Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for April, 2013

April 15th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Furusund 2-plåtslagare-solsken-takliggare-och busiga barn

Imorse var jag lite seg. Det medger jag. Men jag kunde inte föreställa mig kaoset jag skulle bli varse några sekunder efter uppvaknandet. Någon av hundarna eller katten hade spytt ner hela täcket längst ned, och när vi tar bort allt för att lägga det i tvättmaskinen tänker jag hämta ungarnas lakan men ser att […]

April 15th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-301

Blekt novemberljus glimmade mellan våta, svarta grenar. Nedfallna rödbruna löv låg i ett blött täcke över marken. En doft av unket och snö låg i luften. Sotsvarta händer grävde i marken. Naglarna blödde av den återkommande kontakten med frusen mark. Han vände blicken mot ljudet som hördes från grusvägen några hundra meter därifrån. Hjärtslagen ekade […]

April 14th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-300

“Jag…” mumlade jag och försökte minnas vad jag egentligen hade för anledning att ringa mitt ex. “Snälla rara du, jag gör allt för dig men ibland…ibland går du verkligen för långt”, sa han och satt tyst en så lång stund att jag trodde att han lagt på luren. “Jag minns inte riktigt vad jag ville”, […]

April 13th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-299

Vem kunde ana att den försynte mannen på två trappor varje kväll drog fram teleskopet till fönstret för att spana på kvinnor som klädde av sig? Och vem hade i sin vildaste fantasi kunnat ana att grannen stod bredvid? Den där dagen när jag såg vad som pågick och stegade upp till lägenheten tänkte jag […]

April 13th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Regn-plåtjobb och isiga trappor-strömavbrott

Som vanligt satt vi uppe tills det var tidig gryning i morse. Jag redigerade mitt manus medan Peter tittade på teven. Klockan tre gick jag och la mig medan han stannade kvar uppe. En timme senare väcktes jag av en upprörd Peter. “Strömmen har gått”, sa han och skakade mig. “Det är helt svart.” Jag […]

April 12th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Åka bil med barn-intressanta tidningar-sociala medier

Att ta sig från A till B med en ungskock i bilen är inte lätt. Idag har vi förpassat oss via köer, köer, köer genom stan till Norrtälje. På den sträckan har Zabine kräkts, Razmus slagit Hampuz, Hampuz slagit Razmus och viceversa. En helt vanlig biltur med familjen Meijer. Ha, ha…det är ju tur att […]

April 12th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-298

“Jag vill ha dramatik, tragik och gråt från publiken”, sa Eva.”Glöm bort alla fjantiga saker ni lärt er på skolan om ni nu gått i skola. Gå in i er själva och känn.” fortsatte hon och gled med blicken längs bänkraderna. “Det här ska bli den bästa föreställningen någonsin. Fattar ni?”

April 11th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Plåtslagare-författare

Igår stod vi hela dagen i solskenet och gjorde skivorna som vi förhoppningsvis får upp i helgen på taket i Furusund. Både jag och Peter är krassliga och det känns att hjärtat får arbeta hårdare. Du vet när det låter som om hjärtat sitter i öronen. Strömbrytaren krånglade lite men efter att vi micklat med […]

April 11th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-297

Klockan halv tolv var nyheten att den fasansfulle man som mördat och våldtagit flera hundra kvinnor runtom i världen samtliga kanalers huvudnyhet. Jag vågade knappt yttra ett ord om händelsen till mina arbetskamrater i rädsla att råka säga att mannen ifråga var min bror.

April 10th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-296

Skrivaren betedde sig underligt idag, tänkte Pia och öppnade det svarta locket. Den lät inte alls som den brukade och hostade med jämna mellanrum. Ja banne mig. Den hostade, tänkte hon och öppnade luckan där själva hjärtat låg. Försiktigt för att inte skada något tryckte Pia in handen för att kolla om allt kändes okej. […]