Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

March 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Morgoninlägg

Upp med ungar, ut med hundar, maten på bordet, kläder på.

Brum, brum med bilen till dagis och skola, ut med ungar.
Brum, brum hem med bilen
Knickeliknack skriver dagens skrivpuff
Boing, stänger ned internet
Rasp, rasp…redigering pågår
Tyyyyyyyyssssssttttttnnnnnnaaaadddddd
Ha en underbar dag
Kram
March 26th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Nattsvart natt och redigering av manus

Natt, natt, nattsvart natt

Ord, ord massor av ord som ska redigeras, minimeras för att locka till läsning.
Puh!
Idag har jag redigerat hela dagen, sedan varit på möte angående Lilleman på dagiset, och därefter hämtat tre ungar som inte ville åka hem alls. Efter mycket lock och pock följde de med, men surade i bilen.
Väl hemma stannade de ute och lyckades på exakt tio minuter förvandla svarta kläder till grå genom att rulla sig i en grushög. Hm…var får de allt ifrån?
Lilleman som är lite trög i det här med att skippa blöjan kom in med moloken min och rapporterade att han bajsat på sig, samtidigt som han hulkar. Den lilla krabaten brukar nästan spy de där gångerna när han inte hinner på toa.
Det var bara att slänga rubbet i tvättmaskinen och skrubba ungarna innan det var dags för mat.
Vinterkläderna verkar ha växt under året, medan skorna växtes ur i rasande fart, och numera ligger i kartonger med noggrann märkning för framtida användare.
Zabine har lite svårt med att klä på sig, och säger om och om igen att det är sommar trots att jag använde vantar när jag körde dem till skolan i morse. “Det är kallt ute, punkt”, säger jag lätt irriterad över mammor som klär sina små i tunna kläder, och inte skickar med överdragsbyxor. Det är inte lätt att förklara för en sjuåring att hon ska ha överdragskläder när många andra springer halvnakna i klänning och tennisskor.
Nu har klockan passerat tolv, och spökena gör allt för att söva mig.
Peter ligger framför teven och sover, men hävdar bestämt att han jobbar då jag väcker honom. Han skulle skriva offerter, men…hm…det var ett väldigt underligt sätt att skriva på.
Min redigering har gått bra, och manuset fogar sig ganska bra tycker jag. Karaktärerna har inte haft alltför mycket att invända, och kanske, kanske det snart är dags för lektörgranskning för att få styrning åt rätt håll.

Ha det gott nu, och sitt inte uppe för länge.
Kramar
March 26th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Tappad tid-planering som inte går att följa

Det där med att planera saker är inte riktigt min grej.

Jag gillar när saker bara händer.
Igår hade vi dock planerat att barnen skulle skjutsas till sin farmor och plastfarfar för att tillbringa dagen på Skansen.
Vi gick upp i god tid, åt frukost och for iväg, lämnade jamande katter och skällande hundar bakom oss.
Solen sken, men det blåste småspik så barnen.
Några mil senare lämnade vi samtliga barn, pussade dem och for hemåt.
När jag köpte min nya Iphone medföljde gratis Spotify ett år, men jag klarade inte av att installera det i telefonen själv och behövde besöka Teliabutiken i Skärholmen.
Väl där såg vi till vår förvåning att den var öppen trots att klockan bara var tio. 
Vi klev in och köpte skal + etui till telefonen, och fick Spotify som jag genast började experimentera med. Hittade bland annat min favvoartist Dilana Robichaux från programmet Supernova. Hon har en grym röst.
Vi strosade runt i butikerna, kikade på och köpte nya tennisskor till Razzel som inte har ett enda par som passar.
Sedan åt vi i lugn och ro, men riktade ögonen hemåt för att ta itu med huset, bilen och annat.
När vi kom hem tog jag ut hundarna på en promenad, diskade, och tog ut ännu fler vinterkläder till mitt redan överfulla förråd. Snart får jag väl trycka in sakerna och stänga dörren fort innan de rasar ut.
Peter började tvätta bilarna, men blev avbruten av grannen som ville ha hållhjälp.
Jag dammsög båda bilarna, och skurade ur dem. Otroligt vad mycket smuts som finns under småttingarnas fötter.
När jag var klar luktade det friskt Ajax ur bilarna, och Peter hade påbörjat tvättandet igen.
Då kom nästa granne, och Peter försvann igen…
Efter några timmars idogt skurande både inuti och utanpå ringde barnens farmor och berättade att de var på väg hem…
Snopet…
Då fick det hela sin förklaring…vi hade glömt att dra tillbaka klockan och därför levt en timme fel hela dagen. Skrattande tog vi emot småttingarna och berättade skamset att vi inte fått upp en enda bräda på huset, men i alla fall fått bilarna fixade.
På kvällen äter vi, nattar barn och jag tar itu med det mastodonta jobbet med att lägga in tvättade kläder i respektive garderob och även rensa ur vinterkläder.
Efter en natt med Zallys jamande efter karlen på andra sidan fönstret går ögonen i kors av trötthet, men nu är barnen lämnade till skolan, och jag…skall skriva.
Ha en underbar dag
kram


March 24th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Det var ju på brädorna du skulle måla-lergubbar

Igår natt fick jag ingen tid till manuset eftersom vi jobbade här hemma. Du vet det där som måste göras, disk, tvätt, städning och röjning av barnrum. 

Det är trängre än trångt därinne, och jag längtar mig tokig tills de får varsitt rum.

Idag vaknade jag sex av glada skratt från vardagsrummet där tre småtrulsar sitter och tittar på teve med en filt liggande över benen. 
Efter frukost och lite barnprogram tar vi på oss kläder och går ut.
Idag blir det inget skrivande, för vi har börjat med huset igen, och har lite bråttom eftersom Peter startar ett plåtprojekt snart. Ett stoooooort sådant som lilla jag ska vara med på. Måste erkänna att höjden är avskräckande ibland, men man vänjer sig, och det är rätt maffigt att sitta på ett tak i höjd med grantopparna.
Vi har målat brädor idag, en hel massa till och med.
Peter tycker att det är extra roligt att jag är med, för när jag målar hamnar färgen i princip överallt. På mina skor, mina byxor, backen, ansiktet…ja du förstår.
Det syns att jag målar…
Barnen byggde koja av gamla bräder, och grenar, men glömde bort att det är lerigt ute, och satte sig av gammal vana på marken med resultat geggamoja överallt. 
Tvättmaskinen får jobba mycket med tre ungar som älskar att leka ute, och det där med kläder blir allt svårare. “Men mamma, det är ju soligt ute. Då behöver jag ingen mössa eller tröja, det är sommar nu”, sa Zabine och spände sina turkosa ögonen i mig.
Min lilla ängel fick en lektion i årstider, och bar det underbaraste plagg som uppfunnits när hon gick ut; Överdragsbyxor.
Vem minns inte äckligt varma galonbyxor som var fula och otympliga, och så täta att huden hade andnöd. Jag kissade alltid i mina bara för att slippa dem.
Vad har du själv för relation till detta plagg?
Det var tur fröken fräken tog på sig överdragsbyxor, för hon såg ut som en lerhög då hon kom in.
När barnen lagt sig smet jag ut till vår bod som ser ut som Jerusalems förstörelse, och försökte röja upp bland gamla urvuxna kläder och skor, skidhjälmar, pärmar, böcker och leksaker i massor.
Sommarkläderna bars in, och vinterkläder ut. För nu, är det vår.
Nu sover Peter i soffan framför teven, och jag har facebookat lite, och ska nu in i fantasins värld.
Ha det gott kära du
Kram
March 23rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Spökskriva-Kåta katter runt knuten-skrivarcoach

Det finns en stor nackdel med den här årstiden, och det är alla dessa kåta katter som kissar ned hela huset och alla bodar för att märka revir. 

Just nu för jag en misslyckad fajt med en tjock randig sate som både blivit duschad och jagad av hundar, men ändå återvänder. Funderar allvarligt på bössa. Pang, så är problemet löst. Eller?

Orsaken är min lilla prinsessa Zally som hittills kallsinnigt avfärdat hans uppvaktning, men inatt ändrade uppfattning och kravlade efter golvet och jamade som besatt efter honom utanför.
Klockan var ett när jag lade mig, halv tre började hon sin skönsång…
Klockan fem steg jag upp, med ögonen fulla av John Blundgrus och en svag huvudvärk på grund av sovbristen.
Nu ska jag utfodra djur och ungar, sedan köra dem till respektive ställen, och fortsätta till Ica maxi för att införskaffa mat i mängder. Tänkte kolla in bokrean samtidigt.
Igår köpte jag en bok som jag trodde handlade om något jag själv tänker skriva om. Barns låtsaskompisar. Turligt nog handlade DE ICKE SYNLIGA inte om sådant.
Tänker läsa den, så en recension kommer så småningom.
Jag gillar utseendet, men inte hur den är tryckt. Tättskrivet, knappt några marginaler. Det ser ut som om de velat få så mycket text med som möjligt. Det blir svårläst.
En författarkollega har tagit kontakt för att vi ska byta manus, och på det sättet hjälpa varandra. Det har blivit några manus nu, och jag har lärt mig att ge ärlig kritik, vilket jag tyckte var väldigt svårt i början när jag recenserade och hjälpte andra med sitt skrivande.
Det är ju trots allt en annans fantasi jag klampar in på.
En annan kollega tyckte att jag skulle börja spökskriva böcker, och jag ska kolla upp det lite närmare.
Ha en härlig dag
Kramar
March 22nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Det börjar lösa sig

Idag har jag skrivit ut manuset, och ska nu gå igenom det på papper för att hitta eventuella fel och var jag ska peta in två mycket bra kapitel.

Lärde mig hur man facebookar med filminslag och fotografier via mobilen. Spännande. Nu kommer ni snart att kunna höra min vackra stämma då jag läser upp min dagliga novell.

Ikväll har jag träffat mina skrivarvänner på Cafe Amy vid Fridhemsplan. Som alltid pratar vi om allt som har med skrivande att göra, och jag får erbjudande att ge ut min kommande självbiografi på ett förlag.
Dock ett litet sådant, så jag tackade för erbjudandet, och bad att få återkomma.
När jag sent omsider kom hem kollade Peter och jag alla plåtjobb som rasat in, för nu jäklar har det lossnat rejält, och eventuellt blir jag anställd av honom, och öppnar bokförlag.
Hi, hi…
Livet leker just nu.
Inatt ska jag skriva, och redigera.
Kram
March 20th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Idag har det gått bra

Efter att jag lämnat av tröttmössorna for jag snabbt hem och kollade mejl, sedan stängde jag ned internet och skrev, och skrev, och skrev.

Det gick super.
När klockan var halv tre for jag till skolan och hämtade ungarna.
Razmus satt under ett bord och grät när jag hämtade honom, och efter lite lock och pock kom det fram att det berodde på en småsak.
När vi skulle gå hittade vi inte hans jacka och konstaterade att den var borta. 
Zabine å andra sidan hade försnillat huvan till overallen, men skuttade glatt i sina stövlar och sprang ut på gården utan mössa och jacka.
Lillemans ögon gnistrade av glädje och stolthet då han berättade att han, Samuel och Vidar var kompisar.
Samuel är en extremt blyg kille med mörkbruna ögon, och Vidar är en kille som började dagis idag. 
“Men jag har tappat bort vantarna”, säger Hampuz och trär på sig stövlarna. “De är bara borta.”
Suckande inser jag att dagen blivit en klädborttappardag, en sådan där tråkig dag när pengarna flyger iväg utan att man kan göra något åt det.
Förhoppningsvis hittar jag igen kläderna, men vis av andra gånger tror jag föga på det.
Efter att ha diskat, matat barn, och tvättat några maskiner är det nu dags för skriverier.
Ha det gott
Kramar
March 20th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Sura och trötta ungar-dialekt-research

I morse hade jag en riktig dramaqueen här. En kille som stortjöt om än det ena än det andra, och vägrade kliva upp och äta eller klä på sig.

Efter mycket stök fick jag in honom i bilen och åkte till skolan, där Lilleman kopierar storebrors uppvisning inne på dagis, men stoppas av mig genom att jag mutar honom.
När jag sätter mig i bilen igen drar jag en djup suck av lättnad och sätter på Bandits på radion för att njuta av Bollnäsmartins ljuva dialekt.
Dialekt är som smågodis, det är mysigt i små doser, men kan bli för mycket om man bor där.
Jag kommer från Hälsingland och flyttade som artonåring till Gävle där de pratar med E istället för Ä.
När jag träffade någon som pratade med hälsingedialekt kände jag mig hemma, och ganska ofta föll jag pladask för dessa småtroll som inte sällan var skitstövlar trots sitt ursprung.
Hur som helst så är jag fortfarande svag för de där härliga tjocka L:n och Ä:na, alla dessa förkortningar som gjorts av språket. Jomenvisst är ett ord jag använder, och jag säger ä istället för e.
Det roliga är att Razmus anammat hälsingemålet delvis, medan lillstumpan pratar Stockholmska hela vägen. Peter som bott i Stockholm hela sitt liv härmar mina ord, och kommer på sig själv stup i kvarten.
Bollnäsmartin var det ja…
Han har ju ett rockprogram på radion som jag trots ointresset för musiken följer i syfte att lära om min dialekt som finns någonstans i bakhuvudet och trollas fram på cirkus en sekund då jag far hemåt och pratar med min familj.
Nu har jag kollat olika jobb och utbildningar, och är arg för att jag inte tillhör arbetsförmedlingen kultur. De har en webbredaktörutbildning som jag är vansinnigt sugen på att gå, men inte får.
Dags för mig att göra nytta. 
Ha en underbar dag
Kram
March 18th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Nyhetens behag

Som du kanske läst har jag fallit till föga och införskaffat en Iphone.

Men i morse började problemen.
Hur sätter jag i Sim-kortet? Efter lite googling hittade jag svaret, och förstod direkt vad den lilla specialnålen i lådan var till för.
Nackdelen är att mitt simkort nu blir alldeles för litet för att använda till någon annan telefon. De vet verkligen vad de gör på Apple. Låser mig till deras mobiler, och datorer.
Men, men…jag är jättenöjd med min Macdator och har aldrig peppar, peppar haft ett fel på den.
Under dagen har jag stansat in en massa nummer i telefonboken, surfat på nätet och bland annat kollat in min blogg. Såg riktigt bra ut tycker jag, men målet är att göra en app till den.
Kameran är superb, och ger klara fina bilder, nära en riktig kameras resultat. En bra sådan.
Kolla in den här bilden på vår Zally som för tillfället är ganska sur eftersom grannkatten förpestar hennes förut så lugna liv.
Zenta lade sig så fint, och mamma Zilla ville också vara med.
Under dagen har jag insett att det var mer än dags att skaffa en smartphone och ska nu försöka hitta bra appar som förhöjer statusen på den ytterligare.
Har du några förslag?
Finns det några man kan använda i skrivandet?
Jag tänker nu läsa in mina noveller för att spela in mig själv när jag läser den, och skicka till facebook. Med barn hemma fungerar sådant uselt, men när de är i skolan tänker jag passa på.
Nu är det snart kväll igen, och efter kvällsmaten ska jag skriva på manuset. 
Ha det gott
Kram
March 18th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Skogspromenad-scoobydoo och skitiga fötter

Klockan var två när jag gav upp igår, och redan klockan sex väcks jag av Zentas godmorgon-skall.

Hon och de andra vill ut, nu på en gång.
Det är bara att masa sig upp och gå ut i den…underbart härliga morgonen. Fåglarna kvittrar, det doftar gamla löv och barr, blandat med hästskit och hav. Solen håller sig gömd än så länge, men det ser hoppfullt ut. En svan kommer flaxande över oss, och strax efter ett gäng kraxande kråkor som gör saltomortaler och andra konster i luften.
Jag tänker på Pettson och Findus, och ler för mig själv. Sven Nordqvist hade säkert tecknat av tokeriet.
Vi vänder hemåt och jag kör dressyr efter vägen, försöker tygla Zenta som gärna vill ösa iväg.
Zally möter oss i dörren med ett högt jamande, och smyger ut på tomten för att jaga möss. Den lilla vackringen är en sjuhejare på att ta råttor. Hon äter knappt någon kattmat längre.
Igår hade hon en uppvaktande randig herre här som trots idogt jamande inte fick komma närmare henne än en meter, om ens det.
I vardagsrummet sitter tre trötta barn och tittar på Scoobydoo. Zabine är så trött att hon halvsover medan de andra sitter upp med ögonen riktade mot rutan, vägrar lämna den ens för en sekund. Funderar på hur manusförfattaren byggt upp spänningen i filmen, och fastnar jag med. Scoobydoo är en av mina favoriter, men idag är jag mätt efter en film.
Zenta som blivit instängd ett tag för att torka sina fötter skäller högt för att få komma ut, och jag faller till föga trots risken att få soffan nedlerad av deras fötter. Alla årstider har sin charm-och negativitet. På vintern är det kallt, ibland blött, och nu till våren blir det lerigt och blött. Sommaren är nog bäst med torra marker och någon regnskur då och då.
Nu ska jag starta upp min Iphone, och försöka hitta appar för att videoblogga, göra min blogg till en app och starta upp en skrivarapp. En helt ny värld för lilla mig.