Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

March 17th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Påbyggnad-dödsångest-Iphoneköp

Inatt tittade vi på en sådan där indianfilm som får en att gråta floder. Den gick sent som attan, och var låååång. 

Efter den (vid två på natten) började nästa film som jag delvis missade eftersom mina ögon envisades med att falla ihop. 
I morse skrev jag lite på nätet, och satte sedan på mig jobbarkläderna och gick ut för att fortsätta påbyggnaden av vårt kära hus. Det var lite väl högt, och vi kunde bara gå på en smal bräda som i mitt tycke var extremt vinglig. Hm…det var nog min höjdrädsla som spökade.
På eftermiddagen samlade vi ihop samtliga småttingar och drog iväg till badet några mil bort. Det var urskönt även om jag egentligen föredragit att gömma min något mulliga, albylvita kropp i en stor t-shirt.
Jag satt mest med Lilleman i lekbassängen och frös trots tjugoniogradigt vatten. En gång i tiden , läs tjugo år tillbaka, simmade jag morgon och kväll för att bränna av alla överskottsenergi jag samlade på mig.
När vi går till en bassäng för de lite större barnen stannar Peter och Lilleman i lilla bassängen, men kommer strax efter. Zabine testar att simma, och Raz likaså. De flyter, men är lite osäkra ännu.
Hela gänget står och pratar om att det är dags att gå hem, och plötsligt händer det något både underligt och kusligt.
Jag ser att Hampuz kört ned ansiktet i vattnet, och undrar vad han håller på med…tills jag inser att min älskade unge flyter runt i bassängen utan att ha kontakt med botten.
Han har helt enkelt på något konstigt vis fallit framstupa (vattnet nådde till magen på honom när han stod upp) och kunde inte ta sig upp igen själv.
Jag slet upp honom och kollade att han var okej, men darrade i kroppen av rädsla för vad som kunde ha hänt. Hampuz ville naturligtvis inte bada mer, och vi gick upp.
Jag såg bilden framför mig av den lilla rumpan och huvudet som flöt hela tiden, och tackade min lyckliga stjärna att jag reagerat så snabbt. 
När vi är på väg hem passerar vi en Teliabutik som jag drar med Peter till, och går en stund senare ut därifrån med en Iphone i handen.
Jag har ju grubblat mig gråhårig på hur jag ska göra, och vilken sort jag ska köpa.
Efter att vi ätit på Mac Donalds åkte vi hemåt, men jag hade svårt att släppa bilden av Lilleman i bassängen, och kramade honom gång på gång medan jag frågade hur han mådde. 
Hampuz var tagen av händelsen, och somnade nästan direkt vi kom hem.
De andra tittade på Gladiatorerna, och Zabine somnade i soffan.
Jag tog ut hundarna och satte min nya telefon på laddning, sedan kollade jag facebook och mejl innan jag lade ihop och skrev på manuset.
March 16th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Iphone eller Samsung, eller…för att använda till skriverier

Inatt skrev jag tills det nästan var morgon. Det flöt så fint att jag inte ville lägga mig trots att klockan passerade både tolv och ett.

När barnen skjutsats till skolan idag skyndade jag mig hem i syfte att skriva igen, men fastnade i surfande efter hur man gör en app till mobilen.
Hittade några sidor, och att TELIA har startat upp en möjlighet att skapa appar.
Men problemet är att jag söker ett sätt att göra en app där jag efter betalning från folk skickar ut nyskrivet material till dem.
Typ Novellix har jag tänkt mig.
Nu vet inte jag om någon vill läsa allt jag skriver, och framför allt betala för det, men jag tänkte testa.
Tanken är att jag då skriver en ny novell varje dag som jag sedan skickar ut till betalande som har min app i sin mobil.
Hm…måste fnula på det där.
Har du tips så dela med dig.
Till att börja med måste jag skaffa en telefon som jag kan använda till det här.
Min aino är superb, men har för liten skärm.
Nu står valet mellan Iphone och Samsung s2
Som du förstår har jag inte hunnit skriva ett enda ord idag, och tänker jobba inatt istället. För övrigt jobbar jag bättre då.
Snart kommer Peter hem, och vi ska fixa middag och mys med barnen.
Trevlig helg på dig.
Kramar
March 14th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

besviken-arg-ledsen

Idag åkte jag ju till Stockholm för att få information om hur jag bär mig åt för att bli webredaktör, men till att börja med var det dåligt skyltat var mässan höll hus i kulturhuset, och när jag hittat dit med hjälp av några vänliga själar, så får jag absolut ingen hjälp av personerna som gått ut i media och sagt att jag skall åka dit för att få information.

Jag bet mig hårt i tungan för att inte skälla, men stampade ordentligt då jag gick ned för trapporna.
Jag hade turen att komma till pendeltåget två minuter innan det gick, och solen dämpade min ilska, men jag kände det lite som om jag kastat bort värdefull tid på något som inte gett ett skvatt.
I Tumba satte jag mig på Mac Donalds för att njuta av en glass med chokladsås och skriva på manuset. 
Det rätta flowet gömde sig, men de som satt och mumsade på mat runtom i lokalen försvann och ersattes av dimmiga figurer…så lite vettigt blev det.
Klockan blev ett och jag for upp och hämtade ett DHL-paket med kläder till lilltjejen som jag köpt på Tradera. Sedan körde jag till skolan i flygande fläng, smög in till Razmus som hade lektion och frågade om han ville bli hämtad av pappa senare. “Ja, oh tack mamma…”, sa han och kramade mig.
Tassade in till Zabine som ville ta med sin kompis tillika vår granne hem till oss.
Slutligen hämtade jag Hampuz som var ute och lekte på gården med sina kompisar, och inte ville hem. Efter lite lock och pock följde han med oss till bilen, men tänkte ta med ett antal pinnar.
Väl hemma kände jag en underlig doft i vår källaringång som numera är platsen vi går in på. Det luktade bläh, eller skit rent ut sagt.
Efter att jag undersökt saken insåg jag att det var vår SLAM som spökade och behövde tömmas. Underligt nog sa försäljaren att vi skulle tömma den två gånger om året, medan Slamtömningskillen skrattande sa att det var helfel, och att den behövde tömmas var tredje månad…
Öppnar upp paketet med Zabines nya(begagnade) kläder och lockar tjejerna att agera modeller ett tag. Min lilla tjej får massor med fina plagg och ögonen lyser av glädje.
Mörkret rasar över oss som en stor tjock mantel medan jag steker pannkakor i massor till barnen som vräker i sig tills de är helrund om magen.
Peter kommer hem, men slipper pannkakor då jag steker några fläskkotletter, lite halumi och vispar ihop en fusksås. När vi ätit klart somnar han bredvid minstingen som däckat i soffan.
De stora barnen lägger sig, och jag…skriver…
March 14th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

YH-mässa-pussar-skrivpedagog

Inatt blev jag sittandes till klockan ett innan ögonen trillade ihop.

Barnen var duktiga och gav mig ro redan klockan åtta då jag läst några kapitel ur underbara Vargbröder.
Det är svårt att sluta läsa när jag börjat för de där böckerna är så skickligt skrivna att jag är där mitt i isen och snön med Renn och de andra.
Läs den om du inte redan gjort det.
Peter och jag pratade om min arbetslöshet och att det kanske är dags att jag tittar på vidareutbildningar.
I dagsläget har jag arbetat sedan jag var femton, gått social linje (tvåårig) och varit föräldraledig/sjukskriven från 2003 till 2010.
Jag är fullt medveten om att mitt avbrott delvis orsakat arbetslösheten, men aldrig att jag ångrar valet att vara hemma med småttingarna så länge jag kunde.
Inbillar mig att jag gjort allt jag kan för att cementera en stabil grund åt dem på det viset, men jag kan ha fel…
Idag vaknade jag fem då Peter klev upp, fick en puss och sällskap i sängen av en liten valp som pussades och gjorde allt för att få stanna kvar.
Zally kom upp och hälsade, lade sig kurrande vid mitt huvud, och ledde mig till drömmarnas land en stund till.
Nästa gång jag öppnade ögonen stod de röda siffrorna på 6.10
Upp fort som attan, jaga upp barn, frukost och iväg.
Solen skiner, men det är is på rutorna så jag måste skrapa dem, och händerna blir till isbitar.
Lite snack, mera pussar och hejdå till Razmus som leker ute med sina kompisar på skolgården.
Han kommer springande och ger mig en kram och puss.
Min lilla nioåring gödslar inte precis med sådant, så jag blir alldeles varm i hjärtat och smeker honom över kinden innan jag går iväg.
Hittar en parkering vid pendeltåget och går till spåret där jag tar pendeln mot Stockholm.
Naturligtvis blir det stopp…flera gånger till och med.
Klockan hinner bli halv tio innan jag kommer fram.
Kulturhuset är fullt av folk som läser dagstidningen på nätet, fikar, pratar och bara är.
Anledningen till mitt besök här är att jag skall kolla på YH-utbildningar. Det är nämligen mässa så att man kan prata med de olika skolorna personligen, något som passar mig ypperligt eftersom jag inte gillar att prata i telefon.
Min tanke är att kika på webbredaktör-utbildningen och skrivpedagogutbildningen, men jag hittar säkert fler intressanta saker.
Just nu sitter jag i biblioteket, men alldeles strax öppnar mässan.
Ha det gott
Kram
March 13th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Varför skriver du?

När jag läser alla dessa bloggar som finns på nätet ser jag ofta, ofta hur skribenten frågar sig varför han eller hon skriver.

Ja varför gör du det?
Jag skriver för att jag måste, för att orden och bilderna svämmar över i hjärnan om jag inte tömmer den med jämna mellan rum.
Nattetid fortsätter min hjärna att jobba på manuset och ibland får jag kasta mig handlöst ur sängen, halvt sovande för att skriva upp scenen jag nyss drömt. 
Min medhjälpare som jag inte ens vet vad det är för kön på låter mig aldrig slappna av. 
På väg till skolan med ungarna kan en ide´ ploppa upp i huvudet och tvinga mig att stanna, eller i alla fall leta upp ett papper som Razmus får skriva det jag fått in.
Vi var på vildmarksmässan i helgen, och där…vimlade det av alla möjliga detaljer som skulle kunna skjutas in i manuset. Snällt samlade jag på mig intrycken och tog Lillemans hand för att gå ytterligare ett varv därinne, trots att jag längtade hem för att skriva det jag kommit på.
De dikter som jag skriver kommer till mig i bilder, med en uppläsare som noggrant bokstaverar orden.
Så vad skulle jag göra om jag inte skrev?
Teckning ligger mig varmt om hjärtat, och fiske. Som ung tillbringade jag dagar vid ån i väntan på att få storgäddan att nappa. Det är både härligt och nyttigt att vara ute på sjön. 
Ibland saknar jag det där.
Teckningsblocket låg alltid i min väska på den tiden. Idag ligger resultatet i kartonger, väntar på att bli upplockade och sedda.
Men något jag saknar väldigt mycket är att läsa.
Som singel tillbringade jag nätterna med näsan i en bok, plöjde igenom tegelstensromaner på bara några dagar, och älskade magin med att tas någon annanstans trots att jag var hemma.
Det är det jag hoppas uppnå med mina texter, det och att beröra så djupt att den som läser funderar flera dagar och veckor på det han eller hon just läst.
Nu ska jag ta mig in i mördarens hjärna.
Ha en härlig kväll
Kram
March 13th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Bilverkstad-manusskrivande-vår

Idag sitter jag på bilverkstaden och skriver.

Barnen revs upp redan klockan halv sex, och efter en snabb promenad med vovvarna utfodrade jag tre mycket trötta telningar som inte var speciellt sugen på att åka iväg till skolan trots att solen lyste på en klarblå himmel, och isen på gården sakta försvinner.
Det är fortfarande stor risk att beträda tomten, men alla vet hur läget ligger till, och tar det lugnt.
Efter att jag lämnat av ungarna åkte jag vidare hit, och här sitter jag nu och skriver i väntan på att vårt avgassystem skall bytas ut.
Det är ganska intressant att sitta i soffan och lyssna på alla kunder som kommer in. Hittills är jag enda tjejen här, men dagen är inte slut ännu. Jag hittar många tänkbara karaktärer till mitt nästa manus.
Inatt skrev jag tills klockan blev ett, men var ändå inte nöjd eftersom jag skrivit fakturor, och jobbat med Peters firma största delen av tiden.
Idag tänker jag sitta hela dagen, och större delen av natten med manuset. För nu jäklar i min låda ska det bli klart…eller i alla fall klart för redigering.
Av misstag tryckte jag på en knapp som infogade texten sade överallt, och fick inte bort eländet.
Det är bara att bita i det sura äpplet och göra om.
Ha en härlig vårdag
Kram
March 12th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Sjukhusbesök-avgassystemet paj-internet sackar-is, massor av is

Hejsan!

Igår kväll klippte jag samtliga hundar, och barn plus Peter. Razzel krånglade lite i början, men lät sig mutas av en bit choklad och mitt prat om att han skulle bli skitsnygg i skallen.  
Lilla Zenta som varit en lurventuss blev plötsligt en liten söt fröken. Under all den där beige och svarta pälsen hittade jag en nougatfärgad sötnos.

När barnen lagt sig (och Peter sussade sött framför teven) smög jag ut till mitt lilla krypin som för närvarande är smockfullt av skrivarböcker, manusidee´r, manus, synonymböcker, och mycket annat. Se själv.

Klockan ringde fem imorse, och jag skulle ljuga om jag sa att jag studsade upp pigg som en mört.
Gick ut i skogen med vovvarna, och åkte än hit än dit på isen medan pannlampan vippade på min skalle. Det är ju fortfarande mörkt om mornarna.
Peter tog Raz och Zabine till skolan medan jag tuffade iväg klockan sex med Hampuz till sjukhuset. 
Han är kallad till synundersökning, och jag ville åka i god tid eftersom jag var lite osäker på vart vi skulle.
Hm…det var byggarbetsplats borta vid sjukhuset, och fanns inte tillstymmelse till parkering. Som tur var hittade jag ett alternativ och tog Lilleman i vagnen, satte på mig och honom varma kläder, och avslutade med lovikkavantar, för det blåste småspik ute.
När vi hittat fram såg jag att det skulle dröja ca 30 minuter innan vi fick komma in, så jag gav Hampuz ett papper att rita på, och själv läste jag några kapitel i boken TRE ENKLA REGLER finns inte.
Efter att vi fått komma in kollade en kvinna Hampuz syn med några olika maskiner, och jodå…visst ser han dåligt OCH skelar. 
Nu ska vi återkomma om några månader för att göra ytterligare tester, och få en noggrann bedömning.
På vägen hem svängde jag in på en bilverkstad för att undersöka hur allvarligt fel det är på min lilla pärla. 
När de hissar upp henne ser de att hela avgassystemet pajat, och behöver bytas ut akut.
Kostnad? 
Tretusensexhundra pix.
Inget roligt alls, men ett nödvändigt ont liksom mina nya glasögon som också brakade iväg. Jaha, då väntar jag på sak nummer tre. Det sägs ju att det alltid händer tre olyckor…
Vi åt mat, sedan ville Hampuz titta på Ninja Turtles, och jag skulle jobba på manus, kolla mejl mm
Solen skiner ute, och isen som jag inte är så bra kompis med, smälter sakta bort.
Vår gård och baksidan upp mot skogen är täckt av ett tjockt täcke av blank is.
Ha det gott!
March 11th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

TEMA Strunt DEL 19 om Pelle

Pelle kände sig obekväm i den tajta våtdräkten, och hann fundera flera gånger på om han verkligen skulle testa windsurfing innan Juan uppenbarade sig.

“Sorry, jag har försökt lära Cameron Diaz ett nytt trick. Hon ska vara med i ett kändisjippo och ville imponera rejält på de som kommer.”
Han hälsade på Hampuz som hade håret spretande åt alla håll, och var ivrig att komma ut.
“Hur mycket kan ni?”
“Nybörjare”, sa Pelle kort, och kände hur han svettades i princip överallt. “kan vi komma igång?”
Juan var en tålmodig lärare och både pedagogisk och humoristisk, så en timme senare stod båda killarna på brädorna och gled fram över vattnet.
Men det hade inte varit någon lätt sak att få dem dit. Rädsla plus osäkerhet är ingen bra mix om man vill windsurfa.
“Finns det hajar här?” skrek Hampuz.
“De är längre ut” skrek Juan tillbaka, och vände njutningsfullt ansiktet mot vinden och åkte allt fortare.
“Äh han pratar strunt”, skrek Hampuz “Det vet väl alla att de här vattnen är fyllda av olika hajar.”
“Skall vi inte vända?” skrek Pelle, och tittade oroligt i vattnet. Så här långt ut hade han aldrig varit, i alla fall inte utan en stadig båt under fötterna.
Hampuz fångades av en kraftig vind, och försvann allt längre bort tills han bara var en liten blå prick.
Juan följde efter, i syfte att stoppa honom, men hann inte trots stora ansträngningar och sackade in för att åka närmare Pelle. “Vi måste vända tillbaka. Din kompis åker för fort.”
Då dök en grå trekantig fena upp vid Pelles bräda…
March 11th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Vildmarksmässa med barn

Det mobila nätet krånglar, men jag kommer in korta stunder och kan kolla facebook med mera.

Igår skippade vi allt det där med renovering av hus och for iväg till Vildmarksmässan. Vi var ju på båtmässan förra helgen, och jag var lite delad till att fara iväg igen. Det är för ungarnas skull som jag åker dit.
Och de hade skoj, i alla fall de äldsta.
Razmus började med att hänga lite.
Han skulle hålla i sig i två vinklar och hänga där så länge som möjligt.
De flesta orkade inte göra det speciellt länge, men en liten tjej lyckades med 4.09 minuter!
Razmus orkade bara 15 sek.
Nästa station var fyrhjulingar där samtliga ungar provade alla motorfordon.
Nu var det dags för ungarna att skjuta med lasergevär, skjuta pilbåge, fiska i fiskdamm och åka linbana.
Zabine vågade sig upp på stegen till linbanan, men sedan kom tårarna. “Mamma, det är för högt”, grät hon desperat och fick komma ned.
Razmus åkte och skrattade högt när det killade i magen
Vi tittade på knivar, dykare, fiskespön och faktaböcker i massor som visade bra vandringsleder, kanotleder mm
Razmus klättrade, och lyckades efter två försök ta sig ända upp till klockan och jublande ringa i den. 
Timmarna gick fort, och vi måste åka tillbaka hem till våra vovvar. Hampuz sov i vagnen och Zabine hade ont i benen av allt gående. Hon kurade upp sig i Peters knä och myste.
När vi kom hem hann vi bara äta, sedan var det dags att klä på småttingarna pyjamas och sätta oss i soffan för att följa melodifestivalen.
När Eric Sade äntrade scenen jublade Zabine och Razmus, men tyckte det var tråkigt att han inte sjöng Manboy.
Jag tyckte hans ex Molly Sanden sjöng superbra, men att flera andra var bra, och kunde inte lämna soffan förrän allt var klart.
Då skrev jag tills ögonen sa ifrån. 
Använder ett par sådana där billiga läsglasögon som man kan införskaffa på vilken affär som helst, och efter ett tag har jag skallebank som tvingar mig att sluta.
Nu sitter vi här i soffan allihop och tittar på barnprogram. Barnen har varit uppe sedan klockan sex.
Efter frukost ska vi ut och jobba. Ved skall klyvas och brädor ska upp på väggarna.
Ha det gott
Kram
March 10th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Tack Ödet

Tänk vilken gåva det är att kunna vända och vrida orden så att de pusslas ihop till dikter, noveller och böcker.

Jag är så tacksam att Ödet bestämde sig för att jag skulle få möjligheten att med fantasins hjälp sy ihop ett vackert broderi av ord, eller något som människor helst vill blunda inför.
Min rara medhjälpare som sitter på min högra axel sviker aldrig, skäller aldrig, bara ger, ger och ger ord, stämningar, och miljöer som visas över min datorskärm, som en film med möjlighet att stanna, spola och stoppa för att riktigt fånga det som fångas skall.
Emellanåt drivs jag av ett flow som får mig att glömma att äta, dricka och sova. Fingrarna dansar över tangenterna i en virvlande. galen rörelse, och lämnar efter sig ord som jag inte ens visste att jag kunde.
Detta under och mirakel har jag tilldelats, och är så innerligt tacksam.