Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘Dagboksinlägg’ Category
I helgen har jag inte skrivit en enda bokstav. Inte för att jag velat det, men livet har tvingat mig att stana upp och rodda barn plus extrabarn, trädgård och hushållsgöra.
Helt enkelt matat och förmanat ett antal ungar och rensat ogräs i landen.
Men min hjärna jobbar dygnet runt. Sätter ihop textmassor, händelser och karaktärer. Plussar och minusar.
Nu har jag kört barnen till skolan och min lilla dotter hjälper sin lillebror in på dagis där hon sen läser ett kapitel ur en sagobok för ungarna. Detta helt på eget bevåg. Gissa om lärarna är glada?
Dagiset är just nu överbelamrat av barn. Personalen knäar, men kommunen vägrar ta in extrapersonal. Det verkar som om de som bestämmer aldrig haft barn. Antagligen är det en samling äldre kufar som haft en fru hemmavarande som roddat hus och barn. Annars skulle de väl inte göra så här.
Idag är tanken att jag ska skriva på en ny novell till en tävling, redigera manuset naturligtvis, ge textrespons på mina kurskamraters texter och springa.
Jo, du läste rätt. Jag ska ta upp löpningen igen. Jag sprang 7 km varje kväll från det jag var cirkus tio år till tjugofem. Promenerade varje dag till mitt jobb när jag bodde på Erstagatan och i Hammarbyhöjden.
Här ute finns fantastiska skogsvägar som väntar på ett par frivilliga fötter, och snart…är det dags.
Ha en underbar dag. Nu drar jag ned rullgardinen för att inte se solen.
Peter körde barnen till skolan idag, men Lilleman var trött så trött. En sekund funderade jag på att låta honom stanna hemma med mig, men vet att han det mycket bättre på skolan med sina vänner.
Det är svårt att motstå en sötnos som knappt orkar öppna ögonen och ber att få sova vidare. Men jag gör det ibland. Zabine kollar sig i spegeln var femte sekund, byter kläder, fixar håret och nippertippar fram. Razzel är först uppe, men har ett syfte med det – spelplattan. När jag kommer in sitter han under täcket. Grrr – jag gillar inte det här beroendet. Stackars Hampuz kommer upp efter många om och men men gäspar om och om igen.
Nu har jag spelat in fjorton kapitel av min bok och insett att det här är ett toppensätt att redigera. Det är nämligen så att hjärnan hör när ordet blir fel, och då ändrar jag det.
Igår redigerade jag hela dagen. Idag ska jag ge textrespons på två av mina kurskamraters text och skriva om en text jag haft med till kursen förut. Jättespännande.
Det märks att Ylvas information gett resultat. Texterna mina kamrater skriver är både spännande och välskrivna. Det är en fröjd att få privilegiet att läsa dem.
Alldeles strax ska jag fortsätta med texterna och hoppas bli klar idag.
Imorgon ska jag sätta lister ute i Torö och hinner inte skriva ett dugg.
På kvällen är det Att skriva för barn kurs.
Fullt ös medvetslös. Ha en underbar dag
Jag jobbar just nu så intensivt med manuset och mina kurser att jag inte hinner lalla runt i tillvaron. Nattetid befinner jag mig i en mördares huvud och dagtid försöker jag få ut alla vinterkläder och istället ta in sommarkläderna. Vilket projekt det är: Nu har jag framfört önskemål att vi ska skaffa så stora garderober att vi aldrig mer behöver flytta ut några kläder.
Lilleman har fått ett helt nytt lager kläder. Eller…egentligen begagnat. Storebror har haft dem innan, men det syns knappt. Det som är urväxt ger jag vidare till vänner och bekanta med mindre barn. Orkar inte sälja på Tradera. Har varken tid eller lust.
Idag har jag läst in det åttonde och nionde kapitlet av nya romanen Hat och en gnutta kärlek. Gå gärna in och gilla på Facebook.
Jag läser in det på min Iphone och tydligen går det att e-maila härligheten.
Ikväll eldar jag och skrattar när Peter frivilligt söver barnen. Naturligtvis somnar han först och snarkar så att sängen skakar. Barnen är så glada att ha honom hemma igen och har pratat i munnen på varandra.
Om en liten stund stänger jag ned nätet för idag och hoppas snart slippa det här vingliga nätet som ideligen stängs av.
Idag har Telia nämligen grävt upp den trasiga kabeln och bytt ut den. Nu väntar vi på elektrikern.
Ikväll tar jag mig an det tionde kapitlet och kanske det elfte och tolfte.
Hur många kapitel det finns? Vänta nu…låt mig tänka….tjugonio stycken blir det ungefär. Eller cirka fyrahundrade härligt läskiga sidor. Det tar lång tid för en mördare att förklara varför han gjorde det. Ibland en livstid.
Ha det gott
Vilken kreativitet det just nu pågår här hemma. Det är bra att Peter jobbar borta.
Jag röjer bland ungarnas och mina kläder. Skriver och redigerar i ungefär samma måtta.
Inatt satt jag tills klockan två innan kroppen sa ifrån.
Är fullt medveten om att jag borde gå långpromenader för att hitta tillbaka till min kroppsform, men jag väntar tills vägarna är torra. Hundarna ser ut som lergökar om jag går på grusvägarna runtom. Istället brukar vi gå ut i skogen bakom huset.
Solen skiner och jag drabbas av akut dåligt samvete för att jag inte går ut och klipper träden som vuxit sig långa.
Men det får bli senare.
Eventuellt är det slut på fritiden idag. Peter sa imorse att han kanske kommer hem framåt eftermiddagen.
Just nu sitter jag och lyssnar på Brolle. Han har en sån fin röst och jag gillar texterna. Det där med text tycker jag är extremt viktigt. Visst kan det vara bra musik, men resten då?
Pratade med Teuvo om e-bok och ska försöka ladda in eboksprogrammet i min gamla Mac och hoppas att det fungerar. jag vill så gärna göra e-böcker och Zabine ska få göra barnböcker med illustrationer.
Tänk om det ändå fanns fler timmar på dygnet. Så mycket som skulle bli gjort.
Mina raggiga hundar vill ha en klippning också, och jag själv måste klippas.
Puh, nä nu loggar jag ut och fortsätter med redigeringen istället för att beklaga mig här.
Så småningom hoppas jag få till fler inlägg om filmmanuskursen och Att skriva för barn kursen. Imorgon är det dags igen att träffa Ylva och de andra. Längtar naturligtvis.
Ha en bra dag nu, och se till att gå ut i solen.
Igår hämtade jag ungarna vid tre, handlade mat och åkte hem. Barnen spelade på sina plattor medan jag fixade käk.Samtliga barn och jag själv satte på oss pyjamas redan klockan fyra. Det blev en jättemysig kväll med mycket prat. Plattorna åkte väck efter maten.
Razmus ville sova med mig och lyssnade på en kalla kårar-cd. Zabine och Hampuz somnade så fort de lagt sig.
Kvällen var min. Och jag utnyttjade den till fullo. Med att redigera…sida efter sida. Jag läste högt för mig själv och slutade inte förrän efter två. Benjamin satt intill mig och berättade om det som hände, försökte få min sympati och…lyckades delvis. Charlie är klurigare. Hon är smartare än man tror. Katrin stackarn har en tuff attityd men bär en stor sorg som hon vägrar visa upp.
Hundarna fick gå ut strax innan mörkret kom. Jag vägrar kliva utanför dörren när det är mörkt. Där finns det ju mördare och varulvar, spöken och elaka troll.
Imorse väcktes jag av en dröm. Om sånt som hänt förut och i drömmen gjordes annorlunda.
Efter frukost spelade ungarna medan jag röjde bort en massa vinterkläder. Nu längtar jag tills jag får springa barfota. Här ute på landet har jag sällan skor sommartid. Jo, i ett syfte–klara mig från getingstick. De jäklarna är hur ettrig som helst. Vi har megastora getingar här i Grödinge. De ska tydligen vara snälla, men hualigen för att bli stucken av en sån. Jag tar inga risker.
Ringde till Peter och önskade honom god morgon. Förhörde mig om väder och arbetsläge därborta.
Nu sitter jag i bilen och skriver. Väntar på att få komma in till veterinären med Zally som ska vaccineras. Sen ska jag skynda mig hem och skotta snö för att få bort vattnet på vår gräsmatta. jag har snart en pool där. En iskall illaluktande pool.
När det är gjort ska jag ge mig på manuset igen, för nu jäklar ska det bli klart. Nästa manus ligger redan och väntar idémässigt.
Vill också tillägga till inlägget igår, att de vänner/pojkvänner som gått igenom behandling och kommit ut hela på andra sidan beundrar jag väldigt mycket. Tänk dig själv att tappa mer än hälften av ditt liv. Alkohol är ju en gemenskapsgrej. De är alla goda vänner som dunkar varandra i ryggen och säger jag älskar dig i varannan mening. Ord som oftast inte betyder något.
En av mina vänner blev deprimerad då det här hände. När spriten inte längre dövade hjärnan blev han uttråkad och började äta massor, och spela tv-spel. Han visste helt enkelt inte hur man bar sig åt i det sociala “vanliga” livet. Alla koder som andra knäckt syntes för honom som oöverstigliga hinder.
Idag har han hittat hem och är min äldsta, käraste vän.
Nog om det min vän. Nu ska jag gå in med kattan och sen fara hemåt.
Ha det bäst. Kram
Idag har jag skrivit hela dagen, eller…rättare sagt redigerat. Och eldat. Och funderat.
Jag har haft några vänner och pojkvänner som varit/är alkoholister och har stått vid deras sida när de gått olika program. I en del fall har det kommit upp efteråt att de hållit på med droger också.
Jag var alldeles för blåögd för att inse vad som pågick mitt framför mina ögon och hade vuxit upp i en trygg miljö där droger inte fanns. Inte heller alkohol. Eller slagsmål mellan föräldrarna.
Jag hade helt enkelt det bästa ett barn kan ha.
Med tiden träffar jag mina ex och mina gamla vänner igen. Ibland hade de tagit en överdos och ibland sitter de på psyket.
En vän till en före detta verkade utåt som om livet lekte, medan han inuti hjärtat smidde hemska planer. Planer som också förverkligades. Han hängde sig i köket. Dinglade fram och tillbaka när hans flickvän kom hem och fann honom. Jag förstod att han mådde dåligt men blev samtidigt arg på honom för det han gjorde mot sin flickvän.
Ibland funderar jag på vad som gör att man dras till alkohol och droger. De män som jag haft en relation med är totalt olik varandra och har innerst inne ett hjärta av guld.
När jag var ung umgicks jag i kretsar där det fanns både droger och kriminalitet. Men trots att jag tyckte det var vansinnigt spännande att se det utifrån drogs jag inte till det. Idag dricker jag knappt alkohol. jag tycker helt enkelt inte om det.
Naturligtvis har alkoholismen satt spår i min själ. Sjukdomen som får män att slå och hoppa i säng med kreti och pleti. Jag har aldrig blivit slagen, men lämnad…många, många gånger. De har slitit hjärtat ur kroppen på mig och jag har ständigt sett mig besegrad av Herr Alkohol. dragits in i förhållandet igen och blivit stampad och kränkt.
Jag har till och med skrivit dikter om det. Ristat ned all smärta och förtvivlat ropat på hjälp att lösa ekvationen pojkvän/alkohol.
Det var inte många i min bekantskapskrets som visste vad som hände, men de anade och såg på krogen.
Jag har blivit vän med dem på facebook och får följa deras liv. Gamla pojkvänner som stulit en bit av mitt hjärta och vänner jag inte sett på massor av år. Underligt det där att hjärtat aldrig glömmer känslan av att älska någon. Och att det räcker till så många.
Nu ska jag elda lite mer. sedan kliva in i en mans hjärna. Benjamin Larsson, 37 år och mördare.
Imorse var jag lite seg. Det medger jag.
Men jag kunde inte föreställa mig kaoset jag skulle bli varse några sekunder efter uppvaknandet.
Någon av hundarna eller katten hade spytt ner hela täcket längst ned, och när vi tar bort allt för att lägga det i tvättmaskinen tänker jag hämta ungarnas lakan men ser att någon spytt ned dvd:n som står på byrån plus alla sladdar och uttag på baksidan av byrån. Det var bara att hämta skurhink och svabba av så gott det gick.
Nu på morgonen har jag kört iväg barnen som var måttligt pigga. Vi kom ju hem från Furusund vid halv nio och åt kvällsmat. Hampuz slocknade i soffan, de andra var trötta men överpigga samtidigt.
Razmus tittade på Star wars men vi nekade honom att sitta upp till halv tolv då filmen slutade. Zabine ramlade i säng och hann inte ens släcka lampan innan hon somnade. Trött är bara förordet.
När jag varit borta har jag redigerat och faktiskt läst en och annan tidning jag köpte med mig.
Jag lärde mig till exempel att bronsålderns människor inte alls var så snälla som det berättas förut. De påminde ganska mycket om Vikingarna i sättet och var rätt brutala mot andra folk. Man har nämligen hittat nya hällristningar och arkeologiska fynd som gör att de fått ändrat mening. Intressant är det hur som helst.
Jag lärde mig också att forskarna hittat “snällare” kärnkraft, men att det inte är färdigt riktig än.
Det skrevs också om genterapi. Det vill säga: Inom några månader kan läkarna skriva ut en medicin som tillför kroppen nya gener. Det är till för de människor som har allvarliga sjukdomar som orsakats av trasiga gener eller saknade gener. Helt fantastiskt. Eller hur?
Vi har som sagt jobbat på taket i Furusund hela helgen, och barnen har spelat på platta, tittat på teve och varit uppe hos oss. Taket är inte speciellt brant och pappen som ligger på det är halkskyddad.
Som vanligt är det Zabine som fotograferar. Utom när hon solar.
Ibland är skivorna flera meter långa och jag med mina 163cm räcker liksom inte riktigt till. Då är det bra att Peter som är nästan två meter rycker in och hjälper mig.
Ibland tog vi krampaus. Snart vill han inte göra sånt här längre. Så det gäller att passa på när de små händerna lägger sig runt mig och ber om kärlek.
Ha en härlig dag och missa inte min BÖRJAN
Nu ska jag skriva dag och natt i dagarna fyra. För Peter har åkt tillbaka till Furusund och lägger resten av taket.
Nu ska jag skriva dag och natt i dagarna fyra. För Peter har åkt tillbaka till Furusund och lägger resten av taket.
Som vanligt satt vi uppe tills det var tidig gryning i morse. Jag redigerade mitt manus medan Peter tittade på teven.
Klockan tre gick jag och la mig medan han stannade kvar uppe.
En timme senare väcktes jag av en upprörd Peter. “Strömmen har gått”, sa han och skakade mig. “Det är helt svart.”
Jag var helt borta och fattade först inte vad han dillade om. Långsamt förstod jag vad som hänt och ryckte på axlarna: “Det spelar väl ingen roll. Vi ska ändå sova.”
“Men fattar du inte?”, sa han och skakade mig igen. “Kylarna är också strömlösa.”
“De klarar sig nog några timmar”, muttrade jag och längtade efter John Blunds sällskap. “Vi fixar det imorgon.”
“Det regnar ute. Jättemycket, fortsatte han och satte sig på sängen. “Jag går upp och kollar taket.”
“Har du kollat om det är svart hos grannarna också”, muttrade jag och drog täcket över huvudet.
“Alla sover ju”
“Ja just det”, sa jag och reste mig upp. Drog upp rullgardinen och tittade ut genom fönstret. “Det är svart hos alla”, sa jag och hasade tillbaka till sängen, puttade undan Zabine som invaderat min sovplats och drog Lilleman bort från kanten där han riskerade att trilla ned.”Godnatt.”
“Jag kollar taket. Om pappen läcker kan det komma in vatten”, sa Peter och drog på sig jackan.
När han gått ut låg jag och hörde honom gå uppför stegen och trampa runt på taket en stund, men somnade innan han kom tillbaka in. Jag var dödstrött.
Några timmar senare segade jag mig upp ur sängen och hörde att tre troll satt ute i vardagsrummet och spelade på sina surfplattor.
Efter en mycket god frukost gick jag och Peter ut för att bära plåten till huset. Tungt, otympligt och blött. För naturligtvis regnade det. Att pulsa i snö och halkiga trappor med en fyrameters plåt på axeln är inget jag rekommenderar. Handskarna blev så våta att de gick att vrida ur. Regnbyxorna gjorde så att det kändes som om jag satt på en het spisplatta hela tiden och svetten dröp om oss båda när vi fem och en halv timme senare hade rensat de sk häckarna på plåt.
Det var dags för käk och efteråt tänkte vi påbörja plåtningen, men…tre ungar gjorde så att vi omvärderade beslutet.
Ikväll har jag laddat hem flera stava-spel, matte-spel och språk-spel(engelska) till samtliga ungar. På vägen hittade jag en app som hjälper mig i mitt skrivande. Återkommer om det när jag testat den.
Nu ska jag packa ihop internet och påbörja redigerandet igen.
Ha en underbar kväll
Att ta sig från A till B med en ungskock i bilen är inte lätt.
Idag har vi förpassat oss via köer, köer, köer genom stan till Norrtälje.
På den sträckan har Zabine kräkts, Razmus slagit Hampuz, Hampuz slagit Razmus och viceversa. En helt vanlig biltur med familjen Meijer. Ha, ha…det är ju tur att det är värt resan.
Nu sitter tre troll framför teven och tittar på StarWars för första gången i sitt liv. Samtliga är så fascinerade att de inte svarar på tilltal.
Peter och jag har nu packat upp alla kläder, all mat och en hel massa leksaker, cd-skivor och frukt.
Han ska nämligen bo här hela nästa vecka för att fortsätta lägga taket på stugan/huset vi bor i just nu.
I helgen ska vi påbörja arbetet med att först lyfta upp all plåt som vi knäckt till skivor och sen sätta fast det.
Vi möttes av regn i Tumba och det följde oss hit, men nu har det lagt av och jag hoppas, hoppas att det inte kommer tillbaka. Det blir både halt och kallt om det regnar.
Jag tänkte passa på att skriva på kvällarna när resten av familjen gör sitt.
Med på resan har jag senaste numret av Internetworld, Creative Suite Guiden, Forskning&framsteg,GÅRD & TORP, Allas veckotidning, Historiska ögonblick, Må bra, och Allt om vetenskap.
Hm, om jag stannar här några veckor kanske jag hinner med allt jag tänkt mig. jag kan bara inte låta bli att köpa tidningarna när det står något som intresserar mig.
I Allt om vetenskap berättar de att det kommit nya solceller som faktiskt är billigare, och det är just det vi ska skaffa framöver.
I Må bra snackar de om effektiva naturmedel.
I tidningen Historiska ögonblick skriver de om hur piraterna levde i Karibien OCH om Ku klux klan, två områden som intresserar mig och förekommer i ett framtida manus.
Allas veckotidning har jag köpt för att läsa deras noveller och få exempel på vad de vill ha.Jag fick dessutom en fröpåse med.
GÅRD & TORP köper jag bara för att den dignar av tips för oss som bygger i gammal stil.
Forskning & framsteg köpte jag för att jag gillar den stenhårt. Jag lär mig så otroligt mycket av den.
Creative Suite Guiden handlar om hur man gör appar till Iphone och androider och mycket, mycket annat. Den gillar jag också mycket.
Internet World är en källa till ständigt vetande om sociala medier, och hur man som företag lyckas bli sedd. Den här gången fick jag med en liten folder med tips hur du skickar och utvärderar e-post som ger resultat. (Jag prenumererar för att inte missa några nummer)
Nu har jag en liten parvel som pockar på min uppmärksamhet och vill upp i knäet. Så nu lämnar jag dig.
Ha en härlig kväll.
Igår stod vi hela dagen i solskenet och gjorde skivorna som vi förhoppningsvis får upp i helgen på taket i Furusund.
Både jag och Peter är krassliga och det känns att hjärtat får arbeta hårdare. Du vet när det låter som om hjärtat sitter i öronen.
Strömbrytaren krånglade lite men efter att vi micklat med ledningarna inuti den startade den snällt igen.
Vi hann knäcka allt som nu i morse skickades med lastbil till Furusund.
Idag har jag kört småtusslarna till skolan och sitter nu vid datorn för att skriva vidare på mitt projekt. Tyvärr blir det ingen kurs i att skriva för barn idag eftersom jag inte vill smitta mina kamrater. Känner mig inte fit for fight alls idag, men, men…det går över.
Det händer saker i mitt liv just nu som jag inte riktigt har kontroll över. Det är positiva saker som jag väntat på länge, länge och nu inte riktigt kan ta in att de händer.
Det känns lite grand som om jag står utanför mig själv och tittar på mitt liv. Känner du igen känslan. Det är för bra. Något hemskt måste hända snart. Det kan inte vara så fantastiskt.
Ha, ha…man är bra galen ändå. Lägger dagar och nätter på manusskrivande och om det släpper och exploderar bra-saker så tror man ändå inte riktigt att det händer.
Nåja, nu är det tyst i huset och den enda som är i min närhet är lilla Zenta som är en knähund och älskar att sitta nära, nära mig.
Och med det slutar jag dagens inlägg
Ha en underbar dag