Först och främst vill jag rekommendera dig att köpa Johann Zollitsch bok Att skriva tv-manus
I den har han berättat om det han gjort och kommit fram till under vägen. Det är en bok som du kan använda som handbok eller uppslagsbok beroende på hur duktig du är.
Det var på Kulturkrafts initiativ som Johann hade kursen. Johann har förvisso massor av olika kurser som du hittar på hans hemsida.
Jag hittade kulturkraft när jag surfade på nätet och letade manuskurser.
Kursen var eu-finansierad och jag lovar att varenda människa i rummet fick massor av ideer på tänkbara manus under tiden han pratade.
Johann kan du läsa om på hans hemsida, så jag behöver inte berätta vad han gjort.
Det vi fick reda på var att tv-kanalerna lägger mindre pengar på drama nuförtiden, men att de vill öka antalet serier och letar efter bra manus.
Vi började med frågan vad ett format är, och på vilket sätt man bäst skriver ned manuset med tanke på reklampauserna. Det är ju viktigt att ha en cliffhanger sekunden innan reklamen bryter spänningen.
Johann berättade hur han gjorde och ritade ned det på tavlan. Vi som satt där ritade efter och sög i oss vartenda ord han sa.
Han pratade om serier som gått bra, serier som floppat och orsaken. Ibland finns det inga riktiga orsaker, ibland vill inte tittarna se det helt enkelt, och tv-höjdarna sliter sitt hår.
Tv-serier är styrda av hockeymatcher och andra evenemang. En film eller dvd går i ett utan avbrott och kan stängas av om man vill gå på toa eller hämta en macka.
Det är tre brake i ett avsnitt, oftast i alla fall. Det är ett faktum Johann utgått från och skapat en plan hur man kan gå till väga.
Jag tänker inte rita upp den här utan gå en kurs och lär dig istället.
Jag kan berätta att hans tanke är att händelsen ska ta tittaren i en ny riktning. Att hen ska bli så nyfiken att hen inte vill zappa till en annan kanal utan stannar tills reklamen är över.
Gör en studie på hur det ser ut på tv. När kommer cliffhangern? Vad händer i sekvensen efter reklamen?
Om du tittar på film kan du klocka scenerna och det som händer. Kolla hur lång tid manusförfattaren lägger på det som händer.
Visste du förresten att serien Vita huset är omåttligt populär. Den har ungefär 5 miljoner tittare, varav 80000 i Sverige.
En av de mest sedda serierna var Lära för livet. Den hade 3,5 miljoner tittare. Nu fanns det förvisso inte så många kanaler att välja på när den visades. Det var 1976. Jag minns att jag såg den och tyckte den var bra. Då var jag 12 år och okysst.
Vi frågade Johann vad som var bra tittarsiffror. För det är så att tittarna styr vad som visas.
Mätningen går till så här:
600 000 människor får en liten låda som de kodar upp med sitt namn när de tittar. Siffrorna matas till ett företag som heter MMS. Det kallas target-rating-point. Följ länken om du blev nyfiken och vill veta mer.
Vi blev bjudna på både kaffe med macka, lunch och eftermiddagsfika. Jag kände mig som en prinsessa.
Sit-comen Solsidan som sändes för inte så länge sedan hade ungefär 2,3 miljoner tittare.
Johann visade oss ett utdrag ur den plus några andra filmer för att visa på det han pratade om. Tänk att det finns så många bra filmer. Jag funderar ibland på om det är någon ide att slåss med dem.
Solsidan har du säkert sett. Jag såg några avsnitt, men fastnade inte riktigt. Gillar mer långfilmer med en början och ett klart slut.
Vi såg avsnittet där Fredrik nojjar över sina hemmorojder och Alex tjafsar med Mia. Gud så vi skrattade. Det blev igenkänning på hööööög nivå.
Solsidan kostar cirka 4 miljoner/ tim att tillverka. Det är kända skådespelare och snygga interiörer och hus.
Nästa filmsnutt var från serien/boken Morden i Sandhamn. Jag har helt missat den och fastnade. Den verkade riktigt bra. Deckare tillhör inte mina favoriter längre, så jag undviker dem.
En miniserie består av 3 gånger 45 min avsnitt.
Miniserier är dyra att göra om man inte passar sig. I Morden i Sandhamn flyger en helikopter ut övervattnet. Det gör att scenen blir dyr. Helikoptern kostar och det krävs vackert väder för att scenen ska bli så fantastisk som den blev.
Tv-film är dyrt att göra. Vi fick inga siffror.
Barnprogrammen görs kortare och är radikalt annorlunda. De är gjorda på små budgetar och manuset innehåller inte så mycket dialoger. I alla fall program som är för barn upp till åtta år.
Vi pratade också om effektivt berättande. Det är när manusförfattaren hoppar över hälsningsscener, in och utpasseringar i en bil eller dörr. Klipp och skriv nästa plats istället. Publiken är inte intresserad av att se sådant. I filmens värld händer det sällan. Kolla själv nästa gång du sitter bekvämt tillbakalutad i soffan och njuter av film eller tv.
Amerikanerna är fantastiska på det här. De är fräckare. Jämför en svensk och en amerikansk film så förstår du vad jag menar.
Timmarna gick fort och jag njöt av varenda sekund.
Vi pratade om berättarteknik, det vill säga voiceover mm. Du vet säkert vad det är, annars kan jag berätta att det är rösten från rummet bredvid. Den du inte ser i bild.
I filmen American Beauty är det så. Skitbra gjort tycker jag. Titta på filmen som är rätt ruskig och blottar en hjärnas innersta tankar hos en medelålders gubbsjuk man.
Vi pratade också om relationer till tittaren och vilka serier som har vice versa inte har det.
Serien CSI har ingen recasch=återberättande, och inga relationshistorier.
Anledningen till det är att om avsnitten är oberoende varandra kan man se dem när man vill utan att vara beroende av avsnittet innan.
I en sit-com utvecklas inte karaktären, för då är scenen slut.
Om Felix skull ändra på sig i Solsidan skulle komiken försvinna och bara visa ett par i en rikemansmiljö.
House är ett annat exempel. Han går omkring och surar, löser medicinska fall och stöter på sitt ex.
Jag har ledsnat på att se avsnitten och har missat en hel del, men kan snabbt återknyta vänskapen när jag ser ett avsnitt.
Man ska visa i handlingar vem karaktären är, inte skriva ned en beskrivning. Det är en tjock stöttepelare inom film.
Vi pratade också om vad som utmärker formaten:
Sit-com: 30 min avsnitt. Gästroller ibland. En fast arena, dvs de spelar in på samma ställe. Till exempel i en lägenhet eller på en polisstation.
Johann berättade också att SVT vill ha filmer som baserar sig på böcker och biografier. Det är en av orsakerna till att jag gör en bok först. Jag har nämligen hört det här förut
Tydligen finns det en paragraf i SVT.s kontrakt där de förbinder sig att göra originalproduktioner, men gör det inte tråkigt nog. Jag hoppas att det blir en förändring, men det kan dröja vad jag förstår.
En mycket viktig grej är att utländska serier inte kräver lika många tittare som de svenska för att gå ihop. SVT köper dem mycket billigare än de gör en film.
En annan sak vi diskuterade var det här med att ha musik i filmen/serierna. Johann berättade att det kan bli klurigt att ha musik i filmen/serien om den säljs utomlands. Han gick inte in djupare på det, men vad jag förstår kan det bli stökigt att använda en känd musikers alster, även om man frågar honom och får lov.
För att göra ett bra avsnitt krävs en bra början, något som väcker en fråga. Griper tag i tittaren och får honom att vilja veta mer.
Det har kommit något som heter SFI-stöd, men jag vet ärligt talat inte vad det handlar om. Om jag googlar hittar jag det här:
Det är ett produktionsstöd för den som har en bra ide och ett manus.
För övrigt hittar du massor av intressanta saker på sidan. Kika in och titta.
Skriver du filmmanus? Om du gör det, tycker du att andra akten är svårast att skriva?
Jag tycker inte det, men Johann gav tips om det.
Tips jag anar att han skrivit om i sin bok.
Om man har flera sub-plottar, det vill säga flera sidohistorier kan man komplicera och fördjupa skeendet i manuset. Visa delar av sub-plotten i akt 1.
Har du sett filmen Scarface? En fantastisk film som fick mig att gömma mig bakom kudden ibland.
Huvudtesen i den är: Brott lönar sig inte.
Underplotten visar att brott lönar sig ibland.
Man måste balansera historierna mot varandra.
Ett bra trick är att slå an huvudtesen hårt i början och lyft upp sug-plotten efteråt.
Hängde du med?
Nu tänker jag ägna mig åt mitt manus och stänga av internet, men jag återkommer imorgon.
Missa förresten inte mina börjor.