Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Peter är redan sjuk och jag har varit det men frisknat till så sakteliga. Ha, ha trodde jag ja.

Nu var planen att jag skulle träffa mina begåvade skrivarvänner idag, men…jag tror inte de vill träffa mig när jag är så här dålig.

I morgon skulle jag ha träffat mina härliga kurskamrater, men jag tror inte att influensan speedar igenom så fort.

Nåja, nu har jag lämnat av tre barn på skolan och sovit några timmar. Huvudvärken är värst. Det andra kan jag ta. det är dags att sätta mig vid skrivbordet och jobba. Fakturor ska skrivas, räkningar betalas och framför allt ska jag skriva novell till kursen.

Jag hittade en , nej två eventuellt tre karaktärer till mitt barnmanus och jobbade på det hela kvällen igår. Det blev riktigt bra. Lite annorlunda att tänka och skriva till barn, men oj vad kul det är.

Om du läst igenom alla mina inlägg om att skriva för barn, förstår du varför.

Min skrivarkollega Pebbles berättade på facebook att hon fått med en SF-novell i bokprojektet VILDSINT gryning. Det är så himla kul att vi allihop har flyt just nu.

Återkommer senare om varför jag skriver så.

Eva Rydinger har kommit ut med sin bok Fotografen

Och snart, mycket snart kommer Annika Estassy Love´n ut med sin bok Solviken

Pebbles Ambrose Karlsson gav ut sin fantastiska bok Jag vet inte var psykoser kommer ifrån 

Eva Åkerlind har gett ut två diktböcker, men har också ett fantastiskt manus på g.

Jag själv har gett ut två böcker, men varit med i två antologier också.

När morgonen kom utfodrade jag dem och sa åt samtliga sötnosar att kliva ut i snön och bygga koja. Och faktiskt. De lydde mig.

Efter en timme bankade det på dörren och de kom in. Törstiga och hungriga.

Mitt i allt kaoset känner jag tillfredsställelse. Det är kul med barn. Framför allt älskar jag att lyssna på deras diskussioner. Skäms inte för att säga att jag tjuvlyssnar och använder mycket i mitt skrivande. Det är som att komma in i en hemlig värld.

Efter halva dagen körde jag hem Raz och hans kompis till kompisens mamma. Då blev det lugnare hemma. Tjejerna sminkade sig, ritade och spelade platta. De är så lika töserna och bråkar aldrig.

Nu har Peter kommit hem och jag och barnen ska storstäda efter helgens bus och lek.

I natt ska jag skriva en novell till kursen och försöka lägga mitt manus i bakhuvudet. Det tär på mig att inte få fortsätta med manuset. Jag längtar varje dag.

Ha en fortsatt bra kväll och glöm inte kolla mina BÖRJOR. Idag skrev jag nummer 294.

Hon kom från Norrköping och besökte oss varje sommar tills hon fyllde femton. Jag älskade och hatade henne i samma måtta. Vi gjorde allt och inget tillsammans. Tack vare henne vågade jag mer.

När mamma förstod att hon höll på med droger stoppade de hennes besök. De värnade mest om oss, sina blodsbarn och grät säkert när de sa nej.

Min sommarsyster och jag skrev brev, försökte få fram det vi ville säga genom att prata om det som hände runt oss just då. 

Idag ligger alla dessa brev i en plastficka som buktar ut åt alla håll. De är grånade och bläcket hon skrev med har flytit ut.

Se där, ännu en historia som jag kan skriva om. Allt som hänt mig har skrivits ned i mina dagböcker. De står nu i hyllan som sitter ovanför mitt skrivbord. Väntar på att läsas igen.

I samma ögonblick Svinalängorna tog slut studsade jag upp från soffan och gick till kontoret för att redigera manuset. Det är ingen lätt sak. Historien är inte något som kan läsas och glömmas. Min karaktär är ingen alldaglig Törnrosa. Min tanke med manuset är att väcka tankar, få människor att fundera på om det är rätt att en mördare ska friges, någonsin. Det och mycket annat.

Nu ska jag ta på mig arbetsbyxorna, dra på mig jackan, trä på mig handskarna och gå ut till Peter. Dagens uppdrag är huset.

Ha det

Jag tillbringade gårdagen med att försöka redigera manuset, men gav upp och gjorde lite småpiller i det dagtid då barnen kräver sitt.

Klockan nio startade jag den riktiga redigeringen och höll på tills klockan tre. Och banne mig, det blir bra.

Angående hemligheten jag har så får du inte veta vad det handlar om förrän v.21 den 23 maj. Du får bärga dig tills dess.

Nog om det.

Nyss åt vi frukost och alldeles strax ska jag och Peter ut och panela huset. Det är på tiden att det blir klart. Jag har tagit en morgonpromenad med vovvarna och njutit av solen som redan skiner varmt.

Barn plus extrabarn ska luras ut och förhoppningsvis blir vi klara idag.

Ha en underbar dag

Idag fick jag ett besked som gjorde mig alldeles tossig. Jag hoppade runt och skrek “Yes, yes, yes”, på golvet och lockade ungarna till asgarv. De undrade om jag förlorat förståndet helt och hållet.

En gång vann jag ett årskort på gymmet inklusive personlig tränare. Det var tidningen Mama som ansåg att min berättelse om min svåra graviditet och förlossning var värd så mycket pengar.

Jag fick beskedet på en skraltig linje när jag promenixade med mitt underverk i skogen. Underverket hette förresten Razmus och var knappt ett halvår.

Jag åkte ned till gymmet(Sports Club) och fick min första träning.

Dagen efter fick jag besked att jag inte fick träna ett enda dugg mer. I magen låg nämligen mitt nästa mirakel. Vår underbara tjej Zabine som jobbade intensivt på att få in mig på sjukhus pga blödningar.

Jag frös kortet och tränade aldrig mer. Orsaken till det var en svår foglossning som jag fortfarande dras med. Dessutom gjorde jag en misslyckad operation av min hand.

En annan gång vann jag tusen kronor på Triss. Fatta, tusen spänn. Jag kände mig rik några minuter och var själaglad. Du vet sådär barnsligt glad.

Idag fick jag gåshud när jag läste ett mejl i brevlådan. jag var till och med tvungen att läsa det flera gånger för att fatta vad det stod. Jag återkommer till det om några veckor.

Jag tackade för medlet och ställde en fråga som jag fick ett positivt svar på och nu tänker anamma.

He, he…nu blev du nyfiken va?

Idag har jag jobbat med Peters bokföring och roddat barn. Killarna tjafsar om spelkontroller och allt annat. Till slut klädde jag på dem och tog med hela gänget, inklusive lurvnissarna=hundarna ut i skogen.

Solen lyste och snön hade smält bort där den värmde som mest. 

Ute i skogen mindes jag att en varg synts till nästgårds och fick väldigt bråttom hem. Det är kul att fler rovdjur dyker upp i skogarna, men lite osäker känner jag mig nog. Vill inte träffa på en Björn, ett Vildsvin, en Varg eller ett Lodjur.

Nåväl, vi skyndade oss hem och jag såg att skaren blivit tunn och låg som ett mikrotunnt täcke längst upp på snön. naturligtvis tog jag upp kameran och fotade underverket. Snö är vackert, eller hur?

Nu har klockan passerat tolv på natten och jag ska ge mig in i manuset. Ha det gott.

Idag har jag Traderat hem sommarlinnen till lilltösen. Hon klär på sig finkläder och sminkar sig för att sedan dansa runt i rummet och leka mannekäng. Hej och hå vad lik hon är mig. INTE. jag har aldrig varit någon prinsessa, inte heller gillat rosa eller sminkat mig. Jo, när jag blev tillsagd av en kompis som hjälpte mig måla de där första svarta kajalstrecken och smittade mig med måste-ha sjukan. Men underlagskräm kommer aldrig att beträda mitt ansikte.

Nåväl, Peter ringde och sa att vi väl kunde åka och bada med barnen. Jag sa ja och packade ihop deras badkläder och tog fram mina som nog var snygga på innan barnen kom, men som nu borde gömmas längst in i garderoben. Som tur är hade jag köpt en så kallad tankini som jag matchade med ett par lika svarta boxertrosor. Vips var magen väck och ingen, ingen kunde ana att en stor bulle gömde sig under den smala volangen längst ned på linnet.

Det var kul att bada. Lilleman kom under vattnet och såg lätt chockad ut när han tittade på mig efteråt. “Du måste lära dig simma”, sa jag och sträckte ut armarna för att ta emot honom.

“Nä”, sa den lille krabaten bestämt och satte sig på bassängkanten.

Vi bollade och han hoppade runt och fångade den på kanten.

När vi kom hem åt vi och lade barn.

Nu jobbar jag med fakturor och offerter.

Ha det gott

Vi har haft fantastiskt väder om än lite kyligt.

Uppdraget vi hade var att riva bort tegel från en sommarstuga modell större och pappa taket.

Vi eller rättare sagt Peter och jag byggde en ränna för att få ned teglet från huset som ligger på ett berg.

Ett slitgöra utan dess like som gav ömma muskler och ett tomt tak.

Vi alternerade mellan att plocka tegel på taket och ta emot det nere i vagnen som bonden kört dit och efter en hel dags jobb såg taket ut så här. Hampuz, vår minsting var den som hjälpte till mest av barnen.

Dagarna rann fram i full fart och det var dags att fara hemåt igen.
Jag hade skrivit på manuset på nätterna och var rätt nöjd med det. När man jobbar så här tungt är man rätt såsig i skallen på kvällen. Peter somnade i fåtöljen.

Vi låste stugan ordentligt efter att ha kollat vatten och el, sedan åkte vi hem till härliga Grödinge igen, där en mycket kelen kissekatt väntade.

Nu har jag landat i att vara hemma och vakna i min egen säng igen. Det är såååå underbart. jag är nog en hemmakatt egentligen. Trivs bäst med att vara här och poa med mitt.

Inatt har jag skrivit på manuset som numera har några förlag som väntar. Underlig känsla att någon vill läsa det jag skriver OCH betala för det. De har bara sett manuset hittills men blev nyfikna och vill ha resten när jag blir klar.

Nu ska jag ta hela klanen av småttingar och gå ut i solen med hundarna på promenad, sedan ska vi fara iväg till affären och handla mat.

Ha en underbar dag

Igår tog vi bort allt tegel från taket

Barnen busade omkring i snön och jag kom på mig själv att stå löjligt leende över att de inte satt i en stol med näsan i en ipad.

Idag ska vi ta bort läkten och pappa det.

Solen börjar titta fram och det är sååå vackert ute.

Inatt skrev jag på manuset och försökte febrilt ta mig in på internet utan att lyckas.

Nu på morgonen kommer jag in några ynka minuter, sedan blir jag utkastad.

Det här är alltså ett perfekt ställe att skriva på. Inget internet, formidabel utsikt och nära till civilisationen om man har en önskan att se folk.

Ha en fantastisk dag

Nu har jag ju redan tre lärare som stöttar mig, men det är i mitt novellskrivande och mitt barnboksskrivande.

Förresten hittade jag och barnen en fantastisk historia som nog blir ett frö till min barnbok.

Detaljerna skissar jag på, men just nu är det något helt annat som gäller.

Idag har jag skjutsat samtliga barn till skolan. Det rinner oavbrutet från näsan på både mig och Lilleman, men jag behöver lugn och ro för att slutföra min roman och testar att ha Hampuz på dagiset.

Jag har redigerat hela natten och hittat de rätta orden. Just nu sitter jag i bilen och väntar på att kommunen ska öppna för att jag måste lämna in inkomstuppgift.

Lilleman börjar sexårs snart och då vill de ha våra uppgifter IGEN. Underligt tycker jag. De har redan fått dem flera gånger.

Hå, hå ja, ja…

Ha en fantastisk dag.

Om du blir nyfiken och undrar vad en plåtslagare sysslar med kan du kika in på Peters hemsida.

Annars slåss jag med en envis snuva och laddar för helgen då vi ska ta av tegel på en sommarstuga på 130 kvadrat. Ett rent slitgöra alltså.

Idag har jag kört de två äldsta barnen till skolan och Lilleman som också snorar är hemma med mig.

Mitt mål idag är att skriva på manuset, men jag har också ett eller flera inlägg om att skriva för barn på g. Ligger lite efter med dem eftersom jag sprungit på kurser och konferenser.

Ha en underbar dag