Idag var det halt att köra må du tro. Jag körde så sakta att jag blev omkörd hela tiden. Däcken slirade åt alla håll och diket var obehagligt nära flera gånger.
Razmus bråkade inte alls först, men satte igång så fort vi satt oss i bilen. Som vanligt handlar det om surfplattorna. Det är bara att inse…två plattor fungerar inte att ha till tre barn. Att turas om går bra första veckan, sedan kraschar det varje dag. Tro mig, jag har bökat och stökat flera veckor nu.
På julafton kommer jag att dra en djup suck av lättnad. Då får nämligen Lilleman en alldeles egen platta. Han ska få en Ipad som jag länge suktat efter och tror att jag kan använda när jag ska göra e-böcker. Min älskade Air är bra men det känns skönt att kunna se hur texten ser ut i Ipaden.
Nåväl, när jag lämpat av alla ungar for jag hem och tog ut hundarna som hoppade och skällde i snön. Den yngsta älskar snö och trycker ned nosen djupt i den för att sekunden senare explodera upp i luften. Den lilla sötnosen har nog en skruv lös. Hon äter tomater, bananer och en hel del andra frukter och tror att hon är en katt. Hennes bästis är lika gammal som henne och är en graciös Russian blue.
Dagen tillbringade jag dels med manuset och dels med att ladda hem word till min nya dator. Det tog väldigt lång tid. Tydligen blir mitt mobila nät långsammare då det snöar eller regnar.
Längtar tills de kopplat på fibern här ute så jag slipper använda det andra nätet. Det är ganska frustrerande när det inte fungerar eller hoppar ur gång på gång.
Vid tre borstade jag av min bil och slirade till skolan för att försöka ta hem ungarna. Ha, ha vilket skämt.
Zabine var sur och arg, men kom efter en tillsättning, Hampuz ville inte gå hem först, men ångrade sig och kom springande, sedan var det min kära Razmus då. Hm…
Jag sa att surfplattorna väntade i bilen och mutade med mig honom.
I bilen blev det KRIG. Ja herregud så de håller på. Ibland känns det som om jag binder ris åt min rygg när jag tillåter dem att spela på plattorna, men samtidigt tycker jag att de ska få chansen att göra något annat än sitta och nödglo ut i ingenting när vi åker hem. Det är trots allt cirka en mil hem.
Peter kom hem med snöslungan som vi noggrant låste in efter att ha snabbkollat den. Imorgon blir det premiär och min rygg jublar.
Premiär ja…imorgon får jag ett extra efternamn. Känns underligt, men…det blir ju så när man gifter sig. Vill inte släppa på mitt nuvarande efternamn eftersom jag finns med det på Google. Sök själv så får du se.
Idag fick jag förresten hem både den nya(begagnade) kappan och röda stövlarna. Dock är jag inte riktigt säker på om jag vill använda stövlarna. De var liiiite för låga.
Nu ska jag packa ihop och sätta mig framför en film med min blivande man.
Kram
