Anitha Östlund Meijers skriv, plåtslagar och trädgårdsliv

Mitt liv består av skrivande, plåtslageri, trädgård och familjen förstås

Archive for the ‘En början’ Category

January 21st, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-551

Olof slet till sig jackan som hängde över kökssoffan och drog upp ytterdörren så häftigt att den slog i fönsterkarmen. Han tänkte inte stanna en minut till i det här huset. 
“Du kan inte bara smita så här”, sa pappa lugnt.”Olof, för i helvete. Vi är en familj.”
Jo visst var de en familj, tänkte Olof och tog ett steg ut. Kylan slog emot honom och han drog ihop jackan. En trasig familj, fortsatte han tänka och vände sig mot dem. Pappa hade blivit gråhårig och storebror Johan såg trött ut. Mamma stod kvar i sovrummet där de börjat bråket. Hennes hår var stripigt och byxorna hade fläckar överallt. Armarna hängde längs sidorna och hon grät stilla.
“Kom nu”, sa pappa och lade en hand på Olofs axel.
Handen brände genom tyget och Olaf ville krypa in i hans famn, men kunde inte. “Om jag ska överleva måste jag bort härifrån”, mumlade han och mötte pappas blick. 
January 19th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-550

Detta hände det år då hon brukade åka med bussen mellan folkungagatan och Solna. En resa på dryga fyrtio minuter, ibland mer. Carita studerade människorna noga och antecknade vad de sa. Ibland hittade hon riktigt bra textmaterial, för det var det hon gjorde. Samlade material till sin nya bok.
Väl hemkommen satte Carita sig vid datorn och försökte få till något, men det gick inte. När hon försökte trycka ned tangenterna kändes det som om de brändes, och orden förvandlades till små såpbubblor som sprack.
January 18th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-549

På väggen där hänger en klocka, och på bordet står två skor. Jag har packat hela natten och funderat. Fanns det någon väg jag inte ännu sett? Hans snarkningar hörs genom rummen. Hon den andra hänger på. Jag hörde dem inatt runt tvåsnåret. Grät i kudden och försökte förstå.
Vi har inga barn och saknar andra band. Huset är hyrt. Bilen likaså. 
January 17th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-548

Hålet var inte längre lika stort och jag insåg att snart, mycket snart skulle det vara stängt, och jag arma människa hade två val. Antingen kunde jag ta sats och springa så fort jag någonsin kunde, eller också stå stilla och invänta det oundvikliga.
January 16th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-547

Tiken gick runt i en cirkel när jag såg henne. Runt, runt utan att stanna. Till slut lade hon sig ned och vilade, men höll hela tiden öronen på spänn. Jag älskade att se de vackra djuren röra sig. Musklerna under den tunna, beigebruna huden avtecknade sig i solnedgången och jag hörde valparna gny när de tumlade ut från grottan de gömt sig i. Jag var på min livs resa. Låg ute på Australiens savann och studerade Dingos i deras hemmiljö. En enormt spännande och farlig dröm av värme och djur.
January 15th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-546

Elden sprakade i spisen och katten låg spinnande i soffan. Jag läste en bok som handlade om kärlek och spöken. Min man och barnen hade åkt till svärmor och skulle stanna där några dagar. Chocken över det där andra hade fortfarande inte släppt och jag gjorde allt för att koncentrera mig på texten i boken, men märkte att tankarna flög iväg gång på gång. Hur skulle det bli nu? Min man hade ryckt på axlarna när jag konfronterade honom och smet iväg som jag såg det. Så gjorde han alltid när det hettade till här hemma. Visst var det bra att ungarna kom hemifrån, men jag anade att dem hört mer än vi var medvetna om. Saras kommentar när hon sa hejdå tydde på det.
January 14th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-545

Jag satte mig på stubben och studerade handflatorna. De var rispiga av riset och här och där såg jag djupa jack i huden. Pappa skulle bara skratta om jag klagade och det tänkte jag inte bjuda på. Med en djup suck körde jag ned fötterna i stövlarna och plumsade genom snön till traktorn som fortfarande stod på. Vagnen skulle snart vara fylld om jag jobbade hårt. Kaffepannan hägrade och farmors vedspis där jag kunde köra in fötterna och värma dem.
January 13th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-544

Han mötte mina läppar med sina och höll mig hårt över axlarna. Det doftade stearin i rummet och jag var helt oförberedd när han började fingra på dragkedjan till mina byxor. “Jag vill ha dig”, flämtade han och tryckte mig tätare mot sig. “Jag vill ha dig nu.”
Jag tittade på väggen ovanför sängen och såg tre sminkade män som höll upp sina gitarrer. Deras skor var vita och höga. En bit bort stod tre ljus och fladdrade. Allt som allt var det säkert femton ljus i rummet.
Emanuel släppte mig abrupt och vände sig bort. “Du vill inte ha mig va? För att jag inte är som de där andra?”
“Andra?” sa jag och förstod inte alls vad han syftade på. “Varför säger du så?”
January 12th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-543

Tystnad. Svart mörker och en gren som ideligen slår mot mitt fönster. En springa under dörren släpper in kylan utifrån. Solen som några timmar tidigare stod högt på himlen har gömt sig helt och månen tog aldrig över. Elektriciteten på ön orkar inte längre och är död som allt annat. Jag är i Rumänien på semester, men det känns mer som ett arbetarläger och jag längtar hem.
Min sänggranne huttrar till, men jag ser absolut ingenting. Det skrämmande är att jag aldrig sett honom. Mannen kom när strömavbrottet börjat. Smög in genom dörren med en tändare i handen och höll på att skrämma livet ur mig. Han tappade tändaren och vi hittade den inte igen.
January 8th, 2014 by Anitha Östlund Meijer

En början-542

Smärta. Ljud som studsade i trumhinnorna och fick mig att kväljas.
“So you are an absolute beginner”, väste mannen framför mig.
Jag nickade och ville hålla för öronen men hejdade mig. Sakta tystnade ljudet och jag kunde tänka igen.
“One more try?” frågade han och log.
Jag nickade igen och lutade mig tillbaka i stolen och beredde mig på att allt skulle komma tillbaka. Kraften var så stor att mina kinder fladdrade.