I förrgår fick vi äntligen hem den nya bäddmadrassen från Jysk, och…den är en dröm. Jag sover såååå gott om nätterna, och vill inte kliva upp på morgonen. I morse hade jag samtliga barn där också. Gissa om det var trångt? Men det är underbart att ha dem bredvid sig, och jag fasar för den […]
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for August, 2012
Gårdagsnatten tillbringade jag med mitt kära manus. Ja herregud så många vindlingar det kan finnas. När blir ett manus klart att åka hemifrån egentligen? Är det inte bara en fråga om när jag vågar släppa greppet och låta någon annan läsa? Hittills har ingen enda fått läsa hela manuset. Inte ens min karl, eller mina […]
En militärfärgad sliten keps, och en tjock, svart skinnjacka var allt mannen hade på sig. I övrigt var han naken.
I fredags var jag med Peter på ett tak hela dagen, och på lördagen åkte jag till en kund som ville ha hjälp igen. Zabine följde med mig, men gjorde inte många knop. Hon mer eller mindre intervjuade tanten jag var hos, och jag hade ganska svårt att inte dra på smilbanden när Zabine radade […]
“Godmorgon, min älskade fru”, sa Kalle och lyfte på täcket för att lägga sig intill Maja. “Idag är det vår första dag som gifta.”
“Jag varnar dig…om jag säger om du ser mitt ansikte kan jag aldrig släppa dig.”
“Stanna…för i helvete Susanne Holmberg…stanna. Jag vill bara prata med dig.”
Vaknade av Peters höga rop: “Jävlar. Hampuz har kissat på sig. Upp ur sängen. Fort.” Yrvaket känner jag en liten hand över min höft, och vänder mig om. Jodå, Lilleman har finurlat sig upp i vår säng inatt, och jodå det är blött. Allt, allt är blött, och stinker urin. Vi lyfter upp Lilleman och […]
Det var svårt att lämna Lilleman i morse. Han höll mig hårt, hårt om halsen, och grät. “Jag vill följa med dig mamma”, hulkade min lilla prins, och tittade mig djupt i ögonen. Jag visste att Peter stod och stampade hos min kund, och kände mig rätt stressad, men ville inte lämna vår son så […]
Ingen såg när Teo tog tändsticksasken, och gömde sig bakom den grönprickiga gardinen i vardagsrummet. I alla fall trodde han det.