem med tändstickor. Orden hoppade runt på skärmen, och jag gäspade så att det knakade i käken.
Men det där med att sova är inte så lätt i en stor familj.
Jag blev väckt av hundarna som skällde på något djur utanför, barn som skrek och Peters alarm som ringde fem. 
Men jag erkänner att det var skönt att inte följa med honom. 
En envis mygga fick mig att dra täcket över huvudet och försöka sova igen, men…det var tji.
Klev istället upp och letade upp Botkyrka kommuns telefonnummer för att ringa till dem och boka tid för giftermål. Hm…kvinnan talade om för mig att hindersprövningen inte kunde lämnas in förrän fyra månader innan, och gav mig några nummer till vigselförättare.
Och där är jag nu…ingen svarar…
Razmus kommer upp, sedan Hampuz, och sist lilla prinsessan. 
Ute skiner solen och förebådar en underbar dag.
Kan livet bli bättre?