Se så, visa mig då. Vänd dig om, tänkte mannen som aldrig sagt sitt namn, men kallades Olle av sina arbetskompisar.
Hans ögon gled oupphörligen iväg mot fönstret som låg strax nedanför stället de jobbade på.
Anitha Östlund Meijers skriv och islandshästliv
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gårdenArchive for the ‘En början’ Category
Motorstopp. Mitt i ingenting
Kim studerade kvinnan med ögonen halvt slutna.
När bussen stannade drog han upp dragkedjan på jeansen, stängde jackan, satte på sig mössan och klev av.
En rosa papperslapp fladdrade bort från det gamla skrivbordet som Charlie placerat i hallen i brist på utrymme. Två ord stod på lappen: Glöm mig
Elin snörde på sig skridskorna och åkte ut på isen. En mörk skugga syntes under snön.
Patrik tog ut ytterligare en tallrik ur skåpet och kastade den på golvet. Munnen var hårt hopknipen och ögonen fulla av tårar.
Lisl öppnade försiktigt dörren på glänt.
De två barnen formade lerklumpen till något jag mycket väl kände igen. Ur den lila, hårt hoppressade leran växte en lem upp.
“Men barn, vad i all världen är det där?” frågade jag försiktigt.
“Det är farbror Svens snopp”, sa min femåring utan att tveka.
“Men…”, började jag.
“Visst är den stor?” sa mitt kusinbarn och fäste sina grönblåa ögon på mina. “Pappa säger att han har den största i hela världen och…”
“Tyst Maja”, sa min dotter och lade handen över munnen på sin kusin. “Det var ju en hemlighet ju.”
Det här är min dag. En dag utöver alla andra. Att början på den inte varit den bästa spelar ingen roll. Det här är min dag, tänkte Filip och drog med handen över det tjocka vita gipset.
På en bädd av röda rosor låg en naken kvinna med avskuret huvud