Det var en gång en pojke som inte fanns.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Jag sprang för mitt liv och vågade inte titta bakåt mot mina förföljare.Hjärtat slog så hårt att det ekade i öronen, Svetten rann över pannan, under armarna och längs ryggraden.
Som tur var hade jag sprungit här många gånger innan, tränat på flykten. I sju långa år hade jag sprungit samma sträcka för att med millimeterprecision veta exakt vart allt fanns.
Jesper hade inte en chans
När han rundade hörnet på den smala, slitna gatan tog en man ett hårt tag i hans överarmar och lyfte honom från marken.
Sot, jag är full av sot, tänkte Tea och försökte låta bli att andas.
Erik kände minsann igen de där stövlarna. Han hade sett dem hemma hos mormor flera gånger och visste med säkerhet att de tillhörde…just det, vad var det mannen hette? Julius? Keith? Nä, det var något kort.
“Står du här och spionerar?”
Erik hoppade till när han kände ett hårt grepp över nacken.
“Vi hoppar tre och tre”, sa flyginstruktören och vände sig till mig och min syster. “Ni två kan slå er ihop med honom där”, fortsatte han och pekade på en lång man som satt med huvudet bortvänt.
“Ge mig lite hopp snälle herrn. Lite, lite hopp om att se morgondagen”, bad mannen stående på sina bara knän.”
Det första Lina såg var en ålderdomlig bok med trasiga hörn och brunt krackelerat omslag.
Ola tryckte på dörren så hårt han orkade men den rörde sig inte en enda millimeter. Ola tittade ut genom fönstret och såg att snön täckte trappan och halva dörren.
Grinden stängdes mitt framför Olas näsa.
“Varför gör du så här?” skrek in i kameran som var placerad högt ovanför hans huvud. “Jag vill bara prata med dig.”