Anitha Östlund Meijers skriv, plåtslagar och trädgårdsliv

Mitt liv består av skrivande, plåtslageri, trädgård och familjen förstås

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

May 27th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Creative Screenwriting Workshop med Zara Waldebäck

Efter att jag fått en inbjudan att lyssna på Zara Waldebäck när hon berättar om filmmanusförfattande åkte jag till stan via pendeln och letade mig fram till Stockholms dramatiska högskola. Det ligger på valhallavägen. Inte alls långt från Karlaplan.
Jag träffade en tjej inne på gården som också skulle dit. Vi pratade om film och att alla stipendier oftast är riktade till unga som vill göra film. Jag har ifrågasatt det förr och gör det idag igen. Om en vuxen man eller kvinna runt fyrtio- femtio en dag känner en stark dragning att ändra inriktning i sitt liv och bli manusförfattare eller regissör stöter vederbörande på flera höga hinder.
Jag gick på Manuspiloterna 2010-2011 och kände direkt att det var helt rätt för mig. Jag ser allt jag skriver som en film ovanför datorn och jag hör dialogerna berättas. Det kunde inte vara bättre.
Men sedan var det nixpix. Jag var/är för gammal för att få någon hjälp med mitt filmskapare. Som tur är älskar jag att skriva böcker också. Något jag anammat inför ideen att först ge ut boken via förlag och på det viset skapa efterfrågan på boken som jag och ingen annan skriver manuset till.
Nåväl, jag var som vanligt på tok för tidig. Närmare sagt en timme. Jag gick in i lokalerna och satte mig utanför biografen på en lång soffa.
Efter att ha ögnat igenom ett skvallermagasin och läst sista numret av alltid lika intressanta Internetworld, gick jag in i biografen och satte mig.
Alexandra som min närmaste stolskamrat hette skrattade när jag satte mig bredvid henne. “Bra att du inte satte dig där”, sa hon och pekade på stolen innan min.
Jag mötte hennes blick och skrattade jag med.”Det är nog typiskt svenskt att inte sätta sig jämte en okänd?”
Hon nickade och gled med blicken över våra stolsgrannar. Mycket riktigt upptäckte vi fenomenet några stolar bort. Det där typsikt kalla svenska. Att inte våga sätta sig bredvid någon man inte känner.
Jag och Alexandra pratade tills en kompis till henne satte sig bredvid oss. Jag kände förväntan inför det som skulle hända på scenen och studerade bokomslaget till Zara Waldebäcks bok THE creative SCREENWRITER
Dagen till ära hade jag köpt ett nytt anteckningsblock och skrev så pennan glödde då Zara generöst delade med sig av olika tips.
Jag skrattade inombords då hon om och om igen poängterade hur viktigt det är att skriva om och om igen. Vända på scener, dessikera karaktärer och händelser. Det är precis det jag hört från min filmmanuslärare Kurt Öberg. Och det jag gör i allt mitt skrivande. Mina karaktärer invaderar drömmar och övrigt liv, berättar sina historier.
Hur hittar man en bra ide?
Mycket handlar om tekniker. Boken innehåller massor av skrivövningar – sätt att utforska sin manuside.
Om du skriver ett manus utan att känna för karaktärerna eller historien syns det på manuset. Helst skall du älska dem du skriver om eller hata med samma frenesi. Något i berättelsen måste gripa tag i publiken. Manuset måste ha liv och känsla. Få den som ser filmen att längta efter att veta mer. Tänka på det som hände efter att de lämnat biografen.
Du som har läst min filmmanusförfattarskola vet att jag skrivit om det många gånger förr.
“Det måste finnas perioder av lugn i manuset”, säger Zara och lägger upp nästa blad som är fullt av tips. Jag tänker på hur jag gjort med mitt pågående manus och kände mig mycket nöjd med att ärligt kunna säga: “Jag vet, det har jag gjort.”
Creative screenwriting enligt Zara
  • leka
  • våga
  • riskera
  • Ha roligt
  • Att misslyckas
  • Att experimentera
  • utforska

Det är ledorden i hennes hjälp att fixa manus.

“Testa, tänk inte, bara gör det.Tryck ut det. Håll det inte inne. Spara inte utan låt det flöda”, säger hon och gestikulerar med armarna. “Håll samtidigt inne information och begränsa. Kranen och hinken, du vet”, fortsätter hon. “Sitt inte och vänta på idéerna. Skriv i ett flöde.”
   Som du vet delar jag med mig av en tänkbar BÖRJAN på en berättelse varje morgon. Hittills har jag delat ut över trehundra stycken. Dagens början hittar du på min blogg under etiketten En början.
“Man har ett samarbete med sina karaktärer. Du ska veta bakgrunden (Ghosten som det kallas). De berättar. Du följer. Låt. Det. Flöda”, säger Zara och sveper runt med armarna.
Hon berättar att hon skriver prosa och att det ständigt snurrar idéer i hjärnan. Det känner jag så väl igen.
Det där känner jag så väl igen och jag älskar just kreativiteten som aldrig, aldrig sover. Ibland kan jag stanna till i rörelsen och tänka tanken att det kanske försvinner en dag och aldrig mer blir så flödande, vilt exploderande som nu. Snabbt trycker jag bort tanken för att ersätta den av något annat.

“Hitta ett magic moment varje dag som du bloggar om”, fortsätter Zara och slänger ur sig frågorna:
“Vad var det som berörde dig i den där filmen som fick dig att gråta? Varför reagerade du si eller så i den situationen? Hur har manusförfattaren byggt upp scenen? Var börjar den? Var slutar den? Varför? Kan man göra på ett annat vis?” 
Beskriv ett litet ögonblick och bygg ut det, står det på vita tavlan. Jag fortsätter meningen inuti huvudet. Bygger på med det jag lärt mig tidigare. Hör en stämma intill mitt öra: “Sök med alla sinnen. Vad luktade det på platsen? Hur lät det? Hur kändes trädet/huset mot fingertopparna? Vad såg karaktären? Anade hen en närhet av någon/något annat? Är det en saga du skriver? Deckare? komedi.”
Det var dags för första övningen:
“Titta framför er och välj en sak/detalj”, sa Zara.
Jag såg att det blåa tyget på stolen framför mig var blankslitet på överkanten och bestämde mig för att använda det.
“Skriv ner minst fem sätt att använda den på”, fortsatte hon.
Jag tittade på stolen och skrev:
  • Luta sig mot
  • klia sig med

Sedan var det tomt. Det fanns inte så många val med det jag valt.

“Titta bakom er och välj en sak”, sa Zara.
Jag tittade och hittade en fyrkantig svart högtalare som satt lite snett på väggen.
“Hitta fem sätt att använda den på”, sa hon.
Faktum var att det poppade upp bilder i massor. En del var skrattretande och sköts bort, men jag hittade några alldeles speciella:
  • Lyssna på
  • Sitta på
  • Använda som trumma
  • Trava upp saker på

Det var vad jag hittade.

“Sätt nu ihop båda sakerna i samma situation – vad händer?”, sa hon. “Vad kan man göra med dem?”
Fnissande såg jag framför mig hur jag helt enkelt satt ihop sakerna som ett konstverk, och tänkte att man säkert kunde klistra ihop dem.
“Man kan säkert rengöra bilen med sammeten på högtalarna”, tänkte jag, men sade inget.

“Jag iakttar alltid allt och alla”, säger Zara och gestikulerar igen. Jag känner igen hennes sätt att iaktta. Det är med ett barns naturliga nyfikenhet. Den där känslan av att allt runt en är nytt. De insuper dofter, ser på allt i livet med nya ögon, hör saker och funderar några varv extra på betydelsen.
En skog till exempel består ju inte bara av träd. Om du sätter dig på huk och tittar in i buskarna hittar du både fåglar och djur, doftande blommor och kottar syns i princip överallt.
Lägger du dig på golvet ser du trädkronorna, kanske en och annan ekorre, några fåglar och molnen som bildar olika figurer.
Sitter du på pendeln studerar du säkert människorna, undrar vad de jobbar med. Känner doften av nikotin, kanske alkohol, parfym.
Zara gör som jag, samlar intryck, karaktärer, samtal, kroppsspråk.

Peppar, peppar har jag aldrig haft skrivkramp. Det är snarare tvärtom. Tiden är alldeles för kort för att jag ska hinna skriva allt jag vill. Lära mig allt jag är nyfiken på.

Zara pratar om att utöva kreativitet. Att man ska öva regelbundet. “Skriv, skriv, skriv”, säger hon och ler. “Utveckla ditt hantverk. Stärk svaga tekniska områden. Diskutera själva storyn och karaktärerna. Oroa dig inte för manusteorier eller termer. Det kan stoppa upp kreativiteten.”
Jag funderar över om jag gjort det med mitt manus, och kan lättat konstatera att jo det har jag. Många, många gånger.
“Arbeta från insidan ut. Var trogen historiens inner logic”, fortsätter Zara. “Se dina karaktärers liv som verkliga och äkta. Använd de här frågorna:”
Varför?
Hur?
När?
Vad händer?
“Du måste veta allt om din karaktär. Vad hen gillar. Vad hen hatar
LOGIKEN MÅSTE FUNGERA”
Det här pratade min Att skriva för barn lärare Ylva mycket om. Logiken måste fungera. Även om det handlar om Science fiction eller saga. Det kallas för ghost i The heros journey.

När man ändrar saker i manuset händer något. Nya handlingar skapas. Dialoger flyter fram. “LÅT DET HÄNDA”, säger Zara. “Vrid på allt och alla i manuset.
Bra idéer – bra berättelser. Våga hitta nya möjligheter.”

  • utveckla, utvidga och utforska alla dina idéer.
  • Börja INTE skriva ditt manus för tidigt
  • Välj inte första bästa ide´n, fortsätt leta.
  • välskrivna manus med halvbra idéer är inte tillräckligt
  • Det måste finnas något i manuset som ger både filmbolaget och publiken något.
Hon berättar att folk ofta har en ide´. Börjar skriva, men inte forskar tillräckligt. Det blir tunt och ointressant. “Gräv omkring i ide´n innan du börjar skriva själva manuset. I vissa fall måste du göra grundlig research.”
Om du får manusproblem kan du kika i Zaras bok. Där finns det listor du kan använda. Utforska din story från alla sidor för att hitta gömda skatter.
Här kommer några exempel:
Så kallade Trading places

  • Förvandla din protagonist–ge hen motsatta egenskaper
  • Byt protagonist och antagonist. Prova andra protagonister. Det är inte alltid protagonisten är intressantast.
  • Ändra världar
  • Skifta genre´s
  • variera slut

Vad menar du med världar? kanske du tänker. En värld kan vara ett kök, ett sjukhus, ett kontor, en skog, en bil. Nu fattar du va?
Vad menar du med att man kan skifta genre´s? tänker du.
Man kan göra en skräckfilm komisk. Spänna över till andra genrer, blanda och byta.
Variera slutet. vad menar du då?
“Jag gör tre olika slut”, säger Zara.

  1. Lyckligt
  2. olyckligt
  3. kanske

“Det låter intressant” mumlar jag. “Smart. Det är säkert ett sätt att se manuset förändras ytterligare några gånger. Varje historia kan förändras i det oändliga. Skriv alla tre sluten…se vad som händer.

Zara berättar att hon skriver halvsynopsis när hon testar de olika idéerna. Inte ett nytt manus. Det tar alldeles för lång tid. Hon leker med slut, karaktärer med mera. Testar ide´n så mycket hon kan.

Vi gör ännu en skrivövning som finns i hennes bok:
“Handling är enkelt och kul om du använder problem, cause and effect, och betydelsefull konflikt. One thing leads to another.

Making things worse:
Brainstorma 10 saker som kan få din karaktär att flippa ur. Något som gör så att händelserna eskalerar.
Välj ut det bästa sättet av de tio och hitta mindre steg runt det som kan bygga upp stämningen och leder till det stora ögonblicket där allt blir värre och värre. Skapar dramatisk spänning  och stegring.

De stora frågorna är:
När ger jag publiken information? I första scenen, i mitten, eller i slutet?
VET publiken vilken information du gett dem? Var det klart och tydligt? En aning?
Gav du dem information så att de fattar när det speciella händer där de behöver veta vad som menas?

Att använda världar:
Som du kanske minns kan en värld vara så mycket. En arbetsmiljö, ett hem, en bil, ett dagis, en lekstuga. Ja allt du kan tänka dig.

  • Börja med en värld som ett sätt att skriva en historia. Det är så i tv-filmsskrivandet till exempel. Och det finns massor av serier som är skrivna med en värld i centrum. Cityakuten mm
  • Universal story theme – specific setting
  • Miljöer kan förbättra scenskrivande
Publiken vill känna igen sig och bli engagerad, men även lära sig nytt. Typ House där man lär sig olika sjukdomar.

Det var dags för nästa övning:
“Välj en värld”, sa Zara och fortsatte”Jag har gett er två val, dagis eller rymdstation.”
Jag tänkte för mig själv att jag väljer dagis, för rymdstationer känner jag inte till.
“Fundera på de olika beståndsdelarna du hittar i världen. Vad finns det för hemligheter?”, fortsatte Zara.
  • Situationer. Vilka har du upplevt?
  • Typer av människor som finns där
  • Teman
  • Utrymmen och miljöer
  • Föremål
  • Dialogstil och röst
Fråga dig själv:
  • Vad vet du om världen?
  • Vad vill du veta mer?
  • Vad finns det för hemligheter?
Jag hade ju valt barndagis och började brainstorma. Vad vet jag om världen? Ha, ha…typ allt, tänkte jag.
Vad vill du veta mer? Nä, jag vet inte alls allt, tänkte jag och kände hur hjärnan snurrade runt olika intryck jag samlat från mina dagliga dagisbesök. Vad fanns det för nytt i den världen? Jo, nya anställda. Vad tänker de om oss föräldrar? Pratar de bakom ryggen? Finns det romantik i luften? Förstulna ögonkast?
Vad finns det för hemligheter?
Hm, tänkte jag. Hemlighet. En av de anställda slår barnen. Kanske ett specifikt barn. varför? Vad tänker de andra? Vet de?
Som du ser kan man praktisera Zaras ideer på det mesta. Det gäller bara att vara nyfiken. Se världen från ett barns perspektiv. Jag har skrivit flera noveller i min bok Pappersskärvor från ett barns perspektiv. Det är ofta sådana saker som händer bakom stängda dörrar. det där som ingen talar om:
Incest, misshandel, övergrepp, tystnad. Du fattar vad jag menar.
Genom att gå in i någons huvud kan du hitta så enormt mycket mer.
Hemligheter
Det är alltid intressant med hemligheter. De som läser eller ser på filmer där det avhandlas blir nyfikna. Något som i sin tur gör att intresset att veta mer kommer automatiskt.
Zara bytte sida i datorn och upp på skärmen fladdrade ordet Scenskrivning upp.
Vad är då det? tänker du.
  • Berättelsens byggklossar fylls med gripande detaljer
  • Specifika ögonblick som tjänar helheten
  • Scen, struktur, rising, action och rytm
  • Filmsikt bildspråk: kroppsspåk, staging, miljö, föremål
  • Dialog: Röster, ordval, syntax, attityd
Lär dig uttrycka det inre med det yttre.
BILDSPRÅK:
Kroppsspråk(hur karaktären rör sig)
Miljö förhållande till de andra karaktärerna. var utspelar det sig. Vad händer o du låter karaktären säga något viktigt i en annan miljö än hemma?
Föremål
Dialog
Ordval (Vilket ord använder karaktären? Svär hen? Är orden extra fina?
Syntax
Attityd

Det var nu dags för nästa övning. Zara frågade om hon fick låna en penna av en kille.
“Javisst”, sa han och sträckte den till henne. “varsågod.”
“Jag vill inte ha din penna”, sa Zara och visade avsmak. “Den är ful.”
Några olika scener utspelade sig framför oss. Vi skrattade och förstod direkt vad hon menade med dem.
Här är några frågor hon ställde angående övningens innehåll.

  • Vad är det för föremål? Är det värt något?
  • Vad betyder det/den för dig?
  • Varför är den värdefull? Vad är viktigt med den?
  • Hur använder du den? Vilka andra sätt kan man använda den på?
  • Var kommer den från? Hur länge har du haft den?
  • Vem skulle vilja ha den, eller ta den? Och varför?
  • Vad skulle du byta den mot?
Tiden tickade snabbt som den brukar när man har kul. Zara klickade upp nästa övning. Nummer fem i ordningen. (Samtliga finns i hennes bok som är skriven på engelska)
Övning 5
Doing not being. Använd verb istället för adjektiv i skrivandet.
  • Aktiva , specifika verb istället för adjektiv – playable, economical, evocative.
Exempelvis:
Laura går nedför gatan. Det låter platt och ger inte läsaren/publiken speciellt många bilder.Används istället specifika synonymer (traska, skutta, rusa, klampa, strosa, stega) kan publiken läsaren lättare föreställa sig vad hon egentligen sysslar med. Om hon rusar nedför gatan har hon bråttom. Om hon däremot strosar nedför gatan är hon ganska sorglös och njuter av livet. Skuttar hon nedför gatan vet läsaren/publiken med bestämdhet att hon är glad.
“Byt ut adjektiv till playable action verbs”, säger Zara.
Dags för övning igen. 
Den här gången skulle vi göra som vi lärt oss strax innan. Det vill säga byta ut adjektiven till verb.
Om en man släpar på stegen, stannar, gnider sig på hakan, drar i skjortärmarna, böjer på huvudet, förstår läsaren snabbt varför. Likaså om en man ideligen drar med handen över håret när han träffar en kvinna. Eller om han inte sitter med armarna i kors då de ses, ler, öppnar upp armarna.
Kroppsspråket är bra att lära sig OCH använda.
Det var dags för slutord och några sparkar i rumpan. Det är svårt att alltid vara alert. att alltid skriva med passion. I alla fall för en del.
  • Upptäck din inre röst och försök alltid minnas vad som från början var din passion och glöd.
  • Skriv ett kärleksbrev till din historia.
  • Försök minnas varför du ville skriva historien
  • vad händer om du slutar skriva på manuset och aldrig mer gör det. Du får inte heller prata med någon om din slumrande snart döende historia. Hur skulle det kännas?
  • Hur skulle det vara om du aldrig mer fick skriva ett ord?
  • Vad älskar du mest i din historia?
Och mitt svar(Anithas) är att jag skriver för att jag måste. Orden svämmar över i hjärnan pockar på att bli skrivna. Historier poppar ideligen upp och utan att jag kan stoppa det bygger jag på dem medan jag sover och lever mitt liv.
Varför skriver du?
Om du blivit intresserad av Zara Waldebäcks bok hittar du den som sagt i näthandeln. Och den är billig. Adlibris tar ynka 119 spänn. Jag ska köpa minst en, kanske två. Jag vet en vän som är nyfiken. Minst en.

May 22nd, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Hederspris i Allas novelltävling

Du har säkert undrat över min hemlighet jag flaggade för. Det är nu officiellt att jag fått hederspris i Allas veckotidnings novelltävling där över 600 skrivande människor deltog. Tanken hisnar att lilla jag fick pris. Jo du läste rätt. Det känns overkligt att någon gillat det jag plitat ihop så mycket att de vill ha det i en tidning med massor av läsare.
Det är också en merit när jag gått ut novellskolan jag just nu försöker ta mig igenom. Tiden räcker inte till Jenny Bäfving, förlåt. Jag vill så gärna skriva en novell, men redigerar mitt manus HAT och en gnutta KÄRLEK istället. Och det måste jag göra, för boken ska ut i år.Om jag kunde klona mig skulle jag göra det.

Att vinna en sådan här tävling känns fantastiskt på många sätt. Jag har fått in tån genom den smala springan in till veckotidningarna och har en lite större möjlighet att komma med i deras upplaga. Kanske. Jag måste få smälta det här några veckor. Jag har haft vetskap om det sedan en månad tillbaka och har haft jättesvårt att inte skrika ut det här i bloggen.
Hoppat omkring här hemma gjorde jag samma dag medlet kom. Nypt mig i armen har jag också gjort.
När jag delade nyheten på facebook strömmade det in gratulationer. Jag blir rörd av all kärlek och alla hejarop.

May 11th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Trädgårdsdags-surfplatta-studsmatta

Tänk att barnen väljer bort att kliva runt i vår trädgård och hjälpa mig. Jag fattar inte att de hellre sitter hoptryckta i soffan framför skärmen och spelar det ena efter det andra spelet.

Jag har sagt det förut och säger det igen: fostrar vi spelmissbrukare? Eller, är det bara en naturlig utveckling som jag inte fattat nöjet med?
Tanken imorse var att klippa vårt största äppelträd, men horder av myror förvandlade snabbt mig och dottern till två mördare. Jag gjorde allt jag kunde för att bli av med de oinbjudna gästerna, men icke. Jag fick ge upp och började istället omorganisera i min stora trädgård. Rosenhallonen hade skickat upp små barn genom jorden som jag flyttade till lämpligare ställen. Fint blev det i alla fall.
Peter for iväg och shoppade mer bräder och kom hem med två rosenbuskar som såg overkligt perfekta ut. Nu grubblar jag på var jag ska placera dem.
När jag planterat färdigt körde jag jord. Kärra efter kärra hälldes över mitt nya land och med jämna mellanrum dödade jag Liljebaggar som inbillade sig att mina liljor var deras.
Med i bilen fanns också Erik, en kompis till Razmus. De härjade i studsmattan så jag undrade om fjädrarna skulle hoppa bort.
Ikväll har de spelat på plattan medan vi vuxna tittat på en dokumentärfilm om solning. Tillhör du också den där höga procenten som solade som en galning på nittiotalet? Jag gör det. Filmen gav mig en tankeställare. Sol är skönt OCH farligt.
Nu har barnen kraschat för natten och lugnet lägger sig på skomakarbacken. Alldeles strax ska jag trippa iväg och fortsätta skriva manus.
Ha en härlig kväll
March 16th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Skrivprocessen-hur skriver du egentligen?

Jag skriver ju mycket i genren crime, och ofta handlar novellerna och böckerna om sådant jag vill påvisa för andra, helt enkelt göra ett försök att få till exempel kvinnomisshandel extra diskuterat.

Att jag gillar mördare och andra underliga lirare är väl inte någon hemlighet vid det här laget.
Så fort jag är klar med Hat och en gnutta kärlek kommer jag att jämte filmmanuset skriva om min självbiografi TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL till romanform. Något som skall bli jättekul nu när jag smält allt som hände de där åren med graviditetsstickor som visade på plus, men slutade med missfall och slutligen gav upphov till våra tre monster.
En annan sak jag funderat på att skriva om är guldgrävare, och jodå…ideerna finns ordentligt nedtecknade.
I mitt fall är det ingen skrivkramp som stoppar mig, bara brist på tid att omsätta ideerna till böcker fortast möjligt.
Hur skriver du? Vilken genre´? Och när skriver du?
Är det på natten , som mig…då barnen sover sött och bara spöken och andar är vakna, eller är det i morgonens första strålar, när magen knorrar och sötungarna sover? Eller är det på bussen på väg till jobbet, med andra människor inpå?
Jag skriver oftast (och bäst) på natten. Det är som om karaktärerna har lättare att träda fram då, och ofta, ofta sitter de runt mitt bord och berättar vad jag skall skriva.
Jag har testat att skriva i lugn och ro på ett skrivarretreat och konstaterade att det inte alls är något för mig. På något underligt sätt tömdes hjärnan på ord, och vågorna som slog mot stranden gjorde mig snarare stressad än lugn och harmonisk.
Och ändå satt jag i flera dygn instängd i ett rum med total tystnad runtom. En vecka senare var jag brutalt medveten om faktum. Det fungerade inte.
Jag har också testat att skriva på cafee´r, men nja…öronen har en viss förmåga att bli extra stora när jag vistas bland människor. Då lyssnar jag på tonfall, ord och studerar gester, och hur de beter sig.
Gissa om jag hämtat många av mina karaktärer från omgivningen? ha, ha…jodå, det är väl en och annan som kan känna igen sig eller sitt sätt att vara.

 

March 1st, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Kalas hela dagen

Idag fyllde Zabine åtta år och fick köpa vad hon ville(nja, nästan) i leksaksaffären.

Som vanligt så blir hon helt ställd och vet inte alls vad hon ska välja.

Vi blev kvar över en timme och fortsatte till nästa ställe där hon också hittade saker.

Vi åkte till Ica Maxi där det var…bokrea. Hjälp! Jag hade tänkt undvika att beträda en sådan, men Ödet ville annorlunda.

Jag hittade flera intressanta böcker och stoppade mig själv från att köpa fler.

Jag har fullt sjå att läsa de jag har så det verkade inte så smart att köpa ännu fler.

Jag hade hämtat Zabines kompis Estrid och vår älskade barnvakt Rita mötte oss på leksaksaffären.

När shoppandet var över for vi hemåt och åt tårta.

Sedan gick kvällen. Zabines farmor och hennes man kom och fikade med famnen full av presenter.

Efter att vi sett på Gladiatorerna lade jag barnen och öppnade datorn för att kolla hur cybervärlden klarat sig utan mig.

Jag hittade några tips och…slängdes ut från nätet…om och om igen.

Faan, jävla Telia.

Vi ska få fast nät nästa vecka och det ska bli såååå skönt. Om nu Telia håller vad de lovar. Jag tvivlar.

Nu är klockan elva och jag ska vara social med Peter, det vill säga titta på dumburken.

Sov gott.

February 18th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Redigering av ord som bara är utfyllnad

Efter att jag skjutsat barnen till skolan åkte jag snabbt hem i åttio knutar och satte mig vid datorn. Idag skulle jag nämligen ägna dagen,  hela dagen till mitt manus. Redigering av historien och grov koll av orden ju, kanske, sedan och många fler.
Som vanligt fungerar internet uruselt och jag orkar inte ens försöka komma in för att skriva ett blogginlägg. Istället sätter jag mig i favoritfåtöljen med en dricka och en banan liggande på golvet bredvid.
Hur gick det då? Undrar du.
Jo, manuset växer och jag dras in i händelserna. Det borde vara ett gott tecken på att manuset fungerar, men…min prestationsångest är enorm eftersom några stora förlag bett att få se manuset när det är klart.
På eftermiddagen hämtade jag två av ungarna och spelade bland annat tv-spel med dem. 
Det enda jag gillar: Rayman
Efter några timmar kom Peter hem med Raz i släptåg. Vi spelade en stund till sedan stängde vi av.
Nu är klockan åtta och barnen sövda. Nu ska jag in i redigeringsdimman igen.
Ha en härlig kväll
January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Erotisk novell-1

IMG_1599.jpg
”Sover ungarna?”
Daniel tittade upp när jag gled ned i soffan, och drog över mig filten som mamma gett mig i trettioårspresent.
” Ja äntligen. Emma hade ingen större lust att sova ikväll. Jag fick läsa Fru Blåvinges färd till helvetet sju gånger innan hon gav upp. Är det något bra på teven ikväll?”
Fot mot fot fortsatte vi titta på dumburken utan att ens tänka på siffran sex. Halvsovande såg jag att det pågick sex i alla dess former på rutan och undrade för mig själv varför allt i livet gick ut på sex. Ledsnar du på att ha sex med din man? Byt ut honom. Men egentligen var det väl ingen större skillnad att ha sex med man nummer ett, eller man nummer tre. Jag hade diskuterat ämnet några gånger på kontoret och fått vår yngste budkille att rodna upp till öronen.
Nu låg vi här fot mot fot miltals från varandra i tanken och med chipspåsen som närmsta granne. Cocacolan stod på bordet och ljudet från den när korken öppnades fick det att vattnas i munnen på oss. Jag mindes klart och tydligt hur galna jag och Daniel varit det första året…ja innan Malin och Emma kommit in i vårt liv, och prytt det med spyor, vaknätter och gurglande härliga skratt som fick hjärtat att smälta. Han överraskade mig med nattfärder och picknickar på platser där vi egentligen inte fick vistas på. Mitt liv bestod av en uppåtgående spiral av lycka och härliga orgasmer.
Jag lyfte på huvudet och studerade hans ostyriga kalufs. Han halvsov och jag såg en hängande slimeliknande sträng av saliv i ena mungipan. Ena handen kramade tv-kontrollen. Den vita skjortan var halvöppen och blottade Daniels håriga bröst som många gånger eggat mig. Det enda som fanns i huvudet de gångerna var att få slita upp skjortan så att knapparna rök. Nu låg han där som en stor annons om leda. Uttråkad, uttröttad av livet och fullständigt ointresserad av mig.
För att få liv i honom lät jag min hand långsamt glida uppför hans ben, och slöt den runt hans ena pungkula. Daniel spratt till och lade sin hand på min arm medan han förvånat tittade på mig. Leendet nådde inte riktigt upp i hans ögon ännu, men något blixtrade till i de tidigare så döda ögonen. Jag mindes hur vi trånat efter varandra dagtid och emellanåt träffades på lunchen för att njuta av varandra i någon park. Jag drack av honom och skulle ha krupit in i hans kropp om jag kunnat. Han var mitt liv, min andning…
Daniel väntade spänt på vad jag skulle hitta på, och jag kunde ana en snabbare andning trots att vi låg så långt från varandra. Från glipan till barnens rum kunde jag höra plingandet från Emmas mobil, och log. Tänk att vi lyckats få något så vackert som våra två barn. Att den där första telefonsignalen mynnat ut i flera års älskog. Daniel stönade högt när jag greppade hans lem som styvnat av min behandling, och han protesterade inte när jag med tänderna drog av de lappade jeansen som konstigt nog köpts så. Världen var allt bra konstig tänkte jag och en kort flasch av min älskade pappa for förbi i hjärnan. Han hade hatat de där jeansen jag bar på 80-talet, och tjatade om och om igen på mamma att hon skulle köpa nya. Ha, ha…Vilka diskussioner de hade om nätterna. Men jag hörde ofta deras stönanden och antog att de var lyckliga.
Daniel var den som tog min oskuld och jag hade aldrig varit otrogen mot honom. I alla fall inte än. Vårt sexliv hade dalat betänkligt och många obesvarade frågor samlades i mitt huvud. När jag nu fick chansen att älska med honom kändes det underligt främmande. Hans kropp som passerat många gånger under mina fingertoppar bar tecken som tydde på någon annan kvinnas beröring. Den långa revan på ryggen som mina smekande händer snart hittade gav mig aningar som inte alls var sköna. Korta minnessekvenser av främmande kvinnoparfymer och röda läppstiftsmärken på skjortkragar for in som projektiler i min hjärna. Var det verkligen så? Kunde en annan kvinna ge honom mer än jag?
Svartsjukans demoner red mig när jag äntrade hans mandom och gav honom en ordentlig genomgång hur en kvinna kan vara. Jag föll naturligtvis på eget grepp och befann mig några minuter senare på en annan planet, omgiven av vilt glittrande stjärnor. Någonstans lång ifrån hörde jag Daniel skrika av extas och log ondskefullt mitt i all eufori.
När jag drog mig från honom och reste mig från soffan tittade jag en lång stund på hans kropp och kände en våg av saknad.
” Jag kommer att sakna dig.”
Orden fick honom att se frågande ut , och han famlade i luften efter min hand.
”Vad menar du?”
Daniel log prövande och klädde på sig de gamla vanliga halvtrasiga kalsongerna och träningsbyxorna som var minst två nummer för stora.
”Jag lämnar dig.”
Munnen formade meningen utan att jag hade en chans att stå emot.
”Du älskar inte mig, och jag förtjänar att bli älskad. Flickorna kommer att bli ledsna, men förstå när de blir äldre. Det enda som är tråkigt är att du inte kunde vara ärlig.” För en sekund tänkte jag vända tillbaka och ge honom en adjöpuss, men insåg att det bara skulle verka löjligt och lät mina steg leda mig till hallen där en väska stod packad. En väska som länge stått i garderobens inre del och väntat på att tas fram.
January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Erotisk novell-2

Tyngdlöst svävade jag mellan golv och tak.

Mina smala, vita ben var hårt vinklade runt trapetsen som lockande gungat fram och tillbaka flera dagar. Det gröna slitna golvet var iskallt mot min kropp när jag vaknade och steget från golvet till trapetsen hade gått utan problem.
 
Min vita, fluffiga tyllkjol som knappt lämnade något åt fantasin var omsorgsfullt knäppt runt magen.
Som ett förlupet skogsrå hade mitt svarta långa hår virvlat runt i den iskalla vinden som for i jämn takt genom rummet. Allt jag såg var en röd sliten dörr vars handtag tagits bort. Som en sarkofag i mått större slog huset sina väggar runt mig. Att fly var en omöjlighet, det vittnade mina trasiga, blodiga naglar om.
Huttrande slog jag armarna runt mig själv och sökte över rummet med blicken.
 
Ingenstans såg jag mannen som puttat in mig i den gamla gympasalen som doftade fotsvett och gammal plast blandat med trä och skit. Mina händer blev röda när blodet rann ned i dem och allt blod i huvudet gjorde mig yr.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka…gungade jag.När det gått en lång stund utan att han visat sig krånglade jag mig ned och sprang på lätta fötter mot fönstret för att försöka kalla på hjälp. Mitt knackande resulterade bara i en tunn dimma på fönstret, gjord av min andedräkt, och jag höll inte på speciellt många sekunder innan jag gav upp.

Suckande tog jag mig ned till golvet igen och hoppade upp på träräckena som gick tvärsöver rummet. Högre och högre kom jag, och när brädan till högsta läget låg under mina fötter satte jag mig ned.
Ett skramlande ljud hördes.
Han tuggade ljudligt på ett tuggummi och ställde sig nonchalant med händerna på höfterna. ”Skall du tjafsa länge till?” Mannens röst var raspig som om han strukit stämbanden mot sandpapper av grövsta storlek. ”Det är ingen ide`”
Han ställde sig rätt under brädan jag satt på och hoppade upp mot mina dinglande sockprydda fötter. ”Du är min oavsett vad du säger. Min…” Hans skor gav ifrån sig ett tjippande läte och jag undrade för mig själv om han bar steppskor. Ännu fanns det gott om tid. Säkert skulle någon snart undra varför gymnastiksalen var låst och ropa på rektorn.
”Jag hatar dig…fattar du det. Hatar…” Jag lutade mig lite framåt för att slunga orden i huvudet på honom därnere. Det öppna fönstret i upp taket rörde sig fram och tillbaka i vinddraget. Det liknade en bila, redo att hugga av ett huvud.
”Kommer du eller?” Mannen lade händerna som en tratt för munnen och skrek orden. ”Kommer du?”
Jag tog ett tveksamt kliv till brädan nedanför, vägde fördelar mot nackdelar. ”Är du lugn då?” Jag kände mig en smula fånig som var rädd för en man som ansågs var godheten själv.
Han slog sig på låren och skrattade högt, sedan sträckte han händerna upp mot mig. Det hettade i mitt inre av ilska och jag kände mig för några sekunder oövervinnerlig.
 
Med ett vigt hopp tog jag mig nedåt, och fortsatte snabbt till nästa.
Mannen stod blixstilla, väntande som en katt väntar på en obetänksam mus. Från en sekund till en annan slängde han sig mot mina ben, och drog ned mig mot golvet. Med en snabb rörelse slet han av mig tyllkjolen och blottade mina nedre delar som saknade trosor. Upphetsad tappade mannen koncepterna och glömde för några sekunder bort sina repliker.
Frågande tittade han på mig och ryckte på axlarna. ”Faan Minna…du är bara för mycket. Jag får en ståkuk som går till månen.” Han lutade huvudet bakåt och gapskrattade. ”Här vill jag överraska dig, och så gör du så här. Det är inte shysst.”Han lade sin arm runt mig och drog omkull mig på den stora tjocka gymnastikmattan. Galonen var skitig på många ställen, och i mitt inre undrade jag hur många kroppar den egentligen mött, eller ännu värre …fötter.

Mannen, som för övrigt var min högvälborna karl drog av sig de något ålderstigna kläderna och slängde sig ned bredvid mig. ”Minna…du måste hålla dig till reglerna. Det finns ju ett manus…faan jag har pluggat på det här flera veckor och så förstör du det bara rakt av. Han letade upp knapparna på bustiern jag bar och öppnade dem en efter en. ”Rollspel går ut på att man följer ett manus.” Skrattande drog han av mig strumpebanden och placerade mina ben på var sida om sig.
Med smekande rörelser lurade jag av honom klädesplaggen ett efter ett. Hans röda hår stod i kraftig kontrast till den svarta galonen och jag rörde försiktigt i den taggiga, perfekt stylade frisyren.
”Det är kallt.” Jag lade rysande hans armar runt mig och vände rumpan åt hans håll när jag lade mig.
Min älskling kom snart med trevande fingrar och fyllde mig. Långsamt drog han med tummen över klitoris och tittade på mig med allvarlig min. ”Du måste följa manus.”
Utled på hans tjatande tog jag saken i mina egna händer och lade dem på det känsligaste stället på min kropp. Min fantasi fick eggande ta övertaget och medan min kille tittade på gick jag upp i brygga av känslorna som exploderade i min längtande kropp.
”Minna, du…” Hans händer vandrade över brösten med lätta rörelser. I en rörelse vältrade han sig över min späda kropp och placerade lemmen precis utanför min öppning. ”Kär lek…vet du vad det är?” viskade han och nästan rev mig med sina vassa naglar. Med svepande rörelser drog han upp mig till samma läge som jag nyss lämnat, och skrattade hjärtlöst när jag bad om mer. ”Tigg!” Rösten var hes av lidelse och jag såg på de blågrå ögonen att han ville detsamma som mig.
”Snälla? Nu?” Min röst tycks avlägsen och jag såg honom som i en dimma när jag för andra gången idag blev fylld av kärlekseufori.Ett skramlade hördes utanför dörren och vi skyndade oss att springa in i materialrummet för att fnissande klä på oss. Vilt kyssande och fyllda av välbehag satt vi nedsänkta innanför trampetten tills fotstegen försvann bort, och ut genom dörren.

January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Erotisk novell-3

Kim var svettig efter gympasset och så hungrig att magen skrek.

Med en kraftig snärt på handleden drog hon upp träningsväskan omedveten om att hon var iakttagen.  Njutningsfullt klunkade hon i sig proteindrinken hon tagit med hemifrån och skalade snabbt av bananen för att sedan pressa in frukten i munnen med ett stön av njutning.
 Kim lyfte upp väskan för att förpassa den in i hörnet på lokalen igen, men kände sig iakttagen och tittade sig diskret runt i lokalen. Några meter bort stod en kille av modell större och spanade på henne med road min. När hennes blick mötte hans nickade han och satte upp tummen. Kim nickade tillbaka och log.
Några timmar senare hade hon både gått igenom ett gympass och ett workoutpass. Svetten flödade liksom endorfinerna. Kim kände sig oövervinnerlig och njöt av att använda kroppen…ja riktigt pressa den tills alla muskler skrek efter att få vila.
Efteråt satte hon sig på golvet för att stretcha. Trots sin relativt höga ålder var hon både fast i kroppen och rynkfri. Ja nu var det ju inte riktigt bara sunt leverne som var orsaken till den i stort sett totalt fettfria kroppen. Exmannen som stuckit till Spanien med sin älskarinna hade skurit både här och där, och lyftet som tillintetgjorde 20 tuffa år och knappt syntes hade gett Kims självförtroende en gigantisk kick.
Nu vårdade hon kroppen som ett tempel och var noga med vem hon bjöd in. De få gånger en man beträdde hennes tröskel njöt hon bara fullt ut om rummet var kolsvart och hon själv hade makten. Att dominera männen gav henne njutning och de som utsattes för Kims sexuella lekar ville gärna ha en eller helst två repriser. I hemlighet kallade hon sig Mrs Domina och hittade likasinnade på nätet när hon under mörka nätter satt med sin bästa vän Datorn och surfade.
Mannen som iakttog Kim grubblade desperat på kvinnans ålder, men kunde omöjligt sätta fingret på det exakta året. Hon tycktes honom enormt lockande och utan att kunna göra något åt det drogs han som en fjäril dras mot ljuset. Ögonens pupiller vidgades och de kraftiga händerna som var fylld av tjocka valkar darrade av hänryckning. Det tycktes honom som om han hittat en sällsynt insekt…så vacker och speciell.
”Ursäkta? Jag har stått och kikat på dig ett tag. Du är för djävla vacker. Vilka muskler, vilken midja…sådan perfektion in i minsta detalj. Wow.” Hon såg att en blodåder svällde på hans hals och betraktade under tystnad de svällande armmusklerna.
Mannen rodnade och räckte fram en något svettig näve. Handslaget var fast och Kim kände intresset vakna. ”Hej! Tack för komplimangen. Kim heter jag. Jobbar som tränare här.” Hon studerade mannens nedre delar och såg att han verkade vara välutrustad. ”Har du lust att ta en fika efter träningen?” Mannen tittade henne djupt in i ögonen och lekte med tungan i mungipan. Kim övermannades av en fallande känsla och fuktade läpparna med tungspetsen. ”Jag skall sola efter det här.” Hon sträckte på sig och sköt ut brösten som räddats från sin fallande bana av exmannen. De stod ut från sitt fäste som två fasta kullar på fel håll.
Mannen kunde inte släppa henne med blicken och hans händer längtade våldsamt efter att få utforska kvinnan framför honom.
Kim lade sin hand på hans hand, kände hur heta blixtar for igenom henne och släppte förskräckt greppet med ett lågt flämtande.
Hon tittade med beslöjad blick på honom och rörde pekfingret lockande framför hans ögon. ”Du kan ju följa med till solariet. Det är ju ganska stora rum.”
Mannen trodde inte sina öron och stod en lång stund och gapade innan han svarade. ”Självklart! Vi…vi…vi syns om en stund då.
Han lämnade upprymd Kim och log stort åt alla som tittade mot honom. När de tränat färdigt gick de som på en given signal mot omklädningsrummen och hämtade en varsin handduk.
Utanför solariet som Kim hade blivit tilldelat pekade hon på dörren och fnissade till. Mannen gick förbi och Kim kände en doft av maskulin parfym när han passerade bakom henne. Hon öppnade dörren och lade sig på britsen spritt språngandes naken, sedan sänkte hon ned solariet och befann sig snart i solgasset på en utländsk ö.
Plötsligt kände hon en hand som trevande smekte hennes varma kropp. Mannen drog sakta över Kims muskulösa, deffade mage och solariet sköts upp för att visa mannen i naturens kostym. Det syntes att han var en ofta sedd kund på gymmet, och eftersom han var grov av naturen såg mannen ut som en grov karikatyr av en neanderthalare. Kims hjärta tog ett rejält skutt och hon kände en varm, pirrande känsla i underlivet. De gröna ögonen såg ut som två laguner av havsvatten och hon drogs som av en magnet mot honom.
Utan att yttra ett ord lade han sig på solariets bädd och det knakade betänkligt. ”Skall vi?” Rösten var hes av rörelse och han verkade lite blyg. Kim reste sig sakta upp och rullade över honom. Mannens lem var upprest och hennes händer utforskade den nyfiket med vana händer.
Nu när Kim kommit honom närmare såg hon att han antagligen inte var mer än arton, nitton år, men kunde inte stoppa den flod av begär som rusade runt i kroppen.
”Jag har aldrig känt så här någon gång förut.” mumlade han, tittade förläget på Kim och rodnade ännu mer. ”Du får mig att brinna.”
Mannen satte sig på kanten av solariebädden och tog ett ordentligt tag om Kims smala höfter.  Han lutade sig mot hennes underliv och hon anade vart han var på väg och lutade huvudet bakåt. Han skrattade till och drog med tungan efter hennes navellinje. Fortsatte sedan nedåt för att vända precis vid blygdhårets övre kant, och retade Kim tills hon höll på att förgås av den inre elden.
”Jag vill ha dig.” Mannen tog tag i hennes rumpa och hon tyckte sig kunna känna valkarna i hans händer. Han drog henne mot sig och lade tungan mot hennes ena bröst och drog in den mörkbruna vårtan som stelnat efter hans behandling tidigare. Stönande tryckte hon sig mot honom och gned sig mot hans organ. Med benen på var sida om hans kropp suktade hon efter mer och kände sig som en kåt hynda. Mannens kropp var så nära perfekt den kunde vara och hon gled över hans muskulösa lår och drog med händerna över de kraftiga axlarna.
Kim lyfte lite på ändan för att kunna komma på plats.
Stönande lade mannen händerna runt hennes kropp och drog i det mörka, långa håret med ena handen medan han omväxlande lyfte, omväxlande pressade ned Kim.
Hon å sin sida drog med naglarna över hans rygg och skapade långa djupa rivmärken. Den smala kroppens muskler gjorde ett perfekt samspel och Kim befann sig alldeles utanför den när extasen nådde sin topp.
Solariet knakade när han reste sig upp efteråt och pussade Kim på kinden. ”Du är faan det bästa knull jag haft. Helvete kvinna.” Han hämtade handdukarna och räckte henne den ena. ”Jag vill träffa dig igen…många gånger. Adam heter jag förresten.”
Kim svepte behagfullt handduken runt kroppen och drog med handen genom håret. ”Du var härlig du med.” Hon log och tog honom runt ansiktet. ”Fördjävla härlig…så visst vill jag träffa dig igen. Vänta skall du få mitt kort.” Kim öppnade träningsväskan och log när hon tittade bakåt mot honom. ”Vet du vad jag önskar mest av allt just nu? Adam tittade frågande på henne. ”Jag önskar att vi var i ett rum så jag kunde få dig igen. Du tänder mig så förbannat.”
De skildes åt en stund senare efter en puss till farväl.
January 30th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Erotisk novell-4

– Hej, vad gör du?

– Inget särskilt…du då?
– Tänker på dig.
– Va, gör du?
– Saknar dig jättemycket liten. Du, jag har ett förslag…lägg dig ned på sängen.
– Nä var inte löjlig nu, kom igen…
– Sandra..älskling…
– Okej. Vänta lite så skall jag lägga mig då.
– Klä av dig allt utom trosorna…
– Vänta lite, jag har inte fått av mig kläderna än…brr, så kallt det är. Jag måste lägga mig under täcket annars fryser jag.
– Klart du får krypa ned under täcket
– Jag saknar dig också…men…du beter dig så konstigt.
– Vadå konstig…jag sade ju nyss att jag älskar dig eller hur? Släpp det där nu och slappna av istället…
– Men, du stänger av mobilen, pratar i den inne på toaletten, och…så jobbar du alltid över. Anna säger…
– Sluta tjata Sandra…du förstör ju allting. Vi pratar om det där när du kommer hem. Har du haft telefonsex någon gång?
– Ha, ha…du är väl för härlig.
– Jag ligger naken nu. Vet du vem jag har här bredvid?
– Nä
– Din nalle. Den luktar av din parfym…du vet den där du fick av mig när vi var på Mallorca sist. Okey gumman…blunda nu och föreställ dig mig bredvid i sängen. Okej? Lägg din hand mot trosorna och rör den försiktigt. Tänk dig min lem i din hand. Vet du…jag saknar dina godnattkyssar mest av allt. Ha, ha…förlåt det var dumt sagt.
– Jag saknar dig med.
– Smek dig själv över brösten, och tryck in ett finger.
– Säg inte så där…jag blir så jäkla kåt.
– Mm…jag med. Du skulle se hur stor jag lyckats få honom. John Holmes släng dig i väggen.
– John Holmes?
– Han längtar efter din mun…
– Nu gör jag som du sa.
–  Är det skönt? Använder du ett eller två?
– TVÅ fingrar?
–  Gnid henne som jag brukar…
–  Det är inte samma sak…
– Helvete…jag kan nog… jag håller mig några sekunder till, men sedan är det nog…
Älskling jag, jag, jag…helvete det går för mig. Satan…faan jag kunde inte hålla mig.
Jag såg dig så klart framför mig. Tror fasiken att din doft cirkulerade i rummet…men det är inte så konstigt…jag ligger på din favorittröja.
-Min tröja? Så du har min tröja som huvudkudde? Inte min röda väl? Älskling…?
– Jag lovar att tvätta den innan du kommer hem. Kom du med?
– Nja, jag hann inte. Nu är det dags att sova lite. Mötet börjar tidigt imorgon.
– Sova? Jo det ska jag väl…men det går en bra såpa på teven just nu.
– Har de sex?
– Ja lite sex har de väl…men det är ganska avslaget. Alla är fulla och då har väl killarna svårt att få upp den. Du var underbar gullet.
– Ha, ha…tycker du? Tack älskling…jag gör så gott jag kan…och det gäller ju att samarbeta.
– Sov gott älskling.
– Du med