“Varsågod Nilla. Den här nyckeln leder till ett rum där nästan alla dina önskningar uppfylls. Jag och Rasmus har tänkt länge och väl på vad som skulle bli den bästa presenten och det här tror jag blir det bästa.” Jag tittade länge på nyckeln som min syster lagt i min hand. Den var rostfärgad och […]
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for July, 2013
“Kom låt oss leka att vi är vuxna, det är roligt, det vet ni allihop. Vi kan låtsas att du Maja är kokerska och jobbar på skolan, och du Pär är…jo nu vet jag. Du är pilot och borta jämt. Robert kan vara elektriker och svära både högt och lågt när han får ström i […]
Om du den där dagen för länge sedan sagt ja till mig istället för kanske Skulle du kanske suttit nära mig Hade du vaknat vid min sida Lagt din hand på mitt bröst Hade jag smekt dina händer, pressat min mun mot din Vore jag din och inte någon annans
Selma följde vattnet med blicken, såg hur det rundade den kala udden och fortsatte förbi fästningen. Hon huttrade och lade armarna runt sig själv. Skulle hon någonsin träffa honom mer? Den ensamma mörkögda främlingen som inte sagt ett ord på en hel kväll.
Det jag hade kvar av vårt liv låg i en skokartong. Tidningsurklippen om branden låg överst och mammas medaljong var svedd över den guldfärgade ytan.
När väckarklockan ringde fattade jag först inte vad det var och drog täcket över huvudet med meningen: “Kan det inte sluta”,fastklistrad på läpparna. Det blev en sen natt igår igen. Alldeles för sen. Men jag var uppe i varv efter att ha pratat med Petter på radio i det mycket lärorika programmet Karlavagnen. Du lyssnar […]
Hon var inte min, men hennes svans viftade så fort jag visade mig. “Är du här nu igen?” frågade gubben och sjasade iväg hunden som inte hade något namn annat än i min fantasi. “Kan du inte bara försvinna? Byrackan är min och stannar här.” Jag mötte hennes blick och skakade på huvudet med bestämda […]
Ett stort gult hus med vita knutar. Det var det enda som fanns på ön. Hunden som kom springande mot mig var svart och raggig med vitt, skummigt dregel hängande runt munnen. Jag skulle tillbringa sommarlovet här med faster och hennes nya man.
Barnen var trötta imorse. Så trötta att de drog täcket över huvudet och somnade om. Stackarna. Jag och Peter jobbar vilket innebär tidiga mornar. Tack och lov har jag min dotters väninnnas pappa som är föräldraledig och hemma. Båda de minsta ungarna tillbringar sina dagar där och njuter av sommaren med sol och bad på […]
Just nu är livet mycket intensivt för mig och de mina. Vi kör barnen hit och dit för att de ska få ut så mycket som möjligt av sin ledighet. I helgen hade vi två extra tioåringar förutom Razmus här och jag kan bara konstatera att det är mycket lättare att rodda tjejer än killar. […]