Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv

Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården

Archive for August, 2013

August 24th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-420

“Sara! Lena! Katrin! Rappa på!” Det är morfar August som ropar på henne och syskonen. Hans grova näve rör sig i en snabb rörelse fram och tillbaka. Han låter arg och de tittar på varandra en lång stund innan Sara kryper fram från gömstället under trappan. Det var alldeles för kallt för att de skulle […]

August 23rd, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-419

Jag stannade mitt i den upplysta gläntan och tittade upp mot grantopparna. Det kändes som om naturen höll andan. en gren knäcktes under min fot och himlen fylldes av stora, svarta fåglar. Jag hukade när några av dem flög tätt över mitt huvud och kastade mig på marken när ett högt skrik etablerade sig och […]

August 22nd, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-418

Jag vaknade av att svart sot vällde in i rummet. Ordet jordbävning for genom huvudet när jag slet till mig klänningen som låg på sängkanten. Mina händer skakade och tungan satt fast i gommen. Vad var det moster hade sagt?

August 20th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

Höstkänningar-skolstart

Jag lade mig sent inatt igen. Klockan var någonstans vid ett, kanske två. jag vet inte så noga. Klocakn sex imorse ringde klockan oavbrutet och tvingade mig upp trots att jag mycket hellre legat kvar och gosat med Lilleman som kom tidigt i gryningen. Barnen vill inte heller gå upp. Timmarna tickar iväg och det […]

August 20th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-417

På södersluttningen vid norra änden av sjön, just där skogen slutade och bildade skydd mot norr låg en liten gård gjord av tjocka bruna timmer. Bredvid stod ett fallfärdigt skjul som någon försökt måla svart, men som en gång verkade varit grönt. Den slingrande grusvägen slutade vid huset. Bakom det låg en hög skog med […]

August 19th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-416

“Femtio armhävningar – NU!” skrek den grönklädde mannen och pekade på Mattias. “Efter det springer du tjugo varv runt huset. FÖRSTÅTT!” Mattias gled med blicken över de andra och såg att ingen av dem gjorde en min. De hade stenansikten. Pelle som nyss viskande berättat att mannen framför dem bodde granne med honom, stod nu […]

August 18th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-415

Det hände på några sekunder. Soffan vi satt i sprack i miljoner delar och bordet vi haft kopparna på flög över muren och försvann ur vår åsyn. Solen som nyss gassat gick i moln och ett högt, skärande ljud nådde mina trumhinnor. Jag visste det inte då, men blev strax varse vad som hänt. Med […]

August 17th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-414

En sådan här dag borde man väl vara glad. Solen skiner, knopparna sväller på buskarna i trädgården, krokus och snödroppar blommar och myrorna har vaknat i stacken under den stora granen i skogsbrynet. Men jag är inte glad. Om det inte lät så högtravande skulle jag säga att jag är “sorgsen intill döden”, men eftersom […]

August 16th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-413

Jag hörde det karakteristiska klippkloppandet långt innan doften nådde mina näsborrar. Solen gjorde asfalten nästan flytande och jag anade att det inte var alltför lätt för hästen att gå på vägen. Mannen som red tittade bort när han passerade och jag såg en lång, vit sladd hänga ned vid ansiktet och förstod att han hade […]

August 15th, 2013 by Anitha Östlund Meijer

En början-412

Doften från rosen var berusande. Leif tittade sig runt i rummet flera gånger, men såg ingen vakt och flyttade varsamt bort en av kvistarna och sköt in handen långt in i busken. Taggarna bet honom i armen men han rev försiktigt bort ett skott från den och drog sedan ut handen igen. Äntligen var Polyanthean […]