När huvudkaraktären drabbar samman med antagonisten åker han/hon huvudstupa ned i Special World, och det är karaktärens sätt att ta itu med problemet som skjutsar henne ned dit.
Antagonisten behöver inte alls låta elak, vara otrevlig, och göra elaka saker. Han/hon kan lika gärna vara huvudkaraktärens översnälla fru/man eller en granne.
Special World kan innebära att karaktären hamnar i neuroser, drömmar, ett annat hus, till och med ett annat land.
Nu tvingas den dolda sidan(det vill säga det som legat dolt för huvudkaraktären) fram av antagonisten. Det kallas ibland för uppdagande 1
Låt mig ge ett exempel:
En kvinna har länge blivit slagen av sin käre make, och inte sagt ifrån trots att väninnorna gång på gång tjatar på henne.
Men en dag när mannen pucklar på sin fru får hon nog, och slår ihjäl fanskapet med flykt från hemmet till följd.
I samma ögonblick som kvinnan slår tillbaka har hon tagit steget till Special World, och detta är något som måste tydliggöras ordentligt för publiken. Helst genom bilder.
Huvudkaraktären har nu hamnat i ett problem, och då kommer den så kallade SKUGGAN fram.
Skuggan är en sida som alla människor bär på, men karaktären inte velat släppa på förut. En sorts undermedveten tanke och vilja som briserar när han/hon ramlar in i Special World och blir tvungen att inse situationen och försöka lösa den.
Skuggan är den omedvetna delen av vårt ego(personlighet), den mörka delen . Skuggan står för alla de egenskaper vi inte vill ha.
Jung påminner oss ständigt i sina böcker om att vi måste bli medvetna om vår skugga. Då upphör även projektionen, och vi tar kontroll över skuggan.
I våra drömmar kan den visa sig som ett monster, trollkarl eller till och med en häxa.
För att förstå begreppet lite bättre kan vi ta elektrakomplexet som ett exempel. Det är enligt Jung kvinnors motsvarighet till Oidipuskomlpexet.
I slutet av den falliska fasen(3-6 år) riktar småkillar erotiskt laddade känslor mot sin mamma, och flickorna riktar sina känslor mot pappan. Föräldern av samma kön utgör ett hot, men barnets rival är mycket starkare och större och de egna hatkänslorna kan leda till en rädsla för mamman/pappan.
Rädsla leder till att barnet ger upp kampen och istället identifierar sig med föräldern av samma kön.
Om inte den lilla flickan uppnår själslig självständighet så aktiveras det så kallade elektrakomplexet som ofta orsakar neurotiska störningar.
Så här står det i Wikipedia:
”Elektrakomplex sägs vara den kvinnliga motsvarigheten till oidipuskomplex, med en far–dotter-relation i stället för mor–son-relation. Komplexet har förknippats med penisavund, men det är inte oomstritt.
Flickan utvecklar ett affektivt beroende till pappan och samtidigt ett våldsamt motstånd till mamman.
Nu måste du även visa om det är en ny kontext eller inte.
Eftersom hon flyr så kommer kvinnan att tillbringa tiden på annan ort. Den måste specificeras noga, och de nya människorna skall ges karaktär och förhållningssätt till huvudkaraktären.
Här kommer några frågor du kan använda:
Hur ser landet ut?
Vilka nya karaktärer finns där?
Deras relation?
Hur drabbas huvudkaraktären av situationen?
Special World är antagonistens område, och huvudkaraktären kan INTE återvända till den vanliga världen(ordinary world) Steget är taget, och vad än huvudkaraktären har gjort så har det skickat henne/honom ett steg närmare lösning av sitt omedvetna problem.
Huvudkaraktären har alls ingen önskan att utvecklas här, och står ofta envist stampande till porten som leder tillbaka till ordinary world.
Hon/han ser inga problem i sitt liv, och vill bara att allt skall sluta.
Antagonisten tvingar sakta men säkert huvudkaraktären att ändra på det hon förut inte sett hos sig själv.
I Special world är huvudkaraktären vilse, och letar sig då till ett samlingsställe (en kiosk där alla samlas, en pub, den enda lilla sjön där det finns färskt vatten. Kort sagt ett ställe där han/hon hittar andra människor som eventuellt kan guida henne/honom vidare i den nya världen.
Manuset handlar i det här läget om att stänga dörrar, och göra den fortsatta resan flera gånger svårare. Det går i sicksack från huvudkaraktär till antagonist, om och om igen medan olika metoder successivt gås igenom av dem båda.
Huvudkaraktären har en ide´om hur det skall gå till
Antagonisten slår ifrån, och de driver fram saker hos varandra som de inte är medvetna om att de bär.
Nu är det dags att agera för huvudkaraktären, och hon måste analysera situationen för att:
1. Hantera situationen som uppdagats
2. Kolla upp den, och klura ut hur den skall kunna lösas
3. Noga värdera den och göra upp en plan hur den skall lösas
4. Iscensätta det hela
Naturligtvis måste detta synas tydligt på filmen så att publiken hänger med i svängarna.
När huvudkaraktären insett läget måste han/hon:
1 Hantera det han/hon lärt sig
2 Noga kolla igenom vad det innebär för hans/hennes del, och göra upp en motplan…
3 Göra det hon tror är bäst, och hoppas hitta en lösning på problemet
Duellen fortsätter hela filmen igenom, och under tiden lär publiken känna karaktärerna ordentligt.
Antagonisten gör en plan och iscensätter den
Huvudkaraktären håller inte med och gör ännu en plan, kanske finslipar den och inser att den inte håller.
Antagonistens plan brakar ihop, och huvudkaraktären flyttar tre steg upp på stegen, och begraver sig tillfälligt ute på ängen som under åren växt och blivit STOR.
