Idag har jag stått ute i blåsten på taket och falsat för brinnande livet.
Det var inte så kallt, mest otrevligt runt öronen, med presenningar som fladdrade och träkonstruktioner som inte riktigt gjorde som jag sa.
Peter manar mig att prova på det mesta inom yrket, men mina händer gillar absolut inte läget. Det värker som besatt efter att jag jobbat med verktyg som är gjord för manshänder.
Under tiden vi jobbar kommer jag på ett nytt verktyg som säkert skulle underlätta för alla plåtslagare, inte bara mig.
Idag slant jag med borren, och lyckades borra mig i handen. Det gjorde ONT, men blev lyckligtvis inte så illa som jag först trodde. Ett ytligt borrhål var det enda som syntes.
Vid tre far vi hemåt, värkbrutna båda två. Solen lyser, och höstlöven nästan glöder på marken.
På väg hem glider vi förbi Jula och inhandlar några ljusstakar, och ett antal underställ. Det gäller att rusta sig för vintern.
Får ett meddelande om att paketet från Kappahl kommit, och rusar in på Ica för att hämta det innan jag hämtar barnen. Det är vinterkläder till Zabine som jag har mina aningar kan vara svår att få på henne.
Jag och Zabine ska gå snowboardkurs, Razmus fortsättningskurs och lilla Hampuz skidskola, så det gäller att ha bra grejer, annars fryser de och vägrar åka. Been there done that, så att säga.
Peter bygger trappa med en granne, och jag utfodrar tre hungriga barn som sedan däckar i soffan.
Jag kikar in på nätet, och hittar ett meddelande från Apple om att UPS har försökt leverera datorn men misslyckats.
Ursäkta mig…
Snart blir jag galen
Datorn skulle komma från Apple via UPS den 12:e fick jag besked om från början.
Jag stannade snällt hemma heeeeeela dagen, men ingen dator kom.
Den 13:e jobbade jag igen….
På datorn den kvällen hittar jag ett meddelande från UPS att de var här för att lämna datorn, men att jag inte var hemma.
jaha, och var är den lilla infolappen de skriver om på sin hemsida, och var är sms:et?
Grrr
Jag skickar e.mail mitt i natten, och får svar dagen därpå via telefon.
De har skickat killen igen till mitt hus, och kan inte stoppa honom.
“Hej, hej, hej….stopp nu”, säger jag irriterat. “I dagens Sverige kan det väl inte vara omöjligt att få kontakt? Och varför har inte chauffören ringt mig?”
“Våra chaufförer har inga telefoner”, säger kvinnan.
Hjälp, tänker jag, och undrar för mig själv vilket århundrade de tillhör. Idag borde väl alla anställda budbilar ha tillgång till telefon, och internet.
“Okej”, säger jag…”skicka ut budet på fredag så stannar jag hemma då.”
“Det ska vi göra”,svarar hon och vi lägger på.
Idag (torsdag) ringer UPS-chauffören och berättar att han står utanför mitt hus…IGEN
Jag talar om att jag pratat med en kvinna på UPS som lovade leverera paketet(min nya dator) på fredag, och ifrågasätter företaget som inte delar ut mobiler till sina anställda.
Han berättar att de som är anställda där länge tjatat på sin chef om telefon, och att han ringer från sin privata.
Haja läget…Nu har alltså UPS skickat sin chaufför TRE gånger till Grödinge-Näs i onödan…det är en lång sträcka som säkert kostar massor.
Istället för att skicka ett sms alternativt ringa mig, och fråga om jag är hemma, åker dessa stackars killar fram och tillbaka mellan lagret och vårt hus, om och om igen.
Nyss fick jag ett mejl från Apple som säger att de tar tillbaka datorn om jag inte hör av mig till UPS.
Suck…
Nåväl, jag tänker ringa UPS imorgon, och hoppas att min dator kommer hem. Jag har tagit ut en ledig dag för att ta emot den.
Kontentan av det hela är nog att UPS skulle jag aldrig anlita. Det finns säkert företag som sköter sådant här bättre.
Som om det inte var nog har jag fått en inkräktare på min blogg.
Underligt nog syns det inte utåt till mina läsare.
Det är bloggers rubriker som är på ryska, och jag fattar noll.
Dessvärre vet jag inte hur jag ska lösa det, och har slängt ut en förfrågan på Facebook.
Nu väntar jag och hoppas att det ska lösa sig.
Ha en härlig kväll, för nu tänker jag äta glass för att kurera min värkande hals, och redigera.
