Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Det var riktigt, riktigt bra och som vanligt beundrar jag männen som är så vansinnigt vältränade att jag ser det hela som en vacker tavla.

Kvinnorna å andra sidan är så smala om midjan att de ser ut att kunna gå av när som helst. Långt hår och ofta ljust verkar finnas genomgående.

Barnen var lagom roade av jongleringen och jag tyckte inte heller den delen av numret var speciellt kul. En kille som sköt med armborst på ballonger gjorde just inget annat än sköt.

Däremot kom det ut dromedarer, zebror, små ponnies, och mycket annat som imponerade stort.

Akrobaterna som dansade på lina fick massor av applåder och jag satt med andan i halsen medan de hoppade över varandra, satte sig på stolar med mera.

Efteråt red Zabine på häst och samtliga barn gick på lina.

När vi kom ut från Cirkusen var det mörkt, eller…nästan mörkt. Den vita snön gjorde så att det blev lite ljusare.

Mina händer var som ispinnar då vi kom fram till bilen en kvart senare. Vi hade nämligen parkerat vid musee´t vi jobbat på.

I samma stund vi ser bilen, registrerar jag att en person står invid den. han har en ficklampa i handen och stirrar på vår bil.

På bruten svenska frågar han om bilen är vår.

“Ja”, säger jag och berättar att vi jobbar på taket.

Han trycker på sin apparat under tiden jag berättar att han och jag pratats vid flera gånger i veckan som gått. 

“Det är förbjudet att stå här”, fortsätter han men ser tveksam ut. “Jag pratade med en tjej här, men hon hade overall.”

Skrattande berättar jag att han och jag setts både när det snöat och regnat, och att jag hissat plåt då vi sågs.

Han tar upp apparaten och tar bort bötesnoteringen, mumlar “Det är förbjudet att stå här”, innan han dryper av.

Efter att vi kommit hem några timmar senare käkade vi och satte oss framför Ice Age 4-filmen.

Hampuz somnade halvvägs. Jag på slutet.

På natten surfade jag på nätet efter ett par klarröda eller vita stövlar som jag ska ha när jag gifter mig om en vecka. Det verkar tji i helsikke, men…

Nu har jag kört ungarna till skolan och hämtat ved.

Dags att kolla mejl och fortsätta redigeringen.

Ha det bäst

Kram

Tanken är att jag ska jobba mycket med fotografier, och det var skönt att ta korta pauser från redigerandet.

Till manuset tar jag hjälp av boken Svenska skrivregler och boken Kort svensk basgrammatik

Svensk grammatik är ju inte det enklaste, och tydligen är det många ungdomar som inte kan speciellt mycket trots att de gått i skolan.

Skolk är en del av problemet, ointresse en ännu större del.

Peter kom hem framåt nattkröken, och lilla Zabine dök upp vid halv tio. Sminket var borta och

hon hade haft jätteskoj på discot. Hon somnade direkt.

Här hemma hade barnen tittat på nya Ice age, och jodå filmmakarna har lyckats igen. Samma karaktärer, några småttingar och glada skratt avlöste djup oro. Jag satt med men skrev samtidigt på datorn och missade säkert en hel del scener.

Strax innan tolvslaget mindes jag att Robbie Williams biljettter släppts och beställde snabbt två stycken. Han är min stora idol, och jag älskar att se honom uppträda. Han är en fantastisk enterteiner.

Idag ska vi till Länna Sport och köpa snowboardkängor, skridskor och lite annat. Det är livsfarligt att träda in i det där palatset av sportsaker. Vi har alltid med oss något nytt hem. När jag var liten fanns inte sådana coola kälkar, och jag öser över ungarna saker.

Nu tänker jag surfa på nätet och sedan redigera igen. Leffe Delo som är min skrivkurslärare har gett mig många ahaupplevelser som jag tänker praktisera.

Elden brinner i kaminen, snön ligger centimetertjock på marken, och mer rasar ned från en jämngrå himmel.

Ha en underbar dag

Just det…dö ja…hm…

Det är lite läskigt att vara på taket när det ligger snö på plåten. Jag och Peter halkar omkring som två snorloskor där uppe och jag får hjärtat i halsen flera gånger när fötterna sticker iväg.

Båda två använder stor försiktighet när vi vistas på ytor där det är fritt fall ned.

Det kom flera ställningsbyggare som sakta men säkert plockade ned vår ställning.

Det såg fullkomligt livsfarligt ut då de balanserade ute i ingenting, men de fixade det galant…och jo då de hade livlina…ibland.

Idag körde jag barnen till skolan på slingriga, hala vägar och for hem efter att ha fyllt på luft i mina nya vinterdäck som vi satte på inatt.

När jag kom hem hämtade jag ved, och gick in i badrummet med mina blöta vantar.

Vår hund Zilla kommer in, och ser väldigt koncentrerad ut. Hon tar ett högt skutt, och hugger en mus som gömt sig bakom hundmatsburken.

Jag tar den från henne och berömmer samtidigt. Hon viftar på svansen.

Det börjar bli obehagligt med alla dessa möss uppe i boendevåningen.

Nu har jag laddat fällor som förhoppningsvis tar fast samtliga kryp.

Visst är de söta…men…nja…nej inte inne. De får gärna sitta utanför huset och vara gullig.

Snart är det dags att lägga ihop för dagen, och koncentrera mig på manuset som väntar.

Igår fick jag del 2 av min skrivkurs via Skrivsidan och kan konstatera att min rädsla för ordet och är obefogad. Dessutom gödslar jag med kommatecken vilket du säkert märkt.

Jag brukar läsa högt och skriva komma där jag måste hämta andan.

Så har jag blivit lärd av min svenskalärare tillika fotbollstränare.

Hur gör du?

Utanför mitt fönster snöar det allt mer och jag hoppas ungarna kan åka snowracer i helgen, för då får jag chansen att åka med.

Ha en härlig dag

Jag och Peter har tillverkat plåtkonstruktioner som ska upp på taket, och jag har klippt med saxar som är dubbelt så stora som mina händer, och knäckt med maskiner som lätt kan knäcka av mitt finger.

Peter skjutsade mig till Vårsta för att hämta småttingarna och åkte tillbaka till verkstaden igen.

Jag och ungarna åkte hem och åt mat, käkade nygjord kladdkaka och lyssnade på sago-cd innan de somnade.

Jag tog itu med jättedisken från igår, och kollade samtidigt på facebook och andra sidor. Simultanförmågan ligger på topp.

På mejlen hittade jag första avsnittet av skrivarkursen från Skrivsidan.com

Första brevet gav mig mersmak, och jag längtar efter att få sätta mig ned och skriva första delen av ett nytt projekt som de ska få ta del av.

Projektet kommer att bli en utmaning för mig på grund av många anledningar, och kanske, kanske blir det en bok.

Ett förlag har uttryckt intresse för att ge ut mina noveller, och jag funderar på vilka som kan vara av intresse. Eller…jag kan ge ut dem själv via e-bok. Idag är det så enkelt att vem som helst kan göra det.

Jag har även laddat hem programmet i-book till Mac:en.

När dagarna är så intensiva som de är nu hinner jag inte ens glutta i boken Femtio nyanser av honom.

Nu ska jag kika på berättelsen om Mark Zuckerberg grundaren av Facebook, tillika miljardär och enkel människa.

Ha det gott

Så HÄR stod det.

Jag blev jätteglad över orden, och lägger på minnet att nästa gång försöka hitta en röd tråd i novellerna, OM jag nu skriver fler novellsamlingar. Det är så många bokmanus som står på kö i hjärnan för att bli skrivna att det inte riktigt finns tid för noveller.

Stackars Skrivpuff blir överhoppat varje morgon för att ersättas av mina börjor.

Numera har jag besökare från hela världen, vilket gör mig mycket glad, och jag hoppas innerligt att mina börjor lockar er att skriva.

I helgen har vi kämpat med att bygga på vår gigantiska trappa in till huset.

Så här såg den ut på lördag förmiddag:

Vi fortsatte spika på nya trappsteg hela kvällen, och en granne kom över för att hjälpa oss sätta dit dörren. Snyggt va?

Det mörknade, men vi satte upp lampor:

Peter och jag spikade på samtliga trappsteg på framsidan.

Idag söndag har vi hämtat en ursnygg skinnjacka jag ropat in på Tradera. Den ska Razzel ha.

När det var gjort skyndade vi oss hem, för Lilleman skulle ha kalas.

B-o och Britta(Hampuz plastfarfar och farmor) kom med en superläcker tårta som Hampuz inte riktigt fattade var på riktigt.

Den hade en racerbil på sig.

Peters syster och hennes yngsta dotter kom

Och Hampuz farfar

Jag hade gjort en kladdkaka och köpt kardemummabullar som snabbt åkte ned i samtligas magar.

Det pratades om surfplattor, barns spelberoende, stalkers, hörapparater och mycket annat.

En trevlig eftermiddag helt enkelt.

När gästerna åkt återstod bara en disk som fyllde diskbänken, och ett stort tomt bord.

Barnen skuttade i säng och fick varva ned med en Scoobydoofilm, och vi vuxna städade undan.

Nu är det tid för skriverier, och kanske t.o.m lite läsning.

Ha det gott

I morgon ska jag upp på taket igen, och fixa till en lucka. Denna gång är det lite brantare, så jag hoppas att frosten håller sig borta.

Igår blev det stress till parkeringsplatsen eftersom jag plötsligt mindes att det var då jag skulle träffa mina underbara skrivarkompisar på kvällen.

Istället för att äta frukost i lugn och ro samt ta ut hundarna som jag brukar…kastade jag mig handlöst in i bilen och körde två halvvakna mätta men trötta ungar till skolan, sedan i full fart till stora parkeringen som egentligen är alldeles för liten.

Det fanns TRE parkeringar kvar, och jag snodde snabbt till mig en, och väntade på Peter som lämnade av Hampuz på dagis.

När han kom körande kastade jag mig in i farten i hans bil.

Av med alla varma kläder och köer, köer, köer…

Till Djurgården där vi kämpade med två bautaskorstenar som skulle täckas.

Det småfjölade, men höll sig i schack så pass att vi inte behövde regnkläder.

Efter lunch som bestod av en starkt kryddad gryta fortsatte vi plåta tills det började regna ordentligt.

På hemvägen droppade Peter av mig på Fridhemsplan där jag gick in på Thelins cafe. Det var stort, och hade goda mackor.
Började redigera manuset, men hann inte skriva särskilt många sidor innan Pebbles och de andra kom.

Som vanligt skvallrade vi om bokvärlden, och gladdes åt varandras framgångar.
Jag berättade att Författarcentrum Öst dissat min ansökning efter att ha läst min bok Pappersskärvor, och sagt att den inte var tillräckligt litterär. Hm…
Samma dag fick jag en inbjudan av dem att bevista en författarkväll.
Allvarligt talat fattar jag ingenting…
Vad ska jag dit och göra om de inte vill ha mig som medlem.
I samma brev skrev de att jag kunde söka igen när min bok Hat och en gnutta kärlek blev antagen.
Det lutar åt att jag inte var okej eftersom jag själv gett ut min bok.
Nåja, jag hänger inte läpp för det. Livet går vidare i hundranittio.

Idag har jag och Peter plåtat det sista på huvarna, och haft strålande solsken. Jag har skurit mig här och där på de vassa plåtarna, men inte ramlat ned från taket.

På hemvägen passerade vi Gamla stan via skeppsbron, och jag fick syn på alla vackra dörrar som sitter på husen. Den ena vackrare än den andra.

Jag är fascinerad av sådana, och för många, många år sedan tecknade jag ofta av Stockholms gamla hus med dörrar som vackra smycken.
Jag bodde på Heleneborgsgatan, och undrade ofta vem som bodde i husen.
Ibland väntade jag utanför tills de boende kom ut.
Jag var alldeles för blyg för att fråga om jag fick följa med in och titta innanför dörren, men hade ynnesten att jobba flera år på Östermalm, rättare sagt nybrogatan.
Där hade vi en vacker dörr, och trapphuset var fyllt av gamla målningar och fönster med en innergård.

Jag såg också att det var julpyntat i Gamla stan. Vackert eller hur?

Nu sover småtrulsarna sött efter att ha busat runt med mig på Ica affären så att jag blev alldeles svettig och generad. De var både trötta och hungriga.

Och nu ska jag redigera

Godnattkram

Jag visste att extraparet var försvunnet, och fick ont i magen av nervositet.

“Jäklar, faan, helvete”, mumlade jag och gick igenom vartenda par byxor och alla jackor. Nu pratar jag om en tio, femton par byxor…både mina och Peters, och nästan lika många jackor.

Nepp…ingenstans…

Tittade på klockan och såg att den närmade sig elva.

Attans jag som skulle shoppa leksaker till Hampuz som fyllde år idag, och efter det skulle vi hämta Zabine och åka till sjukhuset.

Ringde till Peter som suckade när han hittade det ena paret nycklar i fickan. Problemet var att han stod på ett tak ute på Djurgården, och hade en massa mil hem.

Klockan tickade på och jag blev allt svettigare. 

Var i helsicke hade jag eller Peter lagt dem.

“Förbannade karl”, muttrade jag, och tänkte precis ringa hem Peter, när jag såg mina arbetsbyxor jag använde i somras framför mig.

“Voila”, jublade jag och klappade händerna.

Snabbt som attan fäste jag på Hampuz bältet och svängde ut med en rivstart.

Hampuz och jag åkte till leksaksaffären i Tumba där vi till vår stora lycka (mest min plånboks) ser att de har REA…stooor sådan. En hel del leksaker säljs med 50% rabatt, och andra med 20% rabatt.

Han hittade en stor bärgningsbil, jongleringsbollar, Beyblade, svärd, pistol, ritblock med bilmallar, och fick nog av shoppande efter cirkus en timme.

“Nu räcker det mamma”, sa min lilla älskling, och bubbade iväg allt han hittat till kassadisken.

Vid disken hittade jag en nyinkommen Monster high docka som jag köpte till Zabine. De är så förbaskat dyra…300 pix på extrapris. Superfin var den. En bra julklapp.

Nu hade klockan vandrat fram en timme, och vi var hungriga. Mac Donalds låg lägligt placerat intill.

Hämtade Zabine på skolan och åkte till Huddinge sjukhus där det var totalkaos. De bygger nämligen ett nytt parkeringshus, och har under tiden inget annat att erbjuda.

Jag ringde till vår barnflicka som mötte oss. Hon bor nämligen där.

Zabine fick göra syntest, och gick igenom flera olika kontroller. Tydligen skelar hon på ena ögat…men bara lite, lite…

Nu går de vidare med ännu en synundersökning för att kolla om hon behöver glasögon eller ej.

Det hade blivit mörkt ute när vi for till skolan och hämtade Razmus.

Sedan…äntligen hemåt.

Bjöd ungarna och de andra på pannkaka till förrätt och nygjord kladdkaka med laktosfri grädde till efterrätt. Gott som attan. 

Hampuz lekte med sina nya leksaker, och gäspade gång på gång.

Åtta la jag samtliga ungar, och satte mig vid datorn för att kolla mejl och redigera.

Godnatt