Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for the ‘Dagboksinlägg’ Category

March 3rd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Dag med bästis-prat-prat-prat

God kväll

Fredag natt skrev jag tills klockan två och fick ihop massor.
Idag kom min bästa vän Susanna och hälsade på, och vi pratade hela dagen.
Det är sällan jag är så social, och när jag körde henne till pendeltåget på kvällen var vi nog lika trötta båda två.
Vi pratade om det övernaturliga, varför folk blir mördare, vad som döljs bakom dörrarna på husen/lägenheterna, otrogna män, vådan av att vara rak på sak, kärringtjafs, vart man tar vägen som snart 50-åring om man vill dansa, minnen från förr, gråa hår, och en massa annat.
Vi hann även med en skogspromenad med hundarna och lite utelek med ungarna.
När jag kom hem hade Hampuz somnat i bilstolen, så jag fick bära in honom. 
Utanför huset mötte katten oss, och hundarna skällde som galningar.
Peter kom hem och vi fixade kvällsmat framför Gladiatorerna.
Det var väl i princip min dag.
Nu skall vi ha myskväll med ungarna, sedan smiter jag iväg som vanligt.
Ha en härlig kväll.
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Dag med bästis-prat-prat-prat

March 2nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Gåtan är inte löst-första boendet

Gåtan med skriket inatt är inte löst, och jag börjar undra om det var kvinnan i huset på täkten som skrek. Tyvärr döljs mer än man anar bakom stängda dörrar som ibland står på vid gavel, men ändå ignoreras.

Jag och barnen har gått runt i omgivningarna och letat efter blodspår, eller i alla fall några hårtussar från kattstackarn, men…nej inte ett spår.
Solen har lyst hela dagen och vi har varit ute i flera timmar. Men det var isvindar, så det var tur att vi kom ihåg att sätta på oss mössa och vantar. Hundarna var alldeles tossiga av vårkänslor.
Mitt på dagen jobbade jag med matematiken med Razmus , som först dissade mig alldeles, sedan visade halvt intresse, och slutligen började samarbeta. Jag var redo att kasta böckerna i papperskorgen när det hände, så tack och lov hjälpte det att jag tjatade.
Tänk om jag anat hur mycket tjatande jag skulle gå igenom som mamma och flickvän. Urrk! 
Jag hatar att tjata, men sällar mig in i ledet där alla andra står.
Nu i dagarna är det mycket diskussioner om singelliv och första egna boendet här hemma. Anledningen är att vår älskade barnflicka har flyttat hemifrån till en egen lägenhet.
Jag minns min första lägenhet som jag hyrde i andrahand i Gävle. Den var bara på arton kvadrat, men ett himmelrike. Hela situationen var ett himmelrike förresten. Tänk bara att slippa stiga upp i ottan för att utfodra djuren innan skolan börjar, och efter det duscha iskallt eftersom vi inte hunnit elda så pass att det var varmt. Brrr…
Det fanns ingen telefon och inget kök, bara ett litet kokskåp.
Men ett stort härligt badkar fanns det, och en dörr att låsa.
Hm…låsa ja…det tog några veckor innan jag fattade att man låser låset och tar ur nyckeln, inte låter nyckeln sitta kvar nätterna igenom.
Mamma och pappas hus låstes aldrig, så vem som helst kunde trilla in.
Nåväl, min lägenhet hade gräsgrön tapet och lika grön heltäckningsmatta. Nu vet jag att mina barndomsvänner skrattar, för de hälsade på flera gånger, och skrattade gott åt eländet.
Läget var perfekt. Femtio meter till centralstation och stadens nöjen.
Allt det där blev glasklart då vi pratade om att flytta till eget, och jag berättade några anekdoter från mitt liv som singel i Gävle.
Nu ligger barnen och tittar på BILAR 2, en sorts skruvad James Bond fast för barn, och med en bil som huvudkaraktär. Hampuz har säkert sett den tusen gånger.
Peter jobbar över, och snart lägger sig lugnet över vårt vackra hus, och då…skall jag skriva på manuset.
Ha en god kväll
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Gåtan är inte löst-första boendet

March 2nd, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Ett hemligt skrik i natten

God morgon.

Det blev inget skrivande inatt, i alla fall inte många rader.
Våra gäster gick så pass sent att det var dags för barnen att sövas, sedan diskade Peter medan jag plockade undan stolar och bord plus satte igång en eld.
Plötsligt hörde jag ett långt utdraget skrik utifrån och rusade ut i mörkret beväpnad med en ficklampa.
Skrikandet upphörde tvärt, och jag rusade mot platsen ljudet kommit ifrån, men det var tomt. Tvärtomt.
Jag tror att det kan vara räven som stryker omkring huset. Han eller hon har stänkt fullt med urin och märkt ut vår tomt en längre tid. Det doftar inte gott alls. 
Skrikandet kan ha kommit från någon av byns katter, och jag tänkte ge mig ut idag för att kolla platsen i dagsljus. Vår katt har varit inne som vanligt över natten, så hon är det inte tack och lov.
Idag väcktes jag av valpen som bara måste ut, så det fanns ingen tid till eftertanke. Med flanellbyxor och tunn fleecetröja gick promenaden över stock och sten. Dock bara en snabbis.
Nu skiner solen utanför och lockar ut oss. Marken är tom på snö, men desto rikare på is som hotar att bryta av både ben och armar trots att det sandats.
Ha en underbar dag
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Ett hemligt skrik i natten

March 1st, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Idag fyller Zabine 7 år

Idag har det varit Zabines dag hela dagen. 

Vår lilla prinsessa fyller nämligen 7 år, och blir stora damen.
På morgonen åkte vi till leksaksaffären där Zabine fick välja vad hon ville ha. Valet låg mellan en barbiedocka med inbyggd belysning och vingar, eller en monsterhighdocka som var blåmålad och iklädd isdansdräkt. 
Hon gjorde några försök att få båda, men gav upp efter att ha tjatat några gånger, och valde Monster highdockan.
Innan vi lämnade stället hade min lillskrutta hittat en häxa som hon också ville ha, och den sponsrade hennes mormor.
Efter att vi hämtat en grön prinsesstårta och en kanellängd på konditoriet åkte vi hem. 
Min skalle var pinfull av snor, och värkte så att jag hade svårigheter med att köra.
Hemma städade och fejade Peter huset, flyttade bord och kokade kaffe.
Jag fixade käk till familjen, och hann knappt få undan disken innan gästerna droppade in. En kladdkaka hann jag också göra som blev klar sekunden innan de kom.
Nu är klockan tio på kvällen och båda de äldsta barnen sitter och slötittar på teve medan jag kollar mejl och laddar för nattens skrivpass.
ha det gott

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Idag fyller Zabine 7 år

February 29th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Uteliv-snor-skriva-teckning

Alldeles nyss hittade jag den här länken om gratis teaterkurs via nätet. sajten var överfylld av bra att ha tips och jag lade in den på min blogg.

Ibland ramlar man över sådana där sidor som är svåra att hitta via google.
Idag har jag diskat, tagit ut hundar, skrivit på manuset, varit ute med ungarna i solen, skrivit ännu mer…och försökt låta bli att ta mig an TRE ÄNGLAR på stört.
Det riktigt kliar i fingrarna efter recensionen idag.
Förkylningen vägrar att huka en enda centimeter och trycket i skallen närmar sig toppnotering. Undrar hur många näsdukar jag bränt iväg de här veckorna?
Barnen fick pannkaka till lunch och nu tjatar jag mig blå om att vi måste äta kvällsmål. De är inte hungriga punkt.
Samtliga barn sitter och ritar med de nya pennorna, och snabbt skapar de pirater som seglar i havet med hajar och krokodiler, bergslandskap med blommor, fjärilar och helt otippat örnar, och till sist Hampuz mästerverk med en bilbana som gör mig snurrig i huvudet.
Vad månde bliva av den här ligan?
Jag hoppas att kreativiteten håller i sig och inte övertas av iphone, datorer mm
Idag fick jag senaste numret av Skriva, som vanligt alldeles för tunn, och fylld av intressant läsning. Det mobila internetet gör det svårt för mig att kommentera mina kära skrivpuffskollegor, men haltande går jag igenom text efter text, åker ut från nätet, loggar in, åker ut igen och loggar in.
Till slut stänger jag ned nätet och tecknar med barnen istället. 
Jag tecknade massor som ung, men “tappade” förmågan när jag flyttade till Stockholm 1984. Det betonggrå landskapet saknade grönskan jag föredrog att rita av, och sena nätter gjorde säkert sitt till.
Nu vaknar jag sakta till liv, och tecknar varje dag med småttingarna.
Ha det gott
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Uteliv-snor-skriva-teckning

February 29th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

En dag som alla andra

Efter att jag suttit med manuset hela natten lade jag mig bredvid Peter och myste. I mitt huvud fanns fortfarande bilden av en liten pojke som fanns med på en dokumentär vi såg innan vi lade oss. Han hade blivit biten till döds av sina föräldrars pitbull, och hade måhända haft en chans om inte föräldrarna rökte på i det ögonblicket. För läkaren konstaterade krasst att pojken skrikit…högt och länge…tills han dog.

Den lilla pojken var bara fyra år, och hade antagligen tagit en av tikens valpar och lekt med den. För att försvara den högg hunden…om och om och om igen.
Jag mådde fysiskt illa av bilderna, och somnade inte förrän efter många snurrningar bland lakanen.
Idag väcktes jag av Zentas skall klockan sju. Hon ville ut! Direkt på momangen, så det var bara att ta sig upp och ut.
Frukost, tända en brasa och torka snoriga barn, sedan var det dags för dagens puff på ordet fria.
Så fort jag skrivit klart skall jag och Razmus diska, och efter det går jag och Zabine till vedboden och hämtar ny ved in. Det går en hel del när det är så här kallt. Tyvärr halkar man runt rejält på gården. Vi har iskana där, dock en knögglig sådan så att åka skridskor är inte möjligt.
Nu är det dags att ta tag i puffen.
Ha en härlig dag
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on En dag som alla andra

February 28th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Sjungande barn och snorkråkor

Inatt skrev jag tills klockan ett, sedan kröp jag huttrande ned bredvid Lilleman som tagit halva min säng i besittning. Jag lade en filt över och under mig, ett duntäcke över det, och som glasyr drog jag min lila härliga superfilt över oss. Och ändå…trängde kylan in underifrån. Åh vad jag längtar tills sommaren, eller åtminstone våren.

Läste några kapitel ur TRE ENKLA REGLER finns inte, funderade, skrev, gjorde sammanställning av min karaktär seriemördaren för hundraelfte gången.
I morse väcktes jag av Hampuz som ville se på film, och jag skickade in honom till de andra. 
Jag var lika tjock i näsan som igår och snöt mig, men fick inte ut ett jota, blev bara ännu tjockare i snoken, och fick svårt att andas. Hå hå ja ja tänkte jag och klev upp.
Efter att jag filurat ihop fortsättningen på skrivpuffsdramat ropade Zabine att hon dukat, och vi åt frukost.
Utanför ligger det snö på marken igen, men det är både halt och kallt och regnigt märker jag när hundarna tas ut. Plötsligt hör jag ett högt jamande ovanifrån, och ser en skepnad långt, långt upp i en tall. Efter att jag konstaterat att den lilla krabaten säkert kan ta sig ned själv lämnar vi stället och går in för att elda.
Razzel fick hem sina läxböcker igår, och skall idag plugga både matte och engelska eventuellt lite svenska välskrivning. Ha, ha…han är inte lite irriterad på att jag sätter fart på honom. Helst av allt skulle Razmus vilja spela dataspel hela dagarna och bara flumma runt.
Men icke sa nicke. Idag är det hans tur att invigas i den sköna konsten att diska för hand. Lillsyrran lärde sig det förra veckan, och tanken är att de skall turas om. Jag hjälpte till hemma när jag var yngre än Zabine, och gjorde det jag kunde hemma.
Razmus satte sig uttråkad på soffan och plockade snorkråkor i näsan som han torkade av på undersidan av soffan medan Zabine komponerade ihop egna sånger som hon sedan sjöng gång på gång samtidigt som hon dansade runt, runt i rummet.
“Skall vi gå ut?” sade jag och studerade deras reaktion. Zabine såg tveksam ut medan killarna verkade uppskatta förslaget. 
“Då får Zabine inte bara sitta och glo som igår”, sade Razmus och pekade på systern. “Du är så tråkig när du gör så.”
Den utpekade skrattade och sa: “Jag tittade på isen. Det var så vackra mönster i den, sedan åkte jag ju lite i början”
Jag beslutar mig för att först elda upp värmen i huset, sedan gå ut och hämta ved, och där…är jag nu.
Eftersom jag ändå måste vara inne passar jag på att skriva mera på manuset, men måste medge att det är svårt att koncentrera sig på mördare när barnen skrattande kör bilracing på golvet nedanför mig.
Ha det gott
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Sjungande barn och snorkråkor

February 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

130 000 läsare – en dag med barnen i solen-manusskrivande

Idag steg jag över det magiska 130 000 läsare strecket. Det känns så kul att så många gillar det jag skriver, och de är inte bara från Sverige.

I dagsläget har jag besökare från Norge, Tyskland, USA, Ryssland, Frankrike, Nederländerna, Kanada, Tjeckien och Thailand
Tänkte försöka skriva något på engelska, men tiden, tiden…
Jag och ungarna har lyssnat på Razmus som läst högt, tecknat med de nya kolpennorna jag köpte igår, varit ute och åkt pulka på isen i backen, och kikat på film. En helt underbar dag som hade varit perfekt om bihålorna varit vänligare, men jag börjar vänja mig vid skallebank.
Nu ikväll har jag gjort mat, Peter diskat och barnen lagt sig snällt.
Nu skall jag skriva på manuset. Det närmar sig ett slut, men är massor av redigering kvar.
Ha det gott
kram

Posted in Dagboksinlägg | 2 Comments »

February 27th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Datorfri söndag nästan-seriemördare berättar sin story

God morgon

Solen lyser på blankvit skare och isig mark
Det är kallt så kallt, men något är förändrat i luften.
Jag märker ett hopp om sommar, värme och små söta ungar.
Husen i byn har förlorat mössan av snö
Vägarna är förvisso fulla av is, men snöfria
Och täkterna döljer effektivt haren som försöker undfly örnens skarpa klor.
Igår hade jag en datafri(iallafall nästan, jag fuskade med Tradera på kvällen) dag, och istället for hela familjen till Södertälje och shoppade.
Jag har fått en massa presentkort från Twilfit som legat flera år, och tänkte göra något med dem.
En kvinna som var serviceminded ut i fingerspetsarna hjälpte mig att på kort tid spendera 1600:- på underkläder, så nu blir det nog vårkänslor i sängen. Ha, ha…skämt åsido tillhör inte twilfit mitt favoritställe att köpa underkläder. kvalite javisst, men dåligt med vackra spetsar som jag ju gillar.
Låt oss säga så här: Det syns inte utanpå vilka vackra ting jag bär under. har alltid älskat att klä mig i vackra spetsar och siden till mina pojkvänners stora glädje.
Vi fortsatte till Lindex, Kappahl och h&m där vi hittade byxor, jacka, mössa till Razzel och en helt underbar fleecepyjamas till Zabine. Jag fyndade på reor och såg hur hundralapparna fladdrade iväg.
Efter att vi käkat tog vi oss hemåt och packade upp våra fynd, eldade, tog ut hundar och in en frusen, kelen katt.
Sedan försvann kvällen i ett jihu. 
Vid nio hade både Hampuz och Zabine somnat, och Razmus låg på golvet, sur över att behöva närma sig sängen.
Då startade ett dokumentärprogram som handlade om en ökänd seriemördare som mördat minst sjuttio personer…
Jag beväpnade mig med block och penna, och lyssnade. Det var intressant och fullt av tänkbara grejor till mitt manus. 
Mördaren älskade att vara i centrum, vräkte på ordentligt och ljög om grymheten i morden, hur han tryckte tillbaka en dövstum när han skulle sätta in en kateter och slutligen mördade honom.
För Donald Harwey var en mardröm för en patient på sjukhus. Han var en omtyckt och respekterad sköterska, men giftmördade och kvävde den han kände för, utan någon urskiljning alls.
Han hade blivit våldtagen av sin farbror från treårsåldern (farbrodern var då 11 år!) och hade en mamma som träffade andra män.
Synd om?
Hm…
Jo jag tycker det. Donald var en rar unge som fick fel start, liksom många andra kriminella. Det var ofta spritfester i huset, och han hade ingen att ty sig till. Något som bl.a Sven Å Christiansson som är psykolog i Sverige brukar se som en orsak att bli seriemördare.
Nej, det blev inget skrivande igår, men när jag lade mig vid två fanns det massor av material nedkluddrat i mitt block.
Idag är det första sportlovsdagen, och solen visar sig vara bästis med barnen.
Efter att jag skrivit dagens puff och det här inlägget skall vi gå ut och checka möjligheterna att åka snowracer. Vill det sig riktigt illa är det kört, och då…får vi väl göra något annat.
Ha en underbar dag
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Datorfri söndag nästan-seriemördare berättar sin story

February 25th, 2012 by Anitha Östlund Meijer

Kapitlen i manuset sammanfogas, fylls och redigeras-karlar på vift

Lördag, underbara lördag. barn som sover länge, lugn skön frukost med massor av olika tillbehör, kvittrande fåglar…ritsch, ritsch, ritsch…stopp nu! Spola tillbaka bandet.

Jag vaknade strax efter åtta och gick ut till vardagsrummet där Peter fortfarande låg utslagen efter gårdagens bläcka. Barnen satt vackert uppradade i soffan och tittade på barntv.
Frukosten blev som vanligt full av bus, strulande ungar som inte kan bestämma sig om de vill ha macka eller ej, eller om de skall äta yoghurt med flingor, eller müsli, och när de väl bestämt sig så vill de ha något annat alternativt inget alls.
Nåväl, vi fick i oss mat, jag diskade och borstade barnens tänder, samtidigt som jag försökte tänka bort skallebanket över ena ögat med mer eller mindre bra resultat.
Natten gick över till morgon innan jag slutade skriva, men jag tror mig ha hittat den rätta kapitelföljden nu, och kan jobba på mer text, handlingar och motstånd.
Vår lilla valp Zenta skällde för första gången och berättade att hon ville ut. Massor av beröm, kramar och ännu mer beröm fick hon, och en avundsjuk Chicco stod bredvid med viftande svans.
Tre är visst alltid en för mycket, oavsett ras och ålder.
Zilla är äntligen på väg att sluta upp med löpandet, vilket skall bli jätteskönt för Chicco är alldeles tossig av kåthet.
Idag tänker jag fortsätta med manuset, förhoppningsvis få ihop det hela, och påbörja redigeringen. Men, först skall Razmus och jag plugga. Idag matematik, och eventuellt lite svenska, beroende på dagsform.
Nu undrar du säkert hur det gick för Peter när han gick på krogen. Hm…låt oss säga så här: Jag var arg, och blev inte gladare då han kom hem. Tillståndet var mer än diskutabelt. Moraltanten i mig jobbade hårt.
Ha en underbar dag, och försök att njuta av drippandet och droppandet, leriga skor och halkiga gator, för det skall jag göra.
Kram

Posted in Dagboksinlägg | Comments Off on Kapitlen i manuset sammanfogas, fylls och redigeras-karlar på vift

« Older Entries
Newer Entries »