Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Skrivprocessen’ Category

October 19th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Skrivprocessen-När det kör ihop sig

Ibland hittar man inget mer hos sin karaktär. En blank sida blänker retfullt mot en dag efter dag på datorn, och huvudet går på tomgång.
Då finns det fem gyllene manusfrågor.
Dessa är:

VEM?
VAD?
VARFÖR?
VAR?
NÄR?

Tolkningen av dem är fri, men ofta hjälper det igång hjärnan.

October 15th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Sex eller erotik?

Oavsett vilken genre av bok eller film som kommer ut handlar den delvis om sex. Ibland är det mycket naket, ibland mindre. Själv gillar jag det som inte visas, bara anas. 

I dagens Sverige kan barnen se porr när som helst under dagen, och det är mer och mer vanligt att ungarna är fullärda inom sexgrenen då de börjar skolan där en generad lärare skall lära dem allt han eller hon kan.
En stilla undran är om det gör någon som helst skillnad i boken/filmen om det är mycket naket?
När jag gick på Manuspiloternas filmmanusförfattarutbildning fick jag prova på att vara intim med en kollega som jag knappt lärt känna, och gissa om jag var nervös? Nu blev det inte mer än en enkel kram, och hålla om, men jag lärde mig att det inte alls är så enkelt att göra dylika saker som skådespelare.
Mina kamrater skrattade åt min reaktion, men satte det i halsen då de själv fick testa på.
Jag är född 1964 och hade en sexfri teve som liten. Inte heller fanns det fjorton olika kanaler eller femtioelva olika sajter på datorn där jag kunde se vuxna människor ha sex. Dessvärre har det eskalerat i rasande fart, och idag fläker vanliga Svenssons ut sig i pressen och berättar villigt om hur de gör i sängen.
Nu vet jag av erfarenhet att sänglivet ofta diskuteras på tjejträffar, och det på ett sätt som skulle få killarna att baxna. Tjejer lägger sina män på offerstenen och dissekerar honom inifrån och ut, berättar hemligheter som jag anser skall stanna mellan ett par.
Men, men…en väninna till mig har alltid klagat på att jag är en jävla moraltant, och hon kanske har rätt, men det står jag för. Ibland är det bra att värna om sitt eget.
Med bloggandet har en strid ström av tjejer blommat fram som villigt delar med sig av allt.Även det i sängen, och fotografierna skulle lätt kunna platsa i en porrtidning.
Det här skrämmer mig…
Är det underligt att ungarna får komplex när det anses helt normalt att fettsuga sig som artonåring, eller…varför inte sätta in lite silikon i tuttarna och bli utvikningsbrud?
Min granntjej är arton år och mycket klokare än alla dessa tjejer. Hon dissar allt vad operation heter, och försöker gå ned de där extrakilona som smugit sig på under julens frosseri genom att äta smartare och hoppa av bussen en station tidigare för att gå resten av vägen.
Min lilla stinta är sex år, och redan hör jag att flickorna diskuterar vikt och utseende i skolan. Kläder ratas, och vissa märken hyllas, men framförallt de pratar smink…
Hur har det blivit så här? 
I vår familj bantar ingen någonsin, och jag sminkar mig ytterst sällan, så här hittar Zabine inget gensvar för spegeldyrkan. Däremot pratar vi mycket om det som händer, och hur flickorna beter sig mot varandra.
Kan till sist lägga till att jodå, det blir sexscener i min bok också…hemska sådana.

October 15th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

När? Hur? Var?

Jag skriver ju mycket i genren crime, och ofta handlar novellerna och böckerna om sådant jag vill påvisa för andra, helt enkelt göra ett försök att få till exempel kvinnomisshandel extra diskuterat.

Att jag gillar mördare och andra underliga lirare är väl inte någon hemlighet vid det här laget.
Så fort jag är klar med Hat och en gnutta kärlek kommer jag att jämte filmmanuset skriva om min självbiografi TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL till romanform. Något som skall bli jättekul nu när jag smält allt som hände de där åren med graviditetsstickor som visade på plus, men slutade med missfall och slutligen gav upphov till våra tre monster.
En annan sak jag funderat på att skriva om är guldgrävare, och jodå…ideerna finns ordentligt nedtecknade. 
I mitt fall är det ingen skrivkramp som stoppar mig, bara brist på tid att omsätta ideerna till böcker fortast möjligt.
Hur skriver du? Vilken genre´? Och när skriver du? 
Är det på natten , som mig…då barnen sover sött och bara spöken och andar är vakna, eller är det i morgonens första strålar, när magen knorrar och sötungarna sover? Eller är det på bussen på väg till jobbet, med andra människor inpå?
Jag skriver oftast (och bäst) på natten. Det är som om karaktärerna har lättare att träda fram då, och ofta, ofta sitter de runt mitt bord och berättar vad jag skall skriva.
Jag har testat att skriva i lugn och ro på ett skrivarretreat och konstaterade att det inte alls är något för mig. På något underligt sätt tömdes hjärnan på ord, och vågorna som slog mot stranden gjorde mig snarare stressad än lugn och harmonisk.
Och ändå satt jag i flera dygn instängd i ett rum med total tystnad runtom. En vecka senare var jag brutalt medveten om faktum. Det fungerade inte.
Jag har också testat att skriva på cafee´r, men nja…öronen har en viss förmåga att bli extra stora när jag vistas bland människor. Då lyssnar jag på tonfall, ord och studerar gester, och hur de beter sig.
Gissa om jag hämtat många av mina karaktärer från omgivningen? ha, ha…jodå, det är väl en och annan som kan känna igen sig eller sitt sätt att vara.

October 3rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Författardrömmar? Smarta tips

Lever du som jag i en önskan att slå som författare. En längtan att se ditt namn högt uppe på montrarna på bokmässan?

En noga gömd, fåfänglighet att höra ditt namn nämnas då du sitter i bussen på väg till ditt jobb, tidiga regniga mornar?
Sitter du sena nätter med datorn i knäet och skriver tills det sticker i fingrarna? Skickar manuset till olika förlag, och har hjärtat i halsgropen när du på darriga ben närmar dig brevlådan?
Hoppar du högt när telefonen ringer? Kollar sms:en extra noga innan du kastar dem, och går igenom samtliga E.mail trots att det står klart och tydligt att det kommer från Vistaprint?
Är du exakt där så har jag några tips.
Det första är:
Lägg dig ned på sängen…blunda…ta flera djupa andetag, och säg till dig själv att du är fantastisk, har en magnifik, underbar gåva att roa och skrämma andra med dina ord. Att du älskar det du gör, och fortsätter oavsett brev från förlag.
Det andra är:
Läs böckerna som de som lyckas inom skrivandet ger ut. Inte de små författarna, nej…de stooora som läses av massorna. Genom att dissikera texterna hittar du hemligheterna…det som fascinerar läsarna.
Gå sedan noga igenom de här skrivhjälpsböckerna så ska du se att allt löser sig:
Den första jag rekommenderar är TRE ENKLA REGLER finns inte skriven av Elisabeth Norin
Den andra jag rekommenderar är ATT SKRIVA FILMMANUS skriven av Fredrik Lindqvist
Den tredje jag tror på är Att skriva med glädje av Kim M Kimselius
Den fjärde jag anar kan hjälpa är Att skriva av underbara Stephen King
Den femte jag själv läst många varv är Skriv på som Elizabeth George gjort
Så var det bara tre kvar…nämligen…
Konsten att döda skriven av Sören Bondeson
och 
Litterär gestaltning skriven av Leif Eriksson och Christer Lundvall
och
Lär dig skriva spännande av Olov Svedelid
Nu vet du säkert om ännu fler, och får gärna tipsa under kommentarer.
Ha en härlig skrivdag.
Kram

July 18th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Gifter i växtriket och på andra ställen

I alla tider har giftiga saker intresserat mig.

Lilla Sverige dräller av möjliga mordhjälpsväxter till exempel. Lägg därtill alla importerade inneväxter.
Nyss köpte jag boken Toxokologi läran om gifter där jag hittade ännu mer i ämnet, och snabbt skapade ett antal scener till mina framtida manus.

För naturligtvis dödar jag mina karaktärer med gifter. Agatha Christie gjorde det i sina böcker, och jag har läst några, men aldrig blivit någon fan av henne.
I min hand håller jag nu ett nött exemplar av boken Farligt att förtära av Matts Bergmark
Där kan jag bland annat läsa om Botulism En sjukdom som framkallas av en bakterie som bildar ett toxin då den förökar sig när kött och grönsaker förvaras tillsammans på fel sätt.
Döden brukar inträffa mellan tredje och sjätte dagen läser jag och förfasas ännu mer då jag läser nästa rad: Varken läkemedel eller motgift mot botulism är kända.
Brr…vilken död.
I Sverige finns det knappt några fall längre, men i USA till exempel förekommer det då och då.
Några sidor längre in skriver han om Koloxid något som orsakat mångas död, frivilligt och ofrivilligt.
I samband med eldsvådor är det oftast den primära anledningen till dödsfallet just koloxid.
Barnen lär sig i skolan att lägga sig tätt mot golvet och ta sig krypande/ålande ur rummet om det brinner. 
Ett aber bland brandmän är att koloxid inte hålls ute av vanlig gasmask, utan kräver speciella utrustningar.

Nästa bok jag brukar titta i när det gäller gifter är en gammal goding som heter Våra giftiga växter-är de farliga? av Karl Rodhe
I den läser jag att Tibast som växer på vår tomt är mycket giftig, särskilt bären och den sega barken. Nu smakar den vidrigt enligt författaren och inbjuder inte någon att smaska i sig några mängder om en sen gnutta av den, men…man ska aldrig säga aldrig har jag lärt mig.

Och Rosentry som är så vackert, är även det mycket giftigt. Vid förtäring av 6-7 bär måste barnet (oftast är det dem som stoppar i sig underliga, lockande växter) till läkare efter att ha fått medicinskt kol.

Tuja användes i gamla tider som abortmedel.

Exemplen är många och jag spinner på ideer utifrån det jag läser.

I mitt pågående manus Hat och en gnutta kärlek finns det naturligtvis gift med. På vilket sätt tänker jag inte berätta, men giftet finns i vanliga hem, och många av oss har inte en aning om den katastrof inmundigandet av de små fröna kan ge. Eller…rättare sagt innehållet i fröna.
Min karaktär Benjamin/seriemördaren vet mer än andra eftersom han läst mycket. Mobbningen då han var liten drev honom till att roa sig själv, och han gjorde det på många olika sätt, bland annat läsning av litteratur som inga andra barn läste.

June 17th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Utdrag ur mitt pågående manus

De här raderna är ur mitt pågående manus, en självbiografi

Den tjugonde mars sitter jag på toaletten och gråter hjärtskärande. Med skakande ben och fladdrande hjärta tittar jag på den lilla vita plastbiten med två rutor, och ser ett plus. Hjälp, tänker jag. Vad har jag gjort? Vad har vi gjort? Hur ska jag som är en sådan vildunge kunna ta hand om ett barn? Jag som inte ens klarar av att planera en vecka framåt?
Jag ringer upp min väninna och namne för att dissekera ämnet.
   ”Herregud, jag vet inte vad jag ska göra. Hjälp mig. Peter kommer säkert att dra.”
   ”Inte…”, säger hon lugnt. ”Ta några djupa andetag och ring honom sedan.”
   ”Nä, jag törs inte. Det är bättre att jag väntar tills ikväll. Du…tack för peppning. Nu ska jag till gymet och köra ett stenhårt pass.”
    Hon skrattar. ”Lycka till gumman. Det går säkert bra.”

April 29th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Maratonskrivpass-sexscener-redigering-skrivprocess-tips

Igår vände jag ju rabatterna och planterade en sjujäkla massa frön. Så jag var väldigt nöjd på kvällen när jag och Lilleman låg och tittade på Turtles på film.

Efter lite stök lade min lilla prins sig och sov klockan sju, och jag satte mig vid datorn och skrev på manuset.
Timmarna gick, och klockan tolv hade jag en kort break för att äta ett mellis, sedan fortsatte jag med skrivandet, och skrev en rätt hot sexscen som säkert lär gå till historien som en av de mest udda men romantiska någon läst. Eller vad vet jag? Det kanske är sådant som sker i fängelset? När det inte finns varken tid eller plats att göra annorlunda.
Skriver jag kryptiskt? Jo du vänta bara när du får läsa den själv. Jag vill inte avslöja något ännu.
I och med att jag hann med sexscenen, så är byggeriet klart, och när klockan passerat strax över fyra slog jag ihop datorn, extremt nöjd med att ha hunnit redigera manuset till vissa delar.
Cirkus 100 000 tecken slutar det på.
Idag ska jag skriva dagens puff, sedan ut och leka med Lilleman som fortfarande springer omkring i pyjamas “bara för att den är så skön, mamma”
Ungar…
I natt startade processen med att skriva nästa manus, och jag drömde om första scenerna. I det manuset är jag drottning…dvs den som vet allt om vad som hände, och kan referera till dagboken som följde mig troget under alla åren.
Det är i den boken jag kommer att berätta om allt som hände bakom kulisserna då jag fick missfall på missfall, strulade med karlar som var svävande om vad de ville, och tråcklade med mammor som inte alls höll med i mina livsbeslut.
Nog om det. Tills vidare håller jag fokus på hat och en gnutta kärlek och mina karaktärer Benjamin seriemördaren, och Charlie, författarinnan med en traumatisk barndom som resulterade i ensamhet.
Vad kan de månne ha gemensamt?
Min heshet och luftrörskatarr håller i sig så jag kan tyvärr varken bjuda dig på en novell med min ljuva stämma, eller spela in manuset för att själv lyssna på vad som känns rätt och fel i texten.
För så gör jag då jag redigerar. Spelar in vartenda ord, och lägger mig på soffan för att lyssna.
Då brukar jag höra felen. Det som inte harmonierar med örat, och får mig att le igenkännande eller bli tårögd. Helt enkelt det som berör på något vis.
Det är många vändningar i manuset, men också stillhet och ro.
Nä, nu är det dags för ett kort skrivpass igen. Det riktigt kliar i fingrarna att börja, och jag är ytterst noga med att spara över till hårddisken ifall, ifall att datorn beslutar sig för att kajka ihop då jag skapar scener.
Ha det gott
Kramar
March 21st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Skrivprocessen-Flowet fortsätter

Du vet sådana där gånger när tangenterna trycks ned av sig själv. Där är jag nu. Filmen är så påtaglig att jag nästan kan ta på den, och prata med karaktärerna.

Min mage åker samma berg och dalbana som Charlie, ser det hon ser, och berörs trots att jag står utanför och tittar in på dem.
En underlig känsla av utanförskap dånar in i mitt huvud, och samma beslutsamhet som mina karaktärer besitter finns i mig.
Jag har skrivit från tio i morse till halv tre, och ska strax påbörja nästa race. Barnen ligger mätta i sängen och sover, disken är diskad, och Peter har gått på födelsedagskalas hos vår granne.
En cd med en gammal saga går i barnrummet för att söva äldsta sonen som jag nyss tragglade matte med.
En helt vanlig dag i mitt liv. Nu hoppas jag kunna sy färdigt manuset, och sedan få gå på redigeringen.
Ha det gott
Kram
March 21st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Skrivprocessen- jag grät och skrev, grät och skrev-sluttampen

Inatt har jag skrivit så fingrarna blev stumma, du vet sådär att det sticker i dem.

Det gick så himla bra, och jag ville så gärna komma till slutet, knyta ihop manuset och lägga det klart på bordet. Eller klart är det absolut inte. Mycket finlir återstår, och redigering…oj,oj vad mycket som är kvar.
Jag väckte Peter som likt en tjurig femåring vägrar lägga sig utan mig, men sitter och sover framför teven istället med så kallad gamnacke.
Jag hade väldigt svårt att slappna av, men fick hjälp av Zally som kurrande lade sig jämte mitt huvud.
I drömmarnas värld fick jag snabbt bli varse att man inte bara lämnar karaktärerna sådär. Benjamin kom, och Charlie, och Olaf som fått huvudrollen efter Benjamins tilltag.
Jag ska inte säga för mycket, men jag satt här och bölade som en liten unge då jag skrev slutscenerna igår. Underligt att man kan grina åt något man själv skriver. Hjärnan är verkligen ett mästerverk.
Idag ska jag gå på manuset igen, och skriva in alla scener jag skrivit bredvid som små mininoveller efter synopsiset.
Testläsare ska jag också leta upp, några har jag, men det behövs fler män. 
Kontakta mig om du vill bli testläsare.
Det värsta är att solen lyser från en klarblå himmel, och spär på mitt dåliga samvete att jag inte springer ut med hundarna i x antal timmar istället för att grotta ned mig framför datorn.
Men, vi ska ut en sväng lite senare.
Nu min vän tänker jag besöka svarta själar och ledsna vuxna barn.
March 14th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Namn på karaktärer-skrivprocessen

Mina karaktärer har i princip namngett sig själv.
Seriemördaren heter Benjamin, det betyder lyckans son på hebreiska, och är väl totalt motsatsen till det som händer. Just därför passar det så bra.
Författarinnan som skall spökskriva åt honom heter Charlie av en stor anledning. Hon hade aldrig kommit in till Benjamin med ett vanligt flicknamn, och namnet är ett smeknamn som den frånvarande fadern gett henne.
Katrin som är flata och älskar Charlie fick namnet efter att jag drömt det.
Ja, så där håller det på.
Karaktärerna namnger sig själv eller varandra.

Men det är intressant det där med namn.
Min äldsta son heter Razmus, eftersom jag drömt om honom många, många år tidigare. Razmus är ett danskt namn med grekiskt ursprung som betyder “Älskvärd.” Han är den vi längtat efter så länge, och kämpat för att få, och han är den jag så många gånger sett försvinna i en blodfors.
Min dotter hette första veckorna i sitt liv Kimberly, men bytte till förstanamnet Zabine när släktingarna muttrade för mycket. Sabina betyder “Sabinsk kvinna” Namnet härstammar från de Sabinska kvinnorna som på 1500-talet levde i bergen i norra Italien. Sabine är en fransk och tysk form av Sabina.
Minstingen fick sitt namn Hampuz då jag gick genom dörren från köket till barnrummet. Någon sa det i mitt öra, och jag mer eller mindre tvingade Peter att använda det. Namnet kommer från namn som Hans och Johannes.
Samtliga ungar har som du ser Z i sig. En bokstav som jag tycker är både magisk och vacker, och som har följt mig sedan jag föddes.


Nu, skall jag skriva på manuset