Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Nåväl, Peter tog med skruttungarna till Vårsta och lämnade av dem där, sedan fortsatte han till sitt jobb. Jag å andra sidan tog ut hundar och filade till en ny början samtidigt som jag promenerade över stock och sten. Äldsta grabben stannade hemma själv och fick tillsägelse att inte öppna för främlingar. För att kunna komma i kontakt kopplade jag in en “vanlig” telefon i jacket, men ve och fasa, skiten fungerade inte. Razmus hörde mig i luren, men jag hörde bara brus i mobilen. Irriterad satte jag mig i bilen och tutade iväg till städjobbet. Ett pass på 5,5 timmar som känns i axlar och rygg.

Peter ringde och frågade om Razmus kunde åka till farmor. Jag tvekade inte många sekunder innan jag sade ja. Där kan han fiska och bada, men framför allt lära känna sin farmor ordentligt. Något jag vurmar för och gärna ser till att det händer. Snart ska han åka till min mamma. Av samma anledning. Efter det ska lillstinta dit igen. Hon älskar djur och njöt av att få vara mormors gulletjej de där dagarna och vill gärna åka dit igen.

Peter ringde igen och frågade när jag kommer hem. Han tänkte köra Razmus till Norrtälje nu ikväll. 

“Åk du”, sa jag och skrattade när jag kände igen den där typiska otåligheten. Peter kan inte heller vänta på saker. Vi är lika i mycket. Energin, att bara göra saker utan att tänka om och ifall att. Spontan kallas det visst. Något jag fått mycket skäll för, både av pojkvänner och föräldrar.

Jag svängde in en snabbis hemma och kollade vovvarna innan jag i flygande fläng for mot Vårsta. En nätt liten tur på milen. Hämtade Zabine och Hampuz plus Estrid.

Vi åkte vidare mot Bauhaus och såg en massa polisbilar passera. Det hade uppenbarligen hänt något. jag hickade till lite eftersom min bil just nu har körförbud. Jag missade besiktningstiden förra veckan och ska in i övermorgon. Trpr inte det är något fel, men…jag har haft fel förut. Det är dyrt med bil och om jag inte behövt eländet hade jag skippat den.

På Bauhaus köpte jag en stor packe torv som jag förpassade till bilen under höga stön. Paketet var både tungt och skitigt. Mina fina kläder fläckades ned och jag svor högt.

“Ska vi äta på Mac Donalds?” frågade jag och fick jubel till svar.

Efter en massa mat åkte vi hemåt. 

Ungarna satte på sig pyjamas och dök i säng medan jag gick ut i trädgården och tjoffade ihop torven med sanden jag införskaffat tidigare. Tanken är att jag ska börja plantera mina växter i sand. Något jag läst om och blivit nyfiken på. Jag planterade mina plantor och vattnade en massa.

Mörkret kom och med det myggjävlarna. De älskar mig och pepprar mig med stick. Jag flydde in och skrev fakturor istället. Surfade på facebook.

Nu är klockan tolv och Peter gäspar menande. “Är inte du trött?” säger han och gäspar igen. “Tänker du sitta uppe länge? Vi ska upp tidigt imorgon.”

Jag känner mig som en trotsig unge när jag säger: “Snart. Vänta lite. Jag ska bara…” Ha, ha…det har du hört förut va? Alla barns älsklingsmening. Jag ska bara…

Ja, ja…jag lägger mig väl då. Motvilligt för klockan är bara barnet. Men imorgon tänker jag vara uppe hela natten och möta gryningen.

Lägger mig till ljudet av Rod Stewarts ljuva stämma, som tydligen skapats av anabola steroider. Uff, vad lurad jag blivit. Jag trodde det var äkta. Finns det inget genuint äkta i världen längre? Kärleken besudlas av otrohet och falskhet, män(och kvinnor) som bara tar det någon annan älskar.

I helgen hade vi två extra tioåringar förutom Razmus här och jag kan bara konstatera att det är mycket lättare att rodda tjejer än killar. I alla fall de som varit här. Killarna blev helt enkelt uttråkade och visste inte vad de skulle göra då jag vänligt men bestämt talade om att dataspelen skulle vila. Ha, ha…det tog exakt en dag innan kreativiteten vaknade. Då hade Peter gett dem förslaget att spela badminton, flyga med miniflygplan, spela fotboll, bygga koja, teckna, leka kull och mycket annat.

Gissa om det var sand och jord inne, för att inte tala om allt gräs jag hittade. Men det sögs snabbt upp av superdammsugaren. Lite damm skadar inte men det dras runt och ligger i sängar och soffor om man inte tar det direkt. 

På söndagen kom två till barn hit. En åttaårig flicka och en sexårig kille som är kompis med Hampuz och Zabine. Nu var det fullt ös medvetslös. Vi åkte till badet och stod på varsin sida för att övervaka de smås lek i vattnet. Hampuz stod på stranden och iakttog de andras lek. Han vågar inte gå i och tycker vatten är obehagligt. Även i duschen.

När kvällen kom hämtades barnen ett efter ett tills det bara var två extraungar kvar. De körde vi iväg med själva och blev kvar där flera timmar.

Klockan hann bli halv ett innan vi ramlade in här hemma. Dödströtta och mör i kroppen.

Idag ska jag städa ett företag. Många timmar tar det.

Razmus ska stanna hemma själv några timmar innan Peter kommer hem. Sonen har visat sig vara fullt kapabel till det och jag hoppas han inte spelar dataspel hela dagen. Just nu sitter han och tittar på en dokumentär om livet i en liten stad som håller på att dö ut. Ett svenskt fenomen som min hemstad råkat ut för.

Nu lämnar jag dig och åker till jobbet. Ha en bra dag

I Thailand blev han till vårt lilla kärleksbarn. Första dagen i en bungalow då vi dödströtta efter resan hade tafatt sex bara för att.

Nåväl, Peter stängde av den och jag väckte liv i min värkande kropp. Allt gjorde ont. Inklusive min stukade fot som fortfarande ger sig tillkänna. Lite svårt att få den att läka när jag måste jobba hela tiden.

Där var det slut på klagomål.

Nu till något helt annat. 

Efter att ha lämpat av Razmus på fritid och de två andra hos kompisarna for vi till Peters verkstad för att hämta plåt han knäckt till. Det var MYCKET plåt. Svårt att få plats, men lite rep gjorde susen.

Vi åkte vidare till Sköndal där vi skulle plåta in några skorstenar. “Det går nog fort”, sa Peter och pekade på stället vi skulle gå upp på. Det var inte alls brant och alla tegelpannor var borttagna. Ett tvåvåningshus. Enkelt, tänkte jag och tänkte hjälpa Peter hissa upp plåten. Men FÖRST skulle jag gå uppför en ranglig mycket svajig ställning som gjorde så att hjärtat hoppade över några slag. Darrande lade jag upp knäet på taket och hävde mig upp med resten av kroppen. Jag svalde några gånger då jag gick på det för det tar ett tag innan kroppen vänjer sig att vara där uppe. Eller, hjärnan ska jag väl säga. Människor lever inte på tak och det vet hjärnan mycket väl. Därför intar den beredskapsläge. Att ramla. He, he…det där är min egen tes. Om det stämmer vet jag inte, men sannolikheten är stor.

Vi micklade med skorstenar hela dagen. Det gick inte alls fort som Peter sagt. Pyttsan heller. Stök och bök. Taskiga lägen. Läs HÖÖÖGT.

Jag höll i mig i skorstenen när vi satte den yttre plåten och försökte att inte titta ned. Men samtidigt gillar jag att bli rädd. Bli varse att livet så lätt kan ta slut. Underligt, eller hur? Det är liksom rädslan som taggar mig. Får pulsen att dåna iväg och hjärnan att kvickna till. Det har säkert med endorfiner att göra.

Peter räckte över hinken med tänger och jag både klippte till plåt och veckade plåt. Kul, men jobbigt för händerna. Alla verktyg är menade för bautastora händer, inte mina pianofingrar. Snyggt blev det också.

De andra hantverkarna lämnade taket klockan fyra. Längtansfullt tittade jag när de gick ut i friheten och suckade. Vad är väl en skön fri sommarkväll när man kan stå på ett tak och svära över hård plåt och konstiga placeringar? 

Klockan fem gick vi ned för den skraltiga ställningen. Den gungade hit och dit och försatte mitt hjärta i panikläge. Men jag tog det lugnt och lyckade få ned både mig själv och mina verktyg utan att ramla ned.

Det var nu dags för jobbpass två: Trädgården jag passar åt en familj.

Den ligger i Huddinge och behövde både vatten, gräsklippning och kärleksfull omvårdnad. Fiskarna i dammen hade dåligt vattenflöde och filtret behövde rengöras. Det är så kallade Kois som bor där. Flera stycken. Jag ska visa dig senare. Peter flängde runt med gräsklipparen som är tjurskallig som en gammal gringubbe och inte vill starta. Peter fixar det. VARJE gång. Så orättvist. Jag har gett upp och tillkallar honom när gräset växt.

Tomaterna hade ledsnat och det mesta behövde akut vatten. När jag fixat allt kastade jag ut Snigelfritt och Gödning. Och jo, det hjälper. Mördarsniglarna dör…men även vanliga sniglar.

Efter att jag fått skjuts till Ica där min bil står med snygg reklam på sig, åkte jag och hämtade de yngsta barnen plus ett extrabarn. Hämtade paket med researchmaterial på posten, sedan äntligen hem.

Väl hemma hämtade jag posten och satte på en Smurffilm som efterfrågades. Därefter satte jag mig i stolen och DOG. Kroppen gav bara upp. Godnatt liksom.

Innan barnen lades fick de glass med jordgubbar. Därefter satte jag mig vid datorn och skrev. Och där sitter jag än.

En av de stora frågorna i manuset läste jag under tiden jag klippte gräsmattan igår. jag sprang in för att skriva ned det på en minneslapp och gick sedan glad och nöjd ut igen för att fortsätta klippningen.

Peter och hans kompis Tomas renoverade mitt kommande skrivhus igår och jag ser hur det växer fram. Vet redan hur det ska möbleras och längtar tills det går att flytta in. Tänk att få en alldeles egen vrå att krypa in i. Där jag har plats för en stor whiteboard och alla mina researchböcker plus skrivarböcker.

Förhörde Peter lite försiktigt vad som fick honom att ta tag i renoveringen och fick till svar att jag själv startat det genom att prata om det. Hm, det minns jag inte ens.

Jag klippte alla gräsmattor här hemma och vaktade barnen. Tvättade och vek tvätt.

Idag började det med att jag glömde hemnycklarna i huset. Som tur var ringde Peter hemifrån innan han for iväg. Behöver jag säga att han skrattade när jag berättade att nycklarna låg hemma.

Vi möttes i Vårsta där jag lämnade Razzel och sprang till Hampuz sommarstängda dagis för att hämta hans regnkläder. Där hade jag tur förresten. Ett antal städare fanns i lokalerna och släppte in mig. Annars hade Lilleman varit utan regnkläder x antal veckor.

Idag åkte han och Zabine med Peter till verkstaden. Han ska knäcka plåt och barnen rita.

Jag for hemåt och satte mig vid datorn. Börjar jobba elva med att städa ett stort företag som ligger strax bortanför oss. Det innebär egentid och skrivande för mig.

Inatt skrev jag fakturor och offerter tills tre då vi var så trötta att ögonen föll ihop av sig själv. Peter somnade sittande på en stol.

Ha en underbar dag

Ibland undrar jag varför man behöver sova. Alla tider på dygnet har sin tjusning. Tidig morgon med daggkåpor fyllda av morgondis. Sena nätter med skuggor som glider över ängarna och en tunn dimma som döljer betande älgar och rådjur, kanske en och annan grävling. Dag med full sol, blomdoft och gräs mellan tårna. Efter att jag betat av mitt jobb och mitt skrivande trillar jag in till en halvsovande Peter och  sitter uppe hela nätterna framför någon bra film. 

Efter att jag varit ut med Zenta lägger jag mig till ro bredvid en snarkande man och en sexåring som puffar och buffar på mig, söker sig in i min famn. Jag somnar, men vaknar strax och kan inte somna om. Istället tittar jag upp i taket där en spindel väver en lång tråd och har fångat en fluga i sitt nät. Lyssnar på de minas andhämtning och lägger handen över Hampuz bultande hjärta. Jag känner mig som alltid privilegierad att ha ett sådant fantastiskt liv och glider med blicken över sonens smutsiga kind som aldrig blev tvättad igår trots många påminnelser. Han vaknar vid min beröring och lägger handen på min kind med ett: “Jag älskar dig mamma.”

Några timmar senare har jag och barn plus extrabarn tillbringat en dag med dammsugaren, dvd-filmen Avatar, filmen Meckarmicke och rensning av garderober till Estrids favör. Jag har tvättat kläder, surfat på datorn, skrivit en ny början och dammsugit golv med hjälp av Razmus.

Om en liten stund ska vi äta nachos, sedan ska jag fortsätta med ungarnas garderob igen. Min egen får vänta tills ikväll.

I Tönnebro mötte mamma och pappa oss för att lämna över Zabine. Åh vad jag har saknat den lilla. Kändes så skönt att hålla henne i famnen igen. Hon sprudlade av energi som vanligt och pratade i ett.

Hennes sånger ekade i bilen och övertrumfade de andra barnens evigt blippande surfplattor.

Igår åkte hon till sin bästis Estrid medan jag, Peter och grabbarna var på först ett jobb, sedan ett annat.

Vi körde trädgårdsavfall från renoveringen vi gjorde innan midsommar och fortsatte med ett brant tak som skulle få svart korrugerad plåt. Och ja, det är brant. Som tur är kan man klättra på stegar. Plåten i sig är tvärhal.

Kvällen tog snabbt vid och när den passerat sex åkte vi och hämtade Zabine, köpte glass och jordgubbar och åkte hem.

Men än var inte dagen slut. Åh nej. Jag hade massor av plantor att sätta ned i jorden. De mina kunder ratat och jag ville testa att ha kvar. Allt som allt planterade jag tio rosor, och mer finns det kvar. Några tomatplantor åkte ned i jorden och en klätterschersmin vi handlade innan midsommar.

Klockan var halv tolv då vi kom in. ha, ha…och ändå var jag inte trött.

Tittade på en urbra film och hitlertyskland tills tre på morgonen och såg att det fortfarande var ljust ute. Det är banne mig omöjligt att sova vid den här tiden på året. Kroppen kommer inte till ro. Någonsin. Gick ut med hundarna en sväng och kröp sedan till kojs. Motvilligt. Snurrade än hit, än dit och somnade efter några timmar.

Kontoret ser ut som Jerusalems förstörelse och alldeles strax ska jag pipa iväg och städa ett stort företag.

Ha en fantastisk dag

Midsommarstång med dans och jordgubbar med glass. Förväntningar, spänning och lekar.

I det vanliga huset tar föräldrarna en nubbe eller två, i de värsta slutar natten på sjukhus eller i graven. Barnen ringer förtvivlade till BRIS och polisen. Grannar tiger eller skriker högt på hjälp när de hör tunga dunsar och skrik genom väggarna. Kvinnor lider. barnen gömmer sig i garderoben och håller händerna över öronen medan de väntar på att ljudet ska tystna.

Under tiden jag betraktar människorna som hoppar runt en lövklädd totempåle som smyckats med blommor funderar jag på hur många av dem som har det bra. Egentligen. Eller ser jag bara krasst på människor och högtider? Om det är så vet jag inte varför. Min barndom var lycklig och min mamma älskade högtider medan jag tyckte att det var vilket som. “Det är ju bara en dag”, säger jag till min väninna på telefon. “En dag med ett speciellt datum som får folk att bli mossiga.”

Jag är inte med på några lekar. Jag föredrar att vara den som fotograferar. Peter och Razmus är med i leken. Ställer små vattenbyttor på huvudet och springer runt koner.

Några timmar senare sitter jag på bryggan och myser med ett flöte guppande på vattnet. Tankarna snurrar i skallen om allt och inget. Jag njuter av att bara vara. Lommen tjuter ute på vattnet och några änder plaskar förbi. Solen värmer inte alls och en råkall vind får mig att längta in.

Snart är det mat igen. Imorgon är det över och tidningarna översvämmade av nyheter om en av årets värsta dagar. Fylla, slagsmål, giftermål, släktträffar och en massa annat.

Imorgon åker vi hem. För att lägga korrigering på ett tak. Klippa vår gräsmatta och sitta på trappan med ett kallt glas vatten.

Hur var din midsommar?

Kroppen värkte imorse och nu är vi klädda för att åka till nästa ställe. Idag ska jag rensa ogräs.

Solen står redan högt och fåglarna jagar varandra uppe i himlen. Några svanar flaxar förbi och räven smyger på råttor ute på den nyslagna ängen.

Peter har tagit hunden med sig eftersom tiken löper. Valpar vill jag absolut INTE ha. De är dessutom släkt. Zenta är Chiccos dotter.

Zabine ringde sent igår kväll och frågade snyftande varför inte vi ringt och önskat godnatt. Lilla, lilla hjärtat har det fantastiskt hos sin mormor. Är med djuren på gården och åker på djurpark. “Får jag stanna längre? Snälla?”, säger hon när vi pratar.

Inatt skrev jag fakturor och surfade runt på nätet. Vi ska snart på Robbie Williams och tänkte åka till Götet en dag tidigare bara för att njuta lite av stan. På bokmässorna hinner jag aldrig gå runt i staden och nu tänkte vi göra det. Har ännu inte bestämt om jag ska åka till mässan. Får fundera några varv till. Mamma kommer och passar småttingarna.

Nä nu är klockan 7:12 och jag ska fara iväg med grabbarna till skolan. Ha en härlig dag.

Om jag inte rensar ogräs och klipper mattor står jag på tak och hjälper till som plåtslagarassistent. I annat fall städar jag företag eller hus.

Skrivandet faller tillbaka lite grand, tyvärr. Mina ögon trillar hop av sig själva vid kvällsmaten och jag trotsar känslan av trötthet några trimmar innan jag ramlar till kojs.

Jag har även träffat en gammal pojkvän, faktiskt den första i mitt liv. Gissa om det är spännande att höra vad han tyckte, tänkte och kände när vi träffades? Vi hade till och med en andra sväng när jag var lite äldre. Ändå blev det inte vi. Ödet ville annorlunda.

Att ses nu idag är jätteskoj och det känns som att läsa facit i smyg när man gick i skolan. Alla frågor man hade är plötsligt besvarade. Och på köpet har jag fått en nygammal vän som jag har vansinnigt kul med.

Denna veckan ska jag träffa mina skrivarvänner. Det ska bli skoj. Vi har alltid så trevligt när vi träffas och berättar om livet och våra skrivprojekt.

Imorgon ska jag jobba dubbelt igen. Ett hus ska städas och ett företag inte långt härifrån. Solen har lovat komma men jag lär inte träffa hen så mycket. Det är faktiskt jobbigt att städa. Ryggen och axlarna tar stryk. Jag uppskattar städerskor mer sedan jag själv gav mig in i branschen. Idag träffade jag en kvinna som sa att hon aldrig i livet skulle städa någon annans ställe.

Men, men snart blir det andra bullar. Jag tänker inte ta på mig mer jobb i sommar. Det är inte meningen jag ska vara en ständigt frånvarande förälder. Barnen har sommarlov, men ska gå rätt mycket på dagis och fritids. Just nu är Zabine hos mina föräldrar minst en vecka. Vi får se hur länge lilltrulsan står ut.

“Jag längtar bara lite efter er”, sa hon idag när mamma ringde mig för att hon skulle få säga godnatt. De hade varit på Järvsözoo och tittat på en massa djur. Hade sett allt utom räven. Så blir det bara när det är mulet ute. Djuren skyr solen och gömmer sig då det är fint väder. Och ja, jag saknar henne. Mycket. Jag är så van att ha henne ständigt trallandes, hoppandes i huset. Zabine går aldrig. Hon studsar fram i livet precis som…mig. Ha, ha…vi är nog rätt lika på många sätt. Humöret till exempel, och envisheten. Förhoppningsvis kreativiteten. har tittat på teckningar hon tog med hem från skolan och både oat och aat över hennes fantasi.

Idag har jag varit ledig från jobb, men istället agerat taxi till Lilleman som varit på födelsedagskalas. Efteråt åkte vi till Ica Maxi för att inhandla hårspray och flyttkartonger. Men det vet väl alla att det inte går att passera genom en sådan butik utan att få med sig lite andra saker. I mitt fall blev det kattmat, en ny sorts påsförslutare, glass till lillvännen och några blommor.

Regnet passerade över oss och lämnade plats för solen i Tumba, men slängdes snabbt ut för att tas över av regn igen.

Väl hemma packade jag upp några postpaket jag hämtat.

Detta var vad som blottades:

Superba böcker inför mitt skrivande av barnbok och andra böcker med förresten. Den översta boken är från 1894. Jodå, du läste rätt. 

Selma Lagerlöfböckerna är från 1949 och har mjuk läderpärm med sidor med guldkant. Tänkte läsa dem i researchsyfte. Och av nyfikenhet förstås. 

Lyssna bara på den här början av en berättelse som heter BLÅSVÄDRET:

Annandag jul år 1800 blåste det en storm över Lövsjö härad i Värmland så att Gud sig förbarma. Man kunde inte tro annat, än att meningen var att rycka bort allt, som fanns på jorden, och göra rent hus här.

Alice Lyttkens böcker handlar om kvinnor från 1700-talet och framåt. Intressant. Mycket, mycket intressant. Nu önskar jag bara att dygnet hade fyrtioåtta timmar istället för futtiga tjugofyra. Hur ska jag annars hinna läsa alla intressanta saker jag hittar?

Hittade en bok som heter Barn i stan och handlar om barn i stan från sekelskifte till sjuttiotal.

Det är som om böckerna pockar på att bli lästa av mig när jag ser dem på Tradera och Bokbörsen. Mitt bibliotek är fyllt av faktaböcker om i princip allt. Jag vill så gärna lära mig mer.

Nä nu ska jag försöka bringa lite reda på skrivbordet och skriva en massa fakturor, och sova förstås.

Ha det gott