Madde höjde tidningen för att inte Stefan skulle se henne. Hon såg att han tittade runt i foajén och trummade med fingrarna mot portföljen. Försiktigt vände hon sida och tyckte prasslandet ekade i öronen.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Hej, jag heter Anna. Jag är en av dem som inte finns.
Mitt efternamn minns jag inte längre och passet jag en gång hade är stulet.
Sanningen är att jag förtränger vad jag hette och rev passet i bitar. Det enda som kunde koppla mig till pappa.
I samma stund jag hörde ljudet av handtaget som sköts ned, förstod jag att det var dags igen. Min mamma hade blivit mer och mer förvirrad. Drogerna hon fått av läkaren hjälpte inte längre.
Snabbt drog jag på mig ett bar byxor utanpå pyjamasen och famlade i mörkret en stund innan jag hittade tjocktröjan. Det skulle säkert bli ännu en tuff natt.
Jag ska banne mig städa garderoben tänkte jag och lutade mig ut i vardagsrummet för att kolla om min man fortfarande sov. Jo då, han låg snarkande bekvämt tillbakalutad med öppen mun.
Jag skakade av mig obehaget och öppnade dörrarna. Svarta kavajer, gråa kavajer, slipsar och putsade svarta skor var det enda jag såg.
Längst uppe på hyllan skymtade jag en resväska och ställde mig på tå för att ta ned den. Konstigt, varför låg den här? tänkte jag och greppade handtaget-som gick sönder.
Jag drog ned den med händerna på var sida av den röda läderytan.
Det hördes ett högt brak när väskan ramlade ned på golvet och öppnades med ett lågt klickande.
Inuti låg det–kvinnokläder.
Allt föll på plats. Hans övertidsjobbande, de smärtande tårna, sminket jag hittat längst bak i badrumskåpet och trott var någon annan kvinnas, men framför allt hans ovillighet att ha sex.
Astrid lade sig tvärs över fåtöljen och studerade den övriga familjen. Hon var uttråkad. Numera var julen inte fylld av mammas glada skratt.
“Sch, väck inte henne. Då är allt det här förgäves”, sa Niklas och lade handen över Mias mun. “Paketet är nästan klart.”
Kent visste ingen annan råd än att fly. Skatteverket skickade stora kuvert med fönster på och elverket hade stängt av strömmen, Varje dag började med ångest över vad som skulle dimpa ned på hallmattan.
Med ett högt skutt tog sig Patrik de cirka en och en halv metrarna upp på garagetaket och skyndade på bara fötter vidare till hängrännan som blänkte i månskenet. Med hjälp av kopparen skulle hans vinglande ekonomi stadgas upp. Det var i alla fall tanken.
Problemet var att få bort den utan att de andra sommargästerna vaknade.
Problemet var att få bort den utan att de andra sommargästerna vaknade.
Danielle väcktes av ett högt oljud. De gula kanariefåglarna hoppade fram och tillbaka mellan grenarna flaxande med vingarna.
Glaset i Petras hand splittrades och ramlade ned på golvet. Hennes ögon blev svarta och ögonbrynen kröktes. Vad i helvete gjorde han här? Hur vågade han ens beträda hennes tröskel?