Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Lise njöt av utsikten över de vita ängarna när hon körde bilen mot hemmet. Nu skulle hon ställa Bernt mot väggen och få klarhet i allt. Vistelsen i sommarstugan hade gjort gott både inuti och utanpå. Kråksparkarna vid ögonen var visserligen djupare än när de träffades, men hon var fullt medveten om att hon fortfarande såg bra ut.
Lise kisade när solen studsade i skaren och in i bilen. Hon saktade ned och ändrade kanal på radion.
“Ursäkta, du tappade den här”
Jag vände mig om och studerade barnet som ropat på mig. Han hade en svart keps, var cirka en och trettio lång, och bar svarta kläder.
“Tack, vad gulligt gjort av dig”, sa jag och studerade pojkens sminkning.”
“Damen tappade den där borta”, sa han och pekade bort mot korsningen. “En bil körde nästan över den.”
Jag skrattade och tog upp den andra vita handsken. “Då hade det nog inte blivit så mycket kvar av den. Vad heter du?”
“Tommy”, sa pojken och sträckte fram handen. “Tommy Lival.”
“Lival? Underligt. Jag kände en som hette det när jag var ung”, mumlade jag och lade ihop handskarna.
“Stopp”, ropade soldaten och satte upp handen.
Jenny stannade tvärt. Vad skulle de göra nu? Tomas väntade på andra sidan gränsen.
Teodor fångade flickan med nätet han gömt i famnen. Längtanstårar mötte rosa läppar och svartblästrad sorg.
Tom följde gatan som han blivit tillsagd.
“Första till vänster”, mumlade han för sig själv. “Undrar om han menade första huset, eller första avtagsvägen?”
En liten flicka kom gående ut från huset han passerade. Hennes blick var underligt tom och hon tog tag i hans hand. “Följ mig”, sa hon och vände honom ryggen. “Var inte rädd.”
“Vill du vara en av oss?” sa mannen och lade handen under hakan på mig med en smeksam rörelse. “Vill du verkligen det?” fortsatte han och tog upp en kniv ur portföljen. “Bli en av oss och aldrig kunna återvända till de dina. Vill du det?”
Vi kikade genom springorna och såg farfar klä om.
“Så rynkig han är”, viskade Tess som var yngst av oss syskon.
Jag lade fingret över hennes läppar och såg strängt på henne.
Två blågröna ögon studerade mig och min flickvän när vi låg tätt ihop på sängen. Chockad sköt jag henne från mig och kastade mig mot fönstret
Lena vaknade av att det smattrade på taket.
“Åh nej, inte en dag till med regn”, gäspade hon och sträckte handen mot Lillemans spjälsäng. Tomt…det var tomt
Lena slängde sig upp. Hon drog i spjälorna, men, nä de satt fast. Hur hade han kommit ut?
Snabbt drog hon på sig byxorna och en tröja för att därefter springa ut mot vardagsrummet där det hördes musik.
Karin lutade sig mot fönstret när hon såg något komma fallande ned från ett öppet fönster på höghuset mitt emot. Det var en bok. Hon drog på sig jackan och sköt in fötterna i ett par tofflor, sedan sprang hon nedför trapporna och ut på innergården.