Det är en strålande vacker dag och kanske,kanske jag får ihop manusets sista detaljer idag
Nu är barnen avlämnade och bilen tuffar hemåt genom snirkliga vägar där tranor, gäss och hökar visar upp sig
Ha en härlig dag
Kram
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘Uncategorized’ Category
Gårdagen blev underlig
Som i en dimma av händelser gick jag runt och försökte hålla mig vaken efter nattens eskapader
Valparna ligger nu säkra och omhuldade hos Zilla, men min skalle gav upp klockan nio igår, och nockade mig totalt tills tre i morse då jag mörbultad steg upp ur den hårda soffan och förpassade mig till sängen.
Är innerligt glad att det blev bara tre småttingar, inte sex. Det är inte lätt att ha dem när de blivit några veckor gamla. Ha, ha…nä då är det verkligen operation stök och bök.
Men söta är de.
Några timmar senare ringde klockan obarmhärtigt och jag segade mig upp från en sömn som närmast liknade medvetslöst läge.
För en gång skull drömde jag ingenting, i alla fall inget jag minns.
Annars liknar mina nätter en evigt gående film, med olika berättelser som väver sig in i varandra.
Har alltid varit så, och för många år sedan skev jag ned dem på papper.
Efter lite rock´n roll har jag skjutsat ungarna till sina respektive klasser och sedan tuffat hemåt och tackat nej till ett jobb som var ideellt, men som jag ändå väldigt gärna ville ha.
Dessutom har jag fått mejl från min hemorts skrivarförening Lokatten. Vi har skrivit en antologi med noveller, och jag har tre exemplar att hämta i Söderhamn.
Min familj bor kvar där, så jag lämnade över ansvaret för hämtningen till mamma.
Boken heter I Lokattens spår och innehåller noveller med Hälsingetema.
Det ska bli underbart att få den i min hand, och den 1 juni ska jag till Söderhamn och träffa medlemmarna för första gången. Då är det bokbord i stan.
Nu har jag kollat mejl, och svarat på en del, så nu stänger jag igen några timmar och skriver på manuset.
Fåglarna kvittrar utanför och solen vilar på en klarblå himmel.
Ha en underbar dag
Kram
Två och två gick de mot skogen
En del hand i hand
Ensam stod jag kvar vid bryggan
Med änderna som enda sällskap
Skulle jag någonsin hitta en vän?
Få en enda kamrat vid min sida
Som jag kunde tissla och tassla med på lektionerna
Springa kapp med ute på skolgården
Två och två kom de tillbaka
En del hand i hand
Ensam stod jag vid bryggan
Matade änderna med bröd
Zilla har jobbat hela morgonen och nu äntligen kommer de ut
Söta eller hur?
Vänta en vecka eller två så blir de toksöta
Inatt hann jag knappt lägga mig förrän Zilla ropade på mig och ville ha sällskap
Hon hiade och var extrakelig
Det var helt enkelt dags att valpa
Nu har jag tillbringat natten på golvet, skickat barnen till skolan med en granne, och får strax se resultatet av nattens vedermödor då Zilla föder
Bild kommer
Redan innan han klev innanför dörren kände jag doften av hans aftershave
När dörren slog igen visste jag vad som var på färde och drog ned armarna på tröjan så att jag skulle kunna torka bort blodet
Jag anade inte vad som skulle ske, jag visste, hade sett det framför mig flera dagar, men ändå stannat kvar i huset, väntat på det oundvikliga
Råkall morgon med silver på vattenytan
Lockrop från grodorna glider över kärret som doftar gammal mossa och smakar jord
Jag sätter ned mina fötter i det svarta kalla
Letar motivation att stanna kvar där jag är
En uggla som kommer svepande över himlen ger besked
Ho-ho-ho-hoppa
Ekorren som sitter på en tallgren precis intill mig tjattrar ilsket när några kråkor flaxar ovanför den
De har siktat in sig på nötterna jag lade på stubben med så många årsringar att jag inte orkade räkna dem.
Jag fryser om tårna
Känner huden knottras
blundar
Och hoppar
Råkall morgon med silver på vattenytan
Jag sjunker, ser fiskar och känner dyig botten
Kämpar för att stanna
Men vill ha luft
Nu
Spränger vattenytan med min kropp
Vaknade fem av en underlig dröm som jag inte minns nu.
Lade mig på mitt söta öra och somnade om, men blev väckt av valpen.
Ut med hundar, upp med mycket trötta barn (de var på kalas igår) och dukade för frukost.
Iväg till skola och dagis. Hampuz börjar få den där krupphostan igen, och jag funderade på att ha honom hemma, men blev nedröstad av Peter som ansåg att jag klemade med Lilleman. Hm…
Peter åkte till vårdcentralen med sitt onda knä, så risken är väl att han kommer att gå på kryckor ett tag. Som plåtslagare går han ju mycket på knä, och utsätter dem på så vis för extra påfrestning.
Efter ett kort stopp vid dagiset rusade jag till bilen och åkte till Willy´s för att handla mat, sedan ilade jag tillbaka och gick till veterinären med kissemisssen och tog bort stygnen och tratten över huvudet.
Gissa om Zally var lycklig?
In i bilen igen och gasen i botten hemåt där Zilla inte hade fått valpar ännu. Nu rultar hon fram som en stor rund, vit boll med fyra ben.
Ut med vovvarna och Zally bakom huset. Tog en snabbpromenad och sedan hem för att skriva.
Jag jobbade inatt med det här slutet, men insåg att jag måste vara klar i huvudet när jag sätter ihop det, och tittade istället på Shutter Island.
Har du sett den filmen?
Allvarligt talat somnade vi efter ungefär halva filmen, och vaknade inte förrän nästa film började.
Frågan är om filmen var seg, eller om vi var trötta?
Beställde rum till oss på vandrarhemmet i Göteborg under Bokmässan .
Vi ska stå i egenutgivarnas monter och kränga böcker då, så Peter får läsa in sig på min bok PAPPERSSKÄRVOR tills dess. Hittills har han inte läst en rad.
Nä nu ska jag skrivpuffa, sedan skriva.
Morsning
Kram
Hejsan
Igår slet vi med att elda upp grenarna från den höööööga tallen vår granne sågade ned i veckan.
Resultatet blev massor av ved, en brasa som räckte hela dagen, och träningsvärk i rumpa och lår.
Det är underbart att jobba ute tycker jag, och doften av nysågad tall låg som en dimma över vår tomt.
På kvällen plockade vi nöjda ihop alla saker, drog ihop den sista askan som fortfarande glödde, och gick in för att bada alla barn.
Eftersom vi än så länge inte har badkar badar jag och barnen i en murbalja, och mängden varmvatten är begränsad, så vi badade en och en i samma vatten. Ålderdomligt? Javisst…men vad göra? Köket och badrummet är inte prioritering ett.
När det var dags för mig att tränga mig ned i baljan hade vattnet kallnat rejält. En snabbvask, sedan upp och tyllade in mig i filtar och barn.
Hampuz låg i mitt knä och halvsov medan Zabine lutade sig mot min axel från andra sidan. Det är kärlek med stort K.
När vi lagt barnen tittade vi på film, sedan gick jag in i mitt krypin för att leta rätt på ett kapitel jag vet att jag skrivit, men inte hittar. Det var bland annat en viktig sexscen i det.
Mysteriet löste sig då jag tittade i filmmanuset. Det var i filmmanuset jag skrivit det jag syftar på. jag drog en lång suck av lättnad, och fnulade på det här med vilken dag kapitlet utspelar sig och i vilken miljö.
Klockan två var jag slut…i hela kroppen. Rumpan ömmade och nacken värkte. Likaså händer och knän.
Idag vaknade…nä fel…väcktes jag av Zenta klockan tio i sex. “Jag vill inte gå upp ännu…snälla?” sa jag men möttes av ännu mera skäll.
Ut med hundarna i pyjamas och storstövlar, trött så att ögonen värkte, sedan sängen igen.
Tio minuter senare kommer Razzel. “Mamma, jag vill inte sova mer. Mamma…”
Det var bara att ge upp och glida ned mellan barnen som parkerat sig i soffan. Och jodå, jag somnade i en underligt hopkrupen ställning med huvudet bakom rumpan på Zabine, och vaknade inte förrän Peter hojtade att det var frukost.
Det är jobbigt att vara skogshuggare.
Nu har jag hämtat Razmus hos en kompis, och väntar på att Peter och Hampuz ska komma hem. De har langat skräp som samlats efter bygget.
När vi ätit är det dags för pass två av husbyggeriet. Vi ska panela huset.
Ha en bra dag
Kram
Den lilla kattungen lade sig bekvämt tillrätta mellan benen på pojken, och kurrade ljudligt, tryckte in klorna i hans ben.
Benjamin klappade frånvarande den mjuka pälsen medan han iakttog mamman som borstade sitt långa röda hår. Ibland tillät hon honom att göra det, och han lindade ofta in sig i den härliga, blänkande massan av rött som doftade sommaräng.
Idag var en av de där dagarna då hon skärmade av sig från honom, inte lät någon eller något störa henne.
Med långsamma drag tog hon sig mödosamt från toppen till slutet av länkarna, tycktes drömma med öppna ögon.
När hon inte mötte hans blick vaknade han från den transliknande känslan och såg djuret mellan benen. Äcklades av det mjuka behagliga, ville skapa en vägg av smärta.
Kattungen hann inte reagera.
Med kloliknande hand tryckte Benjamin ihop ungens strupe, och vred huvudet två varv.
Då det var klart slängde han djuret på golvet och lämnade rummet med stampande steg.
Eventuellt ett utdrag ur min kommande bok Hat och en gnutta kärlek